.

Helt sjukt vilken träningsvärk jag gick med förra veckan! Har nog aldrig haft så ont av träning i hela mitt liv.. Men så var det ju också första gången i mitt liv som jag gymtränade på riktigt. Min lillebror har tränat väldigt mycket och seriöst på gym de senaste åren, och jag har sagt länge att jag skulle vilja börja träna styrka. Har dock inte vågat tidigare då jag har haft såna problem med min axel, men nu har jag inte haft ont på länge så jag bestämde mig för att prova!

 

Kan lova att brorsan körde hårt med mig, fick göra måånga marklyft med nästan 70 % av min kroppsvikt, och så knäböj och utfall med vikter. Rygg, mage, rumpa och lår var helt döda efteråt! Klarade inte av att böja benen på flera dagar :p Dagen efter gick vi dit igen och körde övningar för armarna. Har inte tränat armarna sedan gymnasiet, så jag tyckte det var minst sagt jobbigt att försöka mig på bänkpress mm. där jag knappt orkade med några vikter alls. Får väl använda uttrycket som jag lärt mig på skolan: det finns potential för förbättring ;) Konstigt nog fick jag dock inte alls lika mycket träningsvärk i armarna efteråt, jämfört med hur benen kändes.. Det bästa var ändå att det aldrig gjorde ont att utföra övningarna, lillebror är noggrann med tekniken, och min axel verkade inte misstycka! :)

 

Lillebror är dock inte hemma på veckorna nu när han sommarjobbar, och jag törs inte träna ensam med vikterna, så jag har väntat på att han ska komma hem över helgen och köra med mig igen :) Men jag har också fått löfte av mina lika träningsgalna kusiner att få hjälp på gymmet när han är borta, så jag  kan inte ligga på latsidan ändå ;) Får se hur mycket vi hinner träna under somm aren, skulle vara roligt ifall jag fick se några förbättringar! 

 

Förutom styrketräningen har jag såklart fortsatt med min löpträning (förutom de dagar när jag inte har kunnat gå då), och även där har jag haft en personlig tränare som hjälper mig att ta löpningen till en ny nivå, nämligen pappa! Känns lite jobbigt att en nära 50-åring som inte tränat ordentligt på länge springer ifrån mig så lätt, men han har ju faktiskt löptränat regelbundet i 30 år minst så det är nog inte så konstigt ;) Är så glad över att han vill följa med och motivera mig! Börjar faktiskt fundera på om jag ska anmäla mig till tävlingen som går av stapeln under marknadsdagarna, fast då får det blir 5 kilometer. Har hört att man kan vinna fina priser på sitt startnummer! :D

I onsdags var det så dags för loppet jag haft som sikte under en längre tids träning. Mitt mål var till en början att springa milen under 60 minuter, det var dock innan mitt fem veckor långa träningsuppehåll... Enligt mitt träningsprogram skulle jag ha hunnit springa 10 km innan tävlingen, men istället hade jag bara tagit mig 7,5 km som längst. Premiär att springa milen för första gången i mitt liv på tävlingen alltså!

 

Sen lyckades jag med bedriften att dra på mig världens träningsvärk efter en övning vi hade på skolan i måndags. Stod och klämde fast ett avkapat hästben mellan knäna och karvade mig genom hela hoven under förmiddagen. Aj, vad ont jag hade i rumpa och baksida lår redan samma kväll! Tisdag kunde jag knappt gå, så peppen inför Blodomloppet sjönk som en sten till botten. På onsdag kunde jag i alla fall gå igen, men jag hade fortfarande ont.. Så mitt mål ändrades till att bara ta sig i mål! 

