.

Ännu en bild från Piteå, då det som sagt gick bättre :p

Epoxy på SKK:s Internationella utställning i Piteå 2008
Då blev han placerad 3:a i konkurrens med Hederspris :)



 

Yeah, that's our name!

Igår var det nämligen Brännbål, vilket traditionsenligt är den fest då årskurs två tar sig ett klassnamn. Namnet är förstås framröstat sedan tidigare, men hemligt fram tills denna dag.

Duktiga medkursare var tidigt på morgonen hos klasserna över oss och sjöng vår vackra klassång, iklädda stövlar (se längre ned för förklaring). Äldrekursarna fick på så sätt reda på vårt namn. Amöborna däremot var inbjudna till brännbålet. Det började med lekar, där de tävlade i sina basgrupper. Vinnande basgrupp i varje deltävling fick en bokstav till namnet. Första grupp att komma på namnet vann alltihopa såklart.

Jag, L & A hade hand om en vattenstafett. Skulle egentligen hålla till utomhus men då det var iskallt och regn ute, så flyttade vi in på tjejtoan istället :p Varmt & blött blev det! Trevligt att få se lite mer av amöborna också. Vet inte om det är för att jag har vant mig vid min egen klass, men jag uppfattade dem som en mer brokig skara människor :) Brännbålet avslutades med tacopajbuffé följt av disco. 

Själv lämnade jag dock spektaklet redan klockan sju, då jag körde och hämtade mormor hos kusinerna. Hon skulle nämligen hem till de norra skogarna igen imorse, så jag ville ju att hon skulle hinna hälsa på oss en sväng också. Älskling hade varit duktig och handlat en massa gott kvällsfika. Som han sa själv: han älskar verkligen att handla sånt som har med frukost att göra. Middag däremot skulle han helst slippa fundera över. Han skulle kunna leva på en meny bestående av: spaghetti & köttfärssås, makaroner & korv, pyttipanna och pannkaka. Någon som har missat att jag gärna varierar mig lite mer? ;p

Jag, T och mormor såg på Bonde söker fru och Grey's Anatomy tillsammans. Sedan skjutsade T tillbaka henne och jag passade på att läsa igenom labhandledningen inför morgondagens laboration. Som för övrigt innebar att vi fick söka efter parasiter i olika sorters djurbajs. Låter det inte trevligt så säg :p

Ifall någon undrar över klassången så kommer texten här nedanför. Melodin är "When Johnny Comes Marching Home".

Här kommer Stutis bästa klass
Veternitas
Behöver aldrig slå i Fass
Veternitas

Amöban rodnar från topp till tå
För alla vill ju med oss gå
Jublet höjs
När Veternitas stövlar in

Ring oss om din ko är kass
Veternitas
Botar både hov och tass
Veternitas

Äldrekursare vill oss få
För alla vill ju med oss gå
Jublet höjs
När Veternitas stövlar in





Förresten - har jag någon läsare som är duktig på design? Vi ska nämligen få vårt klassnamn/klasslogga broderat på våra klassjackor. Det enda förslaget som kommit in föll mig inte alls i smaken. Brodyren blir svartvit och kan inte vara för detaljerad. Det vore verkligen snällt ifall någon kunde ställa upp - och sedan få sitt alster visat på 100 veterinär-ryggar! ;)

Glass med banan & chokladsås, mums. Observera ♥-strösslen ;)

 Tänk om han kunde gå lika fint på tävling som på träning...



 

Så mycket har hänt i helgen att jag inte ens har hunnit uppdatera!

Fredagen var ju som sagt inläsningsdag, var sjukt omotiverad hela dagen och fick i princip ingenting gjort. Det värsta är att jag får så dåligt samvete att jag inte klarar av att göra något annat än att plugga heller. Så då sitter jag där, med ett papper i handen, och ögonen glider iväg till tv:n. Och förstår varken det jag läser eller vad som händer på tv:n. Inte alls bra!

När jag låg i sängen och tittade på en film om bakterier, och det kändes som att ingenting kunde muntra upp min trista dag. Då kom fina älsklingen hem med ett stort paket och en kasse mat. Han gav mig paketet och stängde in mig på rummet medan han lagade mat. Två Guitar Hero-gitarrer och ett GH-spel! Gissa om jag blev glad?!

