Bilddiagnostik
Praktiskt prov & nackvärk
Ambulansen
Första dagen på min tredje vecka på ambulansen (under klinikrotationen alltså) är nu till ända! Blev något av en mjukstart då vi bara hade en resa: ett antal juverinflammationer hos mjölkkor och 6 kalvar som skulle avhornas. Skönt att vi inte hade något mera med tanke på att det var så länge sedan sist. Kände mig såå ringrostig när jag skulle lokalbedöva kalvarna inför avhorningen, och händerna skakade när jag skulle ta mjölkprov. Men det gick rätt bra iaf!
Imorgon har jag min sista obligatoriska journatt, så då blir det att sova på skolan. Ensamt men förhoppningsvis lärorikt, önskar mig många spännande fall men samtidigt gärna lite sömn också ;) Bäst att laga lite matlådor så jag klarar mig i 32 timmar, ikväll blir det ugnsbakad lax med bräserad fänkål och ostsås. Hoppas det blir gott!
Fick förresten veta idag att det praktiska provet lika gärna kan komma den här veckan, så nu måste jag verkligen börja läsa på om lite sjukdomar!! Kvällsnöjet blir därför bakteriella infektioner och just juverinflammationer, det är en så vanlig sjukdom att det är stor chans att få det som praktiskt prov.
Bäst att sätta igång direkt..
För- och nackdelar
Förra sommaren var jag så fokuserad på alla praktiska detaljer, och på allt jag skulle hålla i huvudet. I sommar har det praktiska inte varit något problem alls, istället har jag kunnat fokusera på vad veterinärerna egentligen gör med sina patienter och varför. Att ta en röntgenbild är enkelt, att tyda den är en utmaning. Att ta ett blodprov är enkelt, att fundera över provsvaret är viktigare. Att injicera läkemedel är enkelt, att ta beslut om vad hunden ska få är desto mer ansvarsfullt.
Jag har fått en mycket större insikt och förståelse för hur veterinärerna lägger upp sitt arbete. Detta har underlättats av att vi har haft två tf-veterinärer anställda i sommar (dvs. som det jag kan arbeta som nästa sommar), genom att de hela tiden har diskuterat sina fall med de andra veterinärerna. Vilket jag såklart gärna har lyssnat på och tagit till mig av!
I sommar har jag även fått ett nytt ansvarsområde (tillsammans med min kursare E), nämligen att fungera som narkossköterska. Har just konstaterat att jag faktiskt helt självständigt kan förbereda operationssalen inför olika ingrepp, samt premedicinera, lägga permanentkanyl, söva ned och i övrigt förbereda patienten inför operationen, sedan lägga över djuret på gasnarkos och övervaka samt anpassa narkosen individuellt, samtidigt som jag assisterar kirurgen med allt som kan tänkas behövas. För några månader sedan hade jag noll koll på allting som rörde operationerna, och nu känns det väldigt hemtamt. Ganska skön tanke! :D
Så till nackdelarna.. Att jobba som veterinärassistent innebär att man får sköta allt grovjobb. Det är ett tungt arbete att städa en stor klinik (som saknar städerska) varje dag. Särskilt på helgen när man gör ALLT själv! I slutet av sommaren hade vi dessutom få veterinärer pga. en sjukskrivning, och därför hade vi mindre av själva jobbet med djuren. Det innebär att man måste städa ännu fler av dagens timmar, och min högeraxel har fortfarande inte blivit riktigt bra sedan förra sommarens maratondammtorkning av hela hästkliniken. Aj!
Om ni undrar hur jag då känner inför att bli veterinär: trots allt ansvar och paniken som jag garanterat kommer att känna över allt jag INTE kan, så kan jag ändå knappt bärga mig tills jag får slippa all städning och ägna mig åt att klura över svåra fall istället; och att äntligen få skära i och sy ihop djuren! ;) Dessutom är jag så lycklig över att ha fått chansen till att få lära mig allt detta före min smådjurspraktik på skolan - tänk vilka mängder av viktig information jag kommer att kunna ta till mig bara för att jag har en så fin grund att stå på! :)
Grismuntan
Grisar
Bild från Wikipedia
Jippi!!
Detta innebär att:
1. Jag är helt färdig med hästundervisningen på veterinärprogrammet
2. Jag behöver inte plugga någonting i sommar om jag inte vill
3. Jag har klarat fyra år på veterinärprogrammet utan några omtentor
HURRA FÖR MIG!! ;D
Sårbehandling
Häromdagen när jag satt och pluggade på luftvägssjukdomar googlade jag lite snabbt fram Veterinärförbundets antibiotikapolicy. Mycket bra dokument, om än lite opassande just nu eftersom det gäller hund och katt (fast jag VET att det är på gång för hästar, eftersom när jag förra veckan äntligen skulle få gå med en lärare på kliniken, skulle hon sitta och skriva på den istället för att handleda studenter, vilket gör att jag fortfarande inte har gått med någon lärare - ja, det var en parentes)..
