Ofattbart

Hur länge jag än låg vaken igårnatt så fanns det inga svar.
Försökte intala mig själv att allt bara var en ond mardröm. Att jag kunde somna om. Vakna nästa morgon och se att ingenting hade hänt. Men det har hänt. Något fruktansvärt som inte ska behöva hända någon, särskilt inte henne!!

Det värsta är allt det hon lämnar bakom sig. Familj, vänner och bekanta. Jag vet att det är massor med människor där hemma som mår dåligt nu och det gör mig så ont! Snälla - krama om varandra, hjälp varandra ur detta. Sörj och gå vidare. Ni kommer klara det!

Och alla andra läsare - det kan inte nog beskrivas hur viktigt det är att visa sin kärlek och uppskattning till de människor man har omkring sig. Ta er tid att göra detta! Det kan rädda liv...

JAG ÄLSKAR ER alla fina vänner omkring mig! Utan er skulle jag inte vara någonting...





Sömnbristen har förvärrat min sjukdom. Har feber igen och kunde inte gå till skolan. Skulle ändå inte kunna koncentrera mig. Är så glad att mamma och pappa kommer ikväll. Det är välbehövligt just nu... 

Sjukling

Det har varit en underbar helg med massor på schemat - så mycket att det tog på mina krafter så att jag blev sjuk. Eller förkyld rättare sagt. Så nu ligger jag mest på soffan och dricker te och knaprar halstabletter. Tur att jag har fina älsklingen som är så söt och tar hand om mig! Igårkväll strök han mig över håret tills jag somnade. Kärlek! :D

I lördags kom ju som sagt mormor hit. Hon hade med sig suuupergoda weinerbröd - jag som egentligen inte brukar gilla sånt men dom var goda! Efter att vi hade fikat och pratat en bra stund, plus visat henne lägenheten såklart, åkte vi ut till Gränby centrum. Mormor ville se det stora köpcentret. Efter att vi hade gått på ett par affärer kom våra vänner hemifrån dit! Det var riktigt kul att se några kända ansikten här i Uppsala! Vi gick och fikade lite till allihopa tillsammans. Det var slut på kaffe dock så T beställde espresso för första gången. Vi fick oss ett gott skratt av att se hans min när han skulle dricka ur den lilla lilla koppen. Inte riktigt hans stil om jag säger så :p

Sedan skiljdes vi åt, skjutsade hem mormor och åkte hem och åt pannkakor. Ställde mig sedan och bakade lite tills kl åtta då vännerna kom hit till oss för att se Melodifestivalen. Mycket trevlig kväll hade vi tillsammans!

Söndag då - vi skulle åka ut till Fjällnora utanför Uppsala och grilla med moster, farbror, kusiner och mormor. Slutade med att vi hade fyra okända människor i baksätet som ville följa med (okända för oss alltså, inte för mina släktingar). Var väl inte strålande sol ute precis men det blåste iaf inte och var inte så kallt. Vi åt tadzjikisk specialitet nämligen shashlik vilket är grillspett långsamt grillade över glöd. Mums! 

Efter maten gick jag och Tobias och hyrde långfärdsskridskor, för första gången! För er som kanske inte heller har testat sådana kan jag berätta att de är längre än vanliga skridskor och har bindningar som man spänner fast runt speciella pjäxor. Lite mer likt skidor alltså. SVÅRT var det! Och jobbigt! Men kul :) Slutade med att Tobias fick åka bakom och putta på mig, då gick det bättre ;) Han var såklart en naturbegåvning, eller ja hans färdigheter berodde nog mer på hans hockeybakgrund ;p Vi gjorde en rätt stor snöboll också - hej kramsnö!



