Flatshow

Idag var vi på hundutställning, Flatklubbens show (inofficiell).

Epoxy skötte sig exemplariskt som vanligt - tänk att han kan vara så omöjlig när man tränar dagen innan, utan störning. Igår var jag nämligen redo att kasta in handduken. Men när han kommer in i ringen, tillsammans med tolv hannar som helst skulle käka upp honom, ja då står han blixtstilla. Imponerande! Jag skötte mig väl hyfsat också, var grymt nervös innan...

Så det var inte oss det var fel på. Domaren gillade honom inte helt enkelt, vi blev oplacerade. Det konstiga var dock att kritiken var så bra, nog den bästa vi fått. Han hade ingenting negativt att komma med! Allt var bra: huvud, bett, benstomme, tassar, hals, vinklar, steg från sidan och bakifrån/framifrån. Härligt temperament stod det också.

Ärligt talat så hade jag hellre fått mer negativ kritik, så att jag fick veta VAD det var han inte gillade. Så man kan jobba på det till nästa gång. Den bästa domaren jag ställt för var en man som förklarade vad han tyckte var hundens för- och nackdelar - därefter kom han till och med på förslag till förbättring! Om någon undrar så tyckte han att vi skulle cykla/simma med hunden, för att stabilisera honom i fronten.

Jaja, antar att man inte kan förvänta sig så mycket från någon som inte är utbildad domare. Men synd ändå, för nu känner vi ju oss inte peppade att anmäla oss till någon fler utställning :(



Ännu en bild från Piteå, då det som sagt gick bättre :p



Paltkoma

Tack mormor för den goda palten!

När älskling kom hem från jobbet, hade jag stängt in mig på toan med hunden och var igång med saxarna IGEN. Hans päls växer fantastiskt snabbt, så man får klippa i omgångar och finputsa dagarna innan utställning. Nu är jag iaf äntligen nöjd!

Middagen var enkelt ordnat, då mormor kom med palt igår som hon så snällt lagat hos kusinerna. Efter inmundigandet av goda paltarna, ville jag sätta igång med kloklippning. Men älskling ville inte längre hjälpa mig. Han tyckte att jag kunde komma och lägga mig hos honom i soffan en stund istället. Ja, det lät ju mysigt, så jag gjorde som han sa, det var ju ändå Unga mödrar på tv. T somnade såklart på tre röda, och när programmet var slut lyckades även jag med bedriften.

När jag vaknade var klockan kvart i nio!! Känns som att hela kvällen försvann, men skönt var de iaf. Jag skyller på paltkoma! :p

Slog på trean, då det ju brukar vara Lyxfällan kl 21 på torsdagar, men upptäckte att det var Rosa Bandet-galan. Att jag har lyckats missa det! Nån gubbe (ursäkta min dåliga folk-kännedom) donerade precis 1 miljon kronor!! Wow! Helt rätt tycker jag, har man så mycket pengar så är man ju bara girig ifall man inte kan donera en del av dem.

Okej, nu har jag uppdaterat mig lite (tack Wiki). Gubben heter Percy Nilsson och är byggföretagare som har suttit i många år som ordförande i Malmö Redhawks (ishockey). Under två år köpte han spelare för 7 miljoner. Måste ju säga att denna donerade miljon känns lite mer viktig faktiskt ;)

Nej, nu ska jag klippa klor. Imorgon är jag ledig, då ska jag bada hunden och rensa hans öron. Sen tror jag att jag ska åka in på stan en sväng och leta någonting att ha på mig på utställningen. För er som inte har varit på hundutställning, så är det ganska viktigt hur handlern ser ut, för att ge ett gott helhetsintryck inför domaren. Kläder jag har haft innan funkar inte längre eller så hittar jag dem inte - måste ha lämnat dem hemma i Norrland :(

Såg precis att sist vi var på utställning var i juni 2008! Då var Epoxy i unghundsklass. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, så det ska bli intressant vad de säger om honom i öppenklassen (>2 år)! Önska oss lycka till..

Epoxy på SKK:s Internationella utställning i Piteå 2008
Då blev han placerad 3:a i konkurrens med Hederspris :)



 


LK1 25/10

Epoxys andra lydnadstävling gick väl ungefär som den första. Fast ännu närmare ett 1:a pris. 155,5 poäng, endast fyra och ett halvt futtiga poäng ifrån, det kändes faktiskt mest surt :(

Han var riktigt peppad (för att vara honom då) på uppvärmningen och T var hoppfull. Så fort han kom in på planen tappade hunden dock all koncentration och var mer intresserad av alla lukter. Dålig linförighet alltså.

Sen kom den största besvikelsen - han la sig inte på läggande under gång, IGEN! Jag blev så fruktansvärt irriterad över att vi begick samma misstag två tävlingar i rad. Hur säker han än är på träning så fungerar detta moment tydligen inte på tävling. Önskade så hett att T hade kollat att hunden verkligen lagt sig, och sedan sagt åt honom en gång till. Hellre dubbelkommando och låga poäng än en NOLLA! Suck..

Resten av momenten skötte han iaf fint, förutom att han fjantade runt så mycket mellan momenten. Hoppade upp på tävlingsledaren när denna kom med apporten, och flamsade runt hindret innan hoppet. T sa högt: oj vad han flamsar - det var nog en dålig idé, vi fick en 7:a i helhet med kommentaren: Flamsar. Som taget. *fnys*

Okej, det positiva var iaf att han fick 10:or på platsliggning och tandvisning, 9,5 på inkallning och hopp över hinder, och 9 på ställande. Nu gäller det bara att vi verkligen LÄR av misstagen till nästa tävling. För då SKA vi bara ha ett 1:a pris!!


 Tänk om han kunde gå lika fint på tävling som på träning...



 


Working Test

Åh vilken lärorik förmiddag vi har haft idag!

