Veckan som gått
I tisdags var vi ju som sagt på besök på skolans försöksanläggning, den var väldigt stor med många avdelningar. Där fanns kor av alla storlekar och åldrar. Eller ja, inga direkt gamla kor fanns det ju inte - mjölkkor får inte leva särskilt länge, de äldsta korna var runt 7-8 år.
Hur som helst fick vi två och två välja en ko att gå in till. Lite läskigt är det ju när de står så nära varandra (eller som det stod i handledningen, "koklövar är hårda och studenter är mjuka") Vår ko, Fina hette hon, var otroligt kelsjuk och stod med huvudet mot oss hela tiden och ville bli kliad. Vi skulle palpera, alltså ta på med händerna, alla utstickande benknölar, lymfknutor, vener osv. Var lite spännande med tanke på att kon ibland fick för sig att trycka in oss i gallret. Insåg att kor inte gör som hästar och flyttar sig när man trycker på dem. Tvärtom trycker de bara hårdare tillbaka. Stackars L blev fastklämd medan jag var och bad en lärare om hjälp. Haha, hon såg verkligen vettskrämd ut där hon stod. Vår kära lärare Elisabeth lyckades dock få Fina att flytta sig :)
Onsdag stod dissektion på schemat. Vi skulle flå en katt och titta på dess muskler. När vi öppnade den svarta soppåsen så ser vi - en kanin! De hade tagit upp fel djur från frysen! Så istället fick vi en liiiten kattunge, den var så otroligt söt, vit med svarta fläckar. Gissa vem som flådde den, jo jag. Till och med en tredjeårskursare som kom in tyckte att det såg hemskt ut med den lille. Konstigt nog är det värre att titta på än att skära själv. När man skär är man så koncentrerad att man nästan glömmer bort att det har varit ett levande djur. Man ser bara till detaljerna och är så fruktansvärt noga för att inte skära sönder någon muskel.
Efter middagen åkte vi ut till gården och red. Fortfarande är det så hårt på banan att vi bara törs skritta. Ska bli så skönt när det blir varmare och vi kan rida ut! När vi kom hem var det bara att börja städa lägenheten inför morgondagens besiktning.
Torsdag morgon var jag uppe tidigt och gick ut med hunden. Klockan åtta skulle de komma och besiktiga vår lägenhet. Än en gång fick jag vänta och vänta men tjugo över kom de äntligen. Det gick som tur var rätt fort och jag hann till skolan innan nio. Inga anmärkningar fick vi heller :) Dissektion igen, den här gången tog vi upp en "sprithund" för att öva oss i att identifiera muskler. Sprithundarna är hundar som flåtts, tömts på inre organ och sedan lagts ned i backar fyllda med sprit. Där kan de ligga riktigt länge och användas av flera årskurser. Blev helt yr i huvudet av att den luktade så starkt.
Idag hade vi - hej och hå - dissektion igen. Fast först en föreläsning eller snarare upprabbling av hundens och hästens alla viktiga kärl och nerver. Puh! Under dissektionen i alla fall började jag med kissen igen. Skulle försöka fripreparera musklerna, vilket var lättare sagt än gjort på den lille. Men det gick bättre och bättre och det var faktiskt jättekul! Några muskler vet jag inte om jag lärde mig, men lite skills med skalpellen är ju alltid bra inför framtiden ;)
Hem och ut med hunden, tränade lite apportsök med min vante :) Gick hyfsat. Måste hitta på nya aktiviteter för att stimulera Pox-Pox. Han har nämligen lyckats få ett skärsår i ena trampdynan. Inte så konstigt iofs med allt glas som ligger på gångvägarna nu när snön smält bort - jag hoppas de har tänkt sopa snart. Så mina roliga cykelturer är ett minne blott. Kanske vi kan lägga ett spår imorrn om vi kan hitta ett snöfritt område? ;D
När älsklingen kom hem blev det god middag, tagliatelle med spenat & hummus. Vegetariskt alltså. Efter en dag på Asis känner jag inte riktigt för att äta kött av någon anledning :p Eller som S i min grupp sa igår, när hon kände på m. biceps femoris: "Vad... KÖTTIG den känns!"