När jag väl fick komma ut hade han städat undan, diskat och lagat detta:


Ja, jag vill ha banan & avocado i mina:)

Tända ljus och allt! Vilken otrolig pojkvän jag har ändå :) Åt och spelade GH sen såklart, tills Idol började. Hann dock bara se Erik innan T:s arbetskamrat ringde och frågade om vi inte ville komma över till dem istället. Det ville vi såklart så det var bara att kasta sig i duschen, byta kläder och dra iväg. Mycket trevligt! Bjöd på ost och kex gjorde de också - de firade faktiskt 4 år tillsammans den kvällen :)

Kom hem sent, och T stöp isäng på en gång. Jag däremot stoppade in en älgstek i ugnen för att återgälda T för hans fina överraskning. På lördagmorgonen togs den ut ur ugnen och marinerades. Vi hade tvättid fram till två, sen åkte vi ut en sväng på Gränby. T skulle prova kläder, men vad slutade det med? Jo jag kom hem med nytt, älskling var tomhänt. Typiskt.

Handlade mat också till kvällen. Vad blev det då? Jo tjälknöl! :D Min allra första. Var så spänd på hur den skulle smaka, men det var så underbart gott! Åt potatisgratäng, kantarellsås, vinbärsgelé, vitlöksbröd och sallad till. MUMS! Resten av kvällen spenderades i tv-soffan. Älskling var så snäll och gjorde ett försök att förhöra mig inför tentan, än fast han tycker det är jobbigt.. Åt efterrätt också, alà Tinas Cookalong. Karamelliserad ananas med gräddglass. Också gott ;) 



Söndagen var tävlingsdag, tänkte berätta mer om tävlingen i ett separat inlägg för dem som är intresserade :p Beställde en pizza på hemväg iaf, åt och gjorde oss i ordning för kalas. Moster fyllde år nämligen. På vägen dit köpte vi blommor och hämtade upp den största överaskningen, nämligen mormor ;) Oj vad förvånade moster, farbror och kusinerna blev när hon kom in! :D Åt tårta och drack te, och fascinerades över hur snabbt lillkusin kan lösa Rubiks Kub. Om jag ska vara ärlig har jag aldrig fattat förut att det faktiskt finns system som gör att man kan lösa kuben på 22 drag, oavsett position. En syssla för den som har lite att göra, antar jag :)

Innan vi åkte hem igen hann vi träffa moster nummer 2 en snabbis. De hade åkt ned från Umeå för att gå kurs i veckan. Rena rama släktträffen må man säga ;) Sammanfattningsvis en härlig helg, med god mat och gott sällskap :)

I have a little confession to make.

Jag och min sambo är lite av samma skrot och korn. Vi är lika vad gäller mycket. En egenskap vi båda har är latheten. När vi flyttade ihop började vi med olika regler, för att försöka dela upp sysslorna jämnt mellan oss. Typ att vi diskade varannan gång. Det slutade med att vi drog ut på allt i evighet, vilket resulterade att när man väl var tvungen att exempelvis gå ut med soporna eller diska, så var det huur äckligt & jobbigt & mycket som helst. Detta ledsnade jag rejält på.

Så kom min period av "jag-gör-allt". Diskade, städade och höll undan konstant. Vilket såklart inte höll i längden - vilken människa orkar ägna typ 2-3 timmar varenda kväll åt sånt?! Jo, jag mår mycket bättre när jag har städat runtomkring mig, men till slut fick jag ändå ge upp. Älskling sa åt mig att han hellre hjälper till mer hemma, och får se mig pigg och glad på kvällen, än att komma hem till en städad lägenhet och en trasa till flickvän. En dag när han kom hem fann han mig nämligen helt utslagen på soffan, efter att ha haft en jobbig dag på labben och sedan kommit hem, städat, diskat ett berg, och lagat mat. Var nästan gråtfärdig av trötthet!



Nu är vi inne i en period som jag kallar "tjänster och gentjänster". Jag säger som exempel till T: eftersom jag var så snäll och lagade god mat till dig, så kan väl du diska och ta bort resterna? Då kan han ju förstås inte annat än göra det jag ber honom om. Senare säger älskling: medan jag går ut med hunden kan väl du göra i ordning hans mat? Då gör jag det så klart ;) Fungerar än så länge!

Efter tentan kanske jag får lite ny energi och kan gå tillbaka till jag-gör-allt igen. För jag gillar inte att behöva tjata på T: att han ska torka av diskbänken och att skölja ur sånt som ska till återvinning. Bättre att göra det ordentligt själv istället. :p


Kära läsare, hur fördelar ni hushållsarbetet hemma hos er? Några bra tips? ;)

Fick en kommentar till ett inlägg av en anonym människa (ja väldigt modigt eller hur) om att jag som blivande veterinär borde förstå att hundar inte förstår vad vi säger utan allt bara handlar om inlärda beteenden.

Denna diskussion tycker jag är mycket intressant och jag vill gärna ta chansen att förklara hur jag ser på saken!