Åkte som sagt ut till Fjällnora idag, var där vid tio imorse. Har aldrig sett så många svarta hundar på ett och samma ställen! Var mest flattar men en del jaktlabbar också. Såg bara en enda golden. Allihopa skötte sig exemplariskt med tanke på hur nära inpå varandra alla hamnade.

På vägen till hundbadet fanns flera närsöksrutor. Vi såg tyvärr ingenting av apportarbetet då skogen var för tät, så vi stannade bara en liten stund vid varje hållplats. Nere vid badet såg man som tur var allt mycket bra: här testades markering/dirigering. Ett kösystem tillämpades så det var nybörjar-, öppen-, och elitklasshundar om vartannat, vilket ju gjorde åskådandet ännu roligare

Nybörjarklassen gick till på så sätt att en dummykastare stod ca 30 meter från hunden, dold bakom ett träd. Hunden skulle såklart föras utan koppel. När föraren markerade att han/hon var redo, kastades dummyn i en vid båge upp i luften till höger. Samtidigt siktade en skytt som stod fem meter från hunden mot dummyn och sköt (med startpistol alltså) mot den i luften. Strax därefter skickades hunden på apport. Detta kallas markering, när hunden tydligt ser var dummyn går ned. Beroende på hur nära nedslaget hunden söker, samt på hur föraren jobbar, kunde hunden ibland också dirigeras till apporten, med hjälp av visselpipa, diverse kommandon och (ibland vilt) gestikulerande. När hunden hittat och avlämnat apporten till föraren, gjordes ännu en markering fast åt vänster.

På tal om avlämningar var det en hel del hundar som hade lite problem att hitta tillbaka till sin förare. Var exempelvis en flat som hade sökt rätt länge. När hunden hittade dummyn, vände den sig om och stod blickstilla. Tittade på kastaren. På skytten. På domaren. På tävlingsledaren. På funktionären. Till sist fick föraren vinka lite diskret - då stack hunden iväg i en välda fart till husse! Såg så gulligt ut ;) 



När andra markeringen hade hittats och hunden var på väg tillbaka kastades en sista dummy, bakom hunden och alltså utom dess synvinkel. Detta var alltså en apport som hunden villigt skulle dirigeras fram till av sin förare. Oftast gick det till så att hunden riktades mot apporten, skickades och när den var i rätt område visslade föraren en signal som betyder stanna. 

Det sköts alltså skott i princip hela tiden, både på mycket nära och på längre håll. Så om vi inte var 100% säkra på det innan så är vi det nu - Epoxy är verkligen helt skottfast :) Han ledsnade dock tillslut på passiviteten, så vi gick tillbaka till bilen och lämnade honom där den sista halvtimmen innan lunch. 

Nu kunde vi dra oss närmare skogen i närsöket, och kunde denna gång se hundarnas arbete mycket bättre. Intressant! Om jag kortfattat ska berätta vad jag lärt mig under dagen blir det detta:

1. Jaktlabbar är överlag bättre apportörer än flattar. Det hade jag väl trott innan också men nu vet jag. Inte för att jag vill ha en ändå :p

2. Om man ska delta på jaktprov ska man klä sig i speciella kläder. Typ kängor/stövlar, gröna jaktbyxor och en praktisk väst. Plus en grön ryggsäck med inbyggd stol. Jag skojar inte, ALLA såg ut så?!

3. Flattar apporterar av ren glädje - labbar arbetar på fullt allvar. Vilket gör att man måste träna på helt olika sätt..

4. Alla förare har olika sätt att föra sin hund: olika tecken, visslingar, avlämningar osv. Alla hundar söker på sitt egna individuella sätt.

5. Epoxy är inte så dålig på att söka som vi trott - om man jämför med andra flattar i nybörjarklass så tar han ungefär lika lång tid på sig att hitta dummyn (bortsett från jaktlabbarna i elitklass då).


Bild från FRK Östras hemsida, WT i våras. Observera klädvalet ;)

Sammanfattningsvis en lärorik upplevelse, som gett oss nytt hopp om att någon gång kunna ställa upp på ett jaktprov med vår egna jycke. Om bara den senaste tidens ovana att bita på dummyn plötsligt kunde upphöra.. Tänk ändå vilken fantastisk hundras vi har, som är så allround att man kan hålla på med i princip allt! Och bli hyfsat bra också. Frågan är bara vad man ska välja - och det här med att ta beslut är vi verkligen kassa på båda två, min sambo och jag :p
 
 


Canis familiaris

Latin för tamhund om ni inte visste det ;)

Vår kära jycke är ju en stor del av vårt liv som ni alla säkert vet. Nu den närmsta tiden har vi en hel del planerat i hundväg, and I love it!

Jag berättade ju att Epoxy blivit halt i söndags. Gissade att han pga smärtan börjat slicka och bita på tassen, och i den fuktiga varma miljön har sedan hudens jästsvampar börjat växa till, vilket ger en svampinfektion. Vi har Fungiral, ett schampo mot svamp, hemma sedan en feldiagnosticering (grr..) så jag använde det en gång om dagen, torkade ordentligt torrt och så fick han gå med hund-strumpa inne & ute för att undvika slickadet. Dessutom klippte jag bort så mycket päls jag bara kunde mellan trampdynorna för att få det luftigare.