Hursomhelst, när jag googlade "antibiotikapolicy" såg jag i ögonvrån något om lokalbehandling med antibiotika i sår. Detta fångade genast min uppmärksamhet, för om det är något som jag verkligen har känt mig välundervisad i under utbildningen så är det just sårbehandling. Och att stoppa antibiotika i ett sår är ett stort no-no! Jag klickade mig således in på länken (som gick till ett hundforum, suprise suprise), och gissa om min puls steg kraftigt när jag fick läsa den ena rådet, mer skrämmande än det andra, till en hundägare vars hund fått ett två cm brett och rätt djupt skärsår.
Jag har väl förstått att folk i allmänhet inte direkt har bra koll på hur man egentligen ska behandla sår, särskilt med tanke på att det har gjorts så mycket forskning inom området på senare år som till stora delar har förändrat vår syn på sårbehandling. Men det jag läste var ju rena rama mardrömmen! Eller vad sägs om:
"Ett tips till framtiden; Se till att alltid ha Streptocillin hemma. Det är ett flytande pencillin som vet skriver ut, super på sårfickor! Används normalt sett till infektioner i spenar. Billigt är det med, 100:- för 4 st!"
Men hallå?! Hört talas om antibiotikaresistens?? Uppenbarligen inte. Som tur var hade någon annan gjort det och faktiskt svarat att det är ett utmärkt sätt att selektera fram resistenta bakterier. Vilket man INTE vill ha i sin hunds sår! Dessutom stör man sårläkningen om man stoppar i kemikalier rakt in i såret.. ABSOLUT FEL!!! Sen kommer detta:
"Min hade också ett sår på samma ställe och det ordnade sig som alltid utan veterinärhjälp. Att hunden slickar på det gör ingenting för dels stoppar det blodflödet och dels är antiinflamatoriskt. Ser vävnaden rött och svullet ut om ett par dagar så kan det istället vara dags att dra till veterinären."
AAAHH!!!! Hur kan någon på allvar skriva något sådant som råd?!?! För det första, visst, sår kan läka även utan veterinärens hjälp. Utan stygn får dock såret läka sekundärt vilket skapar mer ärrvävnad. Ärrvävnaden är skör och det finns alltid risk att sådana sår spricker upp igen, ffa. när såret sitter i en region där mycket rörelse sker (som i detta fall då såret satt vid hundens knä). Risk för framtida men med andra ord! Detta gäller såklart om såret ens läker - utan stygn kan ett sår på ett sådant ställe få svårt att dra ihop sig överhuvudtaget. Om inte annat tar det MYCKET längre tid för ett sår att läka sekundärt! Och snyggt blir det absolut inte!
För det andra - det finns nog inget som är så hämmande för sårläkningen som en hund som ständigt slickar på såret! Nej, saliv hämmar inte blodflödet. Nej igen, saliv är INTE antiinflammatoriskt utan tillför bara en massa bakterier i såret och gör det infekterat, dessutom kan såret inte läka när tungan hela tiden river bort den nya vävnaden som bildas. Låt ALDRIG hundar slicka på sina sår!!!!!! Krage är det som gäller!!
För det tredje - att åka till veterinären efter några dagar när såret redan är infekterat, det är dömt att misslyckas. Det är när såret är färskt som veterinären har störst chans att få såret att läka bra!! Man kan inte sy ett infekterat sår till exempel. Sår som är infekterade kan inte läka. Om du väntar tills dess kan jag lova att det blir dyrare att åtgärda! Dessutom är det helt emot djurskyddslagen att låta ett djur lida, ett sår gör minst lika ont på hundarna som på oss, och särskilt ett infekterat sår gör fruktansvärt ont!! Nästa kommentar:
"Man blir ju lite hypokondrisk när man ringer Blå stjärnan o dom börjar prata om operationer och skrapa upp nya fina kanter, och leta efter andra sårsäckar osv..."
Att undersöka och därefter debridera (som det kallas att skrapa rent) såret ordentligt är det mest grundläggande inom sårvården! Här har man missat MYCKET om man tror att veterinären överdriver! Okej, jag känner att det är dags att ta det här från början!
Dessa steg i sårvård har vi fått lära oss på veterinärutbildningen - allra senaste forskningen ligger bakom:
1. När djurägaren upptäcker ett sår på sitt djur så ska den helst inte röra såret ALLS! Ev. tvätta såret försiktigt med ENBART vatten/natriumklorid (NaCl) om det är mycket smutsigt, men utan att ta i själva såret! Spola, inte badda!