Så, det var min vecka! Nu stundar en helt underbar helg!
En vändning
MEN, i helgen började jag känna mig piggare och jag insåg att jag har varit sjuk ända fram till nu. För jag upptäckte att jag faktiskt inte är någon soffliggare - tvärtom, det kröp i benen på mig så jag var tvungen att diska, städa och en massa annat småplock. Sedan satte jag mig och läste i fysiologiboken, som jag förut bara somnade av, men nu gick det jättebra! Så nu känns allt mycket bättre, trots att jag nog får omtenta. Det känns ändå som att jag kan klara det!
Igår efter kyrkan kom L och hennes syster hit. Vi cyklade tillsammans ned till Skarholmen, för att njuta av den fina omgivningen. Tyvärr var vädret inte det bästa, vindstilla iofs men mulet och småkyligt. Epoxy badade i vattnet som låg på isen och hämtade pinne efter pinne. Vi hade såklart med oss fika: L hade bakat scones & chokladbollar, jag hade bakat muffins med fetaost & rödlök. Supergott var det!
Måste erkänna att ju mer jag bakar och lagar mat, desto roligare blir det. Hittade faktiskt på receptet själv - det hade jag aldrig tordats göra för bara ett år sedan. Dagens middag blev förresten spenatsoppa med kokta ägghalvor, enligt mormors recept. Mums vad gott det var, och bäst av allt var att käre (och rätt kräsne) älsklingen tyckte om den!
Imorgon ska vi till skolans försöks-kossor-anläggning. Vi ska utföra en riktig undersökning på dem, med våra stetoskop och allt. Känna oss lite närmare vårt framtida yrke. Det ska bli kul! Exempel från vår manual:
> Tänk efter vart hjärnan är placerad (måste man veta om man skall avliva med bultpistol)
> Försök palpera pulsen på underkäken (a. facialis i incisura vasorum facialum ventralt på mandibula grenens aborala tredje del)
> Palpera crista temporalis ventrokranialt (ventrooralt) om hornen/hornämnena. (Här går n. cornualis som bedövas vid avhorning)
Första och tredje punkten är ju spännande och viktig inför framtiden. Andra punkten - inse att jag inte kunde nån latin i höstas, för bara sex månader sedan. Nu fattar jag ju till och med den där smörjan. Nästan iaf ;)
Imorrn får ni höra allt om kossorna!
Kramar från mig
Utmanad
Ta fram din mobil. Gå till inkorgen! Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en . Fråga 1 - första meningen i första sms:et . Fråga 2 - första meningen i sjätte sms:et o.s.v (vart sjätte sms alltså)
1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?
Fixade det :)
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Ja, ta den mängd vatten som passar
3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?
Var så god.
4. Vad är det värsta du skulle kunna säga åt din fiende?
Men vad gör du där?
5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon?
Hej på dig!
6. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom?
Jag har ingen matlåda.
7. Vad vill du höra mest av allt?
Hej, hur går pluggandet?
8. Vad kommer bli dina sista ord i livet?
Ska vara med hela dagen.
9. Vad säger du till en nära vän som fått en dödlig sjukdom?
Haha bra att han tycker om det nya fodret :)
Hum, vet inte riktigt om det passade så bra men :p
Utmanar Linnea & lillasyster
Bara depp
Jag som längtade tills denna dag skulle vara över. Nu önskar jag att jag hade några dagar till. Hoppades kunna slappna av i helgen för att ta nya tag innan nästa delkurs, kanske bli av med lite av stressen. Nu måste jag fortsätta plugga...
