.

Så otroligt mycket har hänt de senaste fyra dagarna att det mer känns som en månad. Jag har skrivit mina sista tentor och därmed klarat av två år på veterinärprogrammet. Fick besök av min familj i Uppsala och firade födelsedagen i efterskott. Lärde mig lösa Rubiks kub. Följde lillebror på klippning. Hjälpte till att leta kläder åt mina syskon. Fikade glass på stan. Hoppade och studsade på konsert med Superchick. Pratade om allt och ingenting med familjen.

Många av livets bättre ögonblick har passerat, i form av lillasysters student och allt som där medföljde. Stor del av släkten har träffats och skapat gemensamma minnen, som den egenhändigt hopknåpade buffén och den mysiga picknicken vid Mälaren med 15 personer. Varmt och soligt varje dag, sommar helt enkelt.

Allt borde vara helt underbart - om inte en ständig skugga hade vilat över oss alla. Oron för en nära anhörig som drabbats hårt och plötsligt av sjukdom. Jag saknar ord. Jag saknar T. Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden till två dagar innan det hände, då vi pratade i telefon och jag aldrig sa allt jag tänkte på. Önskar att min sorg kunde bytas ut mot samma förhoppningar som andra familjemedlemmar känner. Önskar bara...