2. Stoppa ALDRIG något annat än vatten/NaCl i såret!!! Inte jodopax/tvål/alsolsprit osv. då det inte bara dödar bakterier utan också dödar levande celler som behövs för sårläkningen!!! Undantagsvis hydrogel (ex. IntraSite gel) om ägaren har detta hemma (kan vara bra att ha hemma, fuktar såret så att det inte torkar ut men utan att påverka sårläkningen negativt)
3. Lämna såret öppet eller lägg på ett skyddsbandage tills veterinären kan undersöka såret = så fort som möjligt. Sårskador ska alltid behandlas som akutfall av veterinären!! Ju tidigare såret behandlas, desto bättre!!
4. Vet. bedömer i första hand om såret ska åtgärdas på sederat och lokalbedövat djur, eller under allmän narkos. Sårets utbredning undersöks genom att man med rena handskar känner runt såret, och med hjälp av en sond försiktigt känner efter om det finns några sårfickor.
5. Om allmän antibiotika krävs (såret ligger nära en led el. dyl./såret är djupt med mycket vävnadsskada/vid öppna frakturer) ska detta sättas in så fort som möjligt, dvs. innan såret åtgärdas. Oftast räcker en injektion, om en kur anses nödvändig ska den vara kort, 1-5 dagar max om inga djupare strukturer är skadade Om såret redan är infekterat är det ingen idé att sätta in AB, om inte djuret visar allmänna tecken på infektion. OBS! Ej lokal antibiotika!!
6. Hydrogel eller kompresser med NaCl fylls i såret för att skydda det när pälsen runt om rakas bort - klippningen ska ske i samband med sårrengöringe
n eftersom det skapas små sår av skären
7. Såret rengörs genom att NaCl spolas in i såret med visst tryck, ev. främmande föremål kan plockas med pincett. OBS! Noggrann tvätt ger bättre resultat i läkningen!
8. Området runtom såret steriltvättas
9. Såret debrideras (=rensas upp) vanligen med en skalpell, man skär rent såret från all skadad vävnad med målet att omvandla såret till ett rent sår med fräsch vävnad som kan läka! Detta ska ALLTID göras med traumatiska sår, oavsett om såret sedan ska sys eller ej!
10. Eventuella sårhålor måste dräneras på lägsta punkten genom att ett dränage anläggs
11. Såret ska sys om möjligt, även om det föreligger stor risk att såret kommer att spricka upp. Infekterade sår och sår med stor vävnadsförlust lämnas för sekundär läkning (dvs. utan stygn)
12. Bandage anläggs, funktionen är att skydda såret, förhindra rörelse i såret, minska risken för uppkomst av hålrum med vätska i, minska ödembildning och svullnad samt att stödja den omgivande vävnaden. Bandaget får dock inte dras åt för hårt, då skadas den underliggande vävnaden som i allra värsta fall kan dö. Bra stoppning är mycket viktigt!
13. Närmast såret läggs i det akuta skedet hydrogel för att skapa en fuktig miljö som stimulerar sårläkningen, tillsammans med en alginat- eller skumkompress. Andra kompresser är bra i senare skeden i sårläkningen. Antimikrobiella kompresser (ex. Sorbact) används enbart om såret är infekterat.
14. Mellanlagret består oftast av bomull som ska kunna absorbera sårvätska och förhindra tryckskador, samt förhindra rörelse i såret
15. Yttersta lagret ska hålla ihop hela bandaget, består ofta av gasbinda och tejp (ex. Vettrap)
16. Bandagebyte ska göras SÄLLAN, ca var 5:e dag så länge ingen smuts kan tränga in och att inga tecken på komplikationer ses (feber, hälta eller andra tecken på smärta, stora mängder sårvätska, nedsatt allmäntillstånd, nedsatt aptit osv.)
17. Sårtvätt vid bandagebyte görs mycket sparsamt och försiktigt, tvätta helst bara bort sekret runtom såret – spola ev. av sårytan med NaCl om mycket sekret. Noggrann hygien runt såret gäller!
18. Obandagerade hudområden där sårsekret rinner smörjs med Vaselin för att minska hudirritation
19. Box-/ koppelvila till stygntagning (10-14 dagar)
Ø Sår ska INTE rengöras med diverse medikamenter – vatten eller helst natriumklorid är det enda som får komma in i såret!!
Ø Det är INTE bättre att avvakta och komma först när såret inte vill läka – mycket sämre prognos då!
Ø Sår behöver INTE ”luftas” för att läka bättre, tvärtom behöver sår en fuktig miljö för att kunna läka på ett bra sätt (tyvärr trivs då också bakterier -> hygienen är extremt viktig!)
Ø Bandagen ska INTE bytas varje dag (så länge inte tecken på komplikation eller risk för nedsmutsning in till såret uppstår), tvärtom ska man helst låta det vara i ca 5 dagar innan man byter
Hoppas att jag med detta (långa) inlägg iaf har spridit kunskap vidare till några människor! Sprid gärna vidare! :) //Veterinärstudenten
Massor med hästmunnar!
