Första dagen, andra året
Nu har skolan börjat, det andra året av 5,5 år på veterinärprogrammet! :D Jag kan nu stolt titulera mig "senioramöba" och skratta åt de små amöborna som stryker runt på området. Skräcken lyser i deras blickar. Moahaha!
Dagen är dock långtifrån slut. Är hemma på snabbvisit innan jag ska tillbaka till kåren och äta faddermiddag. För nu ska jag få en egen liten amöba att faddra åt. Ska bli SÅ kul att se dem allihopa! ;)
Även om jag bara är hemma en snabbis har jag hunnit städa lägenheten och satt in en fläskpannkaka i ugnen. Tänkte att älskling ska trivas här hemma än fast han måste vara själv. Och så hoppas jag att han kanske kan vara så gullig och hämta mig ;) Igårkväll var jag också oerhört duktig, vi var och hämtade mina blommor hos moster och farbror. Innan jag ställde tillbaka dem, så putsade jag fönsterna! Plus att jag duschade och trimmade alla blommorna med. Mäkta imponerad över min insats! :)
Nä nu ska jag skynda mig in i duschen, så jag hinner göra mig i ordning innan middagen. 18 dk. Ni får höra sen hur de går, är det inte spännande så säg?! :p
Replay
Ja vad gör jag ikväll egentligen?
Har otroligt nog hunnit med ALLT på mina listor! Ja förutom att packa ihop det sista, men det måste jag nog göra imorgon. Då kommer T:s pappa och hämtar alla grejor som ska till Uppsala - och troligen mig och hunden också. Kanske enklast med tanke på att vi ska åka så tidigt på fredagmorgon.
Hursomhelst så ägnar jag mig mest åt gamla trevligheter i form av musik. Under min gymnasietid så var min mp3 min allra käraste ägodel, hörlurarna satt i nästan jämt. Musiken var otroligt viktig för mig, och vad jag lyssnade på varierade stort beroende på vilket humör jag var på.
De senaste åren har jag inte ens använt mp3:n, mest troligt för att jag har någon mycket viktigare att spendera tiden med, nämligen T. Häromdagen skulle jag fixa en grej på min lista, nämligen att föra över min jättegamla bildmapp från lillebrors dator till mitt usb-minne. Hittade dock ingen mapp (hoppas den finns någon annanstans!) men däremot hittade jag min, pappas och syrrans musikmapp. 7 GB med underbar musik full av minnen!
Valde ut några riktiga favoriter, som har gått på replay på min mp3, och förde över dem på USB-minnet. Ikväll tänkte jag lyssna för nostalgins skull, men döm om min besvikelse då minnet helt plötsligt inte fungerade!! Sökte rätt på dem på YouTube istället och gjorde en spellista, så nu ljuder låtarna ändå i högtalarna. Sweet!
Har otroligt nog hunnit med ALLT på mina listor! Ja förutom att packa ihop det sista, men det måste jag nog göra imorgon. Då kommer T:s pappa och hämtar alla grejor som ska till Uppsala - och troligen mig och hunden också. Kanske enklast med tanke på att vi ska åka så tidigt på fredagmorgon.
Hursomhelst så ägnar jag mig mest åt gamla trevligheter i form av musik. Under min gymnasietid så var min mp3 min allra käraste ägodel, hörlurarna satt i nästan jämt. Musiken var otroligt viktig för mig, och vad jag lyssnade på varierade stort beroende på vilket humör jag var på.
De senaste åren har jag inte ens använt mp3:n, mest troligt för att jag har någon mycket viktigare att spendera tiden med, nämligen T. Häromdagen skulle jag fixa en grej på min lista, nämligen att föra över min jättegamla bildmapp från lillebrors dator till mitt usb-minne. Hittade dock ingen mapp (hoppas den finns någon annanstans!) men däremot hittade jag min, pappas och syrrans musikmapp. 7 GB med underbar musik full av minnen!
Valde ut några riktiga favoriter, som har gått på replay på min mp3, och förde över dem på USB-minnet. Ikväll tänkte jag lyssna för nostalgins skull, men döm om min besvikelse då minnet helt plötsligt inte fungerade!! Sökte rätt på dem på YouTube istället och gjorde en spellista, så nu ljuder låtarna ändå i högtalarna. Sweet!
Vilka är era favoritlåtar genom tiderna?
Snart slut
på sommar, lov och saknad.. Känns redan lite höstigt i luften, sådär friskt. En del björkar har börjat gulna dessutom. Jag hoppas ändå på att det ska vara lite sommar kvar i Uppsala..
Tidigt fredagmorgon åker jag med T:s mamma & pappa neråt. Blir så skönt att slippa oroa sig för packning och hund.. Att hamna på rätt ställe direkt :) Ser fram emot helgen, mest för att få träffa älskling såklart, men det ska också bli trevligt att värma upp inför skolan genom att tillbringa helgen med hela svärfamiljen.
Jobbade ju i helgen, i lördags käkade jag surströmming till middag, på kyrkan. MUMS! Jag tror allvarligt jag skulle kunna äta surströmming en gång i veckan utan att tröttna på det, synd bara att det ska lukta så mycket. Äldsta kusinen satt bredvid under middagen, och frågade hur många strömmingar jag tänkte äta?. Svarade att jag brukar äta fyra, och skulle kunna äta mer om tiden räckte till. Han sa att han inte orkade äta mer än två. Tror du inte att han ändå tog fyra - tävlingsinstinkten tog vid :p Själv hann jag bara äta tre, som vanligt var jag sist att äta upp, hann ju knappt bli mätt. Varför ska jag jämt vara så seg?!
Efter jobbet på söndagen gick jag och Ida på prommis med Pox och valpen, som numera har vuxit om "storebror". Hamnade hemma hos dem, drack kaffe och sedan fick jag en privat visning av Antes framsteg i jaktträningen. Jättekul! Fick verkligen inspiration till fortsatt träning, nu när Epoxy verkar ha fått tillbaka viljan. Dock slutade alltihopa med en liten olycka så att jag idag har riiktigt ont i armen. Men det går över ;)
Har faktiskt haft jättetrevligt på jobbet i veckan, dagarna har flugit iväg när jag har jobbat med en speciell arbetskamrat. Vi har pratat och skrattat i timmar - och upptäckt hur otroligt lika vi faktiskt är, trots en redig åldersskillnad. Jag som jämt tar åt mig av all kritik från andra människor, märkte att jag faktiskt kanske inte ska lägga ned så mycket tid på att ändra mig och försöka tycka annorlunda. Med tanke på att hon är så lycklig och har ett bra äktenskap, fastän (eller kanske just för att?) hon tänker precis som mig på många sätt. Hursomhelst, ifall vårt förhållande kommer se ut som deras om 30 år så ser jag verkligen framemot det! :D
Igår var jag upp till S-man en sväng efter jobbet för att fixa några ärenden. Passade på att hälsa på vännen D, lämna igen boken jag fick låna och så prata lite såklart. När jag kom hem var jag så otroligt trött att jag gick isäng på en gång, löste lite korsord, pratade med älskling och somnade sedan gott. Döm om min förvåning när jag var lika trött när jag vaknade imorse! Undrar om jag ändå inte har dragit på mig någon förkylning.
Idag har kroppen känts tung, både pga värken i armen och så nånting annat. Hoppas att det går över! Cykelturen med vovven imorse gick dock såå långsamt, hann inte med Pox :p Jobbade, och gick sen med hunden och plockade hallon. Hann just bara komma in och äta lite, så ringde Ida och frågade om jag ville ut på prommis. Såklart. Bra, sa Ida, för jag står redan här utanför och väntar. Haha, så det var bara att pallra sig ut. Hundarna blev som galna! Träffade på svärföräldrarna på golfbanan så en viss hund blev glad ;) När Ida gått hem, fortsatte jag till mormor. Hon var så snäll och kopierade några recept åt mig, måste använda upp lite älgkött ur frysen om jag ska kunna få in alla bär, rabarber och sånt ;) För ikväll har jag frusit in både hallon och mer rabarber. Mm, vad mycket paj jag ska göra! ;D
Dags att krypa i säng nu. Så att det blir fredag snart. Och jag tänker vara frisk med! ;)
Tidigt fredagmorgon åker jag med T:s mamma & pappa neråt. Blir så skönt att slippa oroa sig för packning och hund.. Att hamna på rätt ställe direkt :) Ser fram emot helgen, mest för att få träffa älskling såklart, men det ska också bli trevligt att värma upp inför skolan genom att tillbringa helgen med hela svärfamiljen.