För det första så var meningen jag nämnde bara ett exempel, ingenting jag säger varenda dag, så NEJ min hund är inte "van" vid just denna mening. Däremot så vet han vad vissa ord betyder, till exempel "kom" och "sitt": dessa ord uppfattar han sedan ur den mening jag nu säger, och sätter ihop dem till vad han ska göra.

Precis som det faktum att han kan skilja på om jag säger: "kom och lägg dig" eller "gå bort och lägg dig". Mycket handlar förstås om vilket tonläge jag (eller min sambo för den delen) använder, och med vilket kroppsspråk. Men han vet också betydelsen av väldigt många ord. 

En sak du kanske inte har tänkt på är att det är precis samma sak för oss människor - hur skulle vi kunna förstå vad någon annan människa säger om vi aldrig har lärt oss språket? Det är också en inlärning. Skulle du kunna säga till mig att jag inte förstår, till exempel teckenspråk, bara för att jag har varit tvungen att gå kurser för att lära mig vad de olika tecknen betyder? Precis som du är så stensäker på att djur aldrig kan lära sig delar av vårt språk. Sedan om någon skulle lära mig helt fel betydelse på tecknen så skulle inte jag förstå vad någon annan sa på teckenspråk. Man kan bara förstå så mycket som man har lärt sig! Det gäller alla, överallt, och allt!

Språk är alltid en inlärning, även om det känns naturligt när man har fått lära sig det sedan man var liten. Skillnaden mellan människors inlärning och hundars inlärning är egentligen bara att vi gör det för att vi "måste", medan hundar gör det för beröm, godis eller lek.  




Det var det jag ville säga om språk. Sedan så håller jag inte alls med om att hundar inte kan tänka. Alla som tränar med klicker vet hur hundar reagerar när man ska lära in ett nytt moment. Momentet är alltså ingenting som hunden har gjort förut. Ändå så kan den på något sätt utföra precis man vill, helt på egen hand.

Som exempel: jag vill lära min hund att trycka nosen mot fjärrkontrollen till tv:n. Hunden har aldrig lärt sig att trycka nosen mot något annat och har heller aldrig lärt sig något som har med fjärrkontrollen att göra. Hunden har känt lukten av godis och vill gärna ha godis av mig.

Det enda jag behöver göra är att lägga ned fjärrkontrollen på golvet och vänta. Min hund kanske börjar med att sätta tassen på den. Belöning uteblir. Han kanske provar att ta upp den i munnen. Belöning uteblir. Nu när han har provat allt han har gjort innan - hur gör han för att lyckas göra rätt, att få godisen? 

Enligt mig så tänker han. Han MÅSTE ju tänka ett steg längre än han tidigare gjort, för att få den där godisen. Till sist trycker han faktiskt nosen mot kontrollen, jag klickar och han får sin belöning. På en gång förstår han att det var nostryckandet som var rätt alternativ. Han trycker nosen igen mot kontrollen och klicket och godiset kommer. Efter ett antal gånger så är hunden säker på vad den ska göra för att få godisen. Nästa gång han ser kontrollen så provar han inga andra sätt, utan börjar med nostryckningen.

Och ja, detta är NU ett inlärt beteende, men för att komma dit så måste hunden just tänka. Jag kan ge massor av andra exempel när just min hund på egen hand har fått räkna ut vad han ska göra..

Jag tycker att man gör ett stort misstag när man faktiskt nedvärderar sin hund genom att säga att den ingenting förstår. Om man ger sin hund en chans att visa hur mycket den faktiskt kan klara av, så blir hundägandet så mycket mer givande.

Det finns fortfarande kvar mycket av den gamla, hårda inlärningen. Att man trycker ned valpens rumpa och säger SITT. Trycker ned överkroppen och säger LIGG. Man låter inte hunden bli delaktig i sin egen inlärning, och hunden tillåts därmed inte heller att få känna glädje över att den har lyckats göra rätt. Såna personer som fortfarande sysslar med detta, vill säkert inte heller erkänna att hundar KAN tänka själva. Kanske min anonyma läsare är en av dem, vem vet...

Kvällsposten, som skrivit om händelsen, gjorde en undersökning där 90% av läsarna tyckte att mannen gjorde rätt. Jag måste säga att jag hör till skaran som tycker att det var fel. För det första så håller jag inte alls med om att det var nödvärn. Mannen som stannade sin bil och hoppade ut med en kniv i handen, hade ingenting alls med händelsen att göra. Hunden var varken aggressiv mot honom eller mot terrierns ägare, utan brydde sig bara om den andra hunden. Det finns heller ingenting som säger att hundar skulle vara aggressiv mot människor bara för att den inte gillar andra hundar.  