Vilken fantastisk möjlighet det var att få åka med och titta på en massa olika hästmunnar! Det viktigaste för att bli en bra praktiker är att skaffa sig ett stort "bibliotek" över hur alla djur kan se ut och kännas, för att man ska kunna bedöma om förändringar man hittar är inom normalvariationen eller om det är något som påverkar djuret negativt och ska åtgärdas. Det gör ett sådant här tillfälle ovärderligt!
Vad som också var oerhört intressant (och skrämmande) var att se alla skador i hästarnas munnar som orsakas av (felaktig) betsling. Det var riktigt otäckt att se djupa sår, både kroniska och akuta, i kinderna, att se hur tänderna har nötts ned av bettet, och att se hur mungiporna blivit nednötta av skarpa bett.. Detta var alltså ett fint stall med många dressyrryttare på hög nivå!
Det underliga är att man MÅSTE rida på skarpt bett när man tävlar på hög nivå i dressyr. Vad händer med allt man lär sig som liten på ridskolan? Att man ska låtsas som att man håller i en liten fågel i handen när man håller i tyglarna? Att man inte får hårddra i tyglarna eftersom man kan göra illa hästen i munnen? Att man ska få in två fingrar mellan nosgrimman och hästens nos? Detta verkar vara helt förkastat på högre nivå, nosgrimman ska dras åt så hårt som möjligt (annars kan ju hästen gapa - men varför gör den det egentligen, jo för att bettet ger den obehag), man måste hålla stenhårt i tyglarna för att visa hästen vem som bestämmer, och så ska bettet hissas upp så högt som möjligt i munnen för att den inte ska kunna lägga över tungan.
Jag vet ju såklart inte om detta gäller alla dressyrstall, men uppenbarligen finns det en sådan syn eftersom alla hästar i detta stall hade precis samma skador, och ryttarna samma uppfattning. Väldigt tråkigt!!
Sår i kindslemhinna respektive mungipa (källa)
Kan iaf komma med ett gäng goda råd från tandspecialisten:
> Tänderna ska kollas av veterinär årligen - munstege, bra lampa och lång spegel -> riktig undersökning!
> Rutinmässig tandraspning är helt förkastligt - skapar bara mer problem då det tar bort den viktiga emaljen
> Ändringar i utrustningen är det absolut viktigaste för att förbättra hästens munhälsa!
> Hitta minst tre olika sorters bett som hästen gillar (ex. rakt bett, ledat bett samt bettlöst alternativ)
> Variera mellan dessa bett för att undvika förslitningar på samma ställen
> Nosgrimman ska sitta löst för att undvika sår i kinderna - undvik om möjligt extra nosrem
> Bettet får absolut inte sitta för högt upp - då nöts tänderna ned! Lagom är bäst!
> Till sist, det är ryttarens hårdhet i tyglarna som är avgörande för om det blir sår - var mjuk i handen!
Livet som vet stud
- Fredagkväll blir jag ensam med hunden, älskling ska ut och äta på restaurang med jobbet. Jag ska plugga!
- På lördag ska vi på namnfest för grannarnas söta nya bebis. Och plugga övrig tid.
- Söndag har jag jour på hästkliniken hela dagen.
- Valborgsmässoafton spenderar jag med K på ambulansen.
- 1 maj ska jag plugga! Men först ska jag ta en lång sovmorgon ;)
Ni ser ju, livet som veterinärstudent är ett evigt pluggande.. tur att jag gillar att läsa och skriva iaf..
Jag har ändå lyckats trycka in en hel del hundträning mellan jourande och pluggande. En tjej i min grupp och jag gör överenskommelser om att spåra varje vecka med hundarna, det gör att man alltid tar sig ut. Det har gått väldigt bra för oss båda faktiskt! Epoxy är fantastiskt peppad, det är så roligt att se honom gå in i sitt "spår-mode" så fort man bara tar fram spårväskan. Spelar ingen roll att hundar och leksaker flyger omkring runt honom, han vill bara spåra ;) Duktiga hund!
