.

Det är strålande sol ute, den värmer faktiskt så pass att jag valde att cykla hem från skolan utan vantar för första gången i år. Det drog lite kallt, men när jag sedan såg en fjäril på vägen kändes det som en bekräftelse på att våren faktiskt är på väg, trots kylan som dröjer sig kvar. Själv älskar jag våren, helst ska dock snön ligga kvar så länge som möjligt så att jag kan åka skidor och köra snöskoter. Här i Uppsala är det för lite snö för det, men vad gör det när vi åker till FJÄLLEN imorgon! :D

 

 

Idag på förmiddagen var det äntligen dags att redovisa besättningsutredningen som vi har ägnat så mycket tid och energi åt senaste veckan. Djurägarna var närvarande, liksom en hel drös med lärare och doktorander. Jag var sjukt nervös eftersom vi (jag och kursare A som haft ansvar för reproduktionsdelen) helt oväntat fick en massa långa, negativa kommentarer igår kväll från en handledare, som hittills bara varit positiv. Vi fattade absolut ingenting av hennes kritik eftersom vi hela tiden fört en dialog med henne om hur vi skulle uttrycka oss, och de sista ändringarna vi gjort var efter hennes förslag. Så jag blev väldigt stressad över att försöka ändra om en massa igen trots att vi inte förstod på vilket sätt, och vi visste inte heller vad vi skulle våga säga på redovisningen. Efteråt sa hon i alla fall att det muntliga var bra, och att vi skulle få nya kommentarer på det skriftliga så fort hon hade läst igenom den nya versionen.

 

Så nu har jag suttit vid datorn sedan jag kom hem och väntat på ett mail, men ingenting kommer.. Väldigt dålig stil det här tycker jag! Vi är nämligen de sista personerna som ska lägga till våra ändringar, sen ska slutversionen av hela utredningen mailas till huvudhandledaren. Har skickat ett mail och frågat när kommentarerna kommer, hoppas verkligen att de skyndar på nu! Medan jag väntat har jag i varje fall läst igenom hela besättningsutredningen igen, och läst igenom föreläsningarna vi haft inom gris under blocket. Det vill säga, föreläsningEN. Fattar inte vad tentan imorrn kommer att handla om egentligen?! Nåja, hörde att de flesta i den andra gruppen som skrivit motsvarande gristenta, hade varit färdiga efter 20-30 minuter. Alltför svår kan den ju inte vara om den går att skriva så fort. Hoppas på det i alla fall, för jag har ALDRIG tidigare pluggat så lite inför en tenta!

 

Nej, nu tror jag att jag ger upp det här väntandet, jag tänker gå ut med hunden istället innan solvärmen försvinner. Ska ju hinna med en massa annat ikväll också - laga mat, diska, packa i ordning det sista, och så ska jag åka och bugga för första gången på tre veckor - det ska bli så kul! Imorrn, efter att tentan är skriven och T har jobbat färdigt, är det äntligen dags att sätta sig i bilen och bege sig uppåt landet igen! Åh, vad jag har längtat till dig, fjället!

 

Bilder från påsken 2011 

Jag är så oerhört glad att jag alltid har ett par regnbågar (även kallade regnbågsöring, regnbågslax och regnbågsforell) i frysen, och lyckan ökar bara med tiden! För varje fisk jag tillagar ökar nämligen mina egna kunskaper om hur de bäst ska tillagas, och jag måste säga att maträtterna bara blir mer fantasifulla och goda för varje fisk jag använder!

 

Försöker se till att vi äter fisk en gång i veckan, men det är inte alltid det lyckas. Fisk är ju så otroligt nyttigt, särskilt denna sortens feta fisk med mycket omega 3-fettsyror, och att vi sen har fiskat dem själva nästan gratis gör ju inte saken sämre.. Regnbågarna verkar dessutom hålla sig länge i frysen, för trots att de fiskade i somras så är de fortfarande lika goda och vackert rosa i köttet!

 

I veckan gjorde jag den absolut enklaste, och snabbaste sortens fiskrätt, ändå blev det otroligt gott! La två mindre filéer med skinnet uppåt på saltbädd, in i ugnen på 225 grader tills skinnet bubblar upp (tar bara ca 20 minuter). Kokade under tiden färsk broccoli och blomkål som tillbehör, och blandade ihop smulad fetaost, pesto och meze (youghurt). Såsen är lika god kall som varm, så vi åt den kall till middag och bredde den över fisken i matlådorna så att den var varm till lunchen som lite variation. Snabb, enkel men supergod och nyttig mat! Tog inget kort på maten dock, men ni kan ju föreställa er..  

 

En maträtt jag däremot tog kort på, och som var lite mer avancerad, var denna heta avocadosoppa där jag hade helstekt lax i ugn tidigare, och just innan servering stekte jag på bitarna i smör och la ned i soppan. Gjorde rakt efter receptet, och den blev inte riktigt som jag hade tänkt mig så det finns rum för förbättring till nästa gång :)

 

 

 

Den här helgen har mest blivit plugg, har hunnit med en massa grejor som har hängt över mig ett tag nu.. Dessa uppgifter är numera skrivna och inlämnade!

 

 

Plus att jag har gått genom vår grupps 36 sidor långa dokument med besättningsutredning av en grisgård vi har besökt, ändrat och lagt till delar av texten samt snyggat till formatet. Var ändå tvungen att gå genom det inför tentan i just besättningsutredning gris som vi har på torsdag, och jag kan bara inte undvika att hitta fel i texter som jag läser igenom. Tanken har faktiskt slagit mig, att jag skulle kunna extraknäcka som korrekturläsare, för mina ögon dras automatiskt till små felaktiga detaljer även när jag bara skummar igenom en text. Jaja, det var ett sidospår. Nu är det enda jag har kvar att göra en inlämningsuppgift som handlar om Aflatoxin, har iaf påbörjat uppgiften och letat några källor, så nu får det räcka ;)

 

I fredags hade vi förmodligen Produktionsdjursblockets bästa dag! Läraren hade varit och hämtat smågrisar åt oss som själva fick ta ansvar för att medicinera så att de blev ordentligt smärtlindrade och somnade fint. Sen var vi två och två per gris, och turades om att passa narkosen och att operera på dem. Det vi var tvungna att göra var att låtsas att de hade ett ljumskbråck, och därför kastrera dem via ljumsken och sy ihop inguinalkanalen. Pilligt var det att sy långt där nere i en hinna som knappt syntes! Jag & K var snabbare än alla andra, så vi skyndade oss att avliva vår gris - med hjärtstick, det vill säga att spruta in avlivningsvätska direkt i hjärtat. Jag blev så lycklig när jag lyckades på första försöket, utan att någon visade hur man gjorde, och trots att jag aldrig gjort det tidigare! Så nu kan jag det ^^.

 

Sen fick vi göra vad vi ville med grisen, vi valde att låtsas att det var en hund med magomvridning! K öppnade buken och satte hållsuturer i magsäcken, sen tog jag över och utförde en muscular incisional gastropexi, dvs. skar snitt in till muskellagret i magsäcken och bukväggen, och sydde ihop dem med varandra. Detta gör man för att undvika att magomvridningen sker igen (vilket är vanligt). Pilligt även det, men det var SÅ KUL!!! Sen hann vi sy ihop grisen också innan tiden tog slut. Ingen av de andra i gruppen hann göra något annat än ljumskbråcket, så lärarna var mäkta imponerade och ställde frågor om vad vi gjorde ;) Kirurgi alltså, jag gillar det!! Resten av dagen ägnade vi åt att färdigställa besättningsutredningen, det tog lång tid så jag var sen hem..

