Kraven

Jag har druckit lite kaffe ikväll, för första gången på länge. Avsaknaden av sömn kom som ett brev på posten! Tänkte att det kunde vara lika så bra att skriva ned mina nattliga tankar, kanske jag kan lära mig något av detta iaf! Förresten så kan jag blogga via mobilen nu! :D

Det jag har funderat över är vilka krav jag egentligen ställer på mig själv. Jag blir i princip aldrig nöjd över min egna insats! Vare sig det gäller skolan, relationer, hundträning, egen träning, hushållet osv. Jag är bra på att strukturera upp och göra färdigt en sak i taget, men jag har väldigt svårt att verkligen känna mig klar med en uppgift, eftersom jag alltid strävar efter perfektion. Vilket ju är svårt att uppnå i alla situationer..

Ta en vanlig vardag som exempel. Jag går i skolan 8-16, ett heltidsjobb bara det. Före skolan, på lunchrasten och efter skolan går jag minst en halvtimmes promenad med hunden. När jag kommer in är jag väldigt trött efter en ansträngande dag där jag behövt koncentrera mig konstant, men känner ändå att jag måste börja diska, plocka undan, laga mat, planera handling, vattna blommorna, dra över golven med moppen, etc. etc.

Hela tiden gnager dock det dåliga samvetet över allt plugg som jag borde ägna mig åt. Sen ska jag umgås med T också när han är hemma. När T sedan börjar dra sig till sängs, kommer jag igång med pluggandet. Synd bara att klockan då har blivit mycket och jag också borde sova för att orka med nästa dag.

Tiden räcker liksom aldrig till för det jag egentligen hade tänkt göra, och jag förstår knappt själv varför jag har inställningen att det är på mitt ansvar alltihopa. Om jag vill ha hjälp måste jag be T; som är trött efter jobbet och vill sitta i soffan och se tv. Och det känns fel att tvinga honom. Problemet är bara att jag oftast är ännu tröttare än honom, och mitt skolarbete tar fler timmar än hans jobb..

Fast egentligen vet jag ju varför. Jag VILL göra allt själv bara för att det ska bli perfekt. Jag VILL ha maten på bordet när T kommer hem och att lägenheten ska vara städad. För det är först när allt är perfekt och jag har gjort allt på mitt sätt som jag verkligen kan slappna av! Jag pluggar till exempel mycket bättre när jag kan fokusera bara på den uppgiften. Men jag borde faktiskt lägga större ansvar på T, jag vet ju att han klarar det - om han bara får överkomma sin lathet..;)

Nej, nu har jag svamlat tillräckligt för denna natt, ska blunda och göra ett nytt försök att somna. Natti!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0