Jobbade ju i helgen, i lördags käkade jag surströmming till middag, på kyrkan. MUMS! Jag tror allvarligt jag skulle kunna äta surströmming en gång i veckan utan att tröttna på det, synd bara att det ska lukta så mycket. Äldsta kusinen satt bredvid under middagen, och frågade hur många strömmingar jag tänkte äta?. Svarade att jag brukar äta fyra, och skulle kunna äta mer om tiden räckte till. Han sa att han inte orkade äta mer än två. Tror du inte att han ändå tog fyra - tävlingsinstinkten tog vid :p Själv hann jag bara äta tre, som vanligt var jag sist att äta upp, hann ju knappt bli mätt. Varför ska jag jämt vara så seg?!
Efter jobbet på söndagen gick jag och Ida på prommis med Pox och valpen, som numera har vuxit om "storebror". Hamnade hemma hos dem, drack kaffe och sedan fick jag en privat visning av Antes framsteg i jaktträningen. Jättekul! Fick verkligen inspiration till fortsatt träning, nu när Epoxy verkar ha fått tillbaka viljan. Dock slutade alltihopa med en liten olycka så att jag idag har riiktigt ont i armen. Men det går över ;)
Har faktiskt haft jättetrevligt på jobbet i veckan, dagarna har flugit iväg när jag har jobbat med en speciell arbetskamrat. Vi har pratat och skrattat i timmar - och upptäckt hur otroligt lika vi faktiskt är, trots en redig åldersskillnad. Jag som jämt tar åt mig av all kritik från andra människor, märkte att jag faktiskt kanske inte ska lägga ned så mycket tid på att ändra mig och försöka tycka annorlunda. Med tanke på att hon är så lycklig och har ett bra äktenskap, fastän (eller kanske just för att?) hon tänker precis som mig på många sätt. Hursomhelst, ifall vårt förhållande kommer se ut som deras om 30 år så ser jag verkligen framemot det! :D
Igår var jag upp till S-man en sväng efter jobbet för att fixa några ärenden. Passade på att hälsa på vännen D, lämna igen boken jag fick låna och så prata lite såklart. När jag kom hem var jag så otroligt trött att jag gick isäng på en gång, löste lite korsord, pratade med älskling och somnade sedan gott. Döm om min förvåning när jag var lika trött när jag vaknade imorse! Undrar om jag ändå inte har dragit på mig någon förkylning.
Idag har kroppen känts tung, både pga värken i armen och så nånting annat. Hoppas att det går över! Cykelturen med vovven imorse gick dock såå långsamt, hann inte med Pox :p Jobbade, och gick sen med hunden och plockade hallon. Hann just bara komma in och äta lite, så ringde Ida och frågade om jag ville ut på prommis. Såklart. Bra, sa Ida, för jag står redan här utanför och väntar. Haha, så det var bara att pallra sig ut. Hundarna blev som galna! Träffade på svärföräldrarna på golfbanan så en viss hund blev glad ;) När Ida gått hem, fortsatte jag till mormor. Hon var så snäll och kopierade några recept åt mig, måste använda upp lite älgkött ur frysen om jag ska kunna få in alla bär, rabarber och sånt ;) För ikväll har jag frusit in både hallon och mer rabarber. Mm, vad mycket paj jag ska göra! ;D
Dags att krypa i säng nu. Så att det blir fredag snart. Och jag tänker vara frisk med! ;)
Skördetider
Ja, den senaste veckan har till största delen handlat om skörd.
Började i lördags uppe i Hemavan. Efter att vi hade sovit en god natt i stugan, gick vi ut i skogen runtom för att titta efter svamp. T:s far hade tipsat om att det kunde finnas kantareller där. L är lite av en svampfantast så hon blev eld och lågor. Jag, som aldrig plockat en svamp i mitt liv, hade ingen aning om vad jag skulle leta efter. För att göra en lång historia kort så plockade vi tillsammans 30 liter stora guldgula kantareller på några timmar. Plus en kasse Karl-Johan. Tala om en bra första svamptur! :)
Åkte hem till mor & far och åt middag, därefter började rensningen. Oj, vilket arbete. Vid midnatt gav vi upp och hoppade in i bastun. Åh, vad skönt det var att få duscha av sig allt fjälldamm! ;) Söndagmorgon åkte tjejerna tillbaka till Umeå. Själv fick jag fortsätta med svampen: rensa, förvälla och frysa in. Efteråt kändes det iaf värt arbetet, när man såg svampen ligga där färdig :)
Måndagmorgon började jag min produktionspraktik på en mjölkgård här i byn. Spännande att få lära sig lite praktiska kunskaper, dessutom ser man lite annorlunda på djuren ju mer man lär sig i teorin. Temat var även här skörd. Vi mjölkade korna, därefter åkte vi ut med traktorer för att slå lejder, bala osv. Jag fick ta ansvar för att utfodra kalvarna och ungdjuren. Även på tisdagen var jag med på gården och praktiserade, både förmiddagen och kvällen.
När jag inte varit på gården, har jag ägnat mig åt att skörda i trädgården. Nu finns i frysen, förutom svamp, även dill, persilja, rabarber, hallon och svarta vinbär. Har kokat hallonsylt dessutom, och imorrn ska jag göra vinbärsgelé. Därefter är det bara blåbären som saknas. Får se ifall jag orkar ta mig någonstans där de finns, hörs ju vara dåligt om dem i år. Lägg sedan till en drös med thailändare och blåbären blir sällsynta.
Imorgon är min sista lediga dag innan jag åker ned till Uppsala. Från och med fredag jobbar jag sju dagar i sträck, men det är självvalt. Behöver ju verkligen pengarna under året. Därför har jag skrivit "att göra-listor" för att se till att allt blir gjort i tid innan det är dags att åka ned. Listor har alltid fungerat bra för mig, jag älskar att kunna stryka över uppgifter, och se tydligt att jag har kommit framåt. Har faktiskt hunnit med en hel massa saker! Förutom all skördning, har jag beställt kurslitteratur, skrivit ut schemat, sorterat kläder, fixat det sista med T:s födelsedagspresenter osv.
Hann tillomed med ett träningspass med hunden, med hans nya dummies. Blev så glad, han kom gladeligen in med dummyn. Testade dessutom att kasta två dummies, vilket han aldrig har lyckats med förut, men nu gick det jättebra! Förut har han kommit in med den ena och sedan bara suttit som ett fån och totalt glömt bort att det fanns en till där ute. Överlag en stor förbättring motför tidigare, trots att han fortfarande vill bita lite på dummyn.
Det som är kvar att göra nu är att skicka in ansökan om jämkning och hoppas att jag slipper betala så mycket skatt. Skriva praktikrapporten, som tyvärr kan bli lite onödigt jobbigt då jag inte har någon dator. Packa ihop alla grejor jag har utspridda runt huset. That's it! Tros jag iaf. Bäst att gå isäng så jag kan vara pigg och effektiv imorgon :)
Började i lördags uppe i Hemavan. Efter att vi hade sovit en god natt i stugan, gick vi ut i skogen runtom för att titta efter svamp. T:s far hade tipsat om att det kunde finnas kantareller där. L är lite av en svampfantast så hon blev eld och lågor. Jag, som aldrig plockat en svamp i mitt liv, hade ingen aning om vad jag skulle leta efter. För att göra en lång historia kort så plockade vi tillsammans 30 liter stora guldgula kantareller på några timmar. Plus en kasse Karl-Johan. Tala om en bra första svamptur! :)
Åkte hem till mor & far och åt middag, därefter började rensningen. Oj, vilket arbete. Vid midnatt gav vi upp och hoppade in i bastun. Åh, vad skönt det var att få duscha av sig allt fjälldamm! ;) Söndagmorgon åkte tjejerna tillbaka till Umeå. Själv fick jag fortsätta med svampen: rensa, förvälla och frysa in. Efteråt kändes det iaf värt arbetet, när man såg svampen ligga där färdig :)
Måndagmorgon började jag min produktionspraktik på en mjölkgård här i byn. Spännande att få lära sig lite praktiska kunskaper, dessutom ser man lite annorlunda på djuren ju mer man lär sig i teorin. Temat var även här skörd. Vi mjölkade korna, därefter åkte vi ut med traktorer för att slå lejder, bala osv. Jag fick ta ansvar för att utfodra kalvarna och ungdjuren. Även på tisdagen var jag med på gården och praktiserade, både förmiddagen och kvällen.
När jag inte varit på gården, har jag ägnat mig åt att skörda i trädgården. Nu finns i frysen, förutom svamp, även dill, persilja, rabarber, hallon och svarta vinbär. Har kokat hallonsylt dessutom, och imorrn ska jag göra vinbärsgelé. Därefter är det bara blåbären som saknas. Får se ifall jag orkar ta mig någonstans där de finns, hörs ju vara dåligt om dem i år. Lägg sedan till en drös med thailändare och blåbären blir sällsynta.