 

Under uppvärmningen fick jag håll direkt jag tog några löpsteg, och det gjorde ont att hoppa upp och ned. Tänkte några väldigt negativa tankar inför starten, men när jag väl kom iväg (startade sist i första startgruppen eftersom mina övriga lagkamrater startade då) kändes det oväntat bra! Första 3 kilometrarna gick väldigt lätt, höll ett bra tempo (5 min/km) och sprang om många. Kilometer 4-5 fick jag sänka hastigheten lite, men det gick fortfarande lätt. Sen kom en jobbig uppförsbacke där jag bestämde mig för att gå en bit, kände att mina ben skulle stumna ifall jag envisades med att springa. Ett bra beslut, för sen kunde jag springa ikapp och om personerna jag legat bakom tidigare ;) Kilometer 6-7 kändes också rätt bra, om än i något långsammare tempo. När jag kom till 8 km-skylten blev jag dock vääldigt trött och trodde inte jag skulle kunna ta mig längre. Envisades dock med att fortsätta springa, men såg hur massor med folk sprang om mig, vilket var ganska tungt. Sprang sista kilometern på ren vilja, och så var det lätt utförs sista biten så det kändes bra! Ville till och med spurta in i mål, men det var alldeles för trångt :/

 

Tyckte att det kändes rätt bra, att jag hade lyckats hålla ett bra tempo efter förutsättningarna, men trodde ändå inte att det hade gått SÅ bra.. 58 minuter och 35 sekunder blev slutresultatet! Helst fantastiskt! Visst blir jag sugen på att träna mer och längre för att få ett ännu bättre personbästa, men som sagt efter förutsättningarna kan jag inte vara annat än nöjd! :D

Idag hade jag sovmorgon, för första gången på länge eftersom jag var tvungen att kliva upp tidigt i helgen för att hinna köra ned till Strömsholm till halv åtta.. Eftersom jag inte börjar förrän kl 13 idag, ställde jag ingen klocka över huvudtaget. Tobias skulle cykla till jobbet i det fina vädret, och jag skulle ta bilen till skolan eftersom jag ska på allergisymposium i Täby direkt efter att skolan har slutat kl 16.

 

Istället fick jag ett bryskt uppvaknande, när Tobias säger att han försovit sig och jag måste skjutsa honom på jobbet. Fick bara kasta mig upp och ge mig iväg! Blev inte riktigt som jag tänkt mig, och nu ligger jag i sängen igen efter att ha gått ut med hunden, ätit frukost och städat lite. Väntar på att magen ska lugna sig lite så att jag törs ge mig ut och springa. Nej, helt bra är den faktiskt inte ännu..

 

Det har gått rätt bra att springa senaste tiden, intervallträning är verkligen det bästa för att komma igång snabbt! I varje fall i jämförelse med hur det gick för någon vecka sedan.. Har fortfarande inte orkat springa mer än 7,5 km, och på onsdag ska jag springa 10 km i Blodomloppet. Tror nog att jag kommer lyckas ta mig runt med hjäp av viljestyrkan, men någon bra tid kommer jag helt säkert inte få. Å andra sidan blir det personbästa oavsett tid, eftersom jag aldrig tidigare sprungit en mil! Ska försöka tänka positivt, och inte låtsas om pappas "skamgränser" :p Nä, nu är det bäst att bege sig ut! Bara sex dagar kvar..

 

Jag är anmäld till Blodomloppet den 22 maj, då ska jag springa en mil. Träningen inför detta har gått fantastiskt bra fram tills jag fick magsjuka. Det är många veckor sedan nu, men min mage har fortfarande inte återhämtat sig. När man har ont i magen varenda dag och inte får behålla maten särskilt länge, är det inte så konstigt att det går dåligt att träna. Provade lite försiktigt för någon vecka sedan, men magen satte helt stopp och jag fick helt sonika vända hem igen. Frustrerande!

 

Nu den senaste veckan har jag inte haft ont i magen längre, men den är inte riktigt i ordning helt. Har dock kunnat springa kortare sträckor, och igår bestämde jag mig för att prova ett varv på elljusspåret för första gången i år! Från första löparsteget kändes kroppen tung, och jag tänkte att det här går aldrig.. MEN jag fick faktiskt inte ont någonstans, och i lurarna hörde jag att farten var hög trots att det kändes trögt. Så jag fortsatte på samma vis, och upptäckte att backarna faktiskt gick mycket lättare än tidigare - har ju inte sprungit där sedan innan jag började träna så regelbundet. Blev riktigt inspirerad och tog ut mig totalt halvkilometern, döm om min glädje när jag trots allt lyckades med ett personbästa på fem kilometer! :D

 

Detta gjorde att jag inom loppet av 24 minuter gick från att känna hopplöshet och att jag aldrig skulle klara att springa en mil, till att känna peppen att fortsätta träna. Det är fyra veckor kvar, och om magen håller sig i skick borde jag kunna hinna med en hel del träningspass. Dags att börja med intervallträningen igen så att jag klarar den där milen om en månad!

