Pälsdjursallergi hos barn
Såg på Unga mödrar (dokumentärserie) häromdagen. Ett av paren som snart skulle ha barn hade gjort sig av med sina katter och skulle nu sälja sin hund, på inrådan av deras barnmorska. Nu fick vi ingen motivering till varför detta skulle ske, men jag blev ändå upprörd. Vad kan en barnmorska ha för anledning till att få föräldrarna till att göra sig av med sina husdjur strax innan födseln?!?
Något som jag har hört ryktas om tidigare, är att blivande föräldrar gör sig av med sina husdjur för att undvika att barnet blir allergiskt mot pälsdjur. Ingenting kan vara mer felaktigt! Om man har läst lite immunologi förstår man snabbt att det krävs kontinuerlig kontakt med olika ämnen för att kroppen ska "vänja" sig vid dem och inte reagera mot dem.
Vid en allergisk reaktion kommer det in ett nytt ämne (allergen) i kroppen som då ses som främmande och bekämpas, det är kroppens egna reaktion som orsakar symtomen (rinnande näsa, klåda osv.) på allergi. Med andra ord är risken större för allergi om man inte utsätts för ämnet under uppväxten, och sedan träffar på exempelvis en hund.
Tvärtom kan man faktiskt "bota" en allergi, eller iaf förbättra den, genom att utsättas regelbundet för allergenet i små mängder, så att kroppen får en ny chans att vänja sig vid det. Detta gör man hos människor med svåra allergier, och även hundar - till exempel min egen hund Epoxy. Han är allergisk mot dammkvalster och jag sprutar i honom en lösning med just dammkvalster en gång var tredje vecka. Detta är den enda medicin som har hjälpt - och han är mycket bättre. Ibland blir man helt bra, men ofta fortsätter behandlingen livslångt.
Bild på mig från ikväll - dags att spruta Epoxy med dammkvalster! ;)
Eftersom jag går en vetenskapligt underbyggd utbildning ska jag självklart underbygga mina uttalanden med vetenskapliga artiklar. Man har nämligen på senare år gjort flera stora födelsekohort-studier, dvs. man har följt barn från födsel till vuxet liv, och jämfört exponering (dvs. om de haft pälsdjur) med sjukdom (om de drabbats av allergi).
Resultaten av studierna är entydiga:
Att växa upp med en katt eller hund ger ingen ökad risk för att drabbas av allergi mot katt eller hund - istället MINSKAR risken för att drabbas!!!
Dessutom står det i den andra studien att allmänna hälsorekommendationer angående ägande av hundar och katter bör utgå från födelsekohortstudier. Därför hoppas jag verkligen att inga barnmorskor kommer med några andra rekommendationer av denna anledning! Eller för den del att någon tar bort sina djur på grund av lösa rykten.
Om ni har några andra teorier till varför en barnmorska skulle ge detta råd vill jag gärna höra - men betänk att det är ett stort ansvar att skaffa ett husdjur som förväntas leva i 15-20 år. De flesta ungdomar har säkert en tanke om att skaffa barn inom den tidsperioden, så köper man en hund eller katt måste man ju samtidigt ha en plan för att kunna ha barn och hund/katt samtidigt. Tidsbrist ser jag därför inte som ett rimligt skäl!
Inom parentes: jag såg en askkopp full av cigaretter stå inomhus bredvid mamman i serien. Passiv rökning ger i studier jag läst (i motsats till husdjur) en starkt ökad risk för utveckling av allergier och astma hos barn. Kanske barnmorskan borde ha lagt krutet på att få dem att sluta röka (ffa inomhus) istället?!
Mina källor från PubMed:
STUDIE 1
Clin Exp Allergy. 2011 Jul;41(7):979-86. doi: 10.1111/j.1365-2222.2011.03747.x.
Något som jag har hört ryktas om tidigare, är att blivande föräldrar gör sig av med sina husdjur för att undvika att barnet blir allergiskt mot pälsdjur. Ingenting kan vara mer felaktigt! Om man har läst lite immunologi förstår man snabbt att det krävs kontinuerlig kontakt med olika ämnen för att kroppen ska "vänja" sig vid dem och inte reagera mot dem.
Vid en allergisk reaktion kommer det in ett nytt ämne (allergen) i kroppen som då ses som främmande och bekämpas, det är kroppens egna reaktion som orsakar symtomen (rinnande näsa, klåda osv.) på allergi. Med andra ord är risken större för allergi om man inte utsätts för ämnet under uppväxten, och sedan träffar på exempelvis en hund.