I veckan ska jag bara försöka överleva skolan, känns inte som att jag har råd att vara hemma någon dag. Alla föreläsningar är ju så viktiga! Vill inte missa en enda. Nåja, hoppas det går över snart. Helst innan fredagkväll, för då kommer mina kära föräldrar hit! :D  

Helgen

Idag började vi på ett nytt avsnitt i skolan, nämligen digestion.  Efter lunch var det schemalagt självständig dissektion av räv, för att uppfriska minnet sen i höstas. Dock drog förmiddagens föreläsning över och när jag var hemma var klockan redan mycket. Gick ut med hunden i det underbara vädret, blev ute längre än jag tänkt då vi träffade på en matte till en liten blandrashane som ville låta våra hundar leka. När jag kom in var klockan halv två och jag hade inte ens ätit lunch! Med tanke på att dissektionen var till kl 15 och de andra antagligen ville hem tidigt så struntade jag i dissektionen. Städade lägenheten istället. Kanske kommer tidigare på måndag istället och dissekerar, ifall jag är riktigt duktig :p

Det där hundmötet gick väl sådär. Lille hunden försökte verkligen uppfostra Epoxy, som bara vill jucka på alla hundar han träffar. Till slut tjöt Epoxy till, jag vet inte riktigt vad som hände men han blev sur och flög på lille hunden. Allt var över på ett par sekunder, men sen ville såklart inte den lille hunden vara i närheten av Epoxy mer. Suck, jag skulle önska att Epoxy fick träffa nån riktigt tuff tik nån gång som kunde ingjuta respekt i honom - utan att det blir slagsmål. Epoxy lägger sig aldrig numera. Han har blivit en riktigt testosteronstinn grabb som mest vill slicka på kiss när vi är ute. Men nu ikväll kom det konstigaste av allt - han försökte jucka på oss! Så otroligt konstigt, jag känner verkligen inte igen honom som han varit de senaste veckorna. Är det hormonerna som gör honom knäpp eller vad? Kanske man borde fundera på kastrering ändå...

Annars så har jag spelat lite Lips och ätit semlor ikväll. Pratade med min kära vän L idag, och fick höra att några vänner är på väg hit till Uppsala! Så dom ska vi allt träffa i helgen. Men imorrn är dagen vigd åt min älskade mormor. Som jag har längtat! :D Även fina I ringde ikväll, de har varit och hämtat sin nya underbara lilla valp idag! Åh, jag önskar att jag var hemma just nu så jag kunde få komma och lukta på den lille. Måste vänta ända till påsk :/

L - det var så kul att prata med dig, jag saknar dig massor, synd att du inte kunde följa med hit i helgen!
I - tusen lyckönskningar till er, kommer följa bloggen som besatt ;p

Trevlig helg på er!
/Sofie

Glad idag!

Ja det är jag!

I veckan har jag pluggat lagom mycket, hängt med bra på de flesta föreläsningarna och haft tid för hunden ändå! Det blir så mycket bättre när vi får några kortare dagar helt enkelt.

Igårkväll var vi ute på gården, Tobias körde oss pga missödena som blev förra veckan när vi skulle köra själva :p Familjen hade gäster så vi fick klara oss helt själva för första gången men det gick faktiskt bra ändå! Tur att alla djuren där är så otroligt snälla iaf, dom sköter sig även om vi gör misstag ;) Det gick bra att rida också, skrittar än så länge bara med Jennifer eftersom hon är väldigt pigg, men hennes fina sidor har kommit fram mer och mer: lyhörd, böjlig och har viljan att göra rätt. Så det blir nog bra till slut det här!

Nu ska jag snart iväg och bowla med SocP-gänget. Efter det blir det tacobuffé, mums! Funderar på att åka förbi mormor på vägen hem och överraska henne. Vill inte vänta ända tills lördag innan jag får träffa henne :p

Sist men inte minst så har jag fått höra att våra fina Umeå-vänner ska komma och hälsa på oss snart! Det ska bli så kul, och passar perfekt nu när jag har sån hemlängtan. Hoppas vovven är med också, Epoxy skulle gärna vilja träffa sin kompis igen!

Det där med stress..