Imorgon är min sista lediga dag innan jag åker ned till Uppsala. Från och med fredag jobbar jag sju dagar i sträck, men det är självvalt. Behöver ju verkligen pengarna under året. Därför har jag skrivit "att göra-listor" för att se till att allt blir gjort i tid innan det är dags att åka ned. Listor har alltid fungerat bra för mig, jag älskar att kunna stryka över uppgifter, och se tydligt att jag har kommit framåt. Har faktiskt hunnit med en hel massa saker! Förutom all skördning, har jag beställt kurslitteratur, skrivit ut schemat, sorterat kläder, fixat det sista med T:s födelsedagspresenter osv.
Hann tillomed med ett träningspass med hunden, med hans nya dummies. Blev så glad, han kom gladeligen in med dummyn. Testade dessutom att kasta två dummies, vilket han aldrig har lyckats med förut, men nu gick det jättebra! Förut har han kommit in med den ena och sedan bara suttit som ett fån och totalt glömt bort att det fanns en till där ute. Överlag en stor förbättring motför tidigare, trots att han fortfarande vill bita lite på dummyn.
Det som är kvar att göra nu är att skicka in ansökan om jämkning och hoppas att jag slipper betala så mycket skatt. Skriva praktikrapporten, som tyvärr kan bli lite onödigt jobbigt då jag inte har någon dator. Packa ihop alla grejor jag har utspridda runt huset. That's it! Tros jag iaf. Bäst att gå isäng så jag kan vara pigg och effektiv imorgon :)
Fjällvandring
Nu är jag hemma igen från vår fjällvandring i Hemavan!
L & K kom hit på tisdagen och plockade upp mig, vovven & packningen. Körde upp till Hemavan och gick in på Ica där vi handlade käk inför turen, efter en väl planerad lista. Pulversoppa, nudlar, snabbmakaroner, havregryn, knäckebröd, varma koppen osv. Enbart lätta varor såklart. Lite nötter, torkad frukt och choklad slank med för extra energi.
Åt middag i stugan och packade om en del. Sen kom snälla Dessan och hämtade oss i sin lilla golf. Bara liite trångt blev det, med packning & hund ;) Skjutsade ut oss till Umasjö där vår vandring tog sin början. Vi hann gå ungefär 3 km på kvällen, i rätt brant uppförslutning, innan vi slog upp tältet för natten. Kände på en gång att jag hade gjort rätt som tog med mig Epoxy, eftersom han hjälpte mig en hel del framåt :) När vi andra höll på att göra i ordning i tältet för natten, ser vi plötsligt två tassar hoppa in i tältduken. Epoxy förstod inte riktigt hur man tog sig in :p Men han lärde sig snabbt...
På onsdagen började vi vår vandring mot Syterstugan. L var lite väl optimistisk och menade på att vi skulle hinna de 19 km innan kvällen. Nu blev ju så inte riktigt fallet. Jag och K hade heller inte vattentäta skor, vilket var rätt dumt med tanke på vilka regnmängder som hade fallit innan och som fortfarande föll över oss. Så vi fick ta omvägar runt våtmarker och stora bäckar, vilket sinkade oss rejält. Och jag kände mig riktigt seg på morgonen eftersom jag hade svårt att sova. Det blåste och regnade om vartannat. Vi hade iaf tur med uppehåll under våra matpauser.
Det var i varje fall riktigt vackert, särskilt när solen tittade fram. Hittade ett fåtal hjortron efter leden som hamnade i magen. Innan natten fann vi en jättefin tältplats precis vid en bäck. Försökte göra upp en eld, men fick ge upp pga vind och fukt. Önskade nästan att vi hade haft T-röd istället för gas till köket så att man kunde använda lite till elden. För nu började rätt mycket av våra kläder vara blöta, och händerna var kalla.
Lunchen på torsdagen intogs i varje fall på andra sidan forsen vid Syterstugan. Gott med nudlar som jag önskat ;) Efter den stärkande måltiden var jag och Epoxy pigga på att ta oss iväg, nu efter Kungsleden. Såg ut som en lagom uppförsbacke att skynda uppförs så vi kunde njuta av utsikten. Men backen bara fortsatte, något krön kom aldrig. Förrän efter en timme, och då såg vi inte ens stugan längre. Fast det kanske var lika bra att man inte såg hur lång uppförsbacken egentligen var :p
På högsta punkten började det regna, ihållande. Hann inte riktigt byta om till regnkläder innan jag var blöt. Väl nere igen möttes vi av bäck efter bäck. Fick gå långt för att hitta en plats där det gick att korsa bäckarna. Blev less och mer oförsiktig så självklart stod jag på näsan mitt i en bäck. Men det var bara att fortsätta, marken var platt och blöt och det blåste. Till slut bad jag om att vi skulle stanna, kände mig alldeles kall och eländig. Hittade ingen vidare tältplats. Regnet höll i sig hela natten.
Fredagsmorgonen var tung. Allt var fortfarande fuktigt och vi kunde inte laga någon gröt till frukost, det blev hårdbrödmackor. Ville inte kliva upp men hurtiga L tvingade oss. Packade ihop allt i regnet och ryggsäcken kändes dubbelt så tung. Över topparna vi skulle till hängde ett stort svart dimmoln. Jag sa som det var, att jag helst av allt bara ville hem. Döm om min förvåning då de andra höll med! Vi beslutade att gå till närmsta bebyggelse, vilket var Solberg, 21 km från Syterstugan. Stegen kändes plötsligt mycket lättare och jag halvjoggade fram, dragen av Epoxy. De andra hade svårt att hänga med, och jag ville knappt stanna för lunch. Vid middagstid var vi äntligen nere igen!
Snälla P lovade att hämta oss på ett par timmar, så vi gick ned och väntade vid vattnet. Gjorde värmande blåbärssoppa och åt mackor till, mums! K hittade hjortron så vi ägnade tiden åt att söka fler. Hittade väl en liter ungefär, det var inte gott om dem men de som fanns var stora och fina. När skjutsen kom var vi oändligt lyckliga!
Hem till stugan, drog av oss allt blött, satte igång skotorken, hämtade in ved och gjorde upp en ordentlig brasa i kaminen. Tog upp all packning på tork. Åt chips och spelade kort och la oss till slut att sova en härlig sömn i mjuka varma sängar. Det var nog höjdpunkten! Sedan på lördagen väntade nya äventyr men det får jag berätta om i ett annat inlägg.
Bilder kommer nog när jag har min egna dator i Uppsala och L & K har skickat sina kort. Veckan har helt klart varit en upplevelse i varje fall, men om jag åker iväg igen blir det med älskling har jag bestämt! ;)
L & K kom hit på tisdagen och plockade upp mig, vovven & packningen. Körde upp till Hemavan och gick in på Ica där vi handlade käk inför turen, efter en väl planerad lista. Pulversoppa, nudlar, snabbmakaroner, havregryn, knäckebröd, varma koppen osv. Enbart lätta varor såklart. Lite nötter, torkad frukt och choklad slank med för extra energi.
Åt middag i stugan och packade om en del. Sen kom snälla Dessan och hämtade oss i sin lilla golf. Bara liite trångt blev det, med packning & hund ;) Skjutsade ut oss till Umasjö där vår vandring tog sin början. Vi hann gå ungefär 3 km på kvällen, i rätt brant uppförslutning, innan vi slog upp tältet för natten. Kände på en gång att jag hade gjort rätt som tog med mig Epoxy, eftersom han hjälpte mig en hel del framåt :) När vi andra höll på att göra i ordning i tältet för natten, ser vi plötsligt två tassar hoppa in i tältduken. Epoxy förstod inte riktigt hur man tog sig in :p Men han lärde sig snabbt...
På onsdagen började vi vår vandring mot Syterstugan. L var lite väl optimistisk och menade på att vi skulle hinna de 19 km innan kvällen. Nu blev ju så inte riktigt fallet. Jag och K hade heller inte vattentäta skor, vilket var rätt dumt med tanke på vilka regnmängder som hade fallit innan och som fortfarande föll över oss. Så vi fick ta omvägar runt våtmarker och stora bäckar, vilket sinkade oss rejält. Och jag kände mig riktigt seg på morgonen eftersom jag hade svårt att sova. Det blåste och regnade om vartannat. Vi hade iaf tur med uppehåll under våra matpauser.
Det var i varje fall riktigt vackert, särskilt när solen tittade fram. Hittade ett fåtal hjortron efter leden som hamnade i magen. Innan natten fann vi en jättefin tältplats precis vid en bäck. Försökte göra upp en eld, men fick ge upp pga vind och fukt. Önskade nästan att vi hade haft T-röd istället för gas till köket så att man kunde använda lite till elden. För nu började rätt mycket av våra kläder vara blöta, och händerna var kalla.
