Födelsedagspaltmiddag :)
Igår var det äntligen dags för min efterlängtade födelsedagspaltmiddag! Vännerna har tjatat sedan sist vi bjöd på palt, att vi skulle köra en favorit i repris. Tänkte nu inför min födelsedag att det var lika bra att slå två flugor i en smäll, och så fick det bli! :D
I måndags ägnade vi hela kvällen åt paltkokning, och förutom att jag hade god hjälp av T & V, kom även L hit och hjälpte till. E hade perfekt tajming och kom precis när vi var färdiga, och fick njuta av kaffe och Schwarzwaldtårta (min favvotårta) utan att behöva kladda ner sig ;) En trevlig kväll hade vi i alla fall!
Kände peppen hela dagen igår, kom hem efter fyra och skyndade mig städa undan härhemma och fixa färdigt mina två Banoffepajer, sen halv sju dök gästerna upp! Måste säga att det var god uppslutning, vi rymdes precis allihopa i vardagsrummet - 14 personer inklusive två barn ;). Saknade såklart de som inte kunde komma (lillasyster till exempel), men vi hade nog inte rymts fler i vår lilla lägenhet :p
Denna gången var det bara två personer som inte hade smakat palt förut (var många fler sist), och till min glädje tyckte allihopa även denna gång om palten och tog för sig mera :D Var dock inte så lätt att göra palt med en sån blöt potatis, den blev något lös om än god. J, som är från Umeå och en van paltkokerska, tipsade mig om att låta den malda potatisen rinna av i durkslag innan smeten blandas. Nåja, alla tyckte ändå att den var lyckad, och med tanke på att det bara var min andra gång jag gör palt så måste jag vara nöjd!
Fick en superfin orkidé, ett arrangemang med gröna växter, och en bok med Raw Food-recept - mycket bra! Sen har jag fått pengar direkt på kontot från mina föräldrar, mor- och farföräldrar, vilket jag önskade mig för att kunna gå mina veterinärkurser. Så nu blir det att betala kursräkningen, känns fantastiskt bra! :D
Avslutade kvällen med kaffe och banoffepaj, alla var såklart mätta efter palten, men lite paj slinker ju alltid ned ;) Ännu en mycket trevlig kväll - jag är så tacksam för alla fina människor jag har fått lärt känna under mina år här i Uppsala! Känns riktigt tråkigt att inte kunna träffa dem så ofta i fortsättningen, men jag vet att vi kommer se till att upprätthålla våra traditioner genom att ses någon gång per år i framtiden :)
Kirurgi på riktigt
Efter en slö start på kirurgikursen, fick jag äntligen spendera tid på operation igen. Riktigt roligt!
Vi får nämligen skriva upp oss på vissa tider som inte är schemalagda, för att få auskultera på stora op. Det var så roligt att jag ska försöka hålla koll på listan och smita med om det finns lediga platser. Hann med att kika på början av en operation, sen kallade en annan veterinär på mig så jag fick sy fast ett dränage i ett sår. Efter det hann jag se slutet på den första operationen innan den tredje veterinären, som skulle operera "min" katt, var färdig med sin operation. Frågade henne om vi skulle hinna med den innan lunch då klockan var 11. Hon frågade om jag skulle vara där i eftermiddag, och när jag nekade sa hon "ja men då kör vi, du och jag nu på en gång".
Så jag fick hämta katten, och eftersom vi inte hade någon sköterska höll veterinären i katten och jag la kanyl och sövde den snabbt som ögat - hon hade ju sagt att det var bråttom tänkte jag. "Oj, vad duktig du är" utbrast kirurgen, som vanligtvis inte har så lätt för att ge beröm. Wohoo! Det har verkligen lönat sig att jag jobbade som narkossköterska förra sommaren ;) Sen när vi hade lagt katten på gas och dukat in den, gav hon skalpellen till mig och lät mig börja med ett mindre ingrepp. När jag hade sytt mitt lilla stygn färdigt, hade hon hunnit öppna resten av katten. Liite skillnad i snabbhet där!
