.

Idag har jag haft en lite segare dag, bara en hängig ko som det tog ca en timme att köra till. Fick i alla fall möjlighet att dräktighetsundersöka henne, vilket är bra eftersom vi kommer att ha ett praktiskt prov i just nötgynekologi framöver. Tyckte dock att jag inte kände något annorlunda alls, bara en vanlig liten livmoder, en liten äggstock och i övrigt inget konstigt. Efter som jag inte hunnit få något självförtroende gällande detta (pga. bristande erfarenhet) så tänkte jag att jag säkert missade någonting. Sa i alla fall till veterinären att livmodern kändes liten. När hon kände efter så vart det ju precis som jag hade känt, att hon inte var dräktig. Hmm, borde verkligen lita mera på det jag känner! Det kommer säkert med lite mer rutin, hoppas jag hinner få det bara ;)

 

Gårdagens aktiviteter sitter kvar i huvud och kropp fortfarande, trots lite att göra idag är jag såå trött! Fick världens adrenalinkick när veterinären plötsligt kom hit medan jag pratade i telefon med mamma, och så säger hon att en REN är på väg hit! Jag kunde inte ha blivit lyckligare, renar är så fina!! Så på en liten stund anlände fina lilla vita renkalven Nilla, för dagen dock blodfärgad och söndertrasad i bakdelen då en hund attackerat henne. Stackars, stackars fina kalven!

 

 

Hon är alltså en tamren som familjen haft hemma på gården, då hon var för liten för att skickas på skogen. Nilla blev snabbt tam, och jag blev förvånad över hur lugn hon ändå var, och faktiskt hälsade på mig, trots omständigheterna. Jag fick börja med att lägga permanentkanyl på henne - det gick bra när hon slutade försöka sparka mig :p Så nu kan jag lägga det till min lista på avklarade punkter ;) Sen sövde vi ned henne och började tvätta upp såren. Visade sig att ett stort stycke hud var bortslitet, och även bitar av muskulaturen var söndertrasade. Så vi satte igång att skrapa rent sårkanterna, och veterinären sydde medan jag höll koll på hur Nilla mådde, assisterade med instrument och gjorde massvis med små avlastningssnitt i huden för att vi skulle kunna sträcka ut den mer. Det var besvärligt minst sagt, och tog lång tid. Till slut fick vi dock ihop det hela, med måååånga stygn. Måste säga att jag är lite orolig över hur det kommer att läka, både på grund av infektionsrisken och för att det var så mycket spänningar i huden - stor risk att det spricker med andra ord.. Men idag mådde hon bra i alla fall!

 

 

Nu har jag just blivit ensam på kliniken och överväger om jag ska bege mig ut i mörkret och träna. Känner mig både trött och frusen (somnade inte förrän vid ett inatt och vaknade tidigt), och så blåser det nästan storm utomhus. På väg till den där kon idag hade det drevat närmare en halvmeter snö på sina ställen! Tur att vi hade en stooor bil!! Snälla veterinären har som ni märker lämnat sin dator hos mig igen, denna gången ända tills hon börjar jobba på måndag igen. Gullig hon är!! Så jag kan ju faktiskt sitta inne i soffan och virka och kolla serier resten av kvällen istället.. Hmm, ska hur som helst hoppa i duschen nu, får se sen hur jag gör. Skidåkningen får jag nog stryka i det här vädret i alla fall :/ De får följa med hem i helgen så att jag hinner åka där istället! Hoppas på bättre väder nästa vecka!