 

På kvällen blev jag överraskad med att vi var bortbjudna på middag till M & I, hade inte haft någon ström i mobilen så T hade inte kunnat ringa mig. Fick supergod fredagstacos, sen spelade vi kort och såg finalen av Gladiatorerna. Slutade dock med att jag var jättetrött efter den långa och krävande dagen, så jag blev väldigt grinig när jag förlorade stort i Plump. Hatar det där kortspelet! Var iaf skönt att lägga sig sen, somnade direkt jag stängde ögonen för ovanlighetens skull.

 

 

Igår var höjdpunkten en mysig promenad med älskling på förmiddagen i det vackra vädret. Solen värmde så skönt att vi till och med satt på en mossig sten i skogen och njöt en stund! Sen åkte T på VM i Isracing och jag pluggade. Lagade min allra godaste lasagne till, för första gången på evigheter eftersom vi inte längre äter pasta - kom först nu på att jag kunde göra den med zucchiniplattor istället! Det blev supergott! Sen bakade jag tre sorters nyttigare godis inför påsken, "snickers" och två olika rawfoodbollar, en med hasselnötter, kokos och citron, och en med cashewnötter, kaffe och kakao. Det blev oväntat gott, hoppas min familj kommer vilja smaka!

 

Idag har jag varit hemma och pluggat medan T har varit på jobbet och grejat med bilen och annat. Ikväll ska vi se film, tvätta och städa. Och så ska jag laga en stor laddning med kycklinggryta så vi har matlådor i veckan. Blev en lugn hemmahelg med andra ord, precis vad jag behövde för att krya på mig inför påsken. När ska mitt huvud sluta kännas som om det tänker sprängas i bitar?!

 

Under min praktik hos Distriktsveterinärerna hade jag turen att få vara med om en hel massa olika spännande fall, förstod inte riktigt själv att allt jag gjorde under dessa två veckor var ovanligt att hinna med. Förrän en veterinär ärligt sa att hon var avundsjuk över allt jag fått göra, och att vissa står i kö i många år för att få vara med om till exempel att rulla och pinna en ko i fält. Ja, jag verkar visst dra till mig mycket fall när det gäller stordjur!

 

Ett av mina sista jourfall var dock det mest anmärkningsvärda, och något jag sent kommer att glömma (om någonsin). Det var en bonde som ringde om en förstakalvare som hade legat länge, och som det "putade ut där bak" på. Då det gäller köttdjur som gått med tjur under flera månader, så vet man inte riktigt när de ska kalva. Vi åkte dit, och bara resan dit var spännande. Det tog nästan en timmes bilkörning, varav vissa sträckor gick på isväg. Det var en ny upplevelse för mig! Lite läskigt var det faktiskt, man fick bara köra 30 km/h för att isen skulle hinna anpassa sig.. Och guppigt var det, "som om det skulle ha frusit mitt i en våg", som veterinären uttryckte det :)

 

 

Väl framme vid den fina ladugården fick jag undersöka kon, hon såg ut att vara i slutet av dräktigheten, och vid rektalisering kände jag två klövar som låg och buffade väldigt långt ut. Kalven ville ut!! Livmodern var inte omvriden, men cervix var helt stängd. Vi höll på länge och väl med att försöka få henne att öppna sig, med läkemedel, med fingrarna och allt vi kunde komma på. Ingenting hände! Vi funderade fram och tillbaka, försökte få henne att ställa sig upp, men till sist insåg vi faktum: kon öppnades inte trots att kalven var färdig och ville komma ut, kon kunde inte stå upp vilket uteslöt kejsarsnitt, kon hade legat så länge att det var uteslutet att lämna kvar henne och avvakta om hon skulle öppna sig - risken var då att både ko och kalv skulle dö. Det enda raka var att avliva kon och därefter snabbt skära ut kalven och försöka rädda den! Ett svårt beslut att ta, men som bönderna också tyckte var det bästa. Undrade först lite om jag skulle klara av någonting sådant, men sen tänkte jag att det är bara att göra det.

 

Vi gick igenom proceduren ett antal gånger tills alla var säkra på vad som skulle hända, och sen gjorde vi det! Vilken grej alltså, det var läskigt såklart men vi var så fokuserade på att rädda kalven. Det var lite svårt att få ut kalven eftersom den låg inne i bäckenhålan, men veterinären fick till slut tag i framben och huvud. Kalven var helt färdigbakad, men åh så trött! Hon hade ju legat där och buffat så länge, så all energi var slut. Vi gnuggade henne torr, länge och väl, försökte suga ut en massa fostervatten som hamnat i luftvägarna, och försökte få henne att vakna till. Jag vet inte hur länge vi höll på, hon blev sakta lite piggare, men ville bara sova.. Ingen sugreflex hade hon, så vi fick sonda i henne råmjölk från en annan ko. Till sist kände vi att det inte var så mycket vi kunde göra mer, förutom att hålla henne varm.  

 

Jaha, jag som inte varit sjuk sen i höstas insåg igårkväll att jag har fått bihåleinflammation. Har haft världens huvudvärk sen i fredags, som gjort att jag inte velat förflytta mig mer än nödvändigt och ger mig känslan av att huvudet ska sprängas när jag böjer mig ned. I övrigt har jag känt mig tom på energi, men inte haft feber, ont i halsen eller snorat särskilt mycket. Därför fattade jag först inte vad det var, men till sist föll poletten ned. Vilken tur att jag inte lyckats tvinga mig ut och springa på grund av huvudvärken, i så fall hade jag säkert blivit jättedålig!

 

Så typiskt att drabbas av detta, efter två veckors stress, dålig sömn och dåligt matintag. Inte så konstigt att jag blev sjuk egentligen.. Nåja, kortisonnässprayen verkar hjälpa en del, och jag ska prova mig genom några olika huskurer. Vi håller på med besättningsutredningen på skolan, och har obligatoriska möten med handledarna. Ska försöka få vara hemma en del för att pigga på mig så fort som möjligt. Måste ju vara på topp till påsken i alla fall!

 

Det var lite klagomål från min sida, kan ju berätta att jag har haft en bra helg ändå, trots huvudvärk! I lördags tog jag bussen några mil utanför Östersund för att hälsa på M. Fick se deras nya hus, och ta del av alla planer de har framför sig. Ska bli spännande att se hur det blir i slutändan! Väldigt fint läge var det i alla fall.. Sen begav vi oss ut på sjön i det vackra vädret för en skidtur med hundarna! Det var sååå härligt!! Solen värmde oväntat mycket, och vi åkte ut till en holme där det var alldeles vindstilla och vi satt och pratade länge.. Myys! På hemvägen försökte M lära mig skejta, det gick sådär med tanke på korta stavar och fästvalla men det var väldigt kul! Ska nog prova igen någon gång där det inte är lika mycket snö :)

 

 

Efter skidturen bjöd M på de godaste våfflorna jag någonsin smakat, vad knapriga de var!! Mums! Sen skjutsade hon tillbaka mig till Östersund igen, där vi hann med en rundtur på både djursjukhuset där hon jobbar, och på distriktet där jag har praktiserat. Alltid nyttigt att se något annat! M följde mig därefter till tåget, resan gick helt okej eftersom jag läste den tredje Keplerboken under tiden :) Var så härligt att få se älskling och kära hunden komma mig till mötes! Trots att det var rätt sent på kvällen, envisades T med att jag skulle vara vaken en stund till. Åh, så värt det var när jag fick belöningen, ett lyxigt fruktfat med smält choklad att doppa frukten i! MUMS! Jag säger som T, att vi inte har gjort det tidigare?!