Det är mycket prat om stress i skolan. Vi har föreläsningar då och då av studenthälsan om just stress. Typiskt nog så har jag inte gått på en enda, just för att jag känner att jag vill lägga tiden på något annat. Är det ett tecken på stress kanske? :p Ni vet ju att jag och min vän L har blivit medryttare, detta mycket på grund av att många andra i klassen är det eller till och med har egen häst. Det är en riktig hästklass vi går i. Man får ju sådan häst-längtan av att höra deras prat :)
 
I alla fall, min vän J är också medryttare. I stallet hon är i finns en annan häst som också behövde medryttare, och J tyckte såklart att jag skulle hänga med dit. Men då hade vi redan lovat bort oss till Tobias arbetskamrat. Istället var det en annan tjej i klassen som hade satt in en annons om att hon ville bli medryttare, och det föll sig så att hon åkte ut dit och provred hästen. Hon gick bra ihop med hästen och med ägaren. Men efteråt började hon tvivla på att hon verkligen skulle hinna med att rida en dag i veckan plus eventuellt en helgdag. Min vän J berättade att hon verkade enormt stressad över skolarbetet och att hon inte kände sig ha tid att inte plugga en kväll.

Nu till poängen. Är det så nyttigt att känna sig tvingad att plugga varje kväll? Nog för att vi går ett av Sveriges tuffaste program - det allra tuffaste om du frågar våra lärare. Men just nu känner jag mig rätt lugn. Kom aldrig riktigt igång med pluggandet efter jul och fram till första tentan. Trots det klarade jag tentan med marginal. Okej, jag skulle nog behöva plugga liite mer, med tanke på att det vi lär oss nu är så otroligt viktigt! Blir faktiskt lite nervös när jag tänker på att vi ska kunna all anatomi och fysiologi, hela kroppen och massor med djurslag - innan sommaren! I höst börjar patologin, alltså sjukdomsläran. MEN jag vet samtidigt att det blir repetition på allt; allt kommer upprepas om och om igen i de kommande kurserna. Så det ger sig nog innan fem år har gått.

Dessutom så tror jag verkligen att vi behöver ta det lugnt en period för att orka med tentaplugget som kommer om några veckor. Skulle inte vara så kul att kollapsa av trötthet vid den tiden. Så nä, jag fortsätter ett tag till i detta lugnare tempo. Och jag är SÅ glad att jag får rida fina Jennifer en eller två dagar i veckan!

  
Mormor kommer imorgon - jag är så glad! ;D  

Veterinärbesök

Hade tur att förmiddagens föreläsning blev inställd så att jag hade gott om tid hos veterinären imorse. Eller snarare veterinärerna. Döm om min förvåning när inte bara en, utan TVÅ hudspecialister var i rummet! De kanske ville slå sina kloka huvuden ihop och "lösa fallet". Vi kom iaf fram till att eftersom blodprovet inte gav något resultat måste vi påbörja en foderämnes-allergitest. Alltså strikt diet i 8 veckor på ett svindyrt foder som Epoxy antagligen inte kommer må särskilt bra på i början. Veterinären gav mig dock strikta order om att ringa henne ifall han mår dåligt mer än ett par dagar.

Sen så klurade vi ut en förklaring till varför blodprovet inte gav något, och om det nu är foderallergi - varför har han mått bra under vissa perioder? Det är tydligen vanligt med korsallergier, alltså att de är lite allergiska mot både kvalster och vissa foder. Då under tex sommaren när han är ute plus badar mycket hjälper detta till att dämpa allergin. Enbart foderallergin gör då inte att han kliar sig. Resultatet visade ju låga reaktioner på ett antal allergen, ex gräs men inte tillräckligt för att kalla det allergi.  Okej det var vår teori, nu börjar den jobbiga dieten, suck! Då måste han koppelrastas. Det är riktigt drygt för då måste jag gå ungefär dubbla sträckan för att han ska göra av med lika mycket energi.