Mest av allt är jag besviken på mig själv. Besviken att jag inte lyckats plugga tillräckligt. Besviken för att jag inte lyckades planera tiden ordentligt - sista halvtimmen hade jag fyra sidor kvar att svara på, varav två sexpoängsfrågor (största möjliga). SÅ besviken är jag att jag mest troligt kommer behöva göra om denna tenta, dagen innan muntliga tentan, dagen efter lovet. Mitt påsklov är förstört - men det värsta är att detta kommer gå ut över nästa del i kursen.
JAG VILL INTE HAMNA EFTER! ;(
Irriterad!
Dagen började dåligt, vi skulle ha frågastund inför tentan imorse men det hade bara kommit in två frågor (vilket iofs inte är så konstigt då folk inte hunnit börja plugga inför fysiologitentan än). Så vi var klara på en kvart. Värt?! Jag hade såklart inte med mig några papper så jag kunde inte stanna kvar och plugga.
Cyklade hem igen och började storstäda inför lägenhetsbesiktningen 13.30. Var klar vid 12, åt lunch och satte mig för att plugga innan de skulle komma. Kunde dock inte koncentrera mig och måste tydligen ha varit jättetrött för jag somnade sittandes med boken i knät! Vaknade just innan halv. Och började vänta. Väntade. Väntade. Tio i två ringde jag hyresbolaget, men det var lång kö så jag lade på. Väntade. Väntade. Kvart över två var jag irriterad över förseningen och ringde igen. Nu kom jag fram på en gång. Och vad säger hon?!
Vi kan inte komma idag, och vi hade fel telefonnummer så vi kunde inte ringa och meddela er.
VA?! Ska det vara så svårt att ta reda på ett nummer?? Har dom hört talas om Hitta.se?? ÅH vad irriterad jag blev! Det kunde ju lika gärna ha varit Tobias som tagit ledigt från jobbet för att vara med på besiktningen. Och så ids dom inte ta reda på vårt nummer och ringa!!! AAARGH!
Tyvärr är jag alldeles för snäll för att säga vad jag egentligen tycker. Så jag frågade bara när dom skulle komma. Men det visste hon inte heller! De skulle ringa på torsdag igen. Alltså kommer vi inte få lägenheten besiktigad innan helgen, vilket betyder att vi inte kommer att få depositionen från kvinnan vi hyrde lägenheten i andra hand av. Pengar som vi är i stort behov av just nu! Åååhh det här gör mig tokig! All tid jag har lagt ned på städning istället för plugg.
Efter samtalet bestämde jag mig för att cykla en sväng med hunden - var för irriterad för att kunna plugga. När jag kom ut i solskenet kändes allt så mycket bättre! Vilket underbart vårväder det är! Snön har smält på cykelvägarna. Cyklade längs med stora vägen, nedförsbacke och solen i ansiktet. Epoxy hade jag lös. Blev så varmt att jag fick ta av mig vantarna och öppna jackan. Häärliga vår!
Efter ett antal kilometer svängde jag av in i skogen, på ett elljusspår där jag har cyklat förut. Var lite snöslask kvar där så jag kunde inte cykla så fort. Kom ikapp en stavgående kvinna som gick så fort att vi hamnade jämsides. Till slut kunde inte Epoxy hålla sig utan gick fram och nosade lite på henne. Hör och häpna, hon blev jätteglad! Hon berättade att hon haft schäfrar, en riesenschnauzer och senast två dvärgschnauzrar. Hennes man var föredetta bruksinstruktör. Jag hoppade av cykeln och gick bredvid och pratade med henne hela elljusspåret fram till Gottsundagipen där våra vägar skiljdes åt. Hon tackade så mycket för sällskapet och önskade oss lycka till med Epoxy i framtiden.
Det var så kul att träffa någon som gillar hundar! Här på Gottsunda bor det mest invandrare, och jag brukar inte vara fördomsfull - men de flesta härikring är väldigt rädda för hundar. Man märker verkligen skillnad på om man möter svenskar eller invandrare. Utländska barn brukar skrika och springa iväg när de ser Epoxy, medan svenska barn antingen ignorerar honom eller vill komma och klappa. Det måste ha att göra med traditionen, i många andra länder har man ju inte hundar som husdjur som här i Sverige.