Ändå lät hon mig sy ihop hela det gigantiska såret - trots att jag varnade henne att jag inte var så snabb, iaf inte när det gäller att sy intrakutant på katt (man måste sticka nålen precis i gränsen mellan hud och överhud, och katter har knappt någon hud). Tyckte faktiskt att det gick rätt bra, såret såg fint ut efter att jag sytt, och det gick snabbare och snabbare, vilket kirurgen också påpekade. Måste säga att jag ser fram emot mina dagar på operation i sommar, även om det känns läskigt att stå där själv! Förresten så sa veterinären att såret såg superfint ut också, precis innan jag gick. Kan lova att självförtroendet fick sig en spark uppåt! Tänk ändå vilken skillnad det är mellan att vara på smådjur jämfört med häst - som natt och dag verkligen..
Blodomloppet
I onsdags var det så dags för loppet jag haft som sikte under en längre tids träning. Mitt mål var till en början att springa milen under 60 minuter, det var dock innan mitt fem veckor långa träningsuppehåll... Enligt mitt träningsprogram skulle jag ha hunnit springa 10 km innan tävlingen, men istället hade jag bara tagit mig 7,5 km som längst. Premiär att springa milen för första gången i mitt liv på tävlingen alltså!
Sen lyckades jag med bedriften att dra på mig världens träningsvärk efter en övning vi hade på skolan i måndags. Stod och klämde fast ett avkapat hästben mellan knäna och karvade mig genom hela hoven under förmiddagen. Aj, vad ont jag hade i rumpa och baksida lår redan samma kväll! Tisdag kunde jag knappt gå, så peppen inför Blodomloppet sjönk som en sten till botten. På onsdag kunde jag i alla fall gå igen, men jag hade fortfarande ont.. Så mitt mål ändrades till att bara ta sig i mål!
Under uppvärmningen fick jag håll direkt jag tog några löpsteg, och det gjorde ont att hoppa upp och ned. Tänkte några väldigt negativa tankar inför starten, men när jag väl kom iväg (startade sist i första startgruppen eftersom mina övriga lagkamrater startade då) kändes det oväntat bra! Första 3 kilometrarna gick väldigt lätt, höll ett bra tempo (5 min/km) och sprang om många. Kilometer 4-5 fick jag sänka hastigheten lite, men det gick fortfarande lätt. Sen kom en jobbig uppförsbacke där jag bestämde mig för att gå en bit, kände att mina ben skulle stumna ifall jag envisades med att springa. Ett bra beslut, för sen kunde jag springa ikapp och om personerna jag legat bakom tidigare ;) Kilometer 6-7 kändes också rätt bra, om än i något långsammare tempo. När jag kom till 8 km-skylten blev jag dock vääldigt trött och trodde inte jag skulle kunna ta mig längre. Envisades dock med att fortsätta springa, men såg hur massor med folk sprang om mig, vilket var ganska tungt. Sprang sista kilometern på ren vilja, och så var det lätt utförs sista biten så det kändes bra! Ville till och med spurta in i mål, men det var alldeles för trångt :/
Tyckte att det kändes rätt bra, att jag hade lyckats hålla ett bra tempo efter förutsättningarna, men trodde ändå inte att det hade gått SÅ bra.. 58 minuter och 35 sekunder blev slutresultatet! Helst fantastiskt! Visst blir jag sugen på att träna mer och längre för att få ett ännu bättre personbästa, men som sagt efter förutsättningarna kan jag inte vara annat än nöjd! :D
Kvackfest, grillning & finbesök
Detta inlägg ville inte riktigt ta sig i väg i måndags :(
Vilken rolig och intensiv helg vi har haft! Och vilket avslut sen, med att Sverige vinner VM-finalen i hockey, kan inte bli mycket bättre :D
I fredags hade vi klassfest, eller rättare sagt Kvack-fest. Vi ville fira att vi för första gången får jobba som veterinärer i sommar, alltså om bara några veckor nu.. De flesta jobbar på distrikt sin första sommar, vilket lite fult kallas att kvacka - därav namnet på festen! Vi åt god mat som Wallins ordnat, dvs. restaurangen som ligger precis bredvid skolan. Personalen kom in och tackade oss för alla dessa år och sa att de kommer sakna oss (alla större veterinärfester hålls inne på Wallins och de anlitas för all catering). Buhuu!
Under hela sittningen fick vi underhållning i form av sång från klasskamrater och yngrekursare, och så fick vi se filmsnuttar av de olika spexen vi gjort under årens lopp. Riktigt kul! Jag var dock väldigt trött efter alla sena kvällar, och efter att ha varit iväg på två kurser senaste veckan - försökte pigga upp mig genom att dricka en massa te ;) Lyckades hålla mig vaken tills älskling kom tillsammans med V & E på släppet, då de hade ätit sushi hemma hos D. Vid halv ett orkade jag inte mer, utan körde hem pojkarna..