Ikväll var vi vid brukshundsklubben och la spår, och tränade agility med sheltietjejerna medan vi väntade på att spåren skulle ligga till sig. Trevligt sällskap men mindre trevligt väder. Det regnar! Och är väldigt lerigt. Tur att jag har en hund som inte bryr sig om sådant iaf ;) Epoxy var väldigt motiverad, slarvade dock med vinklarna och svischade förbi rakt fram - jag fick ta tillbaka honom i sista vinkeln då han var på väg rakt in i ett kärr :S Men det tar sig nog.. Mer spårning blire till veckan :D Och så börjar agilityträningarna på onsdag, perfekt eftersom vår onsdagssyssla (buggkursen) just har tagit slut. Buhu för det..:/
Hästkliniken
Har haft två intensiva veckor på skolan nu efter mitt härliga påsklov. Första veckan var jag på ambulansen och hade som vanligt väldigt tur med mitt 32 timmarspass. Eller vad sägs om:
> Tre lamningar
> En kastrationskomplikation på valack,
> Tre juverinflammationer på ko,
> Två sårskador på häst,
> Ett vaginalframfall på tacka,
> En kalvningsförlamning,
> En sväng på Arlanda för gränskontroll, och sist men inte minst -
> En vänstersidig löpmagsförskjutning på ko som vi rullade och pinnade ute i fält!
Är ganska nöjd med min egna insats i fallen. Det bästa med ambulansen är att veterinärerna/lärarna är så fantastiskt tillbakalutade - vi studenter får väldigt mycket ansvar och får göra det mesta praktiska själva. Till exempel har jag hittills på ambulansen (dvs. två veckor) fått lägga två permanentkanyler på häst, dra ut en kalv helt själv, vaccinerat ett par hästar, dragit ut ett lamm, rektaliserat två kolikhästar, placerat framfallsbygel på tacka, tagit blodprov på 15 tackor, tagit hand om en sårskada på häst helt själv, injicerat en massa läkemedel subkutant, intramuskulärt och intravenenöst på kalvar/kor/hästar, kastrerat flera tjurkalvar själv, och avhornat massor med kalvar.
På denna min första vecka på hästkliniken har jag... tagit status på inneliggande hästar och skrivit journal en massa! Lyckades till slut i fredags sneaka in mig på ett hörn på en av två andra studenter paxad kolikhäst. Då de redan hade rektaliserat en annan patient fick jag göra det istället, och sondningen lät de mig snällt göra också när jag ändå höll på. Till saken hör att på ambulansen finns inga obligatoriska moment, vilket det finns på häst. På ambulansen får man göra ALLT, på hästkliniken inget. Man får kämpa hårt för varenda litet kryss i den där dumma momentboken! Veterinärerna gör helst allt själva, och resten gör djursjukvårdarna.
Hittills har jag mest känt mig i vägen. Känns så otroligt ledsamt att det ska vara så, kliniken finns ju ändå egentligen bara till för oss. Det är för sjutton gubbar ett UNIVERSITETSdjursjukhus, så varför ska det vara så svårt att få lära sig någonting?! Och hur ska jag klara av att göra saker sedan som veterinär om de inte törs låta oss prova att göra det första gången under lärarnas uppsikt?! Det är så bakvänt allting..
Men idag fick jag i varje fall fint beröm från bästa veterinär S när jag hade avslutat fallet med fina lilla hästen som jag haft hand om ända sedan i måndags. Hon sa att jag hade skött fallet mycket bra och att hon hade känt sig trygg med att jag hade hand om om patienten. Och så satte hon en stjärna i kanten i min momentbok när hon gav mig ett kryss för ett välskrivet hemgångsråd. Yay för mig!! ;D
Nej, dags att krypa i säng. Är väldigt långa dagar nu på kliniken, minst från 8-16, men kommer det in ett spännande fall kan man ju såklart inte gå hem.. Och så jourer på det. Får inte se min älskling hemma så mycket, kvällarna blir väldigt korta. Men oavsett allt gnäll så älskar jag mitt nya liv, längtar faktiskt tillbaka till kliniken och alla hästarna som jag fäst mig vid, har svårt att gå därifrån varje dag.. Sover jag nu så blir det snart morgon! ;)
Gammal bild på mig..
Check!
Visst, när det är första gången man gör något nytt är det klart att det inte alltid kan gå perfekt, men det gör inget. Lärarna visar allt tydligt och hjälper till, djurägarna är vana, och djuren snälla. Och vad kul det är, alltihopa!
Tänkte punkta upp lite saker jag har hunnit göra på blott fjorton dagar (jag & listor ni vet):
> Bultat en tjur på slakteriet
> Besiktigat djur före slakt, organ samt slaktkroppar - gris, får och nöt
> Utfört allmän klinisk undersökning - häst & nöt
> Avhornat runt 20 kalvar - gett lugnande, smärtstillande, lokalbedövat n. cornualis & bränt hornanlag
> Lagt permanentkanyl på häst - perfekt på första försöket!