 

 

Söndagen började med en sovmorgon och frukost på sängen, och fortsatte med en sväng på stan med gänget. Planen var att äta brunch på nation, men det blev av någon anledning inställt så vi gick ned till Gunterska Hovkonditoriet istället och åt deras supergoda surdegsmackor, surdegspizzor och bakelser. Det var otroligt gott, men inte så nyttigt såklart så i veckan blire äntligen dags att laga bra mat igen :D Efter en sväng på bilaffärer med L & E åkte vi hem igen, jag hade min huvudvärk som jag försökte sova bort medan älskling fixade middagen. Den kvällen blev lugn kan jag lova..

 

 

Till huvudrätt tog vi båda renkalvinnanlår med råraka, citronfrästa grönsaker och friterad sötpotatis. Det var också supergott, köttet var helt perfekt tillagat :) Och sen kunde vi inte hålla oss från att ta en efterrrätt också, för mig blev det hjortronpaj med yoghurtglass med punchsmak. Mmm.. Crème bruléen med kanelfrästa äppelskivor var också väldigt god enligt M. Det var faktiskt den godaste middagen jag ätit på mycket länge! Kom dock på först när efterrätten kom in att jag kanske borde ha fotat ;) Ursäkta den dåliga kvalitén, min mobilkamera är inte den bästa..

 

 

Sen att jag hade fantastiskt trevligt sällskap gjorde såklart att kvällen blev otroligt lyckad ;) Vi hade verkligen mycket att prata om, särskilt eftersom M jobbar som djursjukvårdare här i Östersund. Passade på att förhöra mig om hur de har det på kliniken, eftersom jag verkligen har kommit att tycka om denna stad och faktiskt kan tänka mig att flytta hit! Så då är det ju bra att ha lite inside information ;)

 

Något jag absolut inte kommer att glömma är hennes löfte om att få följa med upp till Helags fjällstation en weekend i höst - passar perfekt eftersom jag skriver examensarbetet då! Hennes sambo jobbar däruppe, och då skulle vi  (jag och T) få se hur han har det, och så det bästa av allt, vara med på renavskiljningen och kalvmärkningen! Har länge haft en dröm om att få se detta, eftersom jag älskar renar. Det skulle vara så häftigt!! :D

 

 

På fredagen fick jag sluta lite tidigare för att hinna med bussen hemåt. Väl framme stod lillasyster & V och väntade på mig, blev så glad över att se dem! Sen åkte vi hem till mormor där kusinerna var, så jag fick kramas och prata mera. Hem för att äta en sen middag och prata lite till innan det var dags att sova.

 

Tidigt på lördagsmorgonen åkte vi till Lycksele för att se lillebror köra dragracing med veteransnöskotern. Underbart väder, fina gamla skotrar, tvåtaktsrök i näsan - jag njöt i fulla drag! Det spelade mindre roll att lillebror åkte ut i första heatet, när vi hade det så bra ;) Hann se lite SM i armbrytning inne på skolan också. I pausen åkte jag med mina föräldrar för att titta på soffor, slutade med att vi hittade den perfekta soffan och slog till på både den och ett superfint soffbord!

 

 

När vi kom hem kom bästa I till mig och hängde med mig ut på skotern. Hann just så pass komma fram när vi mötte lillasyster med flera som var på väg hem igen, typiskt! Slog följe med dem tillbaka, och gick istället hem till I och hade en trevlig pratstund där istället. Träffade lille E som var så blyg - blir nog bättre i sommar när vi får träffas mera :)

 

Sen vare dags för god middag hemma (mammas mat är bäst), varpå gästerna började strömma in för att fira lillebrors 18-årsdag. Lämpligt nog var vi 18 personer hemma! Vi mumsade på banoffepaj, chokladcrispkaka och äppelpaj, fram tills det var dags att se Melodifestivalens final. Då var det bra timing att vi hade med oss en ny soffa hem! Ändå fick vi ställa fram stolar :p Men finns det hjärterum...

 

 

På söndagsmorgonen klädde jag på mig för att springa, men då det var -15 grader bäddade jag ned mig i nysoffan under ett par filtar, och åt frukost framför Vinterstudion. Sen kom mamma med idén att äta upp lite pajrester, vilket jag såklart ville, och så drack varm choklad med vispgrädde till - mums! Efter en stund hade solen kommit fram och temperaturen sjunkit till -10 bara, så då begav jag mig ut! Skönt med sol i ansiktet, men det gick riktigt tungt att springa.. Efter löpning och duschning följde jag med på församlingsmöte på Fillan, skönt att få vara där bara så mitt mellan jul och påsk för ovanlighetens skull!

 

Till sist gick jag och I ut på prommis med hund och barnvagn, och fick prata ännu mer. Skönt att få träffa henne också mellan jul och påsk, är så tråkigt att det måste gå så lång tid mellan vi träffas annars. Efter det vare bara att packa ihop mina grejor och äta sen lunch/tidig middag, och säga hej då till familjen. Fy vad jobbigt det var, jag blev faktiskt riktigt ledsen.. Det är lättare att åka därifrån när jag har älskling med mig. Bussresan gick iaf bra, läste en bok mamma lånade ut till mig: Paganinikontraktet av Kepler. Grymt spännande bok! Hade svårt att släppa den ifrån mig så i tisdags var den utläst :p Ja, det var min helg det! Helt underbar, men som vanligt alldeles för kort. Nu räknar jag ned dagarna tills påsken! 13 dagar kvar nu :) 

Igår kväll när jag satt och skrev blogginlägg och fixade med bilder ringde älskling. Han bad mig gå in på en hemsida som en jobbarkompis tipsat honom om där man kan se tv-serier via datorn, eftersom jag pratat om att jag ville börja se nån ny serie.. Hinner knappt gå in på sidan och kolla lite, så dyker det upp en stor ruta med bilder från Polisstyrelsen där det står att jag har varit inne på en olaglig sida och datorn därför har blivit blockerad, och jag måste betala 1000 kr i böter inom 72 timmar för att datorn ska låsas upp, annars kommer brottmål att väckas. Hann bli riktigt förskräckt innan jag insåg att det var ett virus som tagit över datorn! Riktigt läskigt, och otroligt jobbigt att det händer på en lånad jobbdator... Dessutom gjorde det så att min jättelånga inlägg om helgen försvann, tråkigt! Ska se om jag orkar skriva ett nytt sen..