I lördags vaknade jag, trots den sena kvällen, klockan 07.00 pigg som en lärka! Hämtade datorn och satt i sängen och renskrev föreläsningsanteckningar. Har en hög efter extrakurserna, och det tar TID! Så det ägnade jag mig åt tills älskling hade hunnit vakna och gjort frukost åt mig vid elva :) Sen gick jag en promenad med hunden till skolan, hämtade cykeln och cyklade med honom hem igen. Efter det hann vi mest bara städa lite innan det var dags att åka iväg till L & E! Vi såg hockey, sen ännu mera hockey, och så grillade vi och hängde utomhus i solen ända tills det var dags för Eurovision. Vilken mysig dag/kväll med bra sällskap i finväder!
Igår passade vi också på att ligga och dra oss länge på morgonen, men sen blev det lite bråttom upp och fixa i ordning då vi fick veta att Tobias föräldrar var på väg hit! De hade nämligen spenderat helgen i Stockholm, för att fira en kommande födelsedag :) Så de kom hit, vi hängde här en stund innan vi drog ut på stan till bästa Guntherska hovkonditoriet såklart! Provade en toast skagen på surdegsbröd, grymt gott! Och så hemgjorde blåbärs- och vaniljglass på det, helt fantastiskt.. Sa jag förresten att vi satt ute i solen på uteserveringen? Så härligt! 24 grader varmt ;) Tur Epoxy är värmetålig, han låg i skuggan under bordet och hade det bara fint :)
Efter en lång stund på caféet, begav vi oss iväg för att besöka Uppsalas bästa affärer i vårt tycke: Lager 157 för kläder, XXL sport för frilufts- och sportgrejor, och sen Media markt för elektronikprylar. Perfekt! Sen åkte svärföräldrarna mot Norrland igen, och vi drog hem till lägenheten. Tobias tog en lång powernap medan jag satt bredvid honom i sängen och plöjde anteckningar igen. Allt blir mysigt bara man får vara tillsammans! :) Sen väckte jag älskling och bad honom fixa middag, och godaste kokos- och mandelpannkakorna blev vi bjudna på då! Pannkaksmästaren är han faktiskt :) Sen var det hockeyfinal, och jag gjorde Mango Lassi i periodpausen. Kan inte säga annat än att vi har haft en helt grym helg! Har fått massor med energi inför veckan, trots lite sömn :p
Plötsligt uppvak
Idag hade jag sovmorgon, för första gången på länge eftersom jag var tvungen att kliva upp tidigt i helgen för att hinna köra ned till Strömsholm till halv åtta.. Eftersom jag inte börjar förrän kl 13 idag, ställde jag ingen klocka över huvudtaget. Tobias skulle cykla till jobbet i det fina vädret, och jag skulle ta bilen till skolan eftersom jag ska på allergisymposium i Täby direkt efter att skolan har slutat kl 16.
Istället fick jag ett bryskt uppvaknande, när Tobias säger att han försovit sig och jag måste skjutsa honom på jobbet. Fick bara kasta mig upp och ge mig iväg! Blev inte riktigt som jag tänkt mig, och nu ligger jag i sängen igen efter att ha gått ut med hunden, ätit frukost och städat lite. Väntar på att magen ska lugna sig lite så att jag törs ge mig ut och springa. Nej, helt bra är den faktiskt inte ännu..
Det har gått rätt bra att springa senaste tiden, intervallträning är verkligen det bästa för att komma igång snabbt! I varje fall i jämförelse med hur det gick för någon vecka sedan.. Har fortfarande inte orkat springa mer än 7,5 km, och på onsdag ska jag springa 10 km i Blodomloppet. Tror nog att jag kommer lyckas ta mig runt med hjäp av viljestyrkan, men någon bra tid kommer jag helt säkert inte få. Å andra sidan blir det personbästa oavsett tid, eftersom jag aldrig tidigare sprungit en mil! Ska försöka tänka positivt, och inte låtsas om pappas "skamgränser" :p Nä, nu är det bäst att bege sig ut! Bara sex dagar kvar..