 

Igår kväll funderade jag länge och väl om jag skulle bege mig ut i blåsten och springa.. Efter att ha sett klart alla missade Ponnyakutenavsnitt och virkat några rutor kände jag mig laddad! Så jag begav mig ut, benen kändes pigga och flåset riktigt bra så jag satte upp en bra fart som kändes passande. Efter 4 km låg jag fortfarande på 4,30 min/km och kände mig lika pigg så jag fortsatte springa trots att intervallet bara var 20 min långt.. Råkade springa fel men ville inte stanna av med tanke på att det var så kort bit kvar, så jag fortsatte och försökte leta mig mot elljusspåret igen. Efter 5 km var jag dock helt vilse i pannkakan, men jag hade i varje fall nått mitt mål att kunna springa 5 km på under 25 minuter! Och det var inte ens jobbigt! Wohoo!!

 

Jag har nu snart fullgjort min fjärde vecka i träningsprogrammet, av 12 veckor. Tänk om utvecklingen fortsätter i samma takt, kan inte riktigt föreställa mig hur det kommer att kännas då innan sommaren. Skön tanke ändå! Under februari månad har jag förresten sprungit 4,5 mil. Den siffran kommer att ha ökat betydligt efter nästa månad - med tanke på att jag bara senaste veckan sprungit 2,1 mil.. Häftigt tycker jag!

 

Blev dock inte så kul när jag skulle försöka hitta tillbaka, gåendes i fuktiga kläder i den isande vinden. Hu, vad kall jag blev! Hittade tillbaka efter en stund, men när jag då skulle springa sista 2,5 km till kliniken fick jag jätteont i sidan och fick gå en bra bit innan jag kunde jogga lite försiktigt igen. Fattar inte varför, samma sak hände i måndags under kanske 2 km. Har inte haft håll på evigheter innan! Kanske kan det bero på att jag äter sämre här, finns inte så bra möjligheter att laga mat så det har mest blivit sallader.. Hursomhelst var jag väldigt frusen när jag kom tillbaka, låg länge helt under täcket med pyjamas och tjocksockar innan jag lyckades somna. Saknar min källa till värme där nere i Uppsala!

 

Idag är det torsdag, vilket betyder att imorgon är dagen jag ska åka HEM till byn och min familj. Åååh, vad jag längtar! Dagarna här känns veckolånga eftersom det händer helt nya saker hela tiden, träffar nya människor och måste fokusera stenhårt jämt. Känns faktiskt som att jag har varit här en månad ungefär! Så nu önskar jag faktiskt mest av allt att den här dagen ska gå snabbt så jag får sätta mig på bussen hemåt snart!

 

Till sist vill jag bara skicka en hälsning till en fin kille som fyller 6 år idag, nämligen Epoxy! Idag har han fått bo i fikarummet på Tobias jobba och blivit matad med äpple, så han är nog nöjd med dagen ;) Puss på min hund!

 

 

Den otäcka blåsten har nämligen stillat sig, och det är soligt ute! Bara minus 4 grader idag dessutom, vi har bara en hästresa nu på förmiddagen och en endaste katt på eftermiddagen så jag får se om jag kanske lyckas ta mig iväg innan det mörknar ikväll! Är så sugen på att åka skidor nu när jag inte har åkt sedan i söndags!¨Det är just det som är charmen med att vara här på praktiken, att om man har lite att göra kan man ägna sig åt uteaktiviteter i den vackra naturen istället :)

 

I måndags kväll bestämde älskling att vi skulle ut och löpträna igen. Gruvade mig in i det längsta eftersom mina ben var trötta efter skidåkning lördag och löpning söndag. Dessutom var jag väldigt frusen och ville helst av allt bara krypa ned i min varma, renbäddade säng. Lyckades i alla fall övertala mig själv att det var bäst att ge sig ut om jag ska hinna med mina tre löppass denna veckan..