För det andra så tycker jag att rätten att avliva en hund hör först och främst till hundens ägare, och därefter till veterinärer, polis eller andra kunniga hundmänniskor. Ingen obehörig person ska ha rätt att ta livet av ett djur, om det nu inte står mellan människan och djurets liv. Det gjorde det absolut inte i detta fall. För det tredje så hade mannen redan fått loss den angripande hunden och släpat iväg den. Faran var över. VARFÖR var han då tvungen att döda hunden?! Detta måste enligt mig vara ett grovt brott.

Det konstiga i sammanhanget är att mannen riskerar att bli åtalad för vad? Jo brott mot vapenlagen och SKADEGÖRELSE! Hur kan det klassas som skadegörelse att döda en sällskapshund?! Jämför de detta med till exempel att repa någons bil? Varför inte djurplågeri, som man kan dömas för om man utsatt ett djur för lidande. Att döda en hund måste väl ändå vara högsta gradens djurplågeri??

Ja det var min åsikt. Ni får gärna dela med er av era åsikter :)

Klockan är inte ens 12 och jag har torkat upp hundkräk två gånger redan. Vad är det med dig, Hund?! (brukar kalla honom "Hund" när han inte ligger bra till hos mig)

Varför gör han det när bara JAG är hemma? Varför inte på kvällen när T har kommit hem från jobbet? Varför kan inte han få städa efter vår hund, och må dåligt? Okej, det där var kanske inte så snällt. Käre T är något mer känslig för äckliga saker än vad jag är. Så det är kanske till det bästa att bara jag är hemma ändå..

Fast ärligt talat så saknar jag den tid då vi båda jobbade/gick i skolan oregelbundna tider. T jobbade skift och jag jobbade när jag kände för det. Skola typ tre timmar i veckan. Vi kunde gå promenader, åka och fika, gå i affärer på dagarna osv. Numera gör vi mest ingenting. För vem har egentligen lust att sticka näsan utanför dörren när det stormar, är iskallt och grått ute? Ett väder som tydligen ska hålla i sig över helgen, och sen till veckan kompletteras ytterligare med regn, enligt tv 4:s vädergubbe imorse. Jippi.

Numera kommer vi hem sent båda två, äter middag och orkar sedan inget mera. Eller ja, T är iofs mycket duktig och springer var eller varannan kväll, men så mycket mer än så blir det inte. Förutom lite hundträning då. Som just nu ligger på is eftersom vi har anmält oss på lydnadstävling i helgen och försöker vila hunden i form. Wish us luck!

Nä, nu ska jag väl fortsätta med tentaplugget. Iaf nånting positivt med att man håller sig inomhus - det går inte att undvika alla handouts från våra föreläsningar som ligger utspridda i lägenheten. Sådeså!

Hade ju tänkt lägga in bilder på den gigantiska golden/njuffe-blandningen jag & syster hundvaktade i söndags. Pga olika omständigheter (seg syster & krånglande pojkvän-mobil) så har jag inte kunnat lägga in dem förrns nu. Men här kommer dem äntligen!

Måste erkänna att det är väldigt skönt att komma hem till sin egna hund, som man har präglat för att passa oss så mycket som möjligt, ända sedan han var valp. Jag älskar det faktum att jag kan prata med honom som en människa och han ändå förstår vad jag menar. Som på morgonen när jag står framför spegeln på toan och jag ser i ögonvrån att han är utanför så säger jag bara "Kom in och sätt dig du". Han kommer in och sätter sig och jag kan ta ut sömnen ur hans ögon.

Men Svullo var inte så dum han heller, sötnos! :)

Så brukar käre T säga när man ber honom att göra någonting :p

Men allvarligt talat så är mitt liv ganska packat med things to do just nu. Hinner inte ens uppdatera bloggen som ni kanske har märkt. 

Har hållit på med mitt lilla pyssel, som nästan är färdigt nu. Saknas bara sista pusselbiten, som T så snällt skulle inhandla idag. På tal om det så ska jag ringa och påminna honom innan han slutar, annars kommer han antagligen hem utan :p

Börjat plugga en del inför bakteriologitentan om en och en halv vecka. Som tur är har vi fått bättre med insläsningstid än vanligt (tack årskurs 3 för att ni klagade i utvärderingen!) så jag borde hinna färdigt i tid. I tisdags fick jag en helledig kväll att bara ägna åt pyssel & plugg, hur skönt som helst. Älskling lagade mat, diskade och plockade undan.

