.

Nu är vi hemkomna från vår privatlektion i retrieverjakt! Måste nog säga att jag är ganska nöjd, man hinner ju egentligen inte så jättemycket på en timme. Men vi fick en hel del att träna på de närmsta månaderna. Hon la tyngdpunkten på själva jaktlydnaden, eftersom Epoxy verkligen älskar att apportera är han ganska het och ivrig. Under en jakt/jaktprov är det av förståeliga skäl mycket viktigt att hundarna är under kontroll och håller sig lugna. Vi fick verkligen en uppenbarelse när hon tog över Epoxy och visade hur han skulle bete sig under förflyttning. Instruktören läste av hunden direkt han kom ut ur bilen och visste direkt hur hon skulle hantera honom. Hon fick honom såå uppmärksam på vad hon gjorde, och så försiktig! Men hon sa också att han var rätt tuff så det gällde att verkligen visa vem som bestämmer. Inte genom att höja rösten eller trycka ned hunden på något sätt, utan genom att vara lugn och bestämd. Precis som Cesar Millan, min idol, säger! Trodde att det var det vi var men nu fick vi verkligen lära oss hur man utövar detta i praktiken. När Tobias sedan tog över Epoxy och försökte göra likadant, fortsatte han att gå jättefint! Så det var riktigt kul att se. Nu när vi vet hur han SKA se ut är det ju lite lättare att uppnå det ;)

Då var vi äntligen redo för en apportering! Instruktören sa åt oss att göra precis som när vi tränar hemma, så att hon fick se hur han jobbade. Hon gick iväg och kastade sedan iväg en dummy. Sedan skickade Tobias iväg Epoxy. Som vanligt kastade han sig iväg med en väldig fart, plockade upp dummyn i farten och vände sig sedan om och tittade på Tobias. Bra! ropade då Tobias, och Epoxy kom in till honom med full fart, satte sig fot och Tobias kunde ta apporten. Instruktören frågade ifall det är så här det brukar se ut? Jaaa, svarade vi. GRATTIS utropar hon, och säger sedan "att hans apportarbete är superbra, han har full fart och har 110 procent fokus på arbetet. Han skulle aldrig få för sig att göra något annat." Så det kändes verkligen jättekul att få höra det av en så duktig instruktör! Nog för att vi själva har tyckt att han har varit duktig, men vi har ju aldrig sett någon annan hund apportera så man kan ju aldrig vara säker på att det verkligen är rätt.

Däremot hade hon några tips att ge oss. För det första så måste vi börja träna med pipa. Istället för att ropa ska vi vissla vid inkallning, precis när han plockar upp dummyn. Detta börjar vi lära in hemma, varje gång han får mat t.ex. för att pipan alltid ska innebära något gott/kul när han kommer. Visslan låter ju alltid likadant. Sen så ska han inte behöva sätta sig fot innan avlämningen av dummyn. Hon förklarade att när man på det viset sätter press på hunden, kan den bita i dummyn/fågeln. Det sista var att man ska använda mycket kroppsspråk, när man skickar ut hunden, när den ska sitta kvar osv. Vilket kändes lite fel då vi är vana vid brukslydnaden så det är helt förbjudet med kroppsspråk. Men egentligen är det ju mycket enklare, och tydligare för hunden. Det var också det hon poängterade i träningen - ge hunden en ärlig chans att lyckas. Med tydliga signaler, och genom att hindra den från att göra fel.Sammanfattningsvis tyckte hon att Epoxy var en mycket trevlig hund med stor kärlek till apporteringen men som bara behövde tas ned lite på jorden. Hon trodde inte alls att det skulle bli något bekymmer att träna tillsammans med andra hundar. I april skulle hon förhoppningsvis kunna starta upp en träningsgrupp på kvällstid. Tills dess ska vi träna-träna-träna!! :D 

All heder åt Helena Lindström från kennel Reedsweepers! En duktig hundmänniska som vi är glada att få ha träffat :)



Jag vet, brukslydnad, men det visar iaf en koncentrerad Epoxy med apport i munnen ;)