> Kastrerat 3 tjurkalvar helt själv - lokalbedövat, anlagt Maschtång och klippt
> Tagit blodprov på häst
> Dragit ut en levande kalv - bedömt fosterläge, anlagt rep, friat luftvägar
> Rektaliserat en häst och diagnosticerat förstoppning i flexura pelvina
> Tagit mjölkprov på ko med juverinflammation och behandlat med antibiotika & NSAID
> Vaccinerat tre hästar
> Utfört munhåleundersökning på häst och upptäckt en frakturerad tand
> Gjort försök att föra ned nässvalgsond på häst - veterinären misslyckades dock också
> Lagt låg epiduralbedövning på ko
> Rengjort & bandagerat en gammal sårskada på häst
> Skrivit X antal journaler
Hade såklart varit jättekul med en massa bilder - men vi får helt enkelt inte fotografera! Förbjudet på slakteriet och även ute på gårdar med respekt för djurägarna. Ni får försöka använda fantasin - med min långa gröna undersökningsrock, stålhättestövlar, huvudduk och med stetoskopet i högsta hugg känner jag mig mera som en riktig veterinär.
I LOVE IT! ♥
Ja mamma..
Min kära mor har varit på mig länge nu, att jag måste blogga. Och jo, jag håller med om att det är jättekul att gå tillbaka och läsa sedan om vad som hänt under utbildningen och så, men jag har bara varit så OFANTLIGT trött senaste månaderna!
Upp tidigt, låååånga dagar i skolan, komma hem vid femtiden och försöka skrapa ihop någon sorts middag. Sedan plugga resten av kvällen. Alltid känns det som att man ligger efter med något, det finns alltid mer att läsa. Pjuh, denna kurs tog verkligen knäcken på mig, trots att vi egentligen har haft väldigt kul!!
Höjdpunkterna under höstens Klinikförberedande kurs har varit:
Sutureringsövningen - att lära sig att sy för första gången med pincett och nålförare, svårt men kul!
Obstetrikkursen - när vi fick lära oss att dra ut riktiga kalvar ur låtsaslivmödrar
Bandageringsövningen - att se Epoxy hoppa omkring på tre ben och vara superglad
Gatloppet - praktiska provet som var sjukt nervöst men gick väldigt bra!
Juverresan - från början gick det inte alls, men till slut kunde jag faktiskt få till ett bra mjölkprov
Övningsoperationen - när vi fick leka kirurger och utföra olika ingrepp på grisar en hel dag
Man tänker inte alls på det när man är inne i det höga tempot, men jag har nog ändå lärt mig en hel del bra grejor denna höst. Även om vissa övningar har mycket mer att önska, framförallt i fråga om tid. Därför var övningsoperationen det bästa under hela hösten - en hel dag hade vi på oss att operera, i grupper om tre och tre med en lärare per grupp. Fantastiskt bra!!
Nu är alltså denna kursen slut, och imorgon börjar mitt nya liv: Klinikrotationen. Detta innebär att jag i ett år framöver ska praktisera på skolans alla olika kliniska delar.
Bilddiagnostik, Patologi, Idisslarmedicin, Hästkirugi och -medicin, Ambulatoriska, Slakteri, Reproduktion, Smådjurskliniken osv. Någon vecka här och någon vecka där.
Detta innebär dock inte att jag kan göra lite vad jag vill. Nej, det är noga uppstyrt vart man ska vara vilka dagar och vad man ska göra. Obligatorisk närvaro måndag till fredag 8 till 16, ibland tidigare mornar och senare dagar beroende på vad man gör. Plus obligatorisk jourtjänstgöring vissa nätter och helgdagar. 32 timmarpass - ja! Och frivillig jour när helst man känner sig manad.
Kommer att ha en momentbok också där lärare ska skriva under när jag har gjort olika grejor. Plus att vi ska ha en hel del föreläsningar och tentor i varje delkurs. Vissa JÄTTE-tentor. Så jo, jag kommer att ha rätt fullt. Hoppas att det blir så kul att jag inte känner någon trötthet! :p
Nej, jag tror att jag ska bege mig mot sängen. Kan behöva en god natts sömn, i veckan ska jag spendera hela dagarna på slakteriet. Besiktiga slaktkroppar och bulta kor. Jo, behöver nog vara på alerten!
ps. jag hoppas att jag kommer ha ork till att blogga också framöver.. ds.
Bjuder på en jättegammal bild som fanns på ett minneskort som T hittade häromdagen. Epoxyliten!
Fjärde året
Vi har hunnit få massor med föreläsningar med praktisk anknytning, plus att jag har fått prova att sticka en ko! Japp, skolan har köpt in några övningskossor till oss, inte dåligt ;p
Jag ser verkligen fram emot det här året, som sägs vara det värsta - jag tror på det bästa!
I varje fall är jag otroligt tacksam över att ha fått en massa erfarenhet i sommar, att redan kunna allt det där jag nu kan gör livet som veterinärstudent såå mycket enklare.
Nu är det snart helg!!
Rollspel
Skoldagarna är så långa och påfrestande att det är svårt att tvinga sig själv att fortsätta plugga när man kommer hem. Jag är sjuukt trött hela tiden!