Igår när jag kom hem från labben, ställde jag mig och lagade mat. Mm, köttfärslimpa med potatis och morotsstuvning. Fick skynda oss äta när T kom hem halvfem, för kl 17 skulle vi plocka upp L på Flogsta. Iväg till gården för att rida. Hästarna kändes så fina, precis som förra gången vi red. Jennifer tjurades lite - hon försöker verkligen smita undan allt som är jobbigt, men jag kunde trava ordentligt med henne för första gången och traven var riktigt fin! Det känns så skönt att det går framåt, och vi behöver inte ha någon brådska..

Ikväll är det äntligen dags för klubbmästerskapet i agility. T & Epoxy SKA tävla, och jag längtar galet mycket tills klockan 19 ;) Måste bara fixa mat innan husse kommer hem. Sen gäller det att jag hinner packa inför helgen också, innan imorgon. Ska nämligen åka med en kursare till Örebro direkt när vi är färdiga med labben på eftermiddagen.

Det ska bli så roligt att hälsa på älskade lillasyster! Vi träffas ju inte så ofta, vilket är lite dumt då vi faktiskt bor närmare varandra nu än nånsin ungefär. Hursomhelst så ser jag framemot att få se vad hon har för planer för helgen ;) Bäst jag börjar packa!

♥ Lillebror & lillasyster ♥

Det har blivit mycket hundsnack de senaste inläggen så jag tänkte nu istället berätta vad annars vi gjort i helgen ;)

I fredags kom älskling hem med sushi OCH chips, precis som om han läst mina tankar. Han sa att han hoppades att jag därmed skulle förlåta honom för att han inte dammsugit än som han lovat. Det gjorde absolut ingenting! ;) Åh, vad gott det var! Sushin allra mest, jag njöt av varje tugga och wow - vad wasabi är gott! Senare blev det också chips och guacamole, då vi såg Idol.



Igår efter WT:et, svängde vi förbi brukshundklubben och tränade lite slalom. Kan hända att vi apporterade liiite dummy också ;) Hem, åt järnmackor, drack nyponsoppa och såg film. X-men origins - Wolverine. Den var faktiskt inte så dålig.

Pluggade en del, T slappade, och jag roade mig med att kika på SKK:s Hunddata på hur det har gått för övriga deltagare i den stundande lydnadstävlingen (startlistan har nämligen lagts upp på hemsidan). Om ni så gärna vill veta så var det bara en av hundarna som fått första pris tidigare ;) Till sist såg vi fotbollen av nån konstig anledning - varken jag eller T är särskilt förtjusta i att titta på denna sport (hellre hockey). Så gick det ju som det gick också :p

Idag var jag uppe tidigt, duschade, kokade gröt och begav mig sedan till kyrkan. Efteråt hittade jag mina kära släktingar som hade supergoa kanelbullar med sig. Själv stod jag för kaffet. Trevligt värre! T hämtade mig, och på väg hem svängde vi förbi Arken, en djuraffär som vi aldrig brukar vara i. Tänkte köpa en ny klotång då vår gamla börjar vara slö, men T tröttnade på att vänta i kassan så länge så det blev ingenting.

Hem, bytte om och gick ut på prommis med kursare K och en dobermann. Lite bus blev det iaf, och Epoxy har sovit i princip sedan dess! Förutom att jag drog fram utställningskopplet en sväng, var ju huur länge sen som helst, men Epoxy var helt med på noterna. Han verkar faktiskt gilla det här med att springa bredvid och sen stå fint en stund. Lättförtjänta godisar tycker han antagligen ;)



När vi kom tillbaka gjorde vi egen pizza. Efter middagen ringde jag käre lillebror, var bara tvungen att höra hans röst då jag drömde mardrömmar om hans död inatt - usch vad jag grät i sömnen ;( Samtalet slutade med att jag lovade att återigen installera Diablo II på datorn. Tog en bra stund men sen spelade vi tillsammans! Fram tills nu ungefär. Hör snarkningar från soffan så jag tror jag ska överge datorn och väcka sötis istället. Kanske orkar plugga lite innan läggdags också om jag är riktigt duktig :)

Åh vilken lärorik förmiddag vi har haft idag!

Åkte som sagt ut till Fjällnora idag, var där vid tio imorse. Har aldrig sett så många svarta hundar på ett och samma ställen! Var mest flattar men en del jaktlabbar också. Såg bara en enda golden. Allihopa skötte sig exemplariskt med tanke på hur nära inpå varandra alla hamnade.

På vägen till hundbadet fanns flera närsöksrutor. Vi såg tyvärr ingenting av apportarbetet då skogen var för tät, så vi stannade bara en liten stund vid varje hållplats. Nere vid badet såg man som tur var allt mycket bra: här testades markering/dirigering. Ett kösystem tillämpades så det var nybörjar-, öppen-, och elitklasshundar om vartannat, vilket ju gjorde åskådandet ännu roligare. 