Natten till torsdag hade T glömt sätta på en strumpa och jag blev så rädd att Epoxy skulle ha slickat på tassen hela natten. Undersökte den ordentligt ute i solljuset - och till min stora lycka så var tassen helt torr och fin, rodnaden och svullnaden var i princip borta! Hältan likaså :D

Så på kvällen kunde vi med gott samvete åka på den sista agilityträningen utomhus för denna höst. Det gick verkligen superbra! Tobias har verkligen utvecklats i sin roll som förare på banan. Han är så duktig! Och när T kan - ja då kan Epoxy med. Hos honom har det aldrig funnits några betänkligheter när det gäller några hinder eller så. Så nu när T kan är det fantastiskt kul att se dem röja på agilitybanan! :D

Det enda stoppet blev vid slalomen. Hunden sprang rakt in i pinnarna, gång på gång! Tillslut insåg vi att han inte såg dem ordentligt, på grund av att belysningen lyste rakt mot honom. T tyckte ändå att slalomen inte satt tillräckligt bra, och därför ville han inte ställa upp i klubbmästerskapet nästa vecka. Efter lite tjat från min sida gick han dock med på att träna på slalom fram tills tävlingen, och om det går bra så ställer han upp! Yey! ;)

Imorgon ska vi åka ut till Fjällnora (där vi åkte långfärdsskridskor i vintras) och titta på ett Working Test som Flatcoated Retrieverklubben anordnar. En sån tur att T gick in på djuraffären på centrum efter jobbet och frågade efter hundtäcken. När han svarade på frågan om vilken ras han hade, så frågade butiksbiträdet om vi skulle på evenemanget som FRK ordnade här i Uppsala i helgen. När T kom hem och berättade detta gick jag in på deras hemsida och såg vad det var. Working Test är en inofficiell provform där man vill testa retrievrarnas apporteringsanlag, med hjälp av tidigare nämnda dummies. Det ska verkligen bli spännande!

Sen så kunde jag också läsa på hemsidan att Flatklubben håller utställning den sista oktober och anmälningsdatum har inte gått ut än! Ikväll har vi faktiskt klippt & friserat Epoxy - har på mig en vecka nu att fundera på ifall vi vill ställa upp! :D

Om två helger är det dags för tävling i lydnadsklass 1, för andra gången. I sommar gick det ju inget vidare, eller ja, han gjorde ju allt han skulle utom att han av nån anledning satte sig på läggandet. Han var helt enkelt inte tillräckligt motiverad. Nu hoppas vi på en etta! :)


Såhär peppad var Epoxy på lydnadstävlingen i somras :(


Till sist så har vi ringt och frågat var vår anmälan till viltspårsprovet har hamnat. Tydligen så är det vidarebefordrat till en domare, som alltså inte har fått tummen ur att ringa oss än. De skulle iaf maila och skynda på domaren, så nu kanske det blir ett prov i viltspår snart också! ;)

Som ni förstår är det mycket tid som går till hunden, men det är så sjukt kul och ett stort intresse för oss så det spelar ingen roll! We like :)



Yeeees!

Just nu känns det som att ingenting kan gå fel!

Igår em, efter att ha dammsugit och torkat golven, gick jag ned till mosters café och fikade tillsammans med henne och en kille från Lycksele. (!) Hemma igen hade T och vännen A kommit hem från Formel Offroad-tävlingen, hunnit varit och handlat och börjat med middagen. Till efterrätt gjorde vi äppelpaj, mums!


Formel Offroad - lägg märke till det vackra vädret ;)

När solen gått ned och vi blivit ensamma igen, åkte vi ut på klubben för att träna lydnad med hunden. ÄNTLIGEN kom det där genombrottet jag har drömt om så länge! Tidigare i veckan när jag & Pox var ute på prommis, hittade han en frisbee-disc i en buske. Han tyckte den va jättekul, så vi tänkte prova att använda den som belöning under lydnadsträningen. Det fungerade faktiskt! Han utförde alla momenten helt perfekt! Vi märkte till och med hur trött han blev mot slutet (eftersom han la sig ned så fort han fick chansen) men ändå var han helskärpt hela passet!

Idag åkte vi ut igen efter lunch för att se ifall gårkvällen bara var en slump. Jag gick ut ett spår medan Epoxy låg på platsliggning (med T som vaktade såklart). 10 minuter låg han! Sedan körde vi genom lydnadsklass 1, det var väldigt varmt ute så hunden såg ganska trött ut men utförde ändå alla moment riktigt snyggt! Motiverad var ordet.

Sedan skulle vi spåra, det var nämligen dags att se ifall apportmarkerings-träningen gett resultat. Så jag hade inte lagt ut några godisar vid apporterna. Epoxy tog spåret jättefint - Tobias gick med honom och han skötte sig också jättebra, inga stora omvägar blev det. Döm sedan om vår stora lycka när Epoxy plockade upp och kom in med alla apporter!!! FANTASTISKT!

Epoxy efter att han spårat - full av frön!

Det känns verkligen fruktansvärt bra just nu, och jag kunde inte låta bli att anmäla dem på en lydnadstävling i oktober.. Hoppas, hoppas att det går vägen! :D


 


Närmare målet

Jag är så glad för jag har äntligen lyckats omvända T: nu vill han också ha en systemkamera! ;D

Det var tillochmed han som föreslog att vi skulle gå in på elgiganten och kika på kameror. Jag har varit inne på Canon, men eftersom han gillade Nikon bäst så blir det nog en sådan. Idag ringde han och berättade att han hade hittat precis en sån som vi kollade på i helgen, men för halva priset, ny och med objektiv dessutom. Är inte säkert att det priset gäller dock, han skulle ringa dem.. OM det skulle göra det tänker jag köpa den NU!! :D

Kom just in från en låång prommis med vovven, hade en hunddejt med kursare J som hundvaktar en jättefin welsh springer spanieltik. Inte särskilt intresserad av Epoxy var hon, men det blev ett ypperligt träningstillfälle för oss! För hon lekte med en boll medan Pox tränade apportmarkering - hade klickern med mig nämligen. Trevligt!

Nu ska jag försöka anstränga mig och plugga lite innan middagen. Bara tre dagar kvar innan tentan nu och ikväll är det ju agility. Men imorrn har vi inläsningsdag iaf så då ska jag råplugga, haha :p


Epoxy som liiiten snuttisvalp ;)


Epoxy spårar

Tänk er dessa två scenarion:

1 - Jag går rätt nära hunden, håller hårt i spårlinan och låter honom bara gå ifall jag känner att han har spåret. Släpper aldrig iväg honom. Resultat: han spårar lugnt och noggrannt, hittar tillbaka till spåret utan större bekymmer, hittar oftast alla apporter. Den stora nackdelen är att domarna inte vill att man ska gå för nära hunden så poängmässigt blir det nog ingen höjdare.