 

Läste på en massa om det så kallade Polisviruset, vilket är ett rätt vanligt virus som är spritt över världen och i detta fall anpassat till Sverige. Gjorde mitt bästa med att försöka ta kontrollen över datorn, då viruset hade låst allt utom möjligheten att logga ut/in samt stänga av och på datorn. Med lite hjälp av pappa tog jag mig till det felsäkra läget, men där tog det stopp eftersom jag behövde ett annat lösenord. Fick ringa veterinären och berätta om vad som hänt, sån tur att hon är en fantastiskt snäll människa så hon tog det bra :)

 

Så imorse 07.00 prick ringde jag DV:s IT-support och bad om hjälp. Han visste precis vad det gällde, men sa också att det kunde bli svårt att bli av med viruset via fjärrstyrning. Så jag låg kvar på sängen och läste den spännande boken mamma lånade ut till mig i söndags (Keplers Paganinikontraktet, oerhört spännande bok) samtidigt som jag bevakade datorn och startade om den när så behövdes. Halv tio fick jag dock lämna min postering för att följa med en veterinär på långstyrning.

 

Östersund är onekligen ett stort distrikt. Idag hade vi bara två resor, men körde 28 mil, ända upp mot Strömsund och de trakterna. Två kor med juverinflammationer på första gården, och en ko som jag snabbt diagnosticerade vänstersidig löpmagsomvridning på eftersom hon plingade så fint. Så vi fick kalla på förstärkning från grannarna, och ge oss på att rulla och pinna kon, första försöket blev halvdant, och kon plingade fortfarande när hon fick komma upp. Andra försöket kändes bättre, och det plingade inte mer efter det. 

 

Nu sitter jag här vid datorn, som fungerar igen turligt nog. Fick låna den ikväll igen trots missödet med viruset :) Känner mig sliten i kroppen efter korullningar och många mil i bilen. Ska strax ta en varm dusch, få bort kolukten och fundera över om jag orkar springa ikväll. Borde verkligen ta mig ut, eftersom jag inte sprang igår och förmodligen inte kommer springa imorrn eftersom jag ska på middagsdejt (om jag är tillbaka på kliniken i någorlunda bra tid). Veckan har ju faktiskt inte mer än 7 dagar, och tre löppass ska hinnas med enligt schemat. Bäst att skynda sig in i duschen nu! 

 

 

Igår ägnade vi oss åt att försöka hitta en hovböld på en kraftigt halt häst. Hovkvalitén var dock så pass dålig att vi tillsammans med djurägarna bestämde oss för att ta in den till en hovslagare på hästkliniken istället, då det förmodligen kommer behöva tas bort rejält med material.

 

Så vi var tillbaka hyfsat i tid och jag fick ägna mig och ett par smådjur istället, för första gången denna veckan. En hund som blivit sparkad av häst, och en äldre hängig hund med feber. Lärde mig viktiga saker av båda fallen, framför allt hur viktigt det är att inspektera munhålan - trots arg/rädd hund.. Visade sig att feberhunden hade kraftig inflammation vid många tänder, när veterinären väl lyckades öppna munnen. Detta kan absolut orsaka symtomen som hunden hade: dålig aptit, hängig och feber. Munnen är ofta en del av djuren som förbises av djurägarna, likväl är det ofta en källa till kraftigt lidande! Tandproblem är ett otroligt vanligt bekymmer på både hundar och katter, och inget man får ignorera. Viktigt att träna sitt djur med sådan hantering från att den är liten så att inspektion av tänderna är möjligt.

 

Efter hundarna hade klockan hunnit bli efter fem och jag skyndade mig ut med skidorna innan det hann mörkna. Jag med mitt dåliga lokalsinne trodde jag var vilse mest hela tiden, och när jag väl trodde jag kände igen mig var jag på något helt nytt ställe - suck! På något konstigt vis lyckades jag ändå komma precis rätt hela tiden, trots att jag var säker på att jag aldrig mer skulle komma hem, haha.. Det var jobbigt från första stund, kroppen var visst rätt sliten ändå och tekniken blir dålig när man är trött, vilket gör det ännu svårare att åka. Men, man klarar mer än man tror och jag tog mig runt hela vägen, 12 km blev det! Nu känner jag mig lite tveksam över om jag ska orka släpa med mig skidorna på bussen hemåt ikväll, har en känsla av att jag kommer ha ont imorrn :p

 

Hann komma tillbaka till kliniken utan känsel i rumpan (det blev visst kallt när solen gick ned), duscha varmt och värma en tekopp, så kom jourveterinären in. Det var så lustigt, precis innan jag for ut med skidorna frågade hon om jag ville hänga med på ev. jourresor - absolut svarade jag! Veterinären önskade sig därefter en kalvning, och det var precis vad hon fick! För att hon skulle kunna åka direkt hem efter kalvningen, fick jag ta egen bil. Kände mig riktigt vuxen när jag körde den där stooora veterinärbilen helt själv, och försökte navigera mig i Östersund i mörkret ;)

 

Hur gick det då med kalvningen? Jo, jag blev så glad att djurskötaren hade ringt oss så fort hon kände att hon och kon inte skulle klara det själva, eftersom det var en stor kalv som låg i bakdelsbjudning i felläge med ryggen nedåt. Kalven var tvungen att vridas rätt för att kunna komma ut! Då hon ringt i tid var kalven fortfarande vid liv, hinnorna var intakta och det var fortfarande fuktigt och helt inuti henne. Numera är detta scenario inte så vanligt - bönderna försöker oftast få ut kalven själva så länge det går, och veterinären får komma först när kalven är död eller måste avlivas, och sågas ut ur kon... Nu fick jag känna efter hur kalven låg, bestämma mig för hur jag ville gå till väga och om det var möjligt att få ut kalven - det var gott om plats! Så jag fick ta hål på hinnorna, dra på manschetter över kalvens bakben, sticka in och fästa fast en torsionsgaffel och sedan snurra runt kalven. Det gick vägen, så sen kände jag att kalven låg med ryggen upp och bakbenen raka. Fäste rep runt bakbenen och sen hjälpte vi och kon åt att få ut kalven, som levde och var så söt! Kon fick lite kalk då hon hade tecken på att börja bli paretisk (kalvningsförlamning), sen fick hon förenas med sin kalv.

 

Det var första gången jag fick se en ko slicka sin kalv, har varit med på två kalvningar tidigare, och vid den ena var kvigan galen och skulle ha ihjäl kalven och vid den andra var vi tvungna att avliva kon :(  Så det var fint att få se lite moderskärlek :)

 

 

 

 

I skrivande stund sitter jag till exempel i min allra första onepiece, hade inte tänkt skaffa en själv men är väldigt glad att jag fick en av mina snälla svärföräldrar, TACK! Varje gång jag går ut med hunden tar jag på mig mina superhärliga Icebug-kängor, de finaste skor jag nånsin haft! Har inte frusit en enda gång om fötterna sen jag fick dem, så TACK mamma! Och dessutom tack för den fina receptboken, och för den vackra tavlan som jag önskade mig, den ska hänga i vårt framtida hus ;) Varje gång jag ska bege mig ut för att åka skidor tar jag fram min vallaväska för att gnugga på ny fästvalla på mina skidor, känner mig riktigt proffsig och det går ju så mycket bättre att åka så TACK pappa! Plus att usb-minnet har kommit väl till pass i skolan - mitt gamla hade gått sönder.. Och på tal om skidor så fick jag ju fantastiskt fina slalomskidor & pjäxor av bästa pojkvännen som var jätteroliga att åka på så TACK älskling!