Nybörjarklassen gick till på så sätt att en dummykastare stod ca 30 meter från hunden, dold bakom ett träd. Hunden skulle såklart föras utan koppel. När föraren markerade att han/hon var redo, kastades dummyn i en vid båge upp i luften till höger. Samtidigt siktade en skytt som stod fem meter från hunden mot dummyn och sköt (med startpistol alltså) mot den i luften. Strax därefter skickades hunden på apport. Detta kallas markering, när hunden tydligt ser var dummyn går ned. Beroende på hur nära nedslaget hunden söker, samt på hur föraren jobbar, kunde hunden ibland också dirigeras till apporten, med hjälp av visselpipa, diverse kommandon och (ibland vilt) gestikulerande. När hunden hittat och avlämnat apporten till föraren, gjordes ännu en markering fast åt vänster.

På tal om avlämningar var det en hel del hundar som hade lite problem att hitta tillbaka till sin förare. Var exempelvis en flat som hade sökt rätt länge. När hunden hittade dummyn, vände den sig om och stod blickstilla. Tittade på kastaren. På skytten. På domaren. På tävlingsledaren. På funktionären. Till sist fick föraren vinka lite diskret - då stack hunden iväg i en välda fart till husse! Såg så gulligt ut ;) 



När andra markeringen hade hittats och hunden var på väg tillbaka kastades en sista dummy, bakom hunden och alltså utom dess synvinkel. Detta var alltså en apport som hunden villigt skulle dirigeras fram till av sin förare. Oftast gick det till så att hunden riktades mot apporten, skickades och när den var i rätt område visslade föraren en signal som betyder stanna. 

Det sköts alltså skott i princip hela tiden, både på mycket nära och på längre håll. Så om vi inte var 100% säkra på det innan så är vi det nu - Epoxy är verkligen helt skottfast :) Han ledsnade dock tillslut på passiviteten, så vi gick tillbaka till bilen och lämnade honom där den sista halvtimmen innan lunch. 

Nu kunde vi dra oss närmare skogen i närsöket, och kunde denna gång se hundarnas arbete mycket bättre. Intressant! Om jag kortfattat ska berätta vad jag lärt mig under dagen blir det detta:

1. Jaktlabbar är överlag bättre apportörer än flattar. Det hade jag väl trott innan också men nu vet jag. Inte för att jag vill ha en ändå :p

2. Om man ska delta på jaktprov ska man klä sig i speciella kläder. Typ kängor/stövlar, gröna jaktbyxor och en praktisk väst. Plus en grön ryggsäck med inbyggd stol. Jag skojar inte, ALLA såg ut så?!

3. Flattar apporterar av ren glädje - labbar arbetar på fullt allvar. Vilket gör att man måste träna på helt olika sätt..

4. Alla förare har olika sätt att föra sin hund: olika tecken, visslingar, avlämningar osv. Alla hundar söker på sitt egna individuella sätt.

5. Epoxy är inte så dålig på att söka som vi trott - om man jämför med andra flattar i nybörjarklass så tar han ungefär lika lång tid på sig att hitta dummyn (bortsett från jaktlabbarna i elitklass då).


Bild från FRK Östras hemsida, WT i våras. Observera klädvalet ;)

Sammanfattningsvis en lärorik upplevelse, som gett oss nytt hopp om att någon gång kunna ställa upp på ett jaktprov med vår egna jycke. Om bara den senaste tidens ovana att bita på dummyn plötsligt kunde upphöra.. Tänk ändå vilken fantastisk hundras vi har, som är så allround att man kan hålla på med i princip allt! Och bli hyfsat bra också. Frågan är bara vad man ska välja - och det här med att ta beslut är vi verkligen kassa på båda två, min sambo och jag :p
 
 

Latin för tamhund om ni inte visste det ;)

Vår kära jycke är ju en stor del av vårt liv som ni alla säkert vet. Nu den närmsta tiden har vi en hel del planerat i hundväg, and I love it!

Jag berättade ju att Epoxy blivit halt i söndags. Gissade att han pga smärtan börjat slicka och bita på tassen, och i den fuktiga varma miljön har sedan hudens jästsvampar börjat växa till, vilket ger en svampinfektion. Vi har Fungiral, ett schampo mot svamp, hemma sedan en feldiagnosticering (grr..) så jag använde det en gång om dagen, torkade ordentligt torrt och så fick han gå med hund-strumpa inne & ute för att undvika slickadet. Dessutom klippte jag bort så mycket päls jag bara kunde mellan trampdynorna för att få det luftigare.