Både idag och igår har jag varit på Asis på morgonen före dagens första övning/föreläsning. Igår morse gäspade jag mig igenom den hela hästen som min grupp gick igenom. Därefter förflyttade vi oss till en häst i levande skick och tränade klinisk undersökning. Sedan tillbaka till Asis igen då vi fått ett nytt hästben att dissekera, tyvärr var det inte det fräschaste materialet jag sett... Äldrekursare, vad har ni gjort med dem egentligen?!
Imorse var vi på Asis tidigt igen och fortsatte med benet. Efter det föreläsning om MR, scintigrafi och datortomografi fram till lunch. Efter lunch hade vi en superintressant övning vid namn Samtalsträning. Mycket roligare än vad det låter! Det gick ut på att vi skulle ställas inför svåra situationer med djurägare som kan uppkomma i vårt framtida yrke.
I smågrupper turades vi om att rollspela veterinär eller djurägare, innan fick man vissa instruktioner, men man visste inte som veterinär hur djurägaren skulle vara. Sen skulle man helt enkelt göra sitt bästa för att reda upp situationen. Till exempel om det kommer en djurägare som bara bryr sig om pengar och vill få sin häst utdömd för en liten sårskada, eller en äldre dam som tycker att skabb är otroligt skamligt och hon inte vill ha någonting med behandlingen att göra.
Det var kul att spela djurägare, och väldigt svårt men lärorikt att inta veterinärrollen. Jag kan bara säga att jag ser fram emot att få utmaningar i framtiden ;)
Nu ska jag iaf göra någon nytta, och baka en citron- och limepaj inför basgruppsmötet imorrn. Efter det så kaaanske jag orkar plugga lite.. eller sova :p
Bruno
Ikväll har vi haft besök av M & I, trevligt värre! Jag bakade citron- och limekaka, det är en av mina favoriter bland efterrätter (undantaget ris á la malta, marängsviss och fruktsallad). Mums! Tobias visade Total blackout på Kanal 5 play, det märks att de är släkt de båda bröderna då de har samma humor :) Plus att deras pappa också tyckte programmet var fruktansvärt roligt.. Jag & I var mer måttligt roade :p
Annars så har skolan rullat igång med hög fart igen. Inlärningsmålen för denna veckan känns oändliga! Samtidigt ger alla övningarna vi ägnar åt oss i skolan väldigt mycket mer än bara föreläsningar, plus att vi faktiskt har lärt oss det mesta en gång förut - men ettan känns väldigt långt borta just nu.
Tillbaka på gamla Asis igen, med näsan nedkörd i sprithundarna vars ångor gör en vimmelkantig. De där musklerna finns kanske någonstans i minnet ändå, och benknölarna går lättare att lära in denna gång. Men mycket att plugga är det hursomhelst, så jag tror att Valborg får bli en plugghelg. Jag vet ju själv hur svårt jag har att slappna av när jag vet att en massa plugg bara ligger och väntar på mig därhemma. Dessutom kommer ju farmor och farfar till Uppsala, så jag måste hinna se dem en stund också :)
Slut på svamlet, nu ska jag bums isäng!
Arga djur
Idag har vi auskulterat både hästar och hundar. Det var min första kontakt med skolans egna undervisningsdjur. Måste erkänna att intrycket inte var särskilt gott. Hunden vars hjärta jag & A skulle lyssna på, morrade så fort vi tog i henne. Till sist fick vi ge upp, då jag saknade lust att bli biten.. Senare, när vi övergick till hästen, var den lika sur. Högg i luften mot oss.
Men HALLÅ?! Vad kan vara mindre läskigt än att en snäll veterinärstudent håller ett stetoskop mot huden? Hur ska det gå när vi ska träna att sticka dem!? Jag vill inte veta.. Man tycker ju att undervisningsdjuren borde vara utvalda och tränade för att passa så bra som möjligt till uppgiften. Nåja, när vi till slut bytte ut både hunden och hästen fick vi väldigt snälla djur. Kanske bra att jag numera vet vilka man ska hålla sig bort från :p
Dagarna är väldigt långa, jag kliver upp samtidigt som T för att hinna gå en ordentlig promenad med hunden innan åtta då vi börjar. Cyklar såklart hem på lunchen också. Hemma efter fyra, går ut med jycken igen, och lagar sen mat. Klockan var runt sju när jag var färdig. Nu har jag en hel del på min Att göra-lista, mycket planering ska göras inför både påsken och sommaren. När allt har fallit på plats lite mer ska jag berätta hur planerna ser ut! :D
Hoppas T kommer hem snart, han har beordrad övertid ikväll men jag hoppas han hinner hem till DH :)
Källa
Råttor eller möss?