 

Både benen och flåset kändes till min förvåning riktigt bra, älskling satte upp hög fart (runt 4,15 min/km) första 10-minutersintervallet men jag hängde på trots lite känning av håll. Andra 10-min intervallet sprang vi längs med gipen, i tät dimma med bara fullmånen som ljuskälla. Lite häftigt faktiskt! Sista intervallet fick jag springa runt området hemma, för älskling fick ont i magen och gick hem. Det kändes så underbart att springa, benen bara gick av sig själva och jag fäste blicken långt borta. Ett riktigt rus fick jag! När Runkeeper sa att intervallen var slut blev jag besviken, hade velat fortsätta springa ett tag till.. Men jag försöker hålla mitt program fullt ut :)

 

Trodde faktiskt inte att jag skulle känna skillnad så snabbt, är ju bara inne på tredje veckan med intervallträning. Men det känns otroligt bra, kan inte undgå att märka hur mycket lättare jag tar mig uppför samma backar som jag kämpat i tidigare! Längtar tills jag kan springa en mil, och tills Blodomloppet..:D

 

Är så glad att mina fina följer med mig när jag tränar! Och här kommer bildbevis på att älskling efter många års motvilja till slut överraskade mig med att ha köpt ett riktigt löparset! Riktigt snyggt om ni frågar mig! Vi matchar ju till och med, i svart och orange ;)

 

Igår morse vaknade jag lika tidigt som vanligt, trots att ingen klocka var ställd. Vaknar när det ljusnar verkar det som! Var ändå rätt skönt att tassa upp och fixa frukost, och sen krypa tillbaka i sängen och inmundiga min vanliga yoghurt med keso, blåbär och nötter samtidigt som jag tittade på när älskling sussade sött. Hunden fick lite mat han med så han skulle hålla sig lugn. Såg Minnenas Television med min nya idol, Nils Linnman. Vilken man! Vilka idéer! När han sa att han skulle upplåta sitt huvud som reservat för hårlöss om de var utrotningshotade, ja då smälte jag totalt! :D

 

Blev så exalterad att jag visst väckte älskling, när han väl hade vaknat till bestämde vi snabbt att vi skulle ut och springa. Sagt och gjort, vi gav oss ut för 20 minuters löpning enligt mitt träningsprogram. Benen kändes pigga efter tre dagars vila från löpning (blev konstigt nog inte alls trött i benen av slalomåkningen igår) så jag satte upp ett bra tempo direkt, och T fick ta hunden. Döm om min glädje när jag hörde i mina lurar att vi tog oss så långt på varje 5 minuter, fick ta en extra sväng på slutet till och med.

 

När 20 minuter hade gått hade vi tagit oss knappt 4 km, med en medelhastighet på 5,03 min/km. Jippi!! Det är supernära mitt mål jue, vilket är att kunna springa 5 km på under 25 minuter. Hade inte trott att utvecklingen skulle gå såhär snabbt framåt, men det är bara att glädjas åt resultatet ;) Tvivlar inte alls längre på att jag kommer att kunna nå mina mål innan sommarlovet!! :D

 

Efter löpträningen blev det mys framför Vinterstudion innan det var dags att bege sig ut till gården. Åh, vad länge sedan det var vi var där sist! Goa kramar fick jag av familjen, och massa mys med både hundar och katter. Och en massa prat såklart.. Plötsligt hade tiden sprungit iväg, vilket T påminde mig om. Hade sagt till honom innan vi åkte att vi skulle vara hemma igen till kl 15, för att tentaplugga framför skidskytte-VM. Kände inte alls för det, särskilt inte när de var på väg att plocka fram smörgåstårtan.. Men det är ju tur att jag har en pojkvän som får mig på bättre tankar när det behövs ;) Så det blev blomkålssoppa istället när vi kom hem, och plugg resten av kvällen. Inte på långa vägar lika kul eller gott, men nyttigare för kropp och knopp helt klart. Sånt är livet ibland! :p 

 

Jag antar att det alltid kommer något gott med det onda. Mitt hjärta sjönk idag när jag skrev ut schemat för Produktionsdjursblocket som börjar den 21:a. Alltihopa låter exakt likadant som det vi har läst och gjort tidigare, jag tyckte inte det var särskilt roligt första gången och kommer definitivt inte gilla det andra gången. Jag. Vill. Inte! 