Natten till torsdag hade T glömt sätta på en strumpa och jag blev så rädd att Epoxy skulle ha slickat på tassen hela natten. Undersökte den ordentligt ute i solljuset - och till min stora lycka så var tassen helt torr och fin, rodnaden och svullnaden var i princip borta! Hältan likaså :D

Så på kvällen kunde vi med gott samvete åka på den sista agilityträningen utomhus för denna höst. Det gick verkligen superbra! Tobias har verkligen utvecklats i sin roll som förare på banan. Han är så duktig! Och när T kan - ja då kan Epoxy med. Hos honom har det aldrig funnits några betänkligheter när det gäller några hinder eller så. Så nu när T kan är det fantastiskt kul att se dem röja på agilitybanan! :D

Det enda stoppet blev vid slalomen. Hunden sprang rakt in i pinnarna, gång på gång! Tillslut insåg vi att han inte såg dem ordentligt, på grund av att belysningen lyste rakt mot honom. T tyckte ändå att slalomen inte satt tillräckligt bra, och därför ville han inte ställa upp i klubbmästerskapet nästa vecka. Efter lite tjat från min sida gick han dock med på att träna på slalom fram tills tävlingen, och om det går bra så ställer han upp! Yey! ;)

Imorgon ska vi åka ut till Fjällnora (där vi åkte långfärdsskridskor i vintras) och titta på ett Working Test som Flatcoated Retrieverklubben anordnar. En sån tur att T gick in på djuraffären på centrum efter jobbet och frågade efter hundtäcken. När han svarade på frågan om vilken ras han hade, så frågade butiksbiträdet om vi skulle på evenemanget som FRK ordnade här i Uppsala i helgen. När T kom hem och berättade detta gick jag in på deras hemsida och såg vad det var. Working Test är en inofficiell provform där man vill testa retrievrarnas apporteringsanlag, med hjälp av tidigare nämnda dummies. Det ska verkligen bli spännande!

Sen så kunde jag också läsa på hemsidan att Flatklubben håller utställning den sista oktober och anmälningsdatum har inte gått ut än! Ikväll har vi faktiskt klippt & friserat Epoxy - har på mig en vecka nu att fundera på ifall vi vill ställa upp! :D

Om två helger är det dags för tävling i lydnadsklass 1, för andra gången. I sommar gick det ju inget vidare, eller ja, han gjorde ju allt han skulle utom att han av nån anledning satte sig på läggandet. Han var helt enkelt inte tillräckligt motiverad. Nu hoppas vi på en etta! :)


Såhär peppad var Epoxy på lydnadstävlingen i somras :(


Till sist så har vi ringt och frågat var vår anmälan till viltspårsprovet har hamnat. Tydligen så är det vidarebefordrat till en domare, som alltså inte har fått tummen ur att ringa oss än. De skulle iaf maila och skynda på domaren, så nu kanske det blir ett prov i viltspår snart också! ;)

Som ni förstår är det mycket tid som går till hunden, men det är så sjukt kul och ett stort intresse för oss så det spelar ingen roll! We like :)

Slutade tidigt idag, var så glad, kom hem och började planera helgen. Plötsligt kändes det som att luften gick ur mig och jag blev helt orkeslös. Nu känner jag bara för att göra absolut ingenting! :/

Finns fortfarande några saker jag måste göra:

>Göra klart & lämna in labrapporten för det praktiska provet
>Börja plugga inför nästa tenta
>Träna agility = nöta slalom
>Göra färdigt "pysslet" härhemma
>Gå prommis med K & dobermannsen

Det var väl det. Strök ridningen från listan, liksom slektfesten imorrn och shoppingen inför den.
Hoppas att orken lika plötsligt har tänkt infinna sig lite senare, så att jag kan ta tag i lite plugg.

Just nu ser jag iaf fram emot att älskling kommer hem, lyckades nämligen övertala honom att vi inte orkar laga mat ikväll, utan att han skulle hämta sushi åt mig på vägen hem. Mums! Sen så kommer jag ihåg ett löfte om chips också, vi har faktiskt så att vi kan göra guacamole hemma. Sa han inte något om en B&J också? För att jag varit så snäll och varit hem till hunden varenda lunch nu i två veckor? Tycks minnas det ;)

Så här skulle jag hellre se vår trappuppgång - tala om vackert!

Just nu ser mina vardagar rätt likadana ut. Tänkte därför ge er en inblick i hur min typiska dag ser ut!


6:30   Vaknar av att älskling pussar mig hejdå innan han åker på jobbet. Somnar om.
7:00   Mobilens alarm går igång, jag snoozar.
7:30   Masar mig ur sängen, klär på mig, ger hunden mat och fixar fika.
8:00   Ser Nyheterna
8:10   Går ut med hunden
8:50   Lämnar hunden, borstar tänderna och cyklar till skolan.