Efter att den ena efter andra i min grupp blev bitna och bomaterialet i mössens bur färgades blodrött, blev jag väldigt nervös, och övertygad om att möss inte är min grej. Råttorna däremot var huur söta som helst, supermysiga och trevliga. Väldigt nyfikna och gillade att bli hållna. Deras lilla nos och vibrerande morrhår fick mig på fall. Råttor går helt klart först!
Nåja, jag lyckades iaf undvika att bli biten, så dagen var nog ändå lyckad. Veckan har bestått i diverse övningar på döda och levande djur. Igår obducerade jag en jättefet kaninhona. Hum, hum. Och jag har lärt mig en massa om kaninsjukdomar, så att jag nog skulle kunna lista ut vad mina kaniner har dött av. Tror faktiskt att jag kan bli en bra smådjursveterinär nån gång! :)
Vad som händer annars är att jag har börjat leta vetenskapliga artiklar till mitt kandidatarbete. Jag ser fram emot att få sätta igång. Ganska snart blir det också så, redan nu på onsdag får vi ut hemtentan till denna kurs, så när den är skriven och klar börjar kandidatarbetet!!
Ikväll har jag varit ensam igen, är ganska van med det faktiskt. T var kvar på jobbet och grejade med skotern fram tills före nio. Det kan hända att han säljer den snart. Lite tråkigt, men jag hoppas att han köper en ny som är minst lika bra som den gamla!
Sankta Lucia
Det är tradition (en av vääääldigt många) på veterinärprogrammet att treorna lussar för resten av klasserna. Vad jag inte riktigt hade fattat var att vi även skulle lussa för all personal på djursjukhuset, på SVA och på lunchrestaurangen. Puh!
Och så bjöd vi på lussefika i klasserna: julmust, lussebulle och pepparkaka. Lite surt bara att vi inte fick något fika själva. Men imorrnbitti har vi sista lussningen, måhända att de blir kvar nån pepparkaka då..
Annars då? Detta är första dagen på den sista veckan av termin fem (av elva) på veterinärprogrammet. Tänk att jag snart har hunnit halvvägs! Känns helt ofattbart.. Jag ska verkligen bli veterinär!! :D
Hursomhelst så längtar jag hem en massa, och jag kan faktiskt fokusera på jullovet. Jag klarade Farmakologitentan - med nöd och näppe, men ändå - så nu tänker jag ta mig ledigt!
Sen åker jag nog tillbaka till Uppsala ganska tidigt, för att tentaplugga intensivt sista veckan, istället för att plugga halvdant under lovet. Tenta igen den 14e januari. Men den ska jag inte tänka på just nu :p
Stress & studiebesök
Har haft så extremt fullt upp den senaste tiden så prioriteringarna har legat på annat håll. Hoppas att det lugnar ned sig snart, för jag börjar vara less på att känna mig otillräcklig. Varje kväll när jag ska gå isäng kan jag inte sluta tänka på allt jag skulle vilja ha gjort under dagen. Men inte alls hunnit med...
Samtidigt så har jag hunnit plugga ganska bra, och gjort en massa skoj också!!
Till exempel har vi varit på folkracetävling och hejat på T:s arbetskompis. Och varit två gånger och hälsat på lille bebisen som en annan av T:s arbetskompisar tillika granne har blivit pappa till. Jag hade glömt bort hur otroligt små de kan vara!! Han får växa i kläderna han fick av oss :p
Förra veckan skrev vi alltså höstens första salstenta. Den handlade om dosräkning, receptskrivning och föreskrifter. Igår fick vi igen den - jag hade 100% rätt på båda delarna! Jippi! Nu närmar sig dock den stora tentan, så någon paus blev det inte.
Efter tentan satte jag igång att röja lägenheten, planera storhandling osv. För hela torsdagen gick bort iom att vi var på studiebesök på Astra Zeneca i Norrtälje. Mycket intressant! Vi fick föreläsningar och rundturer bland forskningsavdelningar och försöksdjur.
Vilket etiskt dilemma det är med försöksdjur! Djuren hade det ändå hyfsat och man klarar sig tydligen inte utan att testa på djur, men jag tyckte synd om hundarna som aldrig får gå ut.. och kaninerna som saknade strö och inte hade tillgång på hö - hur bra mår dom egentligen..?
Sen så var det helt stört att den allmänna uppfattningen inom läkemedelsbranchen är att djur inte kan känna smärta. Deras reaktion menar de är bara svar på nociceptiva stimuli. Bah! Så enligt dem kan man inte säga till en läkare att djur har ont, då får man mothugg. Det har jag svårt att tänka mig, eller är det bara för att jag är så insnöad inom djurvärlden?
När jag kom hem från en lång dag (bussen gick 6.30 och återkom 18.30) var det skönt att mötas av bilen med inte bara älskling, utan också min kära vän L! Hon har varit här ända sen dess till och med igår morse. Men vad vi hittade på får jag nog skriva i ett eget inlägg, annars kommer ingen orka läsa :p