2 - T låter hunden springa rätt fritt. Så länge han har spåret går han hyfsat lugnt, men vid tappt sätter han iväg i en väldig fart, T släpper linan och låter honom hitta tillbaka själv till spåret. Vilket oftast leder till att hunden springer iväg 30 meter åt fel håll innan han hittar åt spåret igen fem meter längre fram än där han tappade det. Resultat: hunden missar en apport i det området där han tappade spåret. Gör stora omvägar - vilket leder till poängneddrag.

Om ni har någon idé om hur man kan lösa vårt problem - hör av er! ;)



Moments forever

Så var det en ny vecka med nya utmaningar!

Jag är verkligen peppad inför höstens hundträningar nu efter prova-på-bruks dagen i lördags. Igår var vi på klubben igen, husse försökte än en gång träna lydnad med Epoxy. Jag brukar ägna en hel del tid åt att klura ut nya sätt att höja vår vovves motivation, eftersom han mest går en bit bakom och släpar tassarna efter sig. Denna gång instruerade jag T att hålla högt tempo under momenten, att nästan springa. Det verkade faktiskt få igång Pox, och han gjorde dessutom snabba lägganden och ställanden. Hoppas att det håller i sig!

Idag efter skolan gick jag ut själv med vovven, var egentligen väldigt sugen på att lägga ett spår men det blåste alldeles för mycket. Fick bli apportering istället. Det gick faktiskt över förväntan! Han hittade dummiesarna snabbt och kom in med en väldig fart. Upptäckte att han bara biter på dummyn när han är i närheten av mig, antagligen för att han känner sig pressad. Så jag koncentrerade mig på rätt svåra sök istället, det gick bra! På slutet bet han nästan ingenting, hoppas att detta också blir bättre ;)

Nu är husse & vovven ute och springer, duktiga de är.. Ikväll får Epoxy sitt nya foder, KLASS, ett fryst färskfoder, för tredje gången. Jag faller för grupptrycket (både I och E har ju börjat med sånt) och provar jag med. Har en idé om att det kanske kan vara torrfoder i allmänhet han inte tål, med tanke på att han provat i princip alla sådana som ska vara bra för allergiker. Än så länge har magen hängt med, vi får väl se hur det går senare. Håller på att öka mängden succesivt.. En sak är säker iaf - hunden älskar det! ;)

Nej, nu hade jag tänkt ta mig i kragen och plugga innan Idol börjar. Det är ju säsongsstart ikväll kl 20! Missa inte ;) Det är ju klart bäst i början när man får se alla som gör bort sig, haha!




Bästa Volbeat med klart tuffaste låten - försök sjunga med om ni kan ;p

Prova-på-bruks

Idag har vi tillbringat hela dagen på brukshundklubben: Pox, husse & så jag såklart. Det har varit en mycket intressant och givande dag, som har gett oss mycket inspiration inför framtiden!

Började med information från förbundsstyrelsens ordförande i SBK, Staffan Thorman. Han pratade om organisationen och berättade lite om deras arbete. Bland annat att många politiker vill förbjuda bruksraser som rottweiler och dobermann. Så otroligt korkat! Som Tobias sa, det är väl bättre att förbjuda dumma människor att avla på hundar med svagt psyke, och varför inte osmarta korsningar..

Hursomhelst så fortsatte Uppsala Brukshundklubbs ordförande att berätta om klubben, och lite kort om alla bruksgrenarna. Därefter drog vi oss ut på de fina markerna runtom klubben för demonstrationer av spår, skydds, sök, rapport och uppletande. Väldigt duktiga hundar var det som tävlar för klubben (och duktiga mattar & hussar också såklart)!

Sen var det äntligen dags att prova själva! Vi började med rapportgrenen, vilken enkelt sagt går ut på att hunden ska springa en viss sträcka mellan två personer. De som höll i övningen var inga mindre än Britt-Marie & Sixten Andersson med Hinnared's Bonnie som vann SM-guld i rapport bara förra helgen! Och vi såg alla varför - hon var gryyymt snabb! På stationen under väntetiden däremot låg hon och sov som en stock. Det är då man önskar att man varit lite duktigare på passivitetsträning (fast B-M sa iofs att hon var född sådan..).

Epoxy var klockren, kanske inte lika snabb som Bonnie (!) men ingen tvekan där inte. Satt så fint och väntade när han kom tillbaka till mig också, tills jag skickade tillbaka honom. De fåtal gångerna vi har tränat budföring verkar ha satt sig! :D Ledarna blev alla imponerade av honom och tyckte verkligen att vi skulle fortsätta träna rapport! Britt-Marie och Sixten hade massor med goda råd på hur vi skulle träna, och de tyckte att vi skulle komma till Märsta och träna med dem! 

Senare när vi skulle sätta in vovven i bilen inför lunchpausen, kom den andre ledaren förbi och frågade var vi var ifrån. Han tyckte nämligen att vi skulle komma och träna med honom i Bälinge/Tierp. Wow, vi kände oss verkligen väl mottagna ;D Så lite sugna är vi allt, synd bara att den där jobbiga lydnaden ska spöka i alla bruksgrenarna. Men vi får se, Epoxy tyckte ju verkligen att det var skoj, och det är ju en passande gren att träna när man är två!