Nä nu ska jag verkligen försöka ta tag i pluggandet - tänk att ännu en dag har gått utan att jag har kommit någon vart! SUCK! Det gick iaf väldigt bra på preparatförhöret igår, fick 19,5 av 20 rätt. Som jag trodde var de väldigt snälla, preparaten var superfina och tydliga.
Håll tummarna för att jag lyckas ta mig i kragen och plugga ikväll!
Ps. Gick förbi centrum och köpte en glass på vägen hem för att fira vårens ankomst.
Det blev en Cornetto Lemon. Mums! :)
Hunddrömmar
Det märks att han saknar att umgås med andra hundar. Hemma i Storuman hade han ju ett antal hundkompisar som han träffade flera gånger i veckan. Den tiden brydde han sig inte om andra okända hundar nämnvärt - han kunde till och med vara lös utanför lägenheten utan att springa fram till förbigående hundar. Idag reagerar han mycket starkare varje gång han ser en hund. Nog för att det kanske har sina andra orsaker också, men det beror nog mycket på att han inte har träffat någon annan hund på väldigt länge nu.
Vi pratade om fördelar respektive nackdelar med att skaffa en till hund:
+ Epoxy får en vän och slipper vara ensam
+ Jag och T kan träna hund samtidigt
+ Två hundar kan leka bort energi tillsammans
+ Lättare att lämna dem tillsammans i skolans hundgård
- Epoxy får kanske inte lika mycket tid
- Dubbla kostnader (en till allergihund blir svårt att ha råd med)
- Svårare att få hundvakt
- Mindre lugnt inomhus
- Två hundar är svårare att hantera än en
Som med allt annat för en till hund med sig både bra och mindre bra saker. Det vi varje gång kommer fram till är att vi ska vänta med att skaffa en till hund. Vänta tills Epoxy har vuxit till sig (och förhoppningsvis gått tillbaka till sitt lugnare jag). Vänta tills vi har kommit någon vart med Epoxys träning, ett par meriter skulle inte sitta helt fel. Och viktigast av allt - vänta tills vi har fått bukt med hans allergi och fått ned våra veterinärkostnader, som just nu är omänskligt dyra.
En sak är vi säkra på iaf - en hane ska det bli, med namnet Colin! Av två anledningar - någon som kan gissa båda? ;D
Till sist vill jag bara tacka för de fina kommentarerna i förra inlägget:
Linnea - Tack vad snäll du är! Jag hoppas verkligen det går vägen den här gången också :)
Inger - Jag drack faktiskt en kopp te igårkväll, och filten är med varje kväll i soffan ;) Men jag saknar verkligen dina förhör! Tobias har försökt hjälpa mig men det blir aldrig samma sak..
Lillasyster - Jag saknar dig med! Haha, nej jag tror faktiskt inte han kommer att bli någon fjortis. Och ja, jag försöker tänka på hur tur jag har som förverkligar min dröm, men det är lite svårt när skolan känns tung.. Men I will survive!
Spänningen
Jag är så extremt spänd i hela kroppen och har så varit de senaste dagarna. Börjar vara rätt stressad inför tentorna nästa vecka, särskilt eftersom ingenting jag läser verkar fastna. Så jag spänner mig - det gör ont och jag spänner mig ännu mer. En ond cirkel alltså. Är så trött när jag kommer hem från skolan men kan ändå inte komma till ro att sova på kvällen. Suck, jag bara önskar att det kunde vara nästa helg och tentorna var över. Jag vet att en vecka går jättesnabbt - och det är det som skrämmer mig, hur ska jag hinna plugga in allt?! Anatomi, fysiologi och histologi inom: cirkulation, respiration, digestion, urogenital och rörelseapparaten hos hästar, idisslare, karnivorer, små växtätare, fåglar. Plus endokrinologi. Plus kärlförsörjningen. Gaah! Känns som att det är allt som bara går ungefär.