Lunchen på torsdagen intogs i varje fall på andra sidan forsen vid Syterstugan. Gott med nudlar som jag önskat ;) Efter den stärkande måltiden var jag och Epoxy pigga på att ta oss iväg, nu efter Kungsleden. Såg ut som en lagom uppförsbacke att skynda uppförs så vi kunde njuta av utsikten. Men backen bara fortsatte, något krön kom aldrig. Förrän efter en timme, och då såg vi inte ens stugan längre. Fast det kanske var lika bra att man inte såg hur lång uppförsbacken egentligen var :p
På högsta punkten började det regna, ihållande. Hann inte riktigt byta om till regnkläder innan jag var blöt. Väl nere igen möttes vi av bäck efter bäck. Fick gå långt för att hitta en plats där det gick att korsa bäckarna. Blev less och mer oförsiktig så självklart stod jag på näsan mitt i en bäck. Men det var bara att fortsätta, marken var platt och blöt och det blåste. Till slut bad jag om att vi skulle stanna, kände mig alldeles kall och eländig. Hittade ingen vidare tältplats. Regnet höll i sig hela natten.
Fredagsmorgonen var tung. Allt var fortfarande fuktigt och vi kunde inte laga någon gröt till frukost, det blev hårdbrödmackor. Ville inte kliva upp men hurtiga L tvingade oss. Packade ihop allt i regnet och ryggsäcken kändes dubbelt så tung. Över topparna vi skulle till hängde ett stort svart dimmoln. Jag sa som det var, att jag helst av allt bara ville hem. Döm om min förvåning då de andra höll med! Vi beslutade att gå till närmsta bebyggelse, vilket var Solberg, 21 km från Syterstugan. Stegen kändes plötsligt mycket lättare och jag halvjoggade fram, dragen av Epoxy. De andra hade svårt att hänga med, och jag ville knappt stanna för lunch. Vid middagstid var vi äntligen nere igen!
Snälla P lovade att hämta oss på ett par timmar, så vi gick ned och väntade vid vattnet. Gjorde värmande blåbärssoppa och åt mackor till, mums! K hittade hjortron så vi ägnade tiden åt att söka fler. Hittade väl en liter ungefär, det var inte gott om dem men de som fanns var stora och fina. När skjutsen kom var vi oändligt lyckliga!
Hem till stugan, drog av oss allt blött, satte igång skotorken, hämtade in ved och gjorde upp en ordentlig brasa i kaminen. Tog upp all packning på tork. Åt chips och spelade kort och la oss till slut att sova en härlig sömn i mjuka varma sängar. Det var nog höjdpunkten! Sedan på lördagen väntade nya äventyr men det får jag berätta om i ett annat inlägg.
Bilder kommer nog när jag har min egna dator i Uppsala och L & K har skickat sina kort. Veckan har helt klart varit en upplevelse i varje fall, men om jag åker iväg igen blir det med älskling har jag bestämt! ;)
Till minne av..
..vår fina fågelunge Robin, som hittades på vår gräsmatta för precis en månad sen. Boet hade fallit ur trädet, tre ungar låg döda, men en unge hoppade runt och kraxade som en galning. Epoxy funderade vad han var för en typ och skällde tills mamma kom dit. Pappa tog upp Robin och gav mig till uppgift att rädda denna fågelunge, som en förberedelse till mitt framtida yrke.
Så vi inredde min gamla kanin-transportbur med tidningspapper, fågelboet, sittpinnar, och så en varmvattenflaska inuti en socka. Febril maskletning började, eftersom ungen gapade och gapade. Medan jag var borta hade äldsta lillasystern försökt mata den, utan resultat. Hon blev helt förtvivlad, men en stund senare fick hon se mig mata fågeln som om jag aldrig gjort annat ;) Efter att h*n väl hade börjat äta, fick vi fullt upp. Ungen skrek efter mat nästan konstant. Matning varenda timme från början. Vi turades om att ha ungen på våra rum på nätterna, och fick så lov att kliva upp och mata.
Jag och äldsta lillasystern beslöt att ge ungen ett namn eftersom den verkade överleva. Ett namn som skulle passa både en flicka & pojke. Det fick bli Robin. Olyckskorpen (ursäkta ordvitsen) mamma fick lägga ned sina onda aningar, för denna lilla fågel hade en rejäl livsvilja!
Robin växte och växte, liksom jordhögen på baksidan garaget, där vi grävde efter mask till den hungriga ungen. Dun växte till fjädrar och Robin prövade sina vingar mer och mer. Mamma tog in honom så att han fick bo i hallen. Robin följde henne hack i häl. När hon gick ut och jobbade i trädgården fick han vara med. Han lärde sig först att kunna plocka upp mat från marken, sedan började han aktivt leta mask och picka i sig.
En dag när mamma hade lämnat Robin på gräsmattan utanför huset och gått iväg till grannen, ser hon fågeln komma flygandes hela vägen fram. Efter det började hon lämna honom ute själv längre stunder, eftersom han kunde flyga så bra. En sen kväll när pappa skulle hämta in Robin, flög han bara iväg istället för att följa med in sittandes på armen som han brukade. Pappa sökte länge men fick ge upp.
Robin var ute hela natten. Jag kom hem hit på morgonen, det var torsdagen den 30 juli, och frågade direkt var Robin var. De berättade att han varit ute hela natten så jag skyndade mig ut för att leta. När jag gått runt nästan hela huset, hör jag ett välbekant kraxande. Robin satt i en rabatt och ropade. Tog in honom, gav honom mat och var sedan tvungen att gå på jobbet. Sa till Robin innan jag gick att han skulle vara försiktig, för att världen var så stor och farlig. Halv tio hade mamma släppt ut honom igen. Det var det sista vi såg av honom.
Hela familjen har sökt, ropat, lyssnat efter Robin sedan dess. Lite oroliga är vi allt, men vi vet ju att han hade lärt sig både flyga och söka mat. Förhoppningen är att han har flugit iväg och lever ett gott liv. Som snälla I sa när hon fick höra att han var borta:
"Han kanske var less på er som barn bruka va.. han ger sig ut i världen för att finna kärleken men kommer sedan tillbaka och rotar sig på eran gård med sin blivande familj"
Hoppas hon har rätt! Vi är iaf glada över att ha fått denna möjlighet, att rädda ett liv! Tack för dessa 20 dagar :)
Så vi inredde min gamla kanin-transportbur med tidningspapper, fågelboet, sittpinnar, och så en varmvattenflaska inuti en socka. Febril maskletning började, eftersom ungen gapade och gapade. Medan jag var borta hade äldsta lillasystern försökt mata den, utan resultat. Hon blev helt förtvivlad, men en stund senare fick hon se mig mata fågeln som om jag aldrig gjort annat ;) Efter att h*n väl hade börjat äta, fick vi fullt upp. Ungen skrek efter mat nästan konstant. Matning varenda timme från början. Vi turades om att ha ungen på våra rum på nätterna, och fick så lov att kliva upp och mata.
Jag och äldsta lillasystern beslöt att ge ungen ett namn eftersom den verkade överleva. Ett namn som skulle passa både en flicka & pojke. Det fick bli Robin. Olyckskorpen (ursäkta ordvitsen) mamma fick lägga ned sina onda aningar, för denna lilla fågel hade en rejäl livsvilja!
Robin växte och växte, liksom jordhögen på baksidan garaget, där vi grävde efter mask till den hungriga ungen. Dun växte till fjädrar och Robin prövade sina vingar mer och mer. Mamma tog in honom så att han fick bo i hallen. Robin följde henne hack i häl. När hon gick ut och jobbade i trädgården fick han vara med. Han lärde sig först att kunna plocka upp mat från marken, sedan började han aktivt leta mask och picka i sig.
En dag när mamma hade lämnat Robin på gräsmattan utanför huset och gått iväg till grannen, ser hon fågeln komma flygandes hela vägen fram. Efter det började hon lämna honom ute själv längre stunder, eftersom han kunde flyga så bra. En sen kväll när pappa skulle hämta in Robin, flög han bara iväg istället för att följa med in sittandes på armen som han brukade. Pappa sökte länge men fick ge upp.
Robin var ute hela natten. Jag kom hem hit på morgonen, det var torsdagen den 30 juli, och frågade direkt var Robin var. De berättade att han varit ute hela natten så jag skyndade mig ut för att leta. När jag gått runt nästan hela huset, hör jag ett välbekant kraxande. Robin satt i en rabatt och ropade. Tog in honom, gav honom mat och var sedan tvungen att gå på jobbet. Sa till Robin innan jag gick att han skulle vara försiktig, för att världen var så stor och farlig. Halv tio hade mamma släppt ut honom igen. Det var det sista vi såg av honom.
Hela familjen har sökt, ropat, lyssnat efter Robin sedan dess. Lite oroliga är vi allt, men vi vet ju att han hade lärt sig både flyga och söka mat. Förhoppningen är att han har flugit iväg och lever ett gott liv. Som snälla I sa när hon fick höra att han var borta:
"Han kanske var less på er som barn bruka va.. han ger sig ut i världen för att finna kärleken men kommer sedan tillbaka och rotar sig på eran gård med sin blivande familj"
Hoppas hon har rätt! Vi är iaf glada över att ha fått denna möjlighet, att rädda ett liv! Tack för dessa 20 dagar :)
Drömsömn
Imorse hade jag min första sovmorgon på länge. Hade ändå ställt väckarklockan hyfsat tidigt, men beroende av snooze-funktionen som jag är, dröjde det en timme innan jag faktiskt klev upp. När jag snoozar på morgonen får jag lättare att komma ihåg mina drömmar, vilket kan ge en angenäm start på dagen. Andra gånger förstör de hela min förmiddag, och det var vad som hände idag.