Efter lunch var det dags för söket. Även där har vi ju tränat omedvetet hemma då vi brukar springa och gömma oss under skogspromenaderna. Epoxy blev dock lite fundersam när han skulle leta en främmande människa - först sprang han fram till mig. Till slut bestämde han sig dock för att han ändå skulle leta rätt på den där personen i skogen, och hittade en kvinna med bollar och godis, det var ju kul tyckte han! Instruktören menade på att han skulle fatta detta mycket snabbt, så länge han får bra belöningar hos figuranten. Till de andra hundägaren sa hon: det här är en hund som kan lära sig sök väldigt lätt. Även hon hade förslag på hur vi kunde gå vidare med träningen..

Till sist gick vi till stationen med uppletande (spåra fick vi inte göra eftersom vi provat det innan...). Hon som höll i detta moment ville börja att visa en övning med Epoxy. Hon slängde flera leksaker med några meters mellanrum i diket längs med lydnadsplanen, utan att vovven såg. Därefter skulle Tobias gå med honom längs med diket. Första gången trodde dock Epoxy att han skulle gå fot (husse hade ju korv!), och gick bara och tittade upp mot honom. Andra vändan sa husse "ledig", då sprang han minsann rakt ned i diket och hittade en boll! Tre leksaker tog han, och den sista på tillbakavägen. De andra hundarna fick prova några andra övningar, med varierande resultat..

Momentet avslutades med att Epoxy fick visa en sista övning. De gick en halv stor fyrkant, stannade och slängde iväg en boll. Sedan skulle de gå tillbaka samma väg, utan att säga något kommande eller så. Vilket var lättare sagt än gjort. Epoxy gick hela vägen med blicken riktad mot bollen, vilket betydde att han BACKADE typ 50 meter! Det såg så kul ut! Gick sedan ut i höjd med bollen, kanske 50 meter bort. Ledaren hade tydligen sagt till T, vi tar ut loven ordentligt för den här hunden är väldigt motiverad. Han satte sig iaf jättefint och väntade på kommando. Vääärldens fart ut, och vääärldens fart in tillbaka! Hann inte riktigt stanna vid husse, utan råkade bara hälsa lite på söta boxertiken som stod precis bakom. Sen kom han och satte sig fot hos T ;)

Succé på alla stationer alltså! Det är som vi alltid har sagt - denna hund skulle klara vadsomhelst, begränsningen sitter hos oss. Det är så synd att han inte får visa hela sin kapacitet. Men än är han ju bara 2,5 år, jag hoppas att vi ska hinna komma någon vart med honom under de år vi har kvar. Om bara lydnaden kunde släppa.... 




Ikväll har vi hunnit med lite mer hundbus, som filmen ovan visar, och så har vi haft besök från moster & farbror samt lillkusin. T hade bakat rabarberpaj (som jag plockat), riktigt gott var det! Imorgon måste jag verkligen ta tag i pluggandet, vilka enorma mängder information som har öst över oss i veckan..:(


Guitar Hero

Så var även denna helg snart slut. Har jobbat kväll både idag och ikväll, men inte har jag fått legat på badstranden för det inte. Nej, jag har tagit hand om den andra sommarhästen, eftersom tjejen skulle på Nolia lördag-söndag. Upp klockan sju, släppa ut hästarna, mocka, byta vatten. Cykla hem och äta lite, tillbaka och rida. Och sen börja jobba ungefär.

Igårkväll när jag kom hem (efter att ha jobbat över, suck), visades en konsert med Tommy Emmanuel på ettan. Han är kanske världens bästa akustiska gitarrist, fruktansvärt musikalisk, påhittig och besitter en fantastisk teknik. Inte för att jag själv kan ta ett enda ackord, men nog hör man ju att han är exceptionell. Och något band bakom sig behöver han inte! ;)


Hmm, hittade inte någon video som riktigt liknade det han spelade igår. Men det får duga :p

Ikväll har vi firat pappa som fyller 45 år imorgon. Han jobbar ju borta på veckorna numera, då han gjort ännu en kovändning i sitt yrkesverksamma liv och blivit grävmaskinsförare. Allt för att få slippa sitta framför en dataskärm heldagarna antar jag. Till middag blev det kräftor, som brukligt då det var premiär igår. Inte för att det hör till vanligheterna men ändå ;)

Västerbottensostpaj. Kräftor. Sallad från landet. Räkor. Ost & kex. JordgubbstårtaInte alls dumt!

Efter maten var jag mätt som en fläskkorv (som en numera avliden vårdtagare brukade säga), och bestämde mig för att motion var bästa lösningen. Drog med mig lillebror och vovven på äventyr, Epoxy i dragsele, Samuel på skateboard och jag själv på cykel. Ned till Klapparn, tog båten över till badstranden och Epoxy fick simma bakom båten. Väl där upptäckte vi till vår förvåning att vattnet var helt ljummet, inte det minsta kallt! Vilket det brukar vara hela sommaren oftast. Och jag som inte tog med mig badkläder. Nåja. Lillebror & hunden badade glatt iaf.




Dåliga bilder, jag vet. JAG VILL HA EN RIKTIG KAMERA, NU!!  

Med spänning

Just nu håller T på att visa Saaben för en eventuell köpare. Jag väntar med spänning på om några pengar ska komma in på mitt konto så jag kan shoppa lös ordentligt. Haha, nä så bra har jag det inte :p Men det ska bli så skönt att bli av med båda bilarna, V70n sägs vara såld redan i alla fall. Då ska vi (läs T) köpa en billigare bil som drar mindre soppa och passar bättre i stan. Fast den får ju inte vara för liten heller med tanke på hunden. Hoppas iaf att det blir en bil som vi kan trivas med och faktiskt vilja behålla en längre tid!

Ikväll har jag ju som sagt varit iväg och spårat med ett gäng från brukshundsklubben. Fick se lille Vector spåra i full fräs, vad duktig han var! Sen måste jag ju såklart också skryta på min egna monsterhund, som var taggad till tänderna innan spåret. Han lyfte inte nosen från backen en enda gång! Alla pinnar hittade han dessutom.