Helgkurs
Lördagen och söndagen spenderade jag alltså på Strömsholms djursjukhus, på kurs med temat Onkologi – kirurgisk och medicinsk behandling hos hund och katt. Onkologi handlar om tumörsjukdomar, vilket är ett mycket stort och växande problem hos våra sällskapsdjur. Alla veterinärer som arbetar med smådjur kommer i kontakt med tumörer i det vardagliga arbetet, samtidigt finns det specialister som enbart ägnar sig åt cancerpatienter med allvarliga tumörsjukdomar.
Många fördomar existerar vad gäller behandling av dessa, både åt det ena och det andra hållet. Det är vanligt att tumörer tas bort utan marginal och utan att veterinären har en aning om vad de är för någonting, vilket kan leda till problem om man sedan skickar in tumören och den visar sig vara aggressiv – det är ofta svårt att göra en andra operation med tillräckliga marginaler på samma lokalisation. Å andra sidan avlivas många hundar på grund av en cancerdiagnos, för att djurägaren (och kanske även veterinären i vissa fall) tror att djuret kommer att må mycket dåligt av behandlingen. I själva verket är målet med cancerbehandling av djur att förbättra djurets välfärd, i jämförelse med hos människor där målet är att bota sjukdomen, och därmed tillåter man högre grad av biverkningar hos människor jämfört med hos djur.
För min egen del har jag idel positiva erfarenheter av just cancerbehandling. Min egen hund drabbades av malignt melanom, vilket i princip har varit en dödsdom – onkologen gav honom 4 månader att leva med enbart kirurgi - och just denna tumör svarar på varken cellgifter eller strålning. Dock har en ny behandling utvecklats mot just malignt melanom, som boostar kroppens egna immunförsvar till att attackera tumören. Man hjälper helt enkelt kroppen att ta hand om cancern själv – kroppen har nämligen långt utvecklade system för att känna igen och oskadliggöra muterade celler (vilket ju tumörceller är), men då tumörcellerna själva har system för att undvika immunförsvaret, är det inte alltid kroppen lyckas på egen hand.
Biverkningarna på denna sortens immunoterapier är mycket små, Epoxy fick lite feber en dag och en lymfknuta förstorades – detta är dock bara ett tecken på att kroppen är igång och kämpar mot cancern. Detta istället för att långsamt dödas av spridda metastaser (malignt melanom är mycket aggressivt då det kan spridas till i princip vilken annan del av kroppen som helst och där påverka negativt, t.ex. i lungorna). Det har nu gått ganska precis 1,5 år sedan han behandlades, och kan nog räknas som friskförklarad nu - helt fantastiskt! Vad som är ännu häftigare är att man också har börjat behandla människor nu med samma metod, hundar är ett bra modelldjur för människor då de lever i samma miljö, så det händer inte alltför sällan att nya behandlingar provas ut på hundar först.
Som ni märker tycker jag onkologi är väldigt spännande, och precis som med allergier tycker jag det är viktigt att sprida information om dessa sjukdomar, för att alla hundar och katter som drabbas av tumörsjukdomar ska få en chans till korrekt diagnos och att djurägarna ska få veta vilka behandlingsalternativ som finns. Sedan är det såklart alltid upp till djurägaren att bestämma om djuret ska behandlas eller inte, och i så fall på vilket sätt. Men jag tycker det är trist om djur avlivas bara på grund av fördomar...
Lycka!
Nu när det är officiellt vill jag bara berätta det här också, jag ska bli MOSTER!! :D
Till hösten kommer det första bidraget till en ny generation i vår släkt - min lillasyster blir alltså först av oss kusiner att bli förälder! Härliga tider väntar, jag är glad att jag skriver examensarbete i höst så att jag kommer kunna åka till Stockholm och hälsa på en massa när bebisen har kommit. Sen att det blir långt avstånd när vi väl har flyttat härifrån i januari känns tråkigare, men det löser sig nog. Längtar tills bebisen är här!! Grattis igen lillasyster!! :D
Uppsala domkyrka
Kristi Himmelsfärds dag, måste säga att det var en passande dag för vårt första besök i Uppsala domkyrka! Vi har förstås passerat utanför och beundrat utsidan massor med gånger, men det här var faktiskt första gången vi fick se insidan! En riktigt häftig upplevelse, och jag blev mycket förvånad över att det var så mycket folk begravda inuti kyrkan. Det stod sarkofager längs med väggarna, och golvet var fullt av luckor som gick till - ja ännu fler gravar. Bland andra Gustav Vasa och Carl von Linné ligger begravda i domkyrka. Sen fanns det en jättestor orgel också, kan lova att det behövs en orgel av den storleken för att kunna fylla den stora kyrkan med ljud. Uppsala Domkyrka är nämligen nor 118 meter lång och lika hög. Fattar inte hur killarna som hängde i toppen av kyrktornet för att renovera fönstrena vågade. Fy!
