.

Blev lite full i skratt när jag hittade dessa lappar som fanns kvar efter min allra första termin på veterinärprogrammet, när jag skulle plugga in alla aminosyror. Kan inte säga att jag har använt informationen särskilt mycket i yrkeslivet ;-)

Helgens planerade skotertävling är inställd så då passar vi på att bara vara hemma tillsammans. Ska bli skönt! För sen är det skotertävling varje helg ända fram till påsk. Puh! Nej nu ska jag gå isäng för att vila mig i form, vill inte bli sjuk jag med..

Så idag är det än en gång vila som står på schemat, förutom långpromenader med min käre hund förstås :-) Skulle önska mer än en dags ledighet för återhämtning.. Men det är bara att stå ut en månad till så är det dags för ledighet på riktigt! :-D Så välbehövligt efter ett helt års hårt arbete! Det har jag förtjänat!

Hur som helst, jag lovade ett inlägg om vårt bröllop! Jag och älsklingen (fast mest jag) hade bestämt att vi inte skulle veta hur vi skulle se ut innan bröllopsdagens morgon. Vi sov alltså på varsitt håll hos våra föräldrar, gjorde oss i ordning där och träffades sedan på förutbestämd plats tillsammans med vår fotograf. Vi ville fotograferas ute i naturen då det speglar våra intressen allra bäst. Tyvärr hade vi otur med vädret, det var iskallt, stormade och regnade. Usch vad jag frös! Det var ändå fantastiskt att få se älskling stå dör ute på en udde och vänta på mig, se hans stora leende när han vände sig om och fick se mig. Så fin han var! Fotograferingen blev alltså inte så lång som vi tänkt det på grund av kylan. Vi åkte sen en sväng med finbilen vi fått låna av en bekant. 

När vi satt sen i bilen utanför kyrkan och väntade på att få gå in var vi så sjukt nervösa! Tobias var nästan på väg att starta bilen igen och köra därifrån när klockorna började ringa, tur att vi hade varandra iaf ;-)

Ni vet hur man brukar att säga att förälskelsen alltid svalnar efter en tid och övergår till något annat? Jag har funderat över det väldigt länge, och liksom väntat på att den skulle försvinna. Men vet ni vad, det har den aldrig gjort!

 

Jag och min Tobias har varit tillsammans i åtta år och elva månader - och jag är minst lika kär nu som den allra första dagen av vårt förhållande. Det pirrar i magen när jag ser honom, om han så bara har varit ute med hunden eller inne i ett annat rum ett tag. Tröttnar aldrig på att titta på honom, han är verkligen det finaste jag vet - och jag smälter av att se in i hans ögon.. Det bästa ögonblicket på hela min dag är att komma hem och få kramas med min make - känslan att veta att han slappnar av och känner sig lycklig i den stunden gör att mitt hjärta nästan spricker av kärlek!

 

Minns när vi var på bröllop förra sommaren, då en av tärnorna plötsligt frågade oss hur länge vi hade varit tillsammans. När vi sa "sju år" blev hon helt chockad och sa att hon trodde vi hade varit tillsammans bara några månader eftersom vi såg så nykära ut! Hon tyckte absolut att vi skulle gifta oss då vi verkade vara som gjorda för varandra.. Exakt 20 dagar senare friade Tobias till mig, på midsommarafton 2013. Vet inte om den händelsen bidrog till att han slog slag i saken men det gjorde mig fantastiskt glad i alla fall! ;-)

Vi hade ett fantastiskt bröllop i midsomras och trots att vardagslivet ofta kör slut på energin, finns kärleken alltid där som en grund att stå på. Vi stöttar varandra i vått och torrt. Han är min allra bästa vän som känner mig utan och innan, han kan göra mig galen men får mig att skratta, han kan få mig att gråta men också trösta mig med sina kramar. Vad jag än gör, är det roligare om han är med. Utan honom är jag verkligen halv. 

I år är det alltså premiär för Tobias på Burkarcupen. Pappa har deltagit i många år, tror han varit med sen starten.. Jag har bara tittat på tidigare. Sista åren har även lillebror varit med. Pappa har bearbetat Tobias under lång tid med skotersnack, till slut tog planerna fart om att starta ett eget team i Burkarcupen inför denna säsong, 2015. Förra helgen var det då tävlingspremiär i Bygdsiljum och tro det eller ej men de lyckades övertala mig att tävla då också för teamet!

Lyckades då vinna båda mina heat i backtävlingen, strulade dock till det med en tjuvstart i A-finalen, fick släppa förbi de andra men lyckades till slut ändå komma 2:a! :-D Gav såklart blodad tand, det var dessutom mycket mindre nervöst att deltaga än att titta på.. 

Ett heltidsarbete som veterinär är dock mer än heltid om man räknar antal arbetade timmar. Ligger nog snarare runt 50-60 timmar per vecka i genomsnitt och arbetet är väldigt intensivt. Både tidsmässigt (hinner bara fika ett par gånger per månad) och tankemässigt så man blir sliten helt klart. Skulle ändå inte vilja byta jobb för allt i världen - jag älskar mitt yrke! Men önskade att jobbet inte tog så mycket av min energi som det faktiskt gör..

Sen blev jag riktigt sjuk i höstas, efter en 85-timmarsvecka, drabbades av lunginflammation och var sjukskriven 3 veckor. Borde egentligen varit hemma lite längre än så men var för trött för att orka bråka med läkaren. Så jag fick luftigt bokat och sov mellan patienterna på jobbet. Luftvägarna är fortfarande inte helt återställda så här 4 månader efter lunginflammationen. Det blir bättre för varje vecka, men jag har fortfarande inte vågat mig på någon träning eftersom jag får svårt med andningen bara av att pulsa i lite för djup snö på hundpromenaderna.

Just nu ser jag dock massor fram emot nästa månad, då ska jag ha min längsta sammanhållande ledighet sedan jag började arbeta. Jag och min käre make har bokat in en weekendresa till Paris! Egentligen har vi varit på väg dit sedan för 8 år sedan eftersom jag fick en Parisresa av honom i födelsedagspresent. En veterinärutbildning kom dock emellan! Nu är det alltså äntligen dags - vi tar det som en försenad bröllopsresa istället ;-) 

På tal om det har jag ju gift mig sedan sist! Lovar att jag ska skriva ett separat inlägg om det framöver ;-) Hade en otroligt fantastisk bröllopsdag som jag aldrig kommer att glömma!