En dummy låg som spårslut - för er som svävar i ovisshet så är det en sådan som bilden ovan visar. Används vid apporteringsträning både på land och i vatten, istället för att man tränar med riktiga djur jämt (lite slöseri med liv, va). Vår vovve är ju en retriever = engelska för att hämta. Han är alltså avlad för att älska att hämta och bära grejor. Epoxy är således nöjd när han har en sådan i munnen. Tog av honom dummyn efter en stund och kastade iväg en boll som extra belöning, men Epoxy struntade totalt i bollen och spärrade på dummyn. Tänk ändå, han som älskar bollar så högt! Så det är ju ett bra tecken, ska försöka fokusera på det positiva ett tag tänkte jag ;) 

Han är inte så dum ändå, mitt flattebus <3




ps. 106 000 kronor på mitt konto nu, hör ju inte till vanligheterna om jag säger så ;) ds.

Debuten

Igår debuterade Epoxy i lydnadsklass 1. Gick väl ungefär som vi hade trott, med tanke på att han den senaste tiden har varit otroligt seg på träningarna. Släpade tassarna efter sig. Men den största förvåningen var att han satte sig (!) istället för att lägga sig under momentet läggande under gång. Om han bara hade lagt sig hade vi skrapat ihop tillräckligt poäng för ett 1:a pris, men nu fick vi nöja oss med ett 2:a. Nåväl, vi får väl vara nöjda med tanke på att det var första tävlingen. Platsliggningen gick verkligen superbra. Dessutom blev han faktiskt trea i sin klass och husse fick en pokal, så då blev han på lite bättre humör ;) Lillasyster var på plats och fotade, så bilder kommer nog senare.

Jag är i Storuman nu, och har varit de senaste två dagarna. Latar oss väl mestadels, har sett film och myst. Nu ska vi snart äta grillad abborre och senare blir det en fisketur med ett gäng kompisar. Känns riktigt tungt att jobba delad tur både imorrn och på lördag, plus 7-16 på söndag. Njuter faktiskt av att göra ingenting alls, så länge jag får vara nära min älskling!! :D

Nedräkning

Bara fyra dagar kvar nu tills kärleken kommer hit! Jag räknar timmarna, och längtar så mycket att det nästan gör ont. Säger som T sa: Snart får vi kramas, älskling! ;D

Annars har jag svårt att få sitta vid någon dator här hemma. Tänk att vi har fyra stycken men ingen har lust att låna ut sin dator till stackars mig. Min laptop är ju kvar i Uppsala hos T. På fredag kommer den iaf hit, så då blir det kanske fler uppdateringar. Eller så har jag fullt upp med att ta igen förlorade mysstunder med en snygging, man vet aldrig ;)

I veckan har jag jobbat och varit hos Ida & Andreas. Epoxy har slutat vara sur gammal farbror och börjat trivas i sällskapet med deras två goldenhannar. Träningen gick dock sämre, men det gör ju mindre när man få ha trevligt istället! ;) Bilderna är tagna av Ida och jag lånade dom från deras fina hemsida, http://www.luckylad.se/.

 



I helgen körde jag till Husbondliden och Lapplandsveckan. Många bra möten var det där, särskilt fredagens nattmöte var superbra. Höjdpunkten var ändå att få träffa Linnea & Filip! Och jag fick känna lilla bebisen sparka. Ojoj, det fick min biologiska klocka att slå ett extra slag ;) Men oroa er inte, än är det länge kvar för min del...

Igår åkte jag upp till Storuman för att träna hunden. Tyvärr gick det riktigt dåligt. Men jag passade på att träffa några vänner så dagen var inte helt förstörd. Kvällen hemma fick jag sug efter att pyssla på med något speciellt, som jag inte kan berätta om här (jag vet några speciella personer som läser bloggen :p). Hur som helst så kom jag igång riktigt bra och det blev en sen kväll, men nu är det mesta gjort. Och kul var det! Tror jag ska fortsätta ikväll ;)

Idag har jag inte hunnit så mycket mer än att gå en långpromenad med mor & mormor. Börjar jobba om en timme. Imorrn ska jag först till Storuman och inhandla lite prylar jag behöver för mitt projekt. Sedan fortsätter jag vidare till Slussfors och veterinären. Hmm, det känns ändå som att dessa sista dagar av väntan kommer gå rätt snabbt, och det är jag glad över! :D

Slut på

Ja idag är jag verkligen helt slut på!
Mitt packade schema har fortsatt, men nu när jag börjat jobba på riktigt så känns det i kroppen.. Har varvat praktik hos veterinären med inskolning på hemtjänsten. 

På lördagen skulle jag egentligen ha åkt till Umeå men jag valde att stanna hemma med min lille vovvsing. Söndagsmorgon på jobbet, efter det åkte jag till Barsele på hundträning, och sen tillbaka för mer inskolning. På kvällen ringde I och frågade ifall vi ville komma och träna mer lydnad. Så det gjorde vi! :)

Igår jobbade jag min första dag. Det gick faktiskt bättre än väntat. Jag kommer nog in i det när jag har fått göra alla turer. På kvällen tränade vi ännu mer med hundarna. Lillebror var med och vi gjorde budföring. Epoxy var superduktig! Sedan hade I med sig kameran och tog så fina bilder.



Stiliga killen, som gärna vill ha korven i min hand ;)


Idag har jag först jobbat och sedan åkt direkt iväg till hundträning. La ett spår som Epoxy plockade in galant, visade lite fotgående för instruktören som blev imponerad, och till sist gjorde vi en budföring med henne som mottagare. Även det gick super! :D Undra om man kanske skulle kunna... jaa vi får se i slutet av sommaren ;)



Pussar på lille söte Vector-valpen




ps. Grattis till lillasyster som fyller 12 år idag! <3


Premiär

Har just kommit hem från årets första agilityträning!