Jag drömde den värsta mardröm jag kan tänka mig. Min framtid försvann. Älskade T hade lämnat mig. Och skaffat en ny flickvän. I drömmen gjorde jag verkligen allt för att få tillbaka honom. Försökte prata med honom, övertyga honom om att vi hör ihop. Försökte hålla kvar honom tills han ångrade sig. Försökte stjäla en kyss, för att han skulle minnas hur bra vi hade det. Men det var fullständigt lönlöst. Han bara log och sa att han gått vidare.
Till slut skaffade jag mig en ny kille. Av den hemska anledningen att jag ville göra T svartsjuk, och hoppades på att han då skulle ta sitt förnuft till fånga och komma tillbaka till mig. Men han blev bara glad för min skull och tyckte det var bra att jag också hade gått vidare. Jag mådde så fruktansvärt dåligt! Försökte iaf ge den nya killen en chans, men vad han än sade och gjorde så jämförde jag honom med T - och ingenting kunde mäta sig med honom.
Jag kände den så tydligt, känslan av att ha förlorat mitt livs kärlek. Den grävde ett stort svart hål i mig. Sedan vaknade jag helt förtvivlad. Var tvungen att ringa älskling på en gång, bara för att höra hans röst. Han undrade varför jag var vaken så tidigt så jag berättade om drömmen. Han svarade såklart att jag inte behövde oroa mig. Du har mig ju. Och jag älskar dig.
Trots det kunde jag inte riktigt släppa den där känslan, den finns fortfarande kvar i mitt medvetande. Idag känns det verkligen jobbigt att vara 75 mil från min älskling. Hela 19 dagar kvar är det dessutom innan jag får krypa in i hans famn. Måste hitta på något för att fördriva tiden. Ska gå och sysselsätta mig med att packa färdigt det sista. Imorrn åker vi till Hemavan och ska fjällvandra. Hoppas på riktigt härlig vecka, med många nya upplevelser och ett minne för livet!
Jag drömde den värsta mardröm jag kan tänka mig. Min framtid försvann. Älskade T hade lämnat mig. Och skaffat en ny flickvän. I drömmen gjorde jag verkligen allt för att få tillbaka honom. Försökte prata med honom, övertyga honom om att vi hör ihop. Försökte hålla kvar honom tills han ångrade sig. Försökte stjäla en kyss, för att han skulle minnas hur bra vi hade det. Men det var fullständigt lönlöst. Han bara log och sa att han gått vidare.
Till slut skaffade jag mig en ny kille. Av den hemska anledningen att jag ville göra T svartsjuk, och hoppades på att han då skulle ta sitt förnuft till fånga och komma tillbaka till mig. Men han blev bara glad för min skull och tyckte det var bra att jag också hade gått vidare. Jag mådde så fruktansvärt dåligt! Försökte iaf ge den nya killen en chans, men vad han än sade och gjorde så jämförde jag honom med T - och ingenting kunde mäta sig med honom.
Jag kände den så tydligt, känslan av att ha förlorat mitt livs kärlek. Den grävde ett stort svart hål i mig. Sedan vaknade jag helt förtvivlad. Var tvungen att ringa älskling på en gång, bara för att höra hans röst. Han undrade varför jag var vaken så tidigt så jag berättade om drömmen. Han svarade såklart att jag inte behövde oroa mig. Du har mig ju. Och jag älskar dig.
Trots det kunde jag inte riktigt släppa den där känslan, den finns fortfarande kvar i mitt medvetande. Idag känns det verkligen jobbigt att vara 75 mil från min älskling. Hela 19 dagar kvar är det dessutom innan jag får krypa in i hans famn. Måste hitta på något för att fördriva tiden. Ska gå och sysselsätta mig med att packa färdigt det sista. Imorrn åker vi till Hemavan och ska fjällvandra. Hoppas på riktigt härlig vecka, med många nya upplevelser och ett minne för livet!
Guitar Hero
Så var även denna helg snart slut. Har jobbat kväll både idag och ikväll, men inte har jag fått legat på badstranden för det inte. Nej, jag har tagit hand om den andra sommarhästen, eftersom tjejen skulle på Nolia lördag-söndag. Upp klockan sju, släppa ut hästarna, mocka, byta vatten. Cykla hem och äta lite, tillbaka och rida. Och sen börja jobba ungefär.
Igårkväll när jag kom hem (efter att ha jobbat över, suck), visades en konsert med Tommy Emmanuel på ettan. Han är kanske världens bästa akustiska gitarrist, fruktansvärt musikalisk, påhittig och besitter en fantastisk teknik. Inte för att jag själv kan ta ett enda ackord, men nog hör man ju att han är exceptionell. Och något band bakom sig behöver han inte! ;)
Hmm, hittade inte någon video som riktigt liknade det han spelade igår. Men det får duga :p
Ikväll har vi firat pappa som fyller 45 år imorgon. Han jobbar ju borta på veckorna numera, då han gjort ännu en kovändning i sitt yrkesverksamma liv och blivit grävmaskinsförare. Allt för att få slippa sitta framför en dataskärm heldagarna antar jag. Till middag blev det kräftor, som brukligt då det var premiär igår. Inte för att det hör till vanligheterna men ändå ;)
Västerbottensostpaj. Kräftor. Sallad från landet. Räkor. Ost & kex. Jordgubbstårta. Inte alls dumt!
Efter maten var jag mätt som en fläskkorv (som en numera avliden vårdtagare brukade säga), och bestämde mig för att motion var bästa lösningen. Drog med mig lillebror och vovven på äventyr, Epoxy i dragsele, Samuel på skateboard och jag själv på cykel. Ned till Klapparn, tog båten över till badstranden och Epoxy fick simma bakom båten. Väl där upptäckte vi till vår förvåning att vattnet var helt ljummet, inte det minsta kallt! Vilket det brukar vara hela sommaren oftast. Och jag som inte tog med mig badkläder. Nåja. Lillebror & hunden badade glatt iaf.
Dåliga bilder, jag vet. JAG VILL HA EN RIKTIG KAMERA, NU!!
Don't stop me now,
I'm having such a good time, I'm having a ball
Freddie Mercury är grabben hela dan! Och denna låt gör mig alltid lika glad :D
Idag var min enda lediga dag denna vecka. Följde med mor & far till Umeå på mässa, Stora Nolia. Enormt stort, enormt mycket grejor att bara gå runt och kika på. Jag gillaré!
Pappa var på styrelsemöte på förmiddagen så jag och mamma gick och rekade bland fritidsstugorna. Nästa gång jag & Tobias kommer hit ska vi nämligen få bo i en alldeles egen liten stuga bakom huset. Vi kikade på många stugor men kom enväldigt fram till vilken stuga det blir, en 15 kvadratmeters från Sorselestugan med mellanvägg så att det blir två rum. Jag tror det blir jättebra och riktigt mysigt! Har redan börjat fundera över hur man ska inreda den..;)
Efter det gick vi för att leta rätt på lite grejor som saknas inför fjällvandringen i Hemavan nästa vecka. Igårkväll tog jag nämligen fram packlistan, tog fram allt jag kunde hitta, och strök eftersom på listan. Så idag köpte jag ett riktigt bekvämt underställ för 98 kr plus en snygg fleecejacka för samma pris. Nöjd!
Tillsist hann jag med att handla ett par klädesplagg på TeamSportia för 149 kr sammanlagt, och därefter fastnade jag i en riktigt kul monter med en massa små hobbyprylar som jag tänkte pyssla med resten av sommaren (om jag nu får tid). Vad det är tänkte jag inte avslöja, eftersom en viss snygging fyller år snart ;p Det var väl det mesta. Dreglade lite över de nya snöskotrarna en stund också såklart ;) Och ja, hann faktiskt köpa en till present åt älskling också ;)
Åkte på IcaMaxi, fast jag gick på H&M under tiden och letade fram ett par nya jeans. Alla mina favoriter börjar nämligen vara helt utnötta, så snälla farmors försök att laga dem är snart förgäves..:/ Så inför hösten måste garderoben förnyas en del!