Senare gick vi en promenad genom stan och bredvid Fyrisån. Årets första glass utomhus köpte vi på vägen :) När vi kom tillbaka igen, lagade jag gomiddag: Älgfärsbiffar med ugnsrostade grönsaker, grönsallad och tzatziki. Otroligt gott blev det! På kvällen åkte vi in till stan igen och såg bio, Oblivion blev det. Faktiskt en film helt i min smak! Nu har tjejerna åkt hem igen, det var ett trevligt besök! Vi är ju dock inte ensamma bara för det, eftersom V ska bo kvar här i många veckor till :)
Ursäkta kvalitén på bilderna, de är från Tobias mobil :)
Grillkväll med skogskubb
I onsdags kväll var det varmt och skönt ute, och vi blev sugna på att hitta på någonting utomhus. Så vi packade en utflyktsväska och tog med oss godaste Andersson & Tillman-korvarna till Fjällnora! Var länge sedan jag var där ute under sommartid - brukar åka skidor runt sjön på vintern.. Det var väldigt fint! Vi gjorde upp eld, och medan vi väntade på att glöden skulle bli perfekt, ställde vi upp vedklabbar för att spela ett parti skogskubb! Det var riktigt roligt, särskilt eftersom jag vann två av tre omgångar ;)
Epoxy fick bada ända tills han började frysa, då blev han torkad och förpassad till att värma upp sig en bit från elden istället. Han var mycket nöjd! :) Det var även vi, en riktigt mysig kväll! Trots att det var sent när vi kom hem, kunde vi inte låta bli att poppa popcorn och slå igång en film. Det blev en gammal goding från DVD-hyllan, vi såg GI Jane då ingen av de andra sett den tidigare. Riktigt bra!
Macro-lek
När jag fotograferar vill jag ha god tid på mig att ställa in mina inställningar, men ändå vill jag fota det som är levande.. Byggnader är absolut inte min grej! Blommor däremot tycker jag väldigt mycket om att fota, dessutom fascineras jag enormt mycket av hur mycket detaljer som kan rymmas i något så litet. Mitt teleobjektiv har en macrofunktion för att fotografera just små detaljrika objekt, så att använda det på små blommor passar mig utmärkt!
Jag tycker själv inte att jag är särskilt bra på att fotografera, men jag kör i alla fall kameran på helt manuellt läge och ställer in ISO-tal, bländare, slutartid och fokus själv. Det finns så mycket att lära sig, hittills har jag dock lekt fram allt jag kan. Analyserar inte bilderna särskilt mycket, det skulle vara roligt att se sitt fotograferande utvecklas mera, vilket nog skulle vara fallet om jag såg till att läsa på mer i teorin. Jag har ju dock som ni vet en hel del annat för mig, men i sommar innan jag ska börja jobba kanske jag hinner med :)
Från mörker till ljus
Har haft några riktigt jobbiga dagar i skolan och allt har känts otroligt tungt, men nu är denna kurs ÄNTLIGEN slut! Visst, vi är inte godkända ännu eftersom lärarna ska hålla på att peta med småändringar i våra grupparbeten i all evighet, men nu känns det i alla fall som att de har tänkt godkänna oss inom en rimlig framtid. Hoppas jag! Måste faktiskt bli godkänd för att få jobba som veterinär i sommar.. Solsken, värme och vackra vårblommor gör att ljuset sakta återvänder i vardagen, det tackar jag för!
Här hemma har vi fullt hus med ungdomar som jag och Tobias har tagit under våra vingar. Lillasyster & hennes kompis R åker hem igen på fredag medan pojkvännen V ska bo kvar här i tre månader då han ska gå kurs här i Uppsala. Kommer nog bli lite påfrestande att ha en inneboende så länge med tanke på att vi bor på 49 kvadratmeter, med bara ett sovrum, vardagsrum och kokvrå. Men det löser sig nog! Moster har lovat att vi får lämna bort honom dit när vi vill ha egentid, haha ;)
Nu har jag i varje fall långhelg, torsdag och fredag har vi ännu ingenting planerat, medan lördag och söndag är vigda åt onkologikurs på Strömsholm för min del. Det ska bli spännande!