 

 

När jag och Tobias ska slappa i soffan framför teven slår vi gärna på ett avsnitt av I vår herres hage, fick säsong 1-3 av minsta lillasystern och vi har verkligen fastnat i serien, grymt bra så TACK lillasyster! När vi ska ut med kompisar och hitta på något kul sminkar jag upp mig med supermascaran och Isadora-ögonskuggorna jag fick av bästa lillebror, TACK för det! Och så tar jag på mig det fina linnet jag fick av äldsta lillasyster - TACK! Sen vill jag självklart säga TACK till mormor & R för presentkortet på IKEA, för att utöka vårt porslin med fler delar i den fina skyn-serien, helt perfekt! Till sist, TACK till farmor & farfar för pengarna, det är väldigt uppskattat av en fattig student!! 

Älskar att ge bort julklappar, men jag måste erkänna att det är fantastiskt att få julklappar också när man får så fina grejor, typiskt sådant som jag inte skulle köpa till mig själv men som förgyller mitt liv otroligt mycket nu!! Så än en gång, TACK!!

Igår kväll funderade jag länge och väl om jag skulle bege mig ut i blåsten och springa.. Efter att ha sett klart alla missade Ponnyakutenavsnitt och virkat några rutor kände jag mig laddad! Så jag begav mig ut, benen kändes pigga och flåset riktigt bra så jag satte upp en bra fart som kändes passande. Efter 4 km låg jag fortfarande på 4,30 min/km och kände mig lika pigg så jag fortsatte springa trots att intervallet bara var 20 min långt.. Råkade springa fel men ville inte stanna av med tanke på att det var så kort bit kvar, så jag fortsatte och försökte leta mig mot elljusspåret igen. Efter 5 km var jag dock helt vilse i pannkakan, men jag hade i varje fall nått mitt mål att kunna springa 5 km på under 25 minuter! Och det var inte ens jobbigt! Wohoo!!

 

Jag har nu snart fullgjort min fjärde vecka i träningsprogrammet, av 12 veckor. Tänk om utvecklingen fortsätter i samma takt, kan inte riktigt föreställa mig hur det kommer att kännas då innan sommaren. Skön tanke ändå! Under februari månad har jag förresten sprungit 4,5 mil. Den siffran kommer att ha ökat betydligt efter nästa månad - med tanke på att jag bara senaste veckan sprungit 2,1 mil.. Häftigt tycker jag!

 

Blev dock inte så kul när jag skulle försöka hitta tillbaka, gåendes i fuktiga kläder i den isande vinden. Hu, vad kall jag blev! Hittade tillbaka efter en stund, men när jag då skulle springa sista 2,5 km till kliniken fick jag jätteont i sidan och fick gå en bra bit innan jag kunde jogga lite försiktigt igen. Fattar inte varför, samma sak hände i måndags under kanske 2 km. Har inte haft håll på evigheter innan! Kanske kan det bero på att jag äter sämre här, finns inte så bra möjligheter att laga mat så det har mest blivit sallader.. Hursomhelst var jag väldigt frusen när jag kom tillbaka, låg länge helt under täcket med pyjamas och tjocksockar innan jag lyckades somna. Saknar min källa till värme där nere i Uppsala!

 

Idag är det torsdag, vilket betyder att imorgon är dagen jag ska åka HEM till byn och min familj. Åååh, vad jag längtar! Dagarna här känns veckolånga eftersom det händer helt nya saker hela tiden, träffar nya människor och måste fokusera stenhårt jämt. Känns faktiskt som att jag har varit här en månad ungefär! Så nu önskar jag faktiskt mest av allt att den här dagen ska gå snabbt så jag får sätta mig på bussen hemåt snart!

 

Till sist vill jag bara skicka en hälsning till en fin kille som fyller 6 år idag, nämligen Epoxy! Idag har han fått bo i fikarummet på Tobias jobba och blivit matad med äpple, så han är nog nöjd med dagen ;) Puss på min hund!

 

 

Den otäcka blåsten har nämligen stillat sig, och det är soligt ute! Bara minus 4 grader idag dessutom, vi har bara en hästresa nu på förmiddagen och en endaste katt på eftermiddagen så jag får se om jag kanske lyckas ta mig iväg innan det mörknar ikväll! Är så sugen på att åka skidor nu när jag inte har åkt sedan i söndags!¨Det är just det som är charmen med att vara här på praktiken, att om man har lite att göra kan man ägna sig åt uteaktiviteter i den vackra naturen istället :)

 

Har funderat en del den senaste tiden på vad det egentligen är vi äter här hemma. Kanske ni också har undrat om jag följer en viss diet? Finns väl egentligen inte något enkelt svar på den frågan.. Så här kommer mina egna reflektioner!

 

Grundtanken är att äta mindre kolhydrater, framför allt i sådan form som tidigare (liksom för majoriteten av svenskarna) var den största delen av kosten, dvs. pasta, ris, potatis, och bröd. Redan 2010 kände vi båda att vi hade ökat väldigt mycket i vikt under våra år tillsammans, och började därför byta ut dessa produkter till fullkornsvarianter samt minskade ned på godis, chips, ostkrokar, kakor och läsk. Detta gjorde att viktökningen upphörde (förutom när vi var hemma och åt allt gott vi kom åt..), men räckte samtidigt inte till att minska särskilt mycket i vikt. 

 

Från en långsam övergång till fullkorn, började jag under 2011 kika mera på GI (glykemiskt index) vilket innebär att man försöker behålla blodsockret på en jämn nivå. Detta gjorde att vi lärde oss laga mat från grunden med mycket större andel grönsaker - detta var nog den största omställningen för Tobias som var väldigt stor motståndare till sallad och grönsaker överlag. Till sist vände det dock, och jag kan med glädje säga att Tobias numera äter i princip alla grönsaker - och tycker att det är gott! Dock saknar han fortfarande att äta snabbmakaroner med korv, och om jag ska vara ärlig så saknar jag ibland mina stuvade makaroner med köttbullar :p

 

 

Den sista förändringen kom så 2012, när jag och T tävlade om att gå ned mest i vikt under sommaren. Med lite hjälp från min mycket kost- och träningsintresserade lillebror bestämde jag mig för att dra ned på kolhydraterna ordentligt. Åt mycket sallader, och grönsaker istället för pasta och liknande. När sommaren var slut hade vi ju båda gått ned mycket mer i vikt än vad vi ens hade trott själva, och vi bestämde oss för att fortsätta på samma väg även efter att tävlingen tagit slut.

 

För att hitta recept med lågt kolhydratinnehåll började jag med att inspireras av LCHF-dieten. Detta är inte någon diet jag förespråkar direkt, då man ännu inte vet hur ett högt fettinnehåll (ffa. av mättade fetter) påverkar kroppen på lång sikt, men faktum är att ett lägre kolhydratintag gör att man går ned i vikt. Vi äter alltså inte enligt LCHF, i den mening att de förespråkar högt intag av fett, men då det finns så enormt många recept inom den kategorin är det en bra inspirationsskälla till vad man kan göra för alternativ till de vanliga kolhydratrika tillbehören. De bästa tipsen jag fått därifrån hade jag tänkt ta upp i ett annat inlägg! Numera har jag hunnit lära mig vilka alternativ som finns att använda sig av, och behöver därför inte längre använda mig av LCHF-recepten. Jag vill nämligen inte vara så extremt strikt med kolhydraterna, eftersom de faktiskt behövs i kroppen. Till exempel dricker vi mjölk, äter hårdbröd, havregryn och bönor, samt frukt och rotfrukter (om än ej i stor utsträckning) vilket inte accepteras i strikt LCHF, och så äter vi inte en massa grädde och smör samt absolut inte så mycket ohälsosamma animaliska fetter som många LCHF:are stoppar i sig. 