Jaja allt för att vi ska komma till botten med det här!
Nu ska jag lägga mig i soffan en stund och känna av lugnet innan jag måste cykla till skolan. Vi ska se en film om förlossning i em. Blir spännande och samtidigt skönt att slippa anteckna ;)

Alla hjärtans dag

är det visst idag. Fast jag tycker att denna dag är ganska överskattad. Varför ska man visa sin kärlek på en dag om året, när man kan göra det varje dag?! Fick ju en ros av älskling för några veckor sedan, kan lova att jag blev mer glad av den överraskningen än om jag hade fått det idag. Men för de som har svårt för att vara spontana kan det kanske vara en påminnelse iaf ;p



Har iaf varit en underbart vacker dag idag, inte ett moln på hela dagen! Vindstilla dessutom, det hör inte till vanligheterna här. Vi gick en lång lång promenad med hunden, när vi kom in städade T medan jag var duktig och bakade semlor :)

Nu är vi mätta och glada efter god middag, semlor och lite geléhjärtan ;) Lite melodifestival har de också blivit, vi hejar på HEAT såklart!

Hoppas ni har haft en lika bra dag som jag!



Utmattad

Det har varit en lång och jobbig vecka. Trots att det självklart är huur intressant som helst det vi håller på med nu, nämligen reproduktionsorganen - så är det så mycket nytt att det tar hårt. Att vara koncentrerad så länge. Jag har aldrig varit så nära att somna i skolan som igår på sista föreläsningen. Allvarligt, jag började drömma - samtidigt som jag hörde vad läraren sa och med halva ögat tittade på powerpoint-bilden!

Imorse kunde jag dessutom inte somna om efter att Tobias hade åkt på jobbet. Låg och blundade i sängen i kanske en halvtimme men efter sju orkade jag inte längre utan klev upp. Det värsta med att vara uppe tidigt är att behöva gå ut med hunden medan det är mörkt ute. Jag gillar det inte helt enkelt!

Tyvärr så missade jag föreläsningen imorse om dräktighet och placenta eftersom jag hade en läkartid. Slutade med att jag fick recept på antibiotika som jag ska äta i minst TRE månader! Plus att jag inte får äta nåt med kalcium 3 timmar före/efter jag ska ta dom där jättekapslarna. Och helst inte så mycket mellan heller. Suuck.. Men hoppas allt blir bra iaf!

-Här går allt i svart
-Han är snarare gulbrun

Lyssnar på Lejonkungen samtidigt som jag skriver. Kom på att jag faktiskt inte har nämnt något om citatet jag har i headern. Det är ju självklart från denna underbara Disneyfilm som jag fullkomligt älskar. Kanske är lite pinsamt att säga men det är fortfarande den bästa film jag sett, såväl som det är den film jag ALDRIG tröttnar på att se. Har en stor affisch från filmen som jag länge haft över min säng (inte nu längre iofs, tror inte Tobias skulle uppskatta det ;p) Allt började 1994, jag var sju år gammal. Pappa kom hem en dag från jobbet och var så hemlighetsfull. Han hade köpt en present till oss, trots att ingen fyllde år! Det var alltså Lejonkungen, som var alldeles nyutkommen. Jag blev så oerhört lycklig och såg filmen om och om igen, oftast flera gånger om dagen. Sjöng med i sångerna, grät såklart varenda gång Mufasa dog. Sen så var jag helt såld på vuxna Simbas röst. För ett antal år sedan var jag och lyssnade på Frank Ådahl som gör rösten. Tycker fortfarande att den är riktigt sexig! ;) Lyssna på 5.50:



Men nu var det några år sedan jag såg den sist. Har faktiskt inte filmen på DVD, så jag tänkte beställa den nån gång framöver och se den igen, bara för att den är så underbar! Någon som håller med? :)

Feels good..

..to be home!

Imorse fick vi höra att det pratades om att eftermiddagens föreläsare var sjuk. Och ja, det stämde! Så istället för att sluta kl 15 blev det halv tolv! Såå skönt. Cyklade hem, åt lunch och gick sedan en långprommis med hunden. Självklart har klockan sprungit iväg ändå, precis som den alltid gör när man ber den att gå sakta.. Ska strax inta ryggläge på soffan och bara njuta! Det var riktigt längesen jag slutade så här tidigt. Kanske jag ska göra lite instuderingsfrågor också. För jag var otroligt duktig igårkväll efter att Tobias hade lagt sig, skrev klart basgruppsarbetet tills imorrn! Vi har otroligt nog sovmorgon imorrn också, så om jag pluggar duktigt nu så kan jag sova längre imorrn. Skönt!