9:15-12:00  Föreläsningar på SVA, Patologen
12:00-12:50  Lunch, cyklar hem till hunden, går ut med honom, äter matlåda, cyklar tillbaka.
13:00- ca 15:00/16:00 Laborationer, ibland stannar jag på utskottsmöte.

15:30  Kommer hem, kollar posten, ut med hunden, lagar mat och diskar.
16:30  T kommer hem från jobbet, vi äter mat och ser tv. Kollar mail osv vid datorn.
19:00  Hundträning - löprunda, cykeltur, agility, lydnad eller spår.
20:00  Pluggar
21:00  Ser Desperate el Grey's om det går, annars fortsätter plugget.
22:00  T går isäng, jag fortsätter plugga eller surfar runt på Internet.
23:00  Borstar tänderna och går i säng!


                                        

                        Är fasta rutiner bra eller dåligt, vad tycker ni? ;)

Urtikaria, eller nässelfeber som det svenska namnet är, innebär utspridda, kortlivade, kliande upphöjda rodnader i huden.

I fredags fick vi besök av T:s barndomskompis som nyligen flyttat några mil utanför Uppsala. Åkte tillsammans på allsvensk ishockey, Uppsala-laget Almtuna mot Leksand. T:s lillebror spelar ju som sagt för AIS så det gör ju att matcherna blir ännu mer spännande :) Innan match käkade vi middag ute.

Matchen var helt otroligt rolig att se! Almtuna såg ut att ha lite övertag i princip hela matchen, men hade dock problem med utvisningar i första perioden som slutade 0-0. De kämpade hårt och i början av andra perioden gav arbetet resultat. 3 mål efter endast 2:47 in på andra! Sista peridoden drabbades Leksand av utvisningar och Almtuna fick in två mål till. Matchen slutade alltså 5-0, riktigt oväntat men underbart att se! :D



Bilder från matchen finns på Almtunas hemsida


Efter matchen åkte vi hem och fortsatte på hockeytemat. Det var ju direktsändning av NHL-premiären från Globen. Liite skillnad i fart, teknik och kontringar måste jag säga! ;) Sen åkte P hem.

På lördagsmorgonen drog husse & hund ut på joggingtur medan jag låg kvar och drog mig, riktigt skönt. Gick upp och pluggade inför det praktiska provet i bakteriologi i veckan. T åkte iväg till jobbet också och fixade en grej åt vännen A. När han kom hem hade han med sig en film, Nicolas Cage's senaste film Knowing. Den var faktiskt oväntat bra!

På kvällen hade vi lustigt nog tänkt gå på bio. Men planerna gick i stöpet då stackars vovven blev riktigt dålig. Han fick urtikaria/nässelfeber (se ovan) och svällde upp i ansiktet. Han hade kliande knölar över hela kroppen och var mycket påverkad. Han gick runt, runt, och gnuggade sig mot allehanda möbler för att försöka bli av med klådan. Det var så synd om honom! :( Han har fått så en gång tidigare, och då gick det över efter ett dygn och så även nu. Vakade över honom hela kvällen och sov bara halvt hela natten. T strök på honom när han mådde dåligt, stackaren..



Idag har vi mest tagit det lugnt pga sjuka hunden och att vi hade tvättid. Upptäckte att han helt plötsligt inte riktigt ville stödja på ena tassen, kollade mellan trampdynorna och såg att det var rött och svullet. Antagligen har han klivit på något, kanske en geting, och blivit stungen. Säkert det som hände förra sommaren när han också fick nässelfeber. Jag tvättade tassen och la ett tassbandage och satte på en hundsocka. Då sprang han runt helt glatt igen!

Vännerna från Märsta kom förbi en sväng för att hämta grejen som T gjort åt A. Satt och småpratade en bra stund, efter att de hade åkt skulle T till lillebror för att hjälpa dem att borra upp nå grejor i deras nya lägenhet. Jag passade på att bli avsläppt på Gränby centrum, för att fortsätta sökandet efter nya skor. Två par leggings blev det istället, sen kom T tillbaka. Gick in en snabbis på HM på tillbakavägen och DÄR fanns dem! Mina nya skor för 99 kronor.

Och nej mormor, inga "luddor" (var tvungen att kolla upp vad det var, haha) utan ett par svarta tygskor som ska passa till mina leggings :)

Ikväll har vi renbäddat sängen och vänt på madrasserna (på continentalsängar ska man göra det en gång i månaden), ätit älsklings hemmagjorda sorbet (som han lade ned sin själ i men som tyvärr inte smakade något vidare ändå :p) och sist men inte minst så har jag bakat bröd! Farmors favoritlimpa är såååå god! :D