Istället fokuserar jag på att äta den mat som jag är säker på att min kropp mår bra av, nämligen grönsaker i första hand tillsammans med exempelvis ägg, youghurt, keso, bönor, svamp, groddar, bär, nötter och nötmjöl, kokosmjölk, rapsolja, quorn, fisk, och bara ibland viltkött eller svenskt nötkött/kyckling. Det tar nog ett tag för kroppen att ställa in sig på en kost med mindre kolhydrater om man mer eller mindre levt på dessa tidigare, men denna kost är enligt min åsikt mer naturlig för oss människor. Att leva på kött för jämnan är ingenting som våra kroppar är gjorda för, vi är allätare och har tidigare ätit kött när det har funnits tillgång till det. Köttkonsumtion är dessutom negativt för miljön, då det går åt enorma mängder energi för att tillverka köttet i jämförelse med vad som krävs för att tillverka grönsaker och bönor.   

 

  

Vi är inte alls strikta med att följa en viss diet, utan äter ibland annat som till exempel sushi. Det vi märker är dock att det inte sker någon viktnedgång när intaget av kolhydrater ökar, trots att vi tränar mycket. Samtidigt ökar vi ingenting i vikt, och jag har märkt en enormt stor skillnad på min kropp nu efter en längre tid med mindre kolhydrater. Jag är nämligen så mycket piggare och friskare! Med kolhydraterna varierar blodsockret upp och ned under dagen, och förut blev jag extremt trött och hungrig/sötsugen när det närmade sig lunch. Med denna kost är jag mätt längre tid, och känner mig piggare än någonsin, trots alla tråkiga föreläsningar.

 

Dessutom har jag märkt att jag behöver sova färre timmar under natten. I hela mitt vuxna liv har jag varit en sån person att jag måste ha mina 8-9 timmars sömn per natt, annars blir dagen förstörd - kände mig trött, grinig, och småsjuk. Numera känner jag mig piggare på kvällarna, somnar vid halv tolv och vaknar pigg som en lärka när solen går upp vid halv sju varje dag, vardag som helg (tidigare vaknade jag av att Tobias slog på teven vid åtta). 7 timmars sömn är alltså tillräckligt numera! Och sedan min sjukdomsperiod under hösten då jag var extremt stressad har jag inte varit sjuk en enda gång, förut kände jag mig sjuk en gång i månaden! Detta trots att jag har suttit tätt intill mina kursare som snorat och hostat i flera månader, flunsorna har avlöst varandra.. Tidigare har mina försök till träning alltid avbrutits av halsont och hängighet, men jag tror aldrig jag har tränat så mycket under en sammanhängande period som nu, vilket såklart bidrar till att kroppen mår bättre.

 

 

Till sist vill jag bara säga att det är så härligt med dessa vackra, färgglada maträtter, med olika smaker och konsistenser, att jag aldrig vill byta tillbaka till tråkig potatis, senigt kött och dassig brunsås. Till och med Tobias, som fullkomligt älskade all sorts pasta och potatis, säger att han inte saknar det längre. Succé helt enkelt! Kan han så kan ni, hoppas att jag med detta kan ge lite inspiration till bättre kost! :)

 

Idag har jag haft en lite segare dag, bara en hängig ko som det tog ca en timme att köra till. Fick i alla fall möjlighet att dräktighetsundersöka henne, vilket är bra eftersom vi kommer att ha ett praktiskt prov i just nötgynekologi framöver. Tyckte dock att jag inte kände något annorlunda alls, bara en vanlig liten livmoder, en liten äggstock och i övrigt inget konstigt. Efter som jag inte hunnit få något självförtroende gällande detta (pga. bristande erfarenhet) så tänkte jag att jag säkert missade någonting. Sa i alla fall till veterinären att livmodern kändes liten. När hon kände efter så vart det ju precis som jag hade känt, att hon inte var dräktig. Hmm, borde verkligen lita mera på det jag känner! Det kommer säkert med lite mer rutin, hoppas jag hinner få det bara ;)

 

Gårdagens aktiviteter sitter kvar i huvud och kropp fortfarande, trots lite att göra idag är jag såå trött! Fick världens adrenalinkick när veterinären plötsligt kom hit medan jag pratade i telefon med mamma, och så säger hon att en REN är på väg hit! Jag kunde inte ha blivit lyckligare, renar är så fina!! Så på en liten stund anlände fina lilla vita renkalven Nilla, för dagen dock blodfärgad och söndertrasad i bakdelen då en hund attackerat henne. Stackars, stackars fina kalven!

 

 

Hon är alltså en tamren som familjen haft hemma på gården, då hon var för liten för att skickas på skogen. Nilla blev snabbt tam, och jag blev förvånad över hur lugn hon ändå var, och faktiskt hälsade på mig, trots omständigheterna. Jag fick börja med att lägga permanentkanyl på henne - det gick bra när hon slutade försöka sparka mig :p Så nu kan jag lägga det till min lista på avklarade punkter ;) Sen sövde vi ned henne och började tvätta upp såren. Visade sig att ett stort stycke hud var bortslitet, och även bitar av muskulaturen var söndertrasade. Så vi satte igång att skrapa rent sårkanterna, och veterinären sydde medan jag höll koll på hur Nilla mådde, assisterade med instrument och gjorde massvis med små avlastningssnitt i huden för att vi skulle kunna sträcka ut den mer. Det var besvärligt minst sagt, och tog lång tid. Till slut fick vi dock ihop det hela, med måååånga stygn. Måste säga att jag är lite orolig över hur det kommer att läka, både på grund av infektionsrisken och för att det var så mycket spänningar i huden - stor risk att det spricker med andra ord.. Men idag mådde hon bra i alla fall!

 

 

Nu har jag just blivit ensam på kliniken och överväger om jag ska bege mig ut i mörkret och träna. Känner mig både trött och frusen (somnade inte förrän vid ett inatt och vaknade tidigt), och så blåser det nästan storm utomhus. På väg till den där kon idag hade det drevat närmare en halvmeter snö på sina ställen! Tur att vi hade en stooor bil!! Snälla veterinären har som ni märker lämnat sin dator hos mig igen, denna gången ända tills hon börjar jobba på måndag igen. Gullig hon är!! Så jag kan ju faktiskt sitta inne i soffan och virka och kolla serier resten av kvällen istället.. Hmm, ska hur som helst hoppa i duschen nu, får se sen hur jag gör. Skidåkningen får jag nog stryka i det här vädret i alla fall :/ De får följa med hem i helgen så att jag hinner åka där istället! Hoppas på bättre väder nästa vecka!

Hej hopp från vackra Östersund! Trodde minsann inte att jag skulle kunna blogga nånting under dessa två veckor, men det visade sig att veterinären jag åkte med idag var så gullig att hon lämnade sin dator kvar här till mig (bor på kliniken) så att jag skulle ha något att roa mig med. Inte alls dumt! I gengäld ska jag försöka renskriva dagens journaler, får se vad klockan har hunnit bli när jag har hunnit duscha av mig kolukten och varit ute och sprungit!