Är han inte den stiligaste flaten nånsin? ;)


Fira tenta

Idag innan dissektionen fick vi igen våra CNS/osteologi/endokrina organ-tenta. Det hade gått bra, jag var godkänd som förväntat. Det var ju ett ganska litet område, om man jämför med bimedicinska tentan innan jul. Men man blir såklart alltid väldigt lättad när ännu en tenta är avklarad. Än har jag inte nehövt göra om någon tenta, och jag hoppas att jag inte behöver göra det heller. Vi har tillräckligt fullt upp, att gå 8-16 varenda dag och komma hem och försöka plugga tar på krafterna. Tänk då att behöva läsa ett helt annat avsnitt SAMTIDIGT! Usch, nä då är det stor risk att man hamnar långt efter. För att fira den klarade tentan åt vi lite glass med hemmagjord chokladsås. Mums!  

En annan sak är att jag längtar hem. Igår ringde först pappa och sedan farmor. Sen pratade jag med kära vännen I. Då kändes det som att jag hellre hade varit hemma, där det är riktig vinter. Idag hade vi iofs fint väder här i Uppsala, klart och kallt. Som min vän L sa - sportlovsväder, så man bara vill vara ute i solen och dricka varm choklad. Och doppa farmors hembakta tunnbröd, ååh vad gott det skulle vara! VARFÖR får inte vi något sportlov?! Jaja, tur att mormor ska hit snart, sen efter att hon har åkt kommer mamma och pappa. Nog för att dom bara ska göra ett kort stopp och sedan fortsätta till lillasyster i Örebro men ändå! På påsk ska jag iaf hem, vi har 12 dagars lov och jag hoppas att jag kan få praktisera hos nya veterinärerna därhemma. Kanske man kan få jobba där i sommar isf? :D

Nu är det Cesar, Mannen som talar med hundar, på fyra plus. Yey!

Jaktträningen

Nu är vi hemkomna från vår privatlektion i retrieverjakt! Måste nog säga att jag är ganska nöjd, man hinner ju egentligen inte så jättemycket på en timme. Men vi fick en hel del att träna på de närmsta månaderna. Hon la tyngdpunkten på själva jaktlydnaden, eftersom Epoxy verkligen älskar att apportera är han ganska het och ivrig. Under en jakt/jaktprov är det av förståeliga skäl mycket viktigt att hundarna är under kontroll och håller sig lugna. Vi fick verkligen en uppenbarelse när hon tog över Epoxy och visade hur han skulle bete sig under förflyttning. Instruktören läste av hunden direkt han kom ut ur bilen och visste direkt hur hon skulle hantera honom. Hon fick honom såå uppmärksam på vad hon gjorde, och så försiktig! Men hon sa också att han var rätt tuff så det gällde att verkligen visa vem som bestämmer. Inte genom att höja rösten eller trycka ned hunden på något sätt, utan genom att vara lugn och bestämd. Precis som Cesar Millan, min idol, säger! Trodde att det var det vi var men nu fick vi verkligen lära oss hur man utövar detta i praktiken. När Tobias sedan tog över Epoxy och försökte göra likadant, fortsatte han att gå jättefint! Så det var riktigt kul att se. Nu när vi vet hur han SKA se ut är det ju lite lättare att uppnå det ;)

Då var vi äntligen redo för en apportering! Instruktören sa åt oss att göra precis som när vi tränar hemma, så att hon fick se hur han jobbade. Hon gick iväg och kastade sedan iväg en dummy. Sedan skickade Tobias iväg Epoxy. Som vanligt kastade han sig iväg med en väldig fart, plockade upp dummyn i farten och vände sig sedan om och tittade på Tobias. Bra! ropade då Tobias, och Epoxy kom in till honom med full fart, satte sig fot och Tobias kunde ta apporten. Instruktören frågade ifall det är så här det brukar se ut? Jaaa, svarade vi. GRATTIS utropar hon, och säger sedan "att hans apportarbete är superbra, han har full fart och har 110 procent fokus på arbetet. Han skulle aldrig få för sig att göra något annat." Så det kändes verkligen jättekul att få höra det av en så duktig instruktör! Nog för att vi själva har tyckt att han har varit duktig, men vi har ju aldrig sett någon annan hund apportera så man kan ju aldrig vara säker på att det verkligen är rätt.