Så, på hemväg stannade vi till på MediaMarkt, tänkte kolla deras utbud av mobiler eftersom jag nu dras med en gammal avlagd & trasig mobil som jag knappt hör något i och som inte kan ta emot mms och inte har någon högtalare, så jag missar alla samtal. Skittelefon! :/ Men ingen ny blev de heller, alla som hade hyfsad kamera var för dyra för min budget så det sket sig. Hittade däremot en jättefin dammsugare som jag ska övertala T att vi måste köpa ;)
Nu tänkte jag äntligen berätta poängen med detta utdragna inlägg :p Skulle gå på toa innan vi åkte hem igen, men en snubbe han före mig dit. Så jag satt mig och väntade utanför i en fotölj med massagedyna på och satte igång en härlig shiatsumassage. Och där fick jag sitta, säkert 10-15 minuter, men istället för att bli irriterad så kände jag mig bara LYCKLIG. Skön massage, avslappnad efter en lång dag, fått shoppa lite, och så till råga på allt så spelades Queen med låten ovan i en högtalare nära mig! Livet är faktiskt allt bra underbart. Jag njuter av sommaren, men ser också fram emot att få åka tillbaka till vackra Uppsala, läsa till veterinär, träffa fina klasskompisar - och bäst av allt, få umgås JÄMT med min allra käraste pojkvän! :D
Freddie Mercury är grabben hela dan! Och denna låt gör mig alltid lika glad :D
Idag var min enda lediga dag denna vecka. Följde med mor & far till Umeå på mässa, Stora Nolia. Enormt stort, enormt mycket grejor att bara gå runt och kika på. Jag gillaré!
Pappa var på styrelsemöte på förmiddagen så jag och mamma gick och rekade bland fritidsstugorna. Nästa gång jag & Tobias kommer hit ska vi nämligen få bo i en alldeles egen liten stuga bakom huset. Vi kikade på många stugor men kom enväldigt fram till vilken stuga det blir, en 15 kvadratmeters från Sorselestugan med mellanvägg så att det blir två rum. Jag tror det blir jättebra och riktigt mysigt! Har redan börjat fundera över hur man ska inreda den..;)
Efter det gick vi för att leta rätt på lite grejor som saknas inför fjällvandringen i Hemavan nästa vecka. Igårkväll tog jag nämligen fram packlistan, tog fram allt jag kunde hitta, och strök eftersom på listan. Så idag köpte jag ett riktigt bekvämt underställ för 98 kr plus en snygg fleecejacka för samma pris. Nöjd!
Tillsist hann jag med att handla ett par klädesplagg på TeamSportia för 149 kr sammanlagt, och därefter fastnade jag i en riktigt kul monter med en massa små hobbyprylar som jag tänkte pyssla med resten av sommaren (om jag nu får tid). Vad det är tänkte jag inte avslöja, eftersom en viss snygging fyller år snart ;p Det var väl det mesta. Dreglade lite över de nya snöskotrarna en stund också såklart ;) Och ja, hann faktiskt köpa en till present åt älskling också ;)
Åkte på IcaMaxi, fast jag gick på H&M under tiden och letade fram ett par nya jeans. Alla mina favoriter börjar nämligen vara helt utnötta, så snälla farmors försök att laga dem är snart förgäves..:/ Så inför hösten måste garderoben förnyas en del!
Så, på hemväg stannade vi till på MediaMarkt, tänkte kolla deras utbud av mobiler eftersom jag nu dras med en gammal avlagd & trasig mobil som jag knappt hör något i och som inte kan ta emot mms och inte har någon högtalare, så jag missar alla samtal. Skittelefon! :/ Men ingen ny blev de heller, alla som hade hyfsad kamera var för dyra för min budget så det sket sig. Hittade däremot en jättefin dammsugare som jag ska övertala T att vi måste köpa ;)
Nu tänkte jag äntligen berätta poängen med detta utdragna inlägg :p Skulle gå på toa innan vi åkte hem igen, men en snubbe han före mig dit. Så jag satt mig och väntade utanför i en fotölj med massagedyna på och satte igång en härlig shiatsumassage. Och där fick jag sitta, säkert 10-15 minuter, men istället för att bli irriterad så kände jag mig bara LYCKLIG. Skön massage, avslappnad efter en lång dag, fått shoppa lite, och så till råga på allt så spelades Queen med låten ovan i en högtalare nära mig! Livet är faktiskt allt bra underbart. Jag njuter av sommaren, men ser också fram emot att få åka tillbaka till vackra Uppsala, läsa till veterinär, träffa fina klasskompisar - och bäst av allt, få umgås JÄMT med min allra käraste pojkvän! :D
Med ett ord
När jag pratade med älskling häromkvällen så frågade jag honom hur han skulle beskriva sig själv med ett enda ord. Han svarade snabbt: IMPULSIV. Jag var mäkta imponerad över hans goda självkännedom, fast tyckte att ordet SPONTAN sa ungefär samma sak fast med mindre negativ klang.
T är verkligen spontan. Han lever sitt liv dag för dag och vill helst inte planera något i förväg. Han gör bara det han känner för, just då, och står nästan inte ut när han tvingas göra annat. Nåja, han går väl med på vissa saker för min skull, men han gör allt för att slippa. Samma sak när det gäller mat, T äter helst inte sådant han inte känner för att äta, och ifall han själv fick bestämma (:p) skulle han aldrig äta samma maträtt två gånger efter varann. Sina pengar vill han inte använda till sådant som kanske är väldigt bra att ha men inte är "kul". Det är därför vi t.ex. fortfarande är utan skohylla men har två platt-tv ;)
Så var jag ju tvungen att fundera ut hur jag skulle beskriva mig själv med ett ord. Det fick bli ORDNINGSSAM. För till stora delar så är jag T:s motsats. Jag hatar verkligen att göra grejor som jag inte haft minst ett par dagar på mig att planera. Det sista jag är, är spontan. Dessutom älskar jag verkligen att sortera grejor. Om det fanns ett yrke som hette "sorterare" hade jag lätt satsat på det (om det nu kunde ge några pengar). Kom ihåg en sommar då jag rensade ur mina föräldrars dåvarande kontor. Tänk ett helt rum fullt av pappershögar som bara väntade på att gås igenom, slås hål i och sättas in i olika pärmar - jag var salig!
Slutsatsen är att vi är väldigt olika på detta sätt. Tobias sa en gång att han tyckte att min icke-existerande spontanitet var min allra sämsta sida. På något sätt är jag lite nöjd över att just den sidan är min sämsta, för själv tycker jag såklart inte att det är så farligt :p Nog för att det skapar många och långa diskussioner oss emellan när det gäller just denna olikhet. Men hur skulle vara om vi båda var likadana? Om ingen av oss ville planera något i förväg, så skulle det nog inte bli mycket gjort (kanske någon läsare som känner igen sig :p), men samtidigt skulle det inte heller bli så bra om båda skulle planera in i oändligheten. Inget skulle nog bli gjort då heller... Så jag är faktiskt glad att vi är olika på den punkten! Dessutom lär vi oss hela tiden av varandra, jag försöker bli mer spontan och T lär sig att planering kan vara bra ibland ;)
SÅ nu utmanar jag er läsare (för jag VET ju att ni finns), att kommentera och beskriva er själva med ett ord.
Det är inte så lätt, men försök! Jag vill ju lära känna er också :D
Med spänning
Just nu håller T på att visa Saaben för en eventuell köpare. Jag väntar med spänning på om några pengar ska komma in på mitt konto så jag kan shoppa lös ordentligt. Haha, nä så bra har jag det inte :p Men det ska bli så skönt att bli av med båda bilarna, V70n sägs vara såld redan i alla fall. Då ska vi (läs T) köpa en billigare bil som drar mindre soppa och passar bättre i stan. Fast den får ju inte vara för liten heller med tanke på hunden. Hoppas iaf att det blir en bil som vi kan trivas med och faktiskt vilja behålla en längre tid!
Ikväll har jag ju som sagt varit iväg och spårat med ett gäng från brukshundsklubben. Fick se lille Vector spåra i full fräs, vad duktig han var! Sen måste jag ju såklart också skryta på min egna monsterhund, som var taggad till tänderna innan spåret. Han lyfte inte nosen från backen en enda gång! Alla pinnar hittade han dessutom.
En dummy låg som spårslut - för er som svävar i ovisshet så är det en sådan som bilden ovan visar. Används vid apporteringsträning både på land och i vatten, istället för att man tränar med riktiga djur jämt (lite slöseri med liv, va). Vår vovve är ju en retriever = engelska för att hämta. Han är alltså avlad för att älska att hämta och bära grejor. Epoxy är således nöjd när han har en sådan i munnen. Tog av honom dummyn efter en stund och kastade iväg en boll som extra belöning, men Epoxy struntade totalt i bollen och spärrade på dummyn. Tänk ändå, han som älskar bollar så högt! Så det är ju ett bra tecken, ska försöka fokusera på det positiva ett tag tänkte jag ;)
Han är inte så dum ändå, mitt flattebus <3
ps. 106 000 kronor på mitt konto nu, hör ju inte till vanligheterna om jag säger så ;) ds.