 

Denna första dag på DV blev alltså en lång och spännande dag, då jag först nu har hunnit fixa i ordning allt, ätit middag och blivit lämnad ensam kvar. Hade inte riktigt kunnat tänka mig på förhand att jag faktiskt skulle få göra ALLT själv helt plötsligt, i större utsträckning än på skolan. Men det är ju faktiskt så, att jag har nästan gått färdigt min utbildning och ska kunna det här nu. Ändå känns det lite vingligt, men det är kanske inte så konstigt.. Idag har jag hunnit undersöka och behandla två fånghästar och en ko med foderleda + kvarbliven efterbörd, samt avhornat sex kalvar. Så nu luktar jag gammal efterbörd och bränt horn, vilket är anledningen till att jag vill duscha innan jag tar på mig löparkläderna :)

 

Det är inte så lätt att försöka hitta upplysta spår när man är i en ny stad för första gången, studerar kartor och så men då vet jag ju fortfarande inte om det finns ljus där. Nackdelen med vintern helt klart! Igår hittade jag till slut till ett elljusspår där det stod 5-10-15 km på stolparna. Perfekt skidtur tänkte jag! Döm om min förvåning när jag hade tagit mig uppför några uppförsbackar, gled hela vägen nedförs, och sen hamnade längst nere i den första uppförsbacken igen! Åkte det spåret några varv innan jag tröttnade, när jag kom hem såg jag på skidspar.se att det enda elljusspåret där var bara 2,9 km. Trist! Nästa gång ska jag försöka ta mig via stickspår till skidstadion istället, där lär det finnas massor med elljusspår av längre slag tror jag! 

 

 

Innan jourveterinären åkte hem var hon snäll och ritade en karta över hur jag kan springa en bra och upplyst runda ikväll, kan behöva lite assistans så jag inte springer vilse :p Hon lovade iaf att komma och hämta mig om jag ringer, hehe.. Nej, bäst att hoppa i duschen och ta sig ut någon gång, ifall det blir något akutbesök ikväll eller inatt hade jag tänkt hänga på nämligen. Spänningen!! 

 

På tal om bultningsövningen i tisdags så läste jag en väldigt bra artikel i Veterinärtidningen om religiös slakt - Utvärdering av fysiologiska och djurskyddsmässiga aspekter, som jag tänkte berätta lite om.

 

För det första, vad innebär religiös slakt och vad skiljer tillvägagångssättet från konventionell slakt? Vid konventionell slaktning bedövas djuren innan de avblodas med avsikten att göra djuren medvetslösa och därmed inte känna smärta under avblodningen, antingen genom mekanisk bedövning (bultpistol), elbedövning eller gasbedövning. De flesta djuren dör direkt av själva bedövningen, men rent juridiskt sett räknas djuren inte som döda förrän de mesta av blodet har runnit ur kroppen (eftersom vissa faktiskt kan komma till medvetande igen efter bedövningen). Därför är det lag på att avblodningen måste påbörjas inom kort efter bedövningen (ex. inom 60 sekunder efter bultning). I Sverige (samt Norge, Island och Schweiz) är det lagstiftat att alla djur måste bedövas innan slakt, detta krav har funnits i Sverige sedan 1937. I andra EU-länder finns det möjlighet till dispens från kravet på bedövning innan avblodning, om det görs av religiösa skäl. I t.ex. USA, Storbritannien och Sydafrika är det helt fritt att slakta utan bedövning med hänsyn till religionsfriheten.

 

Halal är en arabisk term som betyder "det som är tillåtet för konsumtion för en muslim", vilket grundar sig på Koranen där det står att kött från självdöda djur, svinkött och blod inte ska förtäras. Det specifika sättet som Halalslakten går till på (att en muslim behandlar djuret med respekt och sedan skär halsen av djuret levande medan Allahs namn anropas) är alltså inte baserat på Koranen utan på traditioner som uppkommit genom vissa missförstånd, t.ex. att bedövningen är smärtsam, att djuret lider av bedövningen, att djuret inte avblodas tillräckligt om det är bedövat, att köttkvalitén blir bättre utan bedövning. Samt att djuret räknas som skadat om det är bedövat och därmed inte får konsumeras, eller hinner dö innan avblodningen gjorts och därmed inte får ätas. Även inom judendomen finns specifierat hur slakten ska gå till (shechita eller skäktning), och bedövning ingår inte heller där i förloppet. Det är dock inte alla grupper inom religionerna som står bakom denna tro på att bedövning gör att köttet inte får ätas, t.ex. kan vissa godkänna elbedövning, om kravet på att djuret fortfarande lever under avblodningen uppfylls.

 

För att möta dessa argument för religiös slakt har många studier gjorts. Argumentet att djuren inte avblodas ordentligt om de bedövats håller inte. Elbedövning förbättrar tvärtemot avblodningen genom att muskler och blodkärl dras ihop av stimuleringen. Vid mekanisk bedövning har ingen skillnad i grad av avblodning setts i jämförelse med utan bedövning. Att bedövningen skulle vara smärtsam och orsaka lidande stämmer inte heller, vid korrekt utförd mekanisk bedövning tappar djuret medvetandet omedelbart, det går snabbt och djuren behöver inte fixeras mer än att de får gå in i en box. I jämförelse med religiös slakt bibehåller musklerna mer glykogen om djuret bedövas, vilket är en av de mest betydande faktorerna till hur köttkvalitén blir. Vid den religiösa slakten kämpar djuren emot med alla krafter, vilket gör att glykogenlagren tar slut och köttet blir då hårdare och torrare. Till sist min egna kommentar - att det står i Koranen att man inte ska äta skadade djur är såklart för att människor inte ska bli sjuka av att äta köttet, vilket är mycket bra. Att från det sedan tolka det som att ett helt friskt djur inte får bedövas strax innan det avblodas är ju helt befängt, bedövningen skadar inte djuret mer än vad kniven gör när den används för att skära av hela halsen på det levande djuret!!  

  

Vad innebär då den religiösa slakten för problem för djurskyddet? För det första måste djuret fixeras för att man ska kunna skära halsen av det levande - det kanske vanligaste sättet är att hänga upp djuret i ett bakben. Förstår ni stressen att hängas upp i ett bakben?! Hos dessa djur ses också mycket högre nivåer av kortisol (stresshormon) än hos konventionellt slaktade djur, samt att det ses utbredda blödningar i muskulaturen i det benet - smärta alltså! Ett om möjligt ännu värre tillvägagångssätt används i USA och flera europeiska länder, nämligen att djuren fixeras totalt i en trumma som snurrar kon upp och ned innan halsen skärs av. Vilket hemskt sätt att avsluta livet, under fullständigt stresspåslag!! Djuren gör förstås allt för att komma loss, kämpar hårt och vokaliserar högljutt.  

 

För det andra utgör själva snittet en akut smärta hos det helt obedövade djuret. Alla genomskurna vävnader: hud, muskler, luft- och matstrupe, halspulsådrorna, jugularvenerna, andra blodkärl, sensoriska och motoriska nerver samt bindväv innehåller massvis med nervtrådar som förmedlar smärtimpulser till hjärnan. För det tredje tar det lång tid från att snittet anlagts till att djuret faktiskt förlorar medvetande. I bästa fall tar det en halv minut, men oftast tar det minst två minuter och ända upp till sju minuter! Det är sju väldigt långa minuter när man kämpar för sitt liv och har hela halsen avskuren kan man nog förstå. Blod och våminnehåll kan andas in i luftvägarna, vilket orsakar kraftig stress, lidande och kvävning. Djuren kan fortfarande känna att de håller på att kvävas, men han inte längre hosta. Förutom att man ser hur djuret under längre tid panikartat rör sig för att undvika kvävningen, har man mätt aktiviteten i storhjärnan och därmed kunnat beräkna hur länge de är vid medvetande. Orsaken till att djuren är vid medvetande så pass länge är att små blodkärl, t.ex. i ryggraden, fortfarande kan fortsätta att försörja hjärnan med blod under flera minuter, vilket gör att djuren behåller medvetandet och kapaciteten till medvetna rörelser under en längre tid.  