Däremot hade hon några tips att ge oss. För det första så måste vi börja träna med pipa. Istället för att ropa ska vi vissla vid inkallning, precis när han plockar upp dummyn. Detta börjar vi lära in hemma, varje gång han får mat t.ex. för att pipan alltid ska innebära något gott/kul när han kommer. Visslan låter ju alltid likadant. Sen så ska han inte behöva sätta sig fot innan avlämningen av dummyn. Hon förklarade att när man på det viset sätter press på hunden, kan den bita i dummyn/fågeln. Det sista var att man ska använda mycket kroppsspråk, när man skickar ut hunden, när den ska sitta kvar osv. Vilket kändes lite fel då vi är vana vid brukslydnaden så det är helt förbjudet med kroppsspråk. Men egentligen är det ju mycket enklare, och tydligare för hunden. Det var också det hon poängterade i träningen - ge hunden en ärlig chans att lyckas. Med tydliga signaler, och genom att hindra den från att göra fel.Sammanfattningsvis tyckte hon att Epoxy var en mycket trevlig hund med stor kärlek till apporteringen men som bara behövde tas ned lite på jorden. Hon trodde inte alls att det skulle bli något bekymmer att träna tillsammans med andra hundar. I april skulle hon förhoppningsvis kunna starta upp en träningsgrupp på kvällstid. Tills dess ska vi träna-träna-träna!! :D 

All heder åt Helena Lindström från kennel Reedsweepers! En duktig hundmänniska som vi är glada att få ha träffat :)



Jag vet, brukslydnad, men det visar iaf en koncentrerad Epoxy med apport i munnen ;)

Nothing but a headache

Slutet av skolveckan har jag gått i ett töcken av smärta. Har nästan mått illa av huvudvärken. Tabletter biter inte på den. Jag vet att det är spänningshuvudvärk, jag känner ju hur jag biter ihop käkarna, något jag hade problem med under gymnasiet också. Det är nära kopplat till stress, vilket egentligen är konstigt med tanke på att vi har haft det rätt lugnt i skolan och tentan är långt borta. Men vi går väldigt långa dagar istället, och på grund av det måste jag hem till hunden på min timmeslånga lunch. Vilket är väldigt stressigt. Jag kan alltså inte slappna av under rasten, vilket säkert har mycket att göra med huvudvärken. Tobias var iaf väldigt snäll och jobbade över sin fikarast igår för att åka hem på lunchen istället för mig, tack för det! Schemat blir som tur är bättre om två veckor, jag får försöka hålla ut! :) Men på kvällarna orkar jag inget annat än att ligga under min filt på soffan, jag som verkligen borde plugga..

Igår hade vi också vårt första basgruppsmöte för terminen. Med min nya grupp. Vi har väldigt roligt tillsammans men som jag fruktade har de andra inte varit lika seriösa med basgruppsmötena som vår grupp. Vi fick mycket beröm förra terminen att vi var så duktiga, men eftersom jag inte hade något att jämföra med trodde jag ändå inte att det var så stor skillnad. Men det var det tydligen. Jaja, jag hoppas att vi kan ha kul och vara effektiva samtidigt :)