Nya mål
Efter att jag hade skrivit i bloggen om det faktum att jag snart har uppnått mitt livs mål, började jag på allvar fundera över vad jag vill uppnå härnäst, efter att ha slutfört min veterinärutbildning. Något som kom upp i huvudet direkt var att jag någon gång skulle vilja genomföra en specialistutbildning i hundens och kattens sjukdomar. Detta ligger dock långt borta i tiden då det är ett rätt avancerat tillvägagångssätt. För det första måste man få anställning på ett djursjukhus som är godkänt för att utbilda specialister och där det redan arbetar specialistutbildade veterinärer. Detta är inte helt lätt för min del då det inte finns så gott om dessa arbetsplatser i norra Sverige där jag vill bosätta mig, med andra ord är trycket på dessa platser rätt hårt.
Förutom rätt anställning, krävs att man genomför ett visst antal kurser som är godkända för specialistutbildningen. Nu har det visat sig att ett fåtal av dessa godkända kurser även får bevistas av studenter, för ett kraftigt reducerat pris. Jag bestämde mig i samråd med en annan av mina smådjurskompisar att söka dessa kurser, inte bara för att de ger högre kompetens, utan också för att skapa mig en fördel inför kommande arbetsintervjuer. Om jag redan har bockat av 2 av 5 nödvändiga kurser, visar jag att jag har viljan som krävs för att bli specialist tänker jag.
För att bli godkänd krävs också att man publicerar en granskad artikel i en vetenskaplig tidsskrift. Även detta kommer jag förhoppningsvis kunna uppnå innan jag är färdig veterinär, min handledare till examensarbetet vill nämligen att jag ska skriva en artikel om våra resultat och försöka få den publicerad i lämplig tidsskrift! Det känns fantastiskt roligt och spännande, och ännu mer någonting som kan ge mig en fördel i framtiden.
Oavsett om jag kommer att kunna genomföra en specialistutbildning eller inte, finns det en tjusning i att ha ett mål och en strävan framför sig, att hela tiden vilja utveckla sig själv. Hoppas att denna känslan håller i sig även i framtiden!
Fina flattebus
Har suttit och kollat igenom en massa gamla bilder på Epoxy genom åren - det finns en hel del kan jag lova! Tycker han är en sån fin flatte, och det tycker de flesta som träffar honom också. Känner mig lite ledsen över att hans stora potential i mångt och mycket har gått förlorad på grund av de sjukdomar han har dragits med, framför allt är det såklart allergin som har ställt till det för oss.
Utställningar funkar inte riktigt eftersom hundarna ska vara i perfekt skick, och Epoxy har alltid några kala fläckar på grund av att han har kliat bort päls. Det är synd tycker jag, för när jag har varit på utställningar och kikat på flattarnas konkurrensklass har jag alltid fått känslan av att det skulle ha kunnat gå bra för honom (bra gick det ju också när han var liten iaf). Sist var det på Vännäs internationella utställning när den som vann i princip var en exakt kopia av min hund! Det kom faktiskt fram ett par personer och frågade om inte han skulle ställas ut, då de tyckte han var så fin.. Typiskt!
Överlag har det gått bra att träna de perioder han varit bättre i sin allergi, medan andra perioder har varit omöjliga då han inte kan koncentrera sig. När man har tränat hårt i många veckor, för att sedan misslyckas totalt på tävling för att han mår dåligt, ja då blir man rätt opeppad för att försöka igen! Tråkigt men sant.. Sedan är ju varken jag eller T speciellt bra tävlingsmänniskor, men det är inte riktigt det som har varit problemet heller. För Epoxys skull kvittar det såklart, han är nöjd med att bara träna det han tycker är allra roligast här i världen - spårning, apportering och agility. Så det fortsätter vi med, att träna bara för skojs skull. Självklart lever drömmen vidare, att kunna få på papper att vi har en fantastiskt duktig och snygg hund. Fast det vet vi ju egentligen redan ;)
Tussilago
Nu har våren äntligen anlänt på riktigt till Uppsala, och vi är i maj! Helt otroligt!