Tvärtom kan man faktiskt "bota" en allergi, eller iaf förbättra den, genom att utsättas regelbundet för allergenet i små mängder, så att kroppen får en ny chans att vänja sig vid det. Detta gör man hos människor med svåra allergier, och även hundar - till exempel min egen hund Epoxy. Han är allergisk mot dammkvalster och jag sprutar i honom en lösning med just dammkvalster en gång var tredje vecka. Detta är den enda medicin som har hjälpt - och han är mycket bättre. Ibland blir man helt bra, men ofta fortsätter behandlingen livslångt.
Bild på mig från ikväll - dags att spruta Epoxy med dammkvalster! ;)
Eftersom jag går en vetenskapligt underbyggd utbildning ska jag självklart underbygga mina uttalanden med vetenskapliga artiklar. Man har nämligen på senare år gjort flera stora födelsekohort-studier, dvs. man har följt barn från födsel till vuxet liv, och jämfört exponering (dvs. om de haft pälsdjur) med sjukdom (om de drabbats av allergi).
Resultaten av studierna är entydiga:
Att växa upp med en katt eller hund ger ingen ökad risk för att drabbas av allergi mot katt eller hund - istället MINSKAR risken för att drabbas!!!
Dessutom står det i den andra studien att allmänna hälsorekommendationer angående ägande av hundar och katter bör utgå från födelsekohortstudier. Därför hoppas jag verkligen att inga barnmorskor kommer med några andra rekommendationer av denna anledning! Eller för den del att någon tar bort sina djur på grund av lösa rykten.
Om ni har några andra teorier till varför en barnmorska skulle ge detta råd vill jag gärna höra - men betänk att det är ett stort ansvar att skaffa ett husdjur som förväntas leva i 15-20 år. De flesta ungdomar har säkert en tanke om att skaffa barn inom den tidsperioden, så köper man en hund eller katt måste man ju samtidigt ha en plan för att kunna ha barn och hund/katt samtidigt. Tidsbrist ser jag därför inte som ett rimligt skäl!
Inom parentes: jag såg en askkopp full av cigaretter stå inomhus bredvid mamman i serien. Passiv rökning ger i studier jag läst (i motsats till husdjur) en starkt ökad risk för utveckling av allergier och astma hos barn. Kanske barnmorskan borde ha lagt krutet på att få dem att sluta röka (ffa inomhus) istället?!
Mina källor från PubMed:
STUDIE 1
Clin Exp Allergy. 2011 Jul;41(7):979-86. doi: 10.1111/j.1365-2222.2011.03747.x.
Lifetime dog and cat exposure and dog- and cat-specific sensitization at age 18 years.
Wegienka G, Johnson CC, Havstad S, Ownby DR, Nicholas C, Zoratti EM.
Among males, those with an indoor dog during the first year of life had half the risk [relative risk (RR)=0.50, 95% confidence interval (CI) 0.27, 0.92] of being sensitized to dogs at age 18 compared with those who did not have an indoor dog in the first year. (...) Overall, teens with an indoor cat in the first year of life had a decreased risk (RR=0.52, 95% CI 0.31, 0.90) of being sensitized to cats.
STUDIE 2
Paediatr Perinat Epidemiol. 2010 Mar;24(2):171-8.
Effects of early cat or dog ownership on sensitisation and asthma in a high-risk cohort without disease-related modification of exposure.
Almqvist C, Garden F, Kemp AS, Li Q, Crisafulli D, Tovey ER, Xuan W, Marks GB; CAPS Investigators.
In conclusion, cat or dog ownership reduced the risk of subsequent atopy in this high-risk birth cohort. (...) Public health recommendations on the effect of cat and dog ownership should be based on birth cohort studies
STUDIE 3
In conclusion, cat or dog ownership reduced the risk of subsequent atopy in this high-risk birth cohort. (...) Public health recommendations on the effect of cat and dog ownership should be based on birth cohort studies
STUDIE 3
J Allergy Clin Immunol. 2009 Oct;124(4):745-50.e4. Epub 2009 Aug 22.
Cats and dogs and the risk of atopy in childhood and adulthood.
Kommentarer
Postat av: Julius
Brukar du ta något olagligt innan du börjar skriva din lilla blogg?
Postat av: Malin
Ursäkta vad är det där för en oförskämd kommentar?!
Postat av: GinaL
Bra fråga faktiskt! Mitt blåsljud har jag haft sen jag var liten och vad jag kan minnas har jag alltid varit tvungen att ta penicillin innan något ingrepp i munnen, tex dra ut en tand. Men varför vet jag egentligen inte konsigt nog :o Fast det handlar väl om att jag lättare skulle kunna få infektioner men vet inte hur eller varför. Men sen tror jag att dom verkligen tar det säkra före det osäkra när det gäller det där, en hjärtläkare sa att blåsljudet var så litet att det knappt var något att bry sig om :)
Trackback