Idag vaknade vi tidigt som vanligt, på helgen kliver vi upp med solen kl åtta, pigga och glada. Åt gröt och äggmackor och sedan städade vi lägenheten tillsammans. Väldigt duktiga! Sedan åkte vi och hämtade upp M innan vi gick ut på stan. Hade sett ut en fin kofta jag ville ha men vi letade i massor av affärer och hittade ingen liknande. Till slut blev pojkarna otåliga och hungriga så vi fick åka iväg tomhänta (nästan ;p). Åt stoor pizza och sen skjutsade vi hem M och åkte hem. Hann bara komma in genom dörren så ringde paret från Märsta och sa att de var på väg till oss! De hade varit på Fyrishov och skulle hälsa på på hemvägen. Hade ju tänkt baka semlor idag men av tidsskäl fick jag skynda mig baka lite chokladmuffins istället. Ska försöka hinna med semlorna imorrn istället :p Nåja de hälsade på oss, vi hade trevligt och pratade en bra stund innan de åkte vidare.

Efter det var det hög tid att träna fågelapportering med hunden. Imorrn är det ju upp till bevis då vi ska träna hos en instruktör utanför Uppsala! Det gick ganska bra, Epoxy var väldigt speedad och plockade upp fågeln i farten. Dessutom sprang han direkt till rätt ställe den här gången - kanske hans sök/minne faktiskt blir bättre och bättre? Jag knäppte några bilder med kameran också och hade tänkt lägga upp, men dom hamnade i kameraminnet och jag hittar inte åt datakabeln. Så de får bli en annan gång. Kanske imorrn om jag har tid att ta några bilder då! :) När vi kom in så ringde min allra finaste vän hemifrån, hon hade varit och tittat på deras nya valp! Oj vad spännande, jag önskar att vi fortfarande bodde grannar så jag kunde få följa den lilles utveckling på nära håll. Och självklart blir vi ju än mer sugna på att skaffa en till hund. Men vi ska verkligen försöka hålla oss iaf till nästa sommar! I varje fall var det så kul att du ringde! Saknar den tiden då vi brukade träffas och prata varenda dag på åkern mellan våra hus :)

Måste bara berätta en sista sak, även min allra käraste mormor ringde till mig i veckan. Hon hade tydligen försökt nå mig men aldrig kommit fram. Jag har ju hunnit både byta och byta tillbaka telefonnummer den senaste tiden. Iaf så hade hon en god nyhet, nämligen att hon flyger ner till Uppsala om två veckor!!! Jag blev så glad, jag saknar min fina mormor en massa härnere. Jag brukade ju hälsa på henne flera gånger i veckan, ibland varje dag. Vi pratade om allt möjligt och hon bjöd på gofika eller lunch beroende på tiden. Hon ska stanna här i fem dagar, och även om hon såklart också ska hälsa på min moster och hennes familj, så hoppas jag att även vi ska få ta hand om henne ordentligt :) Älskar dig mormor!

Okej jag vet att det blev långt men så är det när man inte har skrivit på några dagar :p
Ha en fortsatt bra helg alla fina läsare!/Sofie



Fina vännen med fina vovven i fina hembyn ;)


Pepp-å-pepp

Jag är så grymt tävlingssugen! Eller ja, om jag ska vara ärlig är jag inte sugen på att tävla själv, jag är ingen vidare tävlingsmänniska. Blir alldeles för nervös! Men jag vill se vår hund tävla, helst tillsammans med husse då :) Att det inte har blivit mer av den varan beror mycket på Epoxys allergi, som han har haft sedan han var runt 6 månader gammal - men som vi inte fått bukt på än. Jag är riktigt less på att ränna hos veterinären varenda månad! Hade planerat in ett antal utställningar i vår men eftersom han är utan päls just nu är det ingen idé. Har gett honom laxolja de senaste veckorna och hoppades på en förbättring men än så länge är det ingen skillnad. Hoppas hudspecialisten har något bra att komma med vid nästa besök om två veckor. Sista anmälningsdag till SSRK:s utställning i Högbo i slutet på mars är nästa vecka. Blir nog inget av det heller.. :(

