Breathe
Igår kväll fick jag leka veterinär. I:s vovvsing har nämligen drabbats av våteksem, som sprids väldigt snabbt och skapar läskiga sår. Vid sådana tillfällen önskar jag att jag kunde mera, men samtidigt finns det väl en anledning till att vi ska lära oss en sak i taget.
På tal om det så fick jag resultat från sista tentorna idag. Jag hade SPIKAT etologitentan!! Kul med tanke på att jag tycker att det är så spännande med djurens beteende. Husdjurshygienen gick också bra, den tredje tentan inte alls särskilt bra. Men jag gläder mig åt etologin och att jag har klarat mitt andra år på veterinärprogrammet utan att få en enda omtenta. Liite duktig tycker jag faktiskt att jag är! ;)
Avslutar med några av bilderna jag tog på T:s lillebror & kusiner som tog studenten för en vecka sedan. Grattis till er och tack för kalaset! :)
Livet i macro
Idag är en tråkig dag. Jämfört med Uppsala är det så kallt här uppe. Himlen är grå. Träden har knappt slagit ut, och det blommar inte som där. Jag är ensam hemma. Allt känns bara så trist.
Men det finns en sak som alltid lyckas få mig på bättre tankar. Det är min käraste ägodel, nämligen systemkameran. Genom dess lins framträder en helt annan värld, färgglad och vacker, livfull och spännande. Mitt nya objektiv har en macrofunktion som jag idag testade på allvar.
Även när bilderna kom upp på datorn kunde jag inte låta bli att le. Helt fantastiskt vad roligt det är att fota! Dessutom lyckades jag för första gången få till förutom manuella inställningar även manuellt fokus riktigt bra. Ni får bedöma själva. Nu har jag ju dessutom inte Photoshop att tillgå för redigering av bilderna så dessa är helt orörda ;)
I skuggan
Många av livets bättre ögonblick har passerat, i form av lillasysters student och allt som där medföljde. Stor del av släkten har träffats och skapat gemensamma minnen, som den egenhändigt hopknåpade buffén och den mysiga picknicken vid Mälaren med 15 personer. Varmt och soligt varje dag, sommar helt enkelt.
Allt borde vara helt underbart - om inte en ständig skugga hade vilat över oss alla. Oron för en nära anhörig som drabbats hårt och plötsligt av sjukdom. Jag saknar ord. Jag saknar T. Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden till två dagar innan det hände, då vi pratade i telefon och jag aldrig sa allt jag tänkte på. Önskar att min sorg kunde bytas ut mot samma förhoppningar som andra familjemedlemmar känner. Önskar bara...