Vi har faktiskt varit och tjuvtränat ett par gånger på banan innan, men ikväll var det officiellt. Hopp & långhopp stod på schemat. Epoxy var jätteduktig som vanligt, egentligen är det ju vi som behöver träna och inte han. Bara man visar ordentligt så klarar han allt, jag lovar! :)

Vi fick dessutom en ny bekantskap, en pinscherhane på tre år. Även Epoxy fick närkontakt, av det tuffare slaget... Just den rasen har ju intresserat oss förut (iofs bland många andra raser), men ikväll var det T som blev sugen. Jag stod istället vid staketet in till lydnadsplanen och suktade efter alla stora, fina och duktiga brukshundar. Mallar, rottisar, you name it.

Inser ju att det skulle vara roligare ifall vi hade två hundar, så att vi kunde träna samtidigt. Jag stod mest och tittade på (och frös) ikväll. Men vilken sorts hund man ska skaffa är den eviga frågan! Jaja...

Nästa torsdag ska jag allt filma en snutt när mina duktiga pojkar går ett varv på banan. Upp till bevis! ;)

Tjii fick jag

Måste berätta om en lite rolig grej som hände idag :)

Var ute och gick med hunden imorse bakom parken i vårt område. Epoxy sprang som vanligt upp på en stor kulle. Högst upp stannade han och tittade ner på mig. Precis då tänkte jag på hur duktig han är numera, att han inte alls längre är den där jobbiga hunden som nästan tog kål på mig i januari och februari. Jag tittade tillbaka på Epoxy och såg glad ut...
...men det skulle jag aldrig ha gjort. Självklart tog han det som ett "okej" och stack iväg nedförs i en välda fart, utom mitt synhåll. Tänkte i mitt stilla sinne att han nog kommer tillbaka snart. Plötsligt hör jag ett barn skrika NEEEEEJ! Hinner inte mer än tänka Ånej, så ser jag Epoxy komma nerför kullen i hög hastighet. Raka vägen fram till mig, stolt som en tupp, med en frisbee i munnen!

"Titta matte vad jag hittade!"  såg han ut att säga. Samtidigt hör jag barnet skrika: Hunden tog min frisbee! Det var bara att knyta fast hunden, knata upp för kullen och lämna igen frisbeen. Ungen blev som tur var bara glad, dessutom har jag ju en retriever som inte tuggar utan bara bär, så frisbeen var hel.

När jag kom tillbaka till Epoxy stod han och trampade, het på gröten. Han trodde såklart att jag hade gått iväg och gömt frisbeen, vilket vi ju iofs brukar göra med hans dummys. Men nu gällde det ju en frisbee som han tagit från ett barn! Som han nu var helt säker på att den tillhörde honom. Hmm, hans dåliga samvete gäller tydligen inte i alla situationer. Nåja, jag kunde inte mer än skratta, trots att situationen var ganska pinsam.

Som avslutning måste jag bara säga att, förutom detta missöde, är faktiskt Epoxy tillbaka i sina gamla gängor. Han drar inte i kopplet, bryr sig inte om andra hundar, och bäst av allt - han lyssnar igen! Otroligt glad och lättad gör det mig! :D



Bjuder på en dagsfärsk vårbild från Uppsala :)


Hunddrömmar

Vi har en dröm, Tobias och jag. Om att skaffa en till hund. Det har vi iofs haft ända sedan vi skaffade Epoxy, men vissa dagar pratar vi mer om det än andra. Imorse när jag cyklade till skolan såg jag två flattar som lekte tillsammans. De såg så fina och lyckliga ut ihop. När de upptäckte att deras matte gick iväg, skyndade de efter henne - sida vid sida hållandes samma leksak. Just då önskade jag att det var Epoxy som hade en sådan fin vän. 

Det märks att han saknar att umgås med andra hundar. Hemma i Storuman hade han ju ett antal hundkompisar som han träffade flera gånger i veckan. Den tiden brydde han sig inte om andra okända hundar nämnvärt - han kunde till och med vara lös utanför lägenheten utan att springa fram till förbigående hundar. Idag reagerar han mycket starkare varje gång han ser en hund. Nog för att det kanske har sina andra orsaker också, men det beror nog mycket på att han inte har träffat någon annan hund på väldigt länge nu. 

Vi pratade om fördelar respektive nackdelar med att skaffa en till hund:

+ Epoxy får en vän och slipper vara ensam
+ Jag och T kan träna hund samtidigt
+ Två hundar kan leka bort energi tillsammans
+ Lättare att lämna dem tillsammans i skolans hundgård

- Epoxy får kanske inte lika mycket tid
- Dubbla kostnader (en till allergihund blir svårt att ha råd med)
- Svårare att få hundvakt
- Mindre lugnt inomhus
- Två hundar är svårare att hantera än en

Som med allt annat för en till hund med sig både bra och mindre bra saker. Det vi varje gång kommer fram till är att vi ska vänta med att skaffa en till hund. Vänta tills Epoxy har vuxit till sig (och förhoppningsvis gått tillbaka till sitt lugnare jag). Vänta tills vi har kommit någon vart med Epoxys träning, ett par meriter skulle inte sitta helt fel. Och viktigast av allt - vänta tills vi har fått bukt med hans allergi och fått ned våra veterinärkostnader, som just nu är omänskligt dyra.

En sak är vi säkra på iaf - en hane ska det bli, med namnet Colin! Av två anledningar - någon som kan gissa båda? ;D



Till sist vill jag bara tacka för de fina kommentarerna i förra inlägget:

Linnea - Tack vad snäll du är! Jag hoppas verkligen det går vägen den här gången också :)

Inger - Jag drack faktiskt en kopp te igårkväll, och filten är med varje kväll i soffan ;) Men jag saknar verkligen dina förhör! Tobias har försökt hjälpa mig men det blir aldrig samma sak..