Sen har vi ju debuten i Lydnadsklass 1 som var planerad i november, vi hade anmält oss och var verkligen peppade, Epoxy och husse hade tränat varenda kväll i flera veckor. Och så kom vi inte med! Betalningen hade blivit något fel med. Besvikelsen var enorm. Vi var där och tittade ändå, och självklart kändes det som att Epoxy skulle ha gjort en mycket bättre tävling än många av hundarna. Istället för att ta nya tag, tappade vi sugen, samtidigt som Epoxys allergi blossade upp ordentligt. Det går inte träna särskilt seriöst när klådan gör honom okoncentrerad och medicinen gör honom trött. Efter klådan kommer infektionen som ett brev på posten, vilket gör att han måste äta antibiotika i en månad. Under denna period kan man ju heller inte träna. Men nu i januari blev kuren färdig och klådan verkar ha stillat sig något. Så nu kan vi börja om igen! Cyklade med honom en timme igår, har varit så halkigt sedan jul så jag har inte vågat men jag kände att det behövdes. Nu hade jag tänkt anmäla husse och hunden på LK1 i slutet på mars/början på april. Det är ju, som ni säkert håller med om, lättare att motivera sig att träna om man har ett fast mål i sikte. Sen så har vi ju börjat ordentligt med jaktträningen. Längtar tills det blir vår och varmare ute, då ska vi vattenapportera, Epoxy ska få simma massor och vi ska kanske gå över till viltspår. För att inte tala om alla utställningar ;)

Har förresten varit på möte med ett utskott i kåren som jag är med i, Sociala Praktikutskottet. Det är grymt bra! Någon kanske har läst om veterinärstudenternas initiativ att skapa ett nätverk som kan ta hand om misshandlade kvinnors djur så att kvinnorna vågar bege sig till kvinnohem (de har djurförbud). Det är vårt utskott som har ordnat detta! :D Senaste Härliga Hund står det om detta. Planerade en massa kul grejor ikväll inför våren, bla ska vi ordna hundutställning!

Nu ska jag sätta mig i soffan med älskling och se hockey. Lillebroren spelar på tv ;) Kanske ska göra lite instuderingsfrågor också, om jag är riktigt duktig..



Epoxy in action. Apporterar trut i somras


Slut på det roliga

Måndag igen, det känns alltid lika tungt när helgen är över.

I fredags åkte vi till en djuraffär för att köpa något åt vår hund. Tänkte träna lite apportering inför nästa helg då vi ska träna för en instruktör. Visade sig att de hade tre frysboxar fulla med olika fåglar, kaniner, rådjursklövar, älgklövar osv. Huur bra som helst! Kände att vi dock inte skulle börja med en enorm fasan så det fick bli en ringduva. Senare på kvällen gick vi ut för att prova. Epoxy hade inte apporterat vilt sen i somras, så han ville mest lukta och slicka på fågeln. Efter ett par gånger tvekade han iaf inte innan han lyfte upp den men däremot släppte han den varje gång nån meter från Tobias, just för att undersöka den närmare. Han gjorde en hyfsad avlämning innan vi avslutade. 

Igår gick vi ut på förmiddagen för att träna apportering igen. Denna gång gjorde Epoxy heelt perfekta avlämningar varenda gång! Hans sök kunde dock ha varit bättre. Han verkar ha lite problem med avståndsbedömning, men jag hoppas att det är något som kan bli bättre med mer träning. Något man definitivt inte kan klaga på är arbetsviljan. När vi tränar apportering är det 100 % fokus som gäller och han skulle ALDRIG ge upp utan att ha hittat åt en apport! Har hänt att vi varit rädda att han ska drunkna när han simmat varv på varv för att hitta en dummy i vattnet. Ser fram emot träningen på söndag :)

Kanske ska säga något om lördagen också, då vi var ute hos T:s arbetskamrat och träffade alla fina djur på deras gård. Främst hästarna såklart, som var otroligt snälla och goa. De hade dock inte blivit ridna särskilt mycket i vinter så vi ska tillsammans starta upp dem långsamt så att de kan börja bygga muskler :) Vi ska dit igen på onsdag! Det kändes verkligen jättebra och familjen var supertrevlig så vi kommer säkert trivas där! Ska bli spännande när vi väl ska rida dem - de lär nog vara mer än pigga! ;)



Snyggingen själv!
 


RSS 2.0