Ikväll har jag ju som sagt varit iväg och spårat med ett gäng från brukshundsklubben. Fick se lille Vector spåra i full fräs, vad duktig han var! Sen måste jag ju såklart också skryta på min egna monsterhund, som var taggad till tänderna innan spåret. Han lyfte inte nosen från backen en enda gång! Alla pinnar hittade han dessutom.
En dummy låg som spårslut - för er som svävar i ovisshet så är det en sådan som bilden ovan visar. Används vid apporteringsträning både på land och i vatten, istället för att man tränar med riktiga djur jämt (lite slöseri med liv, va). Vår vovve är ju en retriever = engelska för att hämta. Han är alltså avlad för att älska att hämta och bära grejor. Epoxy är således nöjd när han har en sådan i munnen. Tog av honom dummyn efter en stund och kastade iväg en boll som extra belöning, men Epoxy struntade totalt i bollen och spärrade på dummyn. Tänk ändå, han som älskar bollar så högt! Så det är ju ett bra tecken, ska försöka fokusera på det positiva ett tag tänkte jag ;)
Han är inte så dum ändå, mitt flattebus <3
ps. 106 000 kronor på mitt konto nu, hör ju inte till vanligheterna om jag säger så ;) ds.
Ambulans-Janne
Måndagmorgonen började bra med sol och värme. Hann jobba undan snabbt så att jag fick en rejäl rast, och gav mig iväg på en cykeltur med jycken innan (hans) frukost. Det var faktiskt superhärligt, och jag kände mig nyttig både för min och Epoxys skull. Den senaste tiden har jag ju som ni vet ägnat mest tid åt hästarna och inte åt att träna vår käre vovvsing. Men det ska jag ändra på nu tänkte jag!
Längtade hela dagen efter att få sluta jobba för att få komma hem och bara mysa för en gångs skull. På sista stället för dagen går det dock inte riktigt som planerat. Vårdtagaren var dålig och vi gjorde allt för att få upp henne ur sängen, men fick ge upp och ringa ambulans. Här ute i obygden får man dock vänta ett tag, så klockan hann bli fyra innan vi var färdiga och jag fick åka hem.
Men så till det underliga - döm om min förvåning när jag ska gå ut och ta emot ambulanspersonalen och får se "Ambulans-Janne" från tv-serien Sjukhuset ! Eller ja, om jag ska vara ärlig så dröjde det ett tag innan jag fattade vem det var, iaf långt efter att vi hade skakat hand och han presenterat sig för mig som just Janne. Först funderade jag över hans tydliga Stockholms-dialekt, sen över att det stod Akademiska Sjukhuset på hans tröja. Till sist säger en anhörig: Hörru pöjk, jag känner igen dig! Är inte du från tv? Generad svarade han tveksamt mjaa. Och berättar att han bara är här en vecka och ska lära sig hur vi jobbar här. Och säger att det hittills varit jätteintressant fastän det bara är hans första dag.
Min första tanke var: tänk att jag har flyttat till stora staden Uppsala, från lilla lilla Gunnarn, men att det ändå är HÄR i byn jag träffar på en äkta Uppsala-kändis! Är det inte ironiskt så säg! :p
Hmpf. Imorgon kl 11.25 får jag intaga lunchen framför tv:n, måste ju se Sjukhuset, haha. Enligt hemsidan händer detta:
Heléne får ett larm till en man med misstänkt hjärtinfarkt. ST-läkaren Åsa får en sökning till BB där man upptäckt att en nyfödd bebis har förändrad hudfärg. Janne åker på ett prio ett-larm till en kvinna som ramlat och slagit sig i huvudet. ST-läkaren Elisabeth gör en lumbal punktion på en patient med svår huvudvärk. Senare får hon in en patient som förlorat sin förmåga att prata eller röra sig, och man misstänker att patienten drabbats av en stroke.
Spännande värre. Okej, jag vet, men lite kul var det faktiskt! ;)
Längtade hela dagen efter att få sluta jobba för att få komma hem och bara mysa för en gångs skull. På sista stället för dagen går det dock inte riktigt som planerat. Vårdtagaren var dålig och vi gjorde allt för att få upp henne ur sängen, men fick ge upp och ringa ambulans. Här ute i obygden får man dock vänta ett tag, så klockan hann bli fyra innan vi var färdiga och jag fick åka hem.
Men så till det underliga - döm om min förvåning när jag ska gå ut och ta emot ambulanspersonalen och får se "Ambulans-Janne" från tv-serien Sjukhuset ! Eller ja, om jag ska vara ärlig så dröjde det ett tag innan jag fattade vem det var, iaf långt efter att vi hade skakat hand och han presenterat sig för mig som just Janne. Först funderade jag över hans tydliga Stockholms-dialekt, sen över att det stod Akademiska Sjukhuset på hans tröja. Till sist säger en anhörig: Hörru pöjk, jag känner igen dig! Är inte du från tv? Generad svarade han tveksamt mjaa. Och berättar att han bara är här en vecka och ska lära sig hur vi jobbar här. Och säger att det hittills varit jätteintressant fastän det bara är hans första dag.
Min första tanke var: tänk att jag har flyttat till stora staden Uppsala, från lilla lilla Gunnarn, men att det ändå är HÄR i byn jag träffar på en äkta Uppsala-kändis! Är det inte ironiskt så säg! :p
Hmpf. Imorgon kl 11.25 får jag intaga lunchen framför tv:n, måste ju se Sjukhuset, haha. Enligt hemsidan händer detta:
Heléne får ett larm till en man med misstänkt hjärtinfarkt. ST-läkaren Åsa får en sökning till BB där man upptäckt att en nyfödd bebis har förändrad hudfärg. Janne åker på ett prio ett-larm till en kvinna som ramlat och slagit sig i huvudet. ST-läkaren Elisabeth gör en lumbal punktion på en patient med svår huvudvärk. Senare får hon in en patient som förlorat sin förmåga att prata eller röra sig, och man misstänker att patienten drabbats av en stroke.
Spännande värre. Okej, jag vet, men lite kul var det faktiskt! ;)
Tjära & kladdkaka
Så var man ensam igen då. Imorse sa jag hejdå till Tobias som åkte ned till Uppsala igen efter tre veckors semester här uppe i norrland. Jag som hade bestämt mig att inte gråta kunde inte hindra en tår eller två. Men jag vet ju att jag överlever, och så är det ju tur att telefonen finns. Hmm, T:s mobilräkning för förra månaden var tydligen på hela 750 spänn. Trots att han inte har nån minutavgift när han ringer till mig. Fast de är kanske inte så konstigt iofs, med tanke på att vi pratar i telefon minst fem gånger om dagen när vi är ifrån varandra :p Dig tröttnar jag aldrig på, sötnos ;)
Efter en stunds depp var det dags för ridtur. Vädret hade faktiskt blivit riktigt bra så vi bestämde oss för att rida barbacka ned till Vallviken och bada hästarna. Den där myggoljan (tjära + rapsolja) gör dem inte precis renare. Var riktigt mysigt att rida utan sadel, särskilt på Sofine som är så mjuk i steget. Blev lite trav & galopp också, och jag föll inte av ;) Tre timmar senare var vi tillbaka i stallet - och smorde in dem i myggoljan igen, suck... Hem och äta middag, och sedan var det bara att dra på sig ridkläderna igen. Denna gång red vi bara på lejdan utanför, Sofine var så trött när jag skulle hämta henne i hagen att hon knappt ville kliva upp. Men ändå så gör hon allt jag ber henne om utan protester. Fina häst! :)
Hann hem i vettig tid så jag duschade och cyklade ned till Ida & Ante. Vilket hundliv det blev. Och Epoxy gjorde ett hyss som jag bara vill glömma. Till slut lugnade dock allt ned sig och de bjöd på kladdkaka & kaffe, mums ;) På tisdagkväll ska vi spåra tillsammans, jag hoppas att Epoxy kan visa sina bättre sidor då :p
Nä, isäng med mig nu. Måste ju upp och jobba 7-16 imorrn, och sedan bara ta det lugnt eftersom lillasyster nu är på hemväg. Förresten gick det super för Storumans flickor -97 på fotbollsfestivalen, de vann finalen idag, grattis! :D Bådar gott inför säsongen..