Lillasyster - Jag saknar dig med! Haha, nej jag tror faktiskt inte han kommer att bli någon fjortis. Och ja, jag försöker tänka på hur tur jag har som förverkligar min dröm, men det är lite svårt när skolan känns tung.. Men I will survive!


Veterinärbesök

Hade tur att förmiddagens föreläsning blev inställd så att jag hade gott om tid hos veterinären imorse. Eller snarare veterinärerna. Döm om min förvåning när inte bara en, utan TVÅ hudspecialister var i rummet! De kanske ville slå sina kloka huvuden ihop och "lösa fallet". Vi kom iaf fram till att eftersom blodprovet inte gav något resultat måste vi påbörja en foderämnes-allergitest. Alltså strikt diet i 8 veckor på ett svindyrt foder som Epoxy antagligen inte kommer må särskilt bra på i början. Veterinären gav mig dock strikta order om att ringa henne ifall han mår dåligt mer än ett par dagar.

Sen så klurade vi ut en förklaring till varför blodprovet inte gav något, och om det nu är foderallergi - varför har han mått bra under vissa perioder? Det är tydligen vanligt med korsallergier, alltså att de är lite allergiska mot både kvalster och vissa foder. Då under tex sommaren när han är ute plus badar mycket hjälper detta till att dämpa allergin. Enbart foderallergin gör då inte att han kliar sig. Resultatet visade ju låga reaktioner på ett antal allergen, ex gräs men inte tillräckligt för att kalla det allergi.  Okej det var vår teori, nu börjar den jobbiga dieten, suck! Då måste han koppelrastas. Det är riktigt drygt för då måste jag gå ungefär dubbla sträckan för att han ska göra av med lika mycket energi.

Jaja allt för att vi ska komma till botten med det här!
Nu ska jag lägga mig i soffan en stund och känna av lugnet innan jag måste cykla till skolan. Vi ska se en film om förlossning i em. Blir spännande och samtidigt skönt att slippa anteckna ;)

Jaktträningen

Nu är vi hemkomna från vår privatlektion i retrieverjakt! Måste nog säga att jag är ganska nöjd, man hinner ju egentligen inte så jättemycket på en timme. Men vi fick en hel del att träna på de närmsta månaderna. Hon la tyngdpunkten på själva jaktlydnaden, eftersom Epoxy verkligen älskar att apportera är han ganska het och ivrig. Under en jakt/jaktprov är det av förståeliga skäl mycket viktigt att hundarna är under kontroll och håller sig lugna. Vi fick verkligen en uppenbarelse när hon tog över Epoxy och visade hur han skulle bete sig under förflyttning. Instruktören läste av hunden direkt han kom ut ur bilen och visste direkt hur hon skulle hantera honom. Hon fick honom såå uppmärksam på vad hon gjorde, och så försiktig! Men hon sa också att han var rätt tuff så det gällde att verkligen visa vem som bestämmer. Inte genom att höja rösten eller trycka ned hunden på något sätt, utan genom att vara lugn och bestämd. Precis som Cesar Millan, min idol, säger! Trodde att det var det vi var men nu fick vi verkligen lära oss hur man utövar detta i praktiken. När Tobias sedan tog över Epoxy och försökte göra likadant, fortsatte han att gå jättefint! Så det var riktigt kul att se. Nu när vi vet hur han SKA se ut är det ju lite lättare att uppnå det ;)

Då var vi äntligen redo för en apportering! Instruktören sa åt oss att göra precis som när vi tränar hemma, så att hon fick se hur han jobbade. Hon gick iväg och kastade sedan iväg en dummy. Sedan skickade Tobias iväg Epoxy. Som vanligt kastade han sig iväg med en väldig fart, plockade upp dummyn i farten och vände sig sedan om och tittade på Tobias. Bra! ropade då Tobias, och Epoxy kom in till honom med full fart, satte sig fot och Tobias kunde ta apporten. Instruktören frågade ifall det är så här det brukar se ut? Jaaa, svarade vi. GRATTIS utropar hon, och säger sedan "att hans apportarbete är superbra, han har full fart och har 110 procent fokus på arbetet. Han skulle aldrig få för sig att göra något annat." Så det kändes verkligen jättekul att få höra det av en så duktig instruktör! Nog för att vi själva har tyckt att han har varit duktig, men vi har ju aldrig sett någon annan hund apportera så man kan ju aldrig vara säker på att det verkligen är rätt.

Däremot hade hon några tips att ge oss. För det första så måste vi börja träna med pipa. Istället för att ropa ska vi vissla vid inkallning, precis när han plockar upp dummyn. Detta börjar vi lära in hemma, varje gång han får mat t.ex. för att pipan alltid ska innebära något gott/kul när han kommer. Visslan låter ju alltid likadant. Sen så ska han inte behöva sätta sig fot innan avlämningen av dummyn. Hon förklarade att när man på det viset sätter press på hunden, kan den bita i dummyn/fågeln. Det sista var att man ska använda mycket kroppsspråk, när man skickar ut hunden, när den ska sitta kvar osv. Vilket kändes lite fel då vi är vana vid brukslydnaden så det är helt förbjudet med kroppsspråk. Men egentligen är det ju mycket enklare, och tydligare för hunden. Det var också det hon poängterade i träningen - ge hunden en ärlig chans att lyckas. Med tydliga signaler, och genom att hindra den från att göra fel.Sammanfattningsvis tyckte hon att Epoxy var en mycket trevlig hund med stor kärlek till apporteringen men som bara behövde tas ned lite på jorden. Hon trodde inte alls att det skulle bli något bekymmer att träna tillsammans med andra hundar. I april skulle hon förhoppningsvis kunna starta upp en träningsgrupp på kvällstid. Tills dess ska vi träna-träna-träna!! :D 

All heder åt Helena Lindström från kennel Reedsweepers! En duktig hundmänniska som vi är glada att få ha träffat :)



Jag vet, brukslydnad, men det visar iaf en koncentrerad Epoxy med apport i munnen ;)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0