 

Men som sagt, det finns alltid en ljusning. Jag fick i alla fall den valbara kursen jag sökte (fick extrapoäng eftersom jag fick mitt tredjehandsval på blocket), nämligen kirurgi. Det om något är kunskap jag skulle ha väldigt svårt att ta igen på annat sätt - det är ett kurs med många praktiska inslag! Så när jag kämpar på med kossor och grisar får jag se det framför ögonen!

 

Har varit ute och sprungit i eftermiddag, gick otroligt tungt och benen ville inte lyda mig alls. Det är väl sådär ibland! Nu väntar jag på att T ska komma hem, och maten står på eftervärmen i ugnen: tonfisk- och broccoligratäng. Låter skumt men är oväntat gott! Ikväll är det ju buggkurs, jag har dock insett att jag fåt titta på ikväll om axeln ska bli bättre nån gång.. Suck! Tur att Tobias kan vara med i alla fall, om det är något nytt får han visa mig senare :)

 

Är igång fullt ut med träningen igen efter att ha känt mig krasslig förra veckan. Vaknar fortfarande snorig på morgonen, men kroppen är med mig igen så nu kör jag! Fick bli en ny kategori med träning, mest för att jag själv ska kunna gå tillbaka och se vad jag har åstadkommit ;)

 

I fredags före födelsedagsmiddagen var jag och älskling ute och sprang en kort sväng, 4 km blev det. Lyckades äääntligen komma under 6 min/km som är den hastighet jag har fastnat på ända sedan början av sommaren. Hade dock lite draghjälp från hunden, men eftersom jag var tvungen att stanna varenda gång han skulle kissa så tror jag att det jämnade ut sig :p Eftersom T åkte iväg till Arlanda och skulle blir sen till middagen, tog jag cykeln. Först till kursare L på Flogsta, sen slog vi följe vidare till stan och restaurangen. Efter middagen cyklade jag hem själv de sex kilometerna - på oplogad trottoar hela vägen.. Suck! Tog tvärstopp flera gånger, men jag lyckades hålla mig på benen iaf.. Kom fram i perfekt timing när T och A kom ut från vår parkering! 

 

I söndags var första skidturen på två hela veckor! Har ju inte gått att åka skidor härikring pga. snöbrist, men nu har det kommit bra mycket snö igen! Spåren var därför mjuka (och utflutna tyvärr), det var jobbigt att åka särskilt halva varvet där det var stark motvind. Blev en mil totalt, sista 5 km åkte jag på ren ilska över allt folk som vägrade klivade ur spåret, hatar att trampa mig genom djupsnö och blöta ned mig bara för att de inte ids kliva ur (vilket jag själv självklart gör) och över att min mobil inte tål att vara utomhus då skärmen lägger av och jag då inte kunde starta varken musik eller Runkeeper. Blä!

 

Måndagen blev första starten för mitt nya träningsprogram vad gäller löpningen. Med det ska jag på ett gradvis sätt öka intervallerna för att till sist klara av att springa milen - jag har nu bestämt att målet ska vara att springa 10 km på Blodomloppet (sprang ju 5 km där förra året) som är den 22 maj i Uppsala. Har varken sprungit efter ett träningsprogram eller sprungit intervaller tidigare så det ska bli spännande! Träningsprogrammet har jag fört in i Runkeeper så att jag får höra i lurarna vad jag ska göra, väldigt smidigt! Sprang 4 km totalt på måndagsmorgonen, 10 min lugn löpning + 2 min rask gång + 10 min lugn löpning + 2 min rask gång. Kändes väldigt skönt i kroppen faktiskt (förutom i min högervad som fortfarande krånglar) så jag ser fram emot fortsättningen!