  

Sammanfattningsvis innebär den religiösa slakten utan bedövning ett mycket plågsamt sätt för djuren att dö på, eftersom djuren förblöder vid fullt medvetande under en process som kan ta flera minuter, samtidigt som alla avskurna nerver signalerar stark smärta. En sådan behandling av oskyldiga djur kan inte försvaras av vare sig religiösa eller andra skäl. Det är inte acceptabelt att rutinmässigt av effektivitetsskäl slakta djur utan bedövning, vilket sker varje dag i många europeiska länder.

 

Detta är bara en av många anledningar till att du, ja just du, alltid ska köpa svenskt kött!!! Detta på grund av att ett religiöst slaktat kött ofta är billigare att producera än konventionellt slaktat kött. Därför kan ditt utländska kött vara slaktat utan bedövning, trots att det inte står "Halal" på paketet. Om du köper kött som är slaktat i Sverige kan du däremot vara helt säker på att djuret har blivit bedövat före avblodningen! Här nedan ser ni en film på hur Halalslakten faktiskt går till, bara för att det är en sak att läsa om det, men en helt annan sak att se det i rörlig bild.. Jag vet att det är en hemsk film, men det är så det går till i verkligheten, och om ni tar beslutet att köpa utländskt kött ska ni i varje fall veta om hur djuret kan ha avslutat sitt liv! Att blunda i sådana tillfällen är inte okej..

 

OBS! Varning för otäcka bilder!  

 

Nu har vi ätit upp alla kokosvåfflorna, tvättat all tvätt och ska strax ut och springa! Första gången jag gjorde nyttiga våfflor, och de blev verkligen över förväntan! Väldigt enkla också, vispade 4 ägg, hällde i kokosvatten (det blöta från en kokosmjölksburk, blandade ihop en dl kokosmjöl, bakpulver och lite salt, och blandade i smeten. Färdigt! Blev sex stycken våfflor, precis lagom för att mätta två personer. Till våfflorna gjorde jag kokosfluff, vispade det tjocka från en kokosmjölksburk tillsammans med grädden som var kvar sen gårdagens våfflor. Och så min favoritsylt på toppen, nämligen hjortron! Som jag plockade själv i somras såklart ;)

  

 

Denna supergoda frukost fick mig att längta hem till byn, där det händer att antingen mormor eller farmor bjuder på våfflor såhär på helgerna under vårvintern. Nu på morgonen efter första tvätten lade jag mig i sängen igen och filosoferade lite över första delen på sommaren, vad jag ska hitta på under min ledighet. Och hur det kommer att bli när jag är färdig veterinär, kommer jag att flytta hem tills att jag får jobb, vara kvar här ett tag eller få jobb direkt? Känns konstigt att plötsligt inte veta vad som ska hända, mitt liv har varit så.. utstakat liksom fram tills dess. Blir spännande hur som helst och jag hoppas att det kommer att bli bra!

 

 

 

Därmed hade jag gott om tid till att baka! Både jag och T har längtat efter semlor bra länge, och nu hittade jag ett recept som verkade lovande så jag bestämde mig för att prova! Har haft lite problem att få till fina bröd utan vetemjöl tidigare, men detta recept med kokosmjöl och fiberhusk gjorde en fantastiskt bra deg och lika fina bullar!! Goda blev de också, liksom mandelmassan som jag såklart gjorde från grunden. Väldigt enkelt är det ju faktiskt! Svårare är det att få till en bra smak utan socker, men jag trixade mig fram tills det blev någorlunda bra iaf :) Tobias gillade dem iaf, och de hade en fin och fluffig konsistens! Kommer utgå från receptet fler gånger för att göra matbröd tror jag.. 

 

 

1. Kliva upp tidigt och tvätta kläder + göra kokosvåfflor till frukost

 

2. Åka in till stan och leta efter en födelsedagspresent åt min lillebror som fyller 18 nästa helg

 

3. Svänga förbi Tobias jobb och skriva ut skidspårkartor (lyckades inte på skolan)

 

4. Hämta T:s extramobil hos M (ifall min mobilskärm väljer att lägga av helt därborta)

 

5. Laga några matlådor så att älskling klarar sig ett par dagar ♥

 

Hmm, låter inte jättekul kanske när jag tänker efter, men så länge vi är tillsammans blir det mesta trevligt! Usch vad jag kommer att sakna honom, men kommer mest troligt att ha fullt upp och vara rätt trött så det ska nog gå bra :) På söndag morgon går tåget mot Östersund!

 

Seriöst, den här veckan har förmodligen varit den tråkigaste veckan i mitt liv.. Jag avskyr helt enkelt produktionsdjursblocket! Samma trista föreläsningar som vi redan har uthärdat under tidigare kurser. Sen är ju inte föreläsningarna obligatoriska som tur är. Veterniter (studenterna i min klass) är vanligtvis mycket duktiga på att närvara på alla föreläsningar, men nu är det bara mellan 50-75 % som deltar. Jag vet, eftersom jag sitter längst bak under denna kurs och virkar och funderar på annat. Till exempel över att mina vänner på smådjursblocket har åtta (!) till klinikveckor att se fram emot, utan föreläsningar. Suck och stön.. Igår klockan tre fick jag nog efter att ha suttit och glott sen klockan åtta på morgonen och cyklade hem. Orkade INTE sitta där i två timmar till!!

 

Som tur är har jag inga föreläsningar nu på två veckor. Ska ju nämligen åka till Östersund på söndag för att praktisera hos Distriksveterinärerna! Har ännu inte riktigt fattat det, men nervositeten börjar smyga sig på.. Har inte något vidare självförtroende när det gäller kunskapen om stordjur. Den fastnar inte lika lätt som allt gällande smådjur, eftersom intresset saknas helt enkelt. Hade hoppats på att få lite tid på smådjurskliniken ändå, men klinikchefen sa att det skulle jag inte behöva (tordes inte nämna att det är smådjur jag gillar..). Hmm.. Nåja, det blir nog ändå roligt och lärorikt att få se hur arbetet går till på en helt annan klinik, har ju bara varit i Vännäs och på skolan än så länge. Och jag hoppas få många mil skidåkning på fina spår i benen innan veckorna är slut ;) Plus se hur fina M & E har det i sitt hus utanför Östersund!!

 

Nu har jag helg i alla fall, sitter i soffan med datorn i knäet och ägnar mig åt att föra över bilder från datorn till den externa hårddisken medan jag väntar på att skid-VM ska börja på teven. Ute är det grått, blåsigt och regnigt - typiskt Uppsala. Hoppas på finare väder uppöver ;) När Tobias kommer hem ska jag bjuda på fredagsmat, funderar på om jag ska baka någonting också kanske? Sen ska  han få hjälpa mig packa ;)