Igår fick jag iaf ett avbrott och fick tänka på annat hela kvällen. Jag, T & L var ute på gården. Vi bytte häst denna gång och jag fick rida Caxe. Lugnare häst får man leta efter! Jag har i princip bara ridit pigga hästar förut så jag hade svårt till en början att klura ut hur jag skulle rida honom. Men det gick bättre mot slutet och jag hann se hur fint han kunde gå, så nästa vecka ska det nog gå bättre! Skönt var det iaf att rida, och när jag kom hem var jag mer avslappnad än på länge.
Dessutom fick jag prata med min käre lillebror när jag kom hem. Han är inte längre så liten dock, hann växa om mig under hösten och igår blev han ett helt år äldre. 14 år gammal, ojoj. Söt som han är lovade han mig dock att han inte skulle förändras utan vara samma person som innan - trots att han fyllde 14. Jag saknar hans kramar! Längtar till påsk då jag får komma hem och träffa hela min familj! Blev så glad när mamma berättade att även lillasyster och hennes pojkvän kommer upp på påsk. Yey! Synd bara att vi har tenta första skoldagen efter påsk. Ska försöka njuta ändå! ;D
Finaste syskonen i julas!
Motvind
Ett annat exempel är när min kära sambo kommer hem från jobbet med diverse skador, vilket händer allt som oftast. Det gör så ont i MIG när jag ser såren! Trots att han själv kanske inte har särskilt ont. Missförstå mig rätt, jag har inga problem att se sår, blod och liknande, jag mår inte dåligt på det sättet. Men när det gäller någon som står mig nära känns det lika mycket i mig.
I helgen drabbades en av våra vänner hemifrån av en olycka. Precis som för några veckor sedan (när en bekant gick bort) känner jag mig ganska maktlös som är härnere, när mina vänner där hemma så väl skulle ha behövt en hjälpande hand. Jag vet att min kära vän mår dåligt men det finns inget jag kan göra åt saken. Men ni ska veta att jag tänker på er varje dag!
Hemma i Storuman är snöskoterkörning en stor del av livet för många. Särskilt bland våra vänner, eftersom vi själva har så stort intresse i just detta. Många tävlar också på skotern, vilket såklart är en väldigt rolig hobby men höjer samtidigt skaderisken rejält. På varje tävling är det alltid någon som kraschar och gör illa sig mer eller mindre. Jag är så glad att jag inte har behövt se min älskade sambo tävla. Iaf inte än så länge, han säger att han vill tävla någon gång. Jag vill verkligen inte behöva se honom bli skadad!
Min egen pappa tävlar också men på gamla veteranskotrar som inte alls går lika fort som de nya maskinerna. Därför känns det tryggare att se honom tävla! Och kul är det också! Jag har faktiskt själv varit med och kört en gång för länge sedan, kul men riktigt jobbigt :) Bilden är från årets upplaga av Burkacupen - nordens största veteranskotertävling. Skotern har han mekat ihop på egen hand. Tyvärr har han inte fått den att gå som den ska, men helgen då han och mamma var nere och hälsade på oss köpte han en ny (gammal) skoter på vägen hem. Hoppas han kan sopa banorna med den! ;D Förra året blev han trea i sin klass i cupen.
Trebent häst
Hela denna skoldag har gått i hönans tecken. Började med en föreläsning om digestion och hade sedan ett uppehåll då jag och kursare L gick och mikroskoperade. Vi har fått övningslådor med udda histologipreparat som inte används i undervisningen. Dessa är verkligen superbra att träna på! Samma organ som finns i våra egna lådor men i helt andra färgningar och snitt än vad vi är vana att titta på. Alla igenkänningstecken ställs på sin spets och det är som att genomgå ett test på vad man kan och inte kan.