Godnatt på er! Och älskling, det är så tomt utan dig ;(
Efter en stunds depp var det dags för ridtur. Vädret hade faktiskt blivit riktigt bra så vi bestämde oss för att rida barbacka ned till Vallviken och bada hästarna. Den där myggoljan (tjära + rapsolja) gör dem inte precis renare. Var riktigt mysigt att rida utan sadel, särskilt på Sofine som är så mjuk i steget. Blev lite trav & galopp också, och jag föll inte av ;) Tre timmar senare var vi tillbaka i stallet - och smorde in dem i myggoljan igen, suck... Hem och äta middag, och sedan var det bara att dra på sig ridkläderna igen. Denna gång red vi bara på lejdan utanför, Sofine var så trött när jag skulle hämta henne i hagen att hon knappt ville kliva upp. Men ändå så gör hon allt jag ber henne om utan protester. Fina häst! :)
Hann hem i vettig tid så jag duschade och cyklade ned till Ida & Ante. Vilket hundliv det blev. Och Epoxy gjorde ett hyss som jag bara vill glömma. Till slut lugnade dock allt ned sig och de bjöd på kladdkaka & kaffe, mums ;) På tisdagkväll ska vi spåra tillsammans, jag hoppas att Epoxy kan visa sina bättre sidor då :p
Nä, isäng med mig nu. Måste ju upp och jobba 7-16 imorrn, och sedan bara ta det lugnt eftersom lillasyster nu är på hemväg. Förresten gick det super för Storumans flickor -97 på fotbollsfestivalen, de vann finalen idag, grattis! :D Bådar gott inför säsongen..
Godnatt på er! Och älskling, det är så tomt utan dig ;(
Till häst
Minsta lillasystern har sommarhäst i tre veckor, men från i onsdags har hon varit borta på Umeå fotbollsfestival (där hon för övrigt spelar final imorrn). Så då har jag fått ta över hästskötseln. Lite jobbigt var de väl att kliva upp och släppa ut hästarna innan jobbet. Men ridturerna är värda all trötthet och träningsvärk de medför! Åh vad jag har saknat att rida de där underbara ridskolehästarna! Inget elakt om hästarna vi rider i Uppsala men nog är det skillnad! Att kunna galoppera i full fart och ändå vara in control. Nåja, dessa hästar jag ju ett X antal fler timmar på, så det blir nog bra till slut. Men en sån fin skänkelvikning i trav som Sofine gjorde idag, tar det nog läänge innan vi kan uppnå ;p
Älskling skulle ta lite kort, men det visade sig efteråt att alla blev suddiga, antar att linsen var skitig eller nåt. Ni får hålla till godo ;)
Jag med fina Sofine, som redan innan ridturen är trött
Glad Sofie, har fixat ett eget spö ;)
Försöker få upp lite fart :p
Härliga dagar har det varit, särskilt nu när jag har Tobias hos mig. Imorrnbitti åker han ned till Uppsala igen, och jag ska vara utan honom i fyra veckor till. Usch, det känns tungt. Särskilt när lillasyster kommer tillbaka imorrn så jag inte har hästarna att ägna tiden åt heller. Datorn tar han med sig dessutom. Var tar livet då vägen? Det kan bara tiden utvisa. Jag har iaf några saker kvar jag har tänkt hinna i sommar. Hoppas på bättre väder i varje fall. Hur som helst ska jag ta vara på den lilla tiden vi har kvar tillsammans. Kommer sakna dig, allra finaste!!
Älskling skulle ta lite kort, men det visade sig efteråt att alla blev suddiga, antar att linsen var skitig eller nåt. Ni får hålla till godo ;)
Jag med fina Sofine, som redan innan ridturen är trött
Glad Sofie, har fixat ett eget spö ;)
Försöker få upp lite fart :p
Härliga dagar har det varit, särskilt nu när jag har Tobias hos mig. Imorrnbitti åker han ned till Uppsala igen, och jag ska vara utan honom i fyra veckor till. Usch, det känns tungt. Särskilt när lillasyster kommer tillbaka imorrn så jag inte har hästarna att ägna tiden åt heller. Datorn tar han med sig dessutom. Var tar livet då vägen? Det kan bara tiden utvisa. Jag har iaf några saker kvar jag har tänkt hinna i sommar. Hoppas på bättre väder i varje fall. Hur som helst ska jag ta vara på den lilla tiden vi har kvar tillsammans. Kommer sakna dig, allra finaste!!
Hemavan i bilder
Två veckor
Närapå två veckor sedan jag uppdaterade sist. Skyller på att jag har varit sjuk hela tiden så de lediga stunder jag haft har jag mest sovit. Förra veckan var vi ju på semester i Hemavan, jag och älsklingen. Där hade vi ju inget internet heller. Men en massa bilder har vi tagit så det kommer ett inlägg om det senare ;)
I veckan tog förkylningen ny fart, denna gång i bihålorna vilket var första gången för mig. Tog några dagar innan jag fattade vad det var så jag har gått och plågats av en hemsk huvudvärk som inga piller hjälpte mot - helt i onödan. Kom hem från Hemavan på måndag em, åkte ned till Gunnarn på en gång och jobbade kväll. Åkte upp till Storuman på tisdagen och jag & Tobias gick på de affärer som ändå finns i Storuman. Hittade faktiskt ett par jättefina pumaskor i fyndlådan som jag övertalade älskling att köpa, 200 spänn - som hittat ;) Senare såg vi Twilight tillsammans, äntligen! Blev så glad när T gillade den! 20 november har nästa film premiär i Sverige och då ska vi allt på bio! ;D
På onsdagen var det ju fint väder för en gångs skull. Vi åkte iväg med M & T och deras vovve och la spår, första gången för henne. Det gick superbra! Hon tog upp det på en gång och följde det som om hon aldrig gjort annat. En timme hade det legat. Sedan var det Epoxys tur. Jag var så negativ, var säker på att det skulle gå åt skogen, bokstavligt talat. För jag blev tvungen att lägga spåret över ett stenrös som aldrig tog slut. Över hällar och stenar gick spåret. Men vad händer?! Epoxy balanserar över stenarna, alldeles efter där jag gått en timme innan. Helt perfekt gick han, kändes hur säker som helst. Alla apporter tog han utom en, som han i princip klev på men ändå inte stannade för, vet inte varför? Jag kunde ju plocka upp den iaf.. Så det var en succé och vi imponerades än en gång av hans skicklighet! ;D
Som belöning åkte vi sedan och köpte mjukglassar till oss, och hundarna fick bada vid gamla båthamnen. Eller ja, Epoxy simmade runt som vanligt och Molly var en liten primadonna och stannade mest vid strandkanten :p
Epoxy Dykarn'
Epoxy Tjuvarn'
Epoxy Hopparn'
Efter badturen var pojkarna så duktiga och for ut och sprang. Sedan gjorde vi god middag tillsammans och grillade fläskfilé. På kvällen såg vi Bedtime Stories. Inte så bra som jag hade trott med tanke på att folk har pratat gott om den.. Till sist skjutsade älskling hem mig så jag kunde jobba på torsdagsmorgonen. Volvon var ute på andra äventyr så jag hade ingen egen bil :p
Fortsättning följer..
I veckan tog förkylningen ny fart, denna gång i bihålorna vilket var första gången för mig. Tog några dagar innan jag fattade vad det var så jag har gått och plågats av en hemsk huvudvärk som inga piller hjälpte mot - helt i onödan. Kom hem från Hemavan på måndag em, åkte ned till Gunnarn på en gång och jobbade kväll. Åkte upp till Storuman på tisdagen och jag & Tobias gick på de affärer som ändå finns i Storuman. Hittade faktiskt ett par jättefina pumaskor i fyndlådan som jag övertalade älskling att köpa, 200 spänn - som hittat ;) Senare såg vi Twilight tillsammans, äntligen! Blev så glad när T gillade den! 20 november har nästa film premiär i Sverige och då ska vi allt på bio! ;D
På onsdagen var det ju fint väder för en gångs skull. Vi åkte iväg med M & T och deras vovve och la spår, första gången för henne. Det gick superbra! Hon tog upp det på en gång och följde det som om hon aldrig gjort annat. En timme hade det legat. Sedan var det Epoxys tur. Jag var så negativ, var säker på att det skulle gå åt skogen, bokstavligt talat. För jag blev tvungen att lägga spåret över ett stenrös som aldrig tog slut. Över hällar och stenar gick spåret. Men vad händer?! Epoxy balanserar över stenarna, alldeles efter där jag gått en timme innan. Helt perfekt gick han, kändes hur säker som helst. Alla apporter tog han utom en, som han i princip klev på men ändå inte stannade för, vet inte varför? Jag kunde ju plocka upp den iaf.. Så det var en succé och vi imponerades än en gång av hans skicklighet! ;D
Som belöning åkte vi sedan och köpte mjukglassar till oss, och hundarna fick bada vid gamla båthamnen. Eller ja, Epoxy simmade runt som vanligt och Molly var en liten primadonna och stannade mest vid strandkanten :p
Epoxy Dykarn'
Epoxy Tjuvarn'
Epoxy Hopparn'
Efter badturen var pojkarna så duktiga och for ut och sprang. Sedan gjorde vi god middag tillsammans och grillade fläskfilé. På kvällen såg vi Bedtime Stories. Inte så bra som jag hade trott med tanke på att folk har pratat gott om den.. Till sist skjutsade älskling hem mig så jag kunde jobba på torsdagsmorgonen. Volvon var ute på andra äventyr så jag hade ingen egen bil :p
Fortsättning följer..
