För- och nackdelar

Det bästa med mitt långa sommarjobb som veterinärassistent är att jag har fått med mig så enormt mycket kunskap och erfarenhet, som kommer att bli väldigt användbar i mitt framtida yrke (vilket inte är så långt borta som det låter, nästa sommar får jag ju faktiskt jobba som veterinär på riktigt).

Förra sommaren var jag så fokuserad på alla praktiska detaljer, och på allt jag skulle hålla i huvudet. I sommar har det praktiska inte varit något problem alls, istället har jag kunnat fokusera på vad veterinärerna egentligen gör med sina patienter och varför. Att ta en röntgenbild är enkelt, att tyda den är en utmaning. Att ta ett blodprov är enkelt, att fundera över provsvaret är viktigare. Att injicera läkemedel är enkelt, att ta beslut om vad hunden ska få är desto mer ansvarsfullt.

Jag har fått en mycket större insikt och förståelse för hur veterinärerna lägger upp sitt arbete. Detta har underlättats av att vi har haft två tf-veterinärer anställda i sommar (dvs. som det jag kan arbeta som nästa sommar), genom att de hela tiden har diskuterat sina fall med de andra veterinärerna. Vilket jag såklart gärna har lyssnat på och tagit till mig av!

I sommar har jag även fått ett nytt ansvarsområde (tillsammans med min kursare E), nämligen att fungera som narkossköterska. Har just konstaterat att jag faktiskt helt självständigt kan förbereda operationssalen inför olika ingrepp, samt premedicinera, lägga permanentkanyl, söva ned och i övrigt förbereda patienten inför operationen, sedan lägga över djuret på gasnarkos och övervaka samt anpassa narkosen individuellt, samtidigt som jag assisterar kirurgen med allt som kan tänkas behövas. För några månader sedan hade jag noll koll på allting som rörde operationerna, och nu känns det väldigt hemtamt. Ganska skön tanke! :D

Så till nackdelarna.. Att jobba som veterinärassistent innebär att man får sköta allt grovjobb. Det är ett tungt arbete att städa en stor klinik (som saknar städerska) varje dag. Särskilt på helgen när man gör ALLT själv! I slutet av sommaren hade vi dessutom få veterinärer pga. en sjukskrivning, och därför hade vi mindre av själva jobbet med djuren. Det innebär att man måste städa ännu fler av dagens timmar, och min högeraxel har fortfarande inte blivit riktigt bra sedan förra sommarens maratondammtorkning av hela hästkliniken. Aj!

Om ni undrar hur jag då känner inför att bli veterinär: trots allt ansvar och paniken som jag garanterat kommer att känna över allt jag INTE kan, så kan jag ändå knappt bärga mig tills jag får slippa all städning och ägna mig åt att klura över svåra fall istället; och att äntligen få skära i och sy ihop djuren! ;) Dessutom är jag så lycklig över att ha fått chansen till att få lära mig allt detta före min smådjurspraktik på skolan - tänk vilka mängder av viktig information jag kommer att kunna ta till mig bara för att jag har en så fin grund att stå på! :)
Trackback
RSS 2.0