Glädjande nog så känner jag ändå igen de flesta preparaten, och om inte helt rätt så är jag oftast nära. Förutom två organ som makroskopiskt är totalt olika men är mycket svåra att skilja på histologiskt, i alla fall bland de här udda preparaten. Organen i fråga är sköldkörtel och juver. Okej, det är körtlar båda två, men jag känner mig jättedum som har svårt att skilja på dem! Jag frågade L idag hur hon lyckades skilja på dem och hon sa att det var ganska lätt och räknade upp ett par kännetecken. Sedan fick hon titta på mitt preparat och sa självsäkert att det var ett juver. Gissa om det var sköldkörteln?! ;D Så det känns iaf bra att man inte är ensam om vissa svårigheter.
I övrigt tycker jag ändå att jag har ganska lätt för histologin. Andra i klassen har sagt att de inte ser någon skillnad alls på olika vävnader. Och då är det ju inte lätt! Så jag oroar mig faktiskt inte särskilt över histologiförhöret om 1,5 vecka. Bara jag hinner går igenom alla preparat innan dess så löser det sig nog. Även om jag inte lyckas identifiera 80 % på första försöket så finns det ju en omtenta. Det löser sig! Värre är det med feta skriftliga tentan om 2 veckor. Usch, jag måste verkligen börja plugga om jag ska klara den!! :/
Nåja, efter mikroskoperingen hade vår halva av klassen dissektion av höna. Vi började med att plocka halva hönan på fjädrar - och hjälp vad hårt de satt! Var nästan så att skinnet ville följa med.. Var det någon som såg Kalla Fakta om levandeplockat dun? Jag grät när jag såg den hemska hanteringen av gässen, hur de skrek när de blev plockade och hur de som rivits upp i huden blev sydda utan bedövning. Nu idag förstod jag än mer vilket fruktansvärt djurplågeri det är. Tänk - ifall någon skulle slita bort dina naglar, låta dom växa ut och sedan slita bort dom på nytt.. Fjädrar går inte att jämföra med hår!
Det jag skulle komma till (angående rubriken) var i alla fall den där hästen jag berättade om förut som treorna skulle använda i undervisningen. Idag fick jag se den för första gången - och det var mycket värre än vad jag hade föreställt mig. De hade som utlovat täckt över huvudet med en sopsäck, men det gjorde bara allt ännu mer makabert. Hästen hängde i tre krokar, fastsatta under ryggraden. Den hängde i en konstig position som gjorde att det knappt liknade en häst. Benen dinglade när studenten drog hästen i luften under en skena i taket. Men inte fyra, utan TRE ben. Ett var borta!
Jag blev faktiskt ganska illa berörd, och tyckte så otroligt synd om den fd fina hästen som först har gått som försöksdjur, sedan legat sövd i 24 timmar och haft en massa studenter i fjärde årskursen som övat olika operationer i sig - för att sedan aldrig fått vakna upp. Som om inte det var nog ska den sedan flås och bli utstirrad av årskurs tre. Plus diverse nyfikna ettor. Är det rättvist?
Men en stund senare gick jag dit igen och tittade, nu var hästens huvud framme, och ena sidan som var flådd. Konstigt nog kändes allt plötsligt mycket bättre. Det var en häst, som var riktigt död och hade stängda ögon. Alla muskler var framme, och istället för en hängande kropp förvandlades den i mina ögon till ett viktigt inlärningstillfälle. Trots att vi inte ens har börjat med sådant än. Egentligen är det ju superbra att många studenter från olika årskurser får lära sig massor från en enda häst. Och det finns ju faktiskt inga bilder eller modeller som är att jämföra med den riktiga djurkroppen.
Jag måste helt enkelt se framtiden framför mig, då jag och alla mina medstudenter kommer göra livet bättre, och till och med rädda livet på MASSOR med hästar och andra djur. Men tills dess så längtar jag till påsk, då jag ska på praktik hos en riktig veterinär, där jag kommer få träffa levande djur. Som vi förhoppningsvis kommer kunna hjälpa. Allt kommer förmodligen kännas bättre då.
Oj, nu har jag fått skriva av mig ordentligt! Någon som orkade läsa hela inlägget? ;)
Playoff
I veckan har den stora nyheten varit att IF Metall har gått med på en uppgörelse med arbetsgivarna om en sänkning av de anställdas arbetstid - och därmed lön - med upp till 20%. Förstår ni, en femtedel av lönen! För en anställd som tjänar 24000 kr innebär detta 4800 kr mindre i månaden - före skatt. Trots att dessa anställda inte alls är överbetalda, och i en lågkonjunktur där varje krona är viktig. Det värsta av allt tycker jag ändå är de stora företagens direktörers inställning. För denna uppgörelse gäller såklart inte dem. 2007 fick flera direktörer höjda löner med runt 1 miljon, bl.a. Alfa Lavals VD Lars Renström. Volvos ordförande vill istället höja bonusen till 250 volvochefer.
Behöver någon människa så mycket pengar för att leva?! Ja, jag vet att deras löner främst grundas på aktiernas värde osv men så svårt är det inte att ta ut mindre i lön. Kan folk vara så giriga att de samlar på sig mer och mer pengar samtidigt som massor med anställda förlorar sina jobb. Volvo har sagt upp hela 50 procent av sina anställda under kristiden!
Nej, jag blir bara så irriterad över sånt där. Ifall cheferna kunde föregå med gott exempel och sänka sina löner FÖRST vore det en annan sak. Vi får väl se hur allt fortlöper. Jag hoppas att detta inte kommer beröra Tobias arbetsplats.. För då kommer jag bli ännu mer irriterad!
Läs mer på: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_2548113.svd
Nu ska jag se andra perioden - och väcka sötaste snarkar'n ;)
~~~Uppdatering~~~
Grattis Almtuna! Välförtjänt seger, 3-0. Och grattis Magnus, som förutom segrar även har firat födelsedag i veckan :)
Grey's Anatomy nu, bättre sent än aldrig ;)
Ensam
Har inte pluggat något alls nu när jag har varit sjuk. I fredags tittade jag på åtta avsnitt av Gossip Girl - äntligen fick jag tid till sånt nöje. Dessvärre har vi basgruppsmöte imorgon så ikväll MÅSTE jag göra klart arbetet.. Suck. Tobias ska se hockey hos några kompisar så jag kommer sitta här själv och plugga. Kommer nog tröstäta lite Häagen dazs-glass med cookie dough smak så kanske det känns bättre. Mums ;)
Tänk om jag kunde bli frisk någon gång så att allt kunde börja kännas bättre?!
Kan tala om att det inte är någon höjdare att gräva runt bland magar & tarmar i timmar när man mår dåligt. Lukten är inget vidare heller. Förra veckan hände en grej som jag faktiskt hade förväntat mig skulle komma tidigare. En klasskamrat fick vända i trappen och springa tillbaka. Orsaken kan ni ju själva lista ut. Nej, lukterna är inte nådiga. De sätter sig dessutom i håret, kläderna och händerna - trots att man har rock, förkläde och handskar. Epoxy undersöker mig alltid grundligt när jag kommer hem efter en dissektion. Kanske har jag tagit med mig några "godsaker" hem?
Imorgon kommer en hel häst till Asis. Den tillhör årskurs 3 men eftersom vi har anatomi samtidigt kommer vi inte kunna undgå att se den. En häst är ju som svår att missa. Någon hade skrivit på tavlan inne på Asis: "Vi ska försöka täcka över huvudet så att det inte känns obehagligt för er att se den". Det-som-inte-syns-finns-inte-principen alltså. Jo jag tackar. Vad skönt det ska bli på påsk - då ska jag få träffa levande djur för omväxlings skull! ;D
