Vid liv, igen

Fy och usch, vad jobbigt det är när magen inte fungerar som den ska.. Ända sedan magsjukan under påsklovet har jag haft ont i magen lite nu och då, det har funkat okej men i onsdags kväll låg jag och vred mig på soffan hela kvällen. Cyklade iväg på skolan på torsdag morgon, men kunde inte koncentrera mig överhuvudtaget på grund av magen. Fick hela sonika åka hem igen, och sen väntade ett helt dygn av magont, IGEN!
 
Igår kväll kunde jag äta mat för första gången på länge, men fick då genast ont igen. Fattar inte vad det är för fel på mig! Så fort jag byter ställning, t.ex. ställer mig upp, gör det fruktansvärt ont igen.. Men så länge jag sitter eller ligger stilla känns allt som vanligt. Väldigt skumt! Behöver jag säga att jag är ganska tunn nu också? Vägde under 50 kilo häromdagen, men nu är jag tillbaka över igen så det känns bra :)
 
Idag känns det rätt bra hittills, det har det dock gjort varenda morgon. Är först senare, när jag börjat röra på mig mer och efter jag ätit som det börjar göra ont igen. Därför har jag funderat bra länge nu på vad jag ska hitta på idag. Det är strålande vackert väder ute, T är ute i sitt nya garage som han har fått börja hyra av en kompis, och bygger någon slags ställning för att kunna hålla på med veteranskotern därute. Och jag sitter hemma och funderar på att antingen bege mig ut i det fina vädret, eller städa lägenheten. Epoxy drar in fruktansvärda mängder grus nu när snön är borta, det är 1,5 dygn sen T dammsög sist och golvet går inte att gå på längre. Suck!
 
Tror jag ska dra igång lite städmusik, och  börja diska, plocka undan grejor, dammsuga golvet - och hoppas på att magen inte börjar krångla igen. Därefter ska jag ta mig en promenad ut till garaget och se hur det går för T och hans bror (som är där och hjälper honom). Om jag fortfarande är okej såklart. Ja, så får det bli!
 
Lägger in en härlig påsk-skoterbild bara för att pigga upp det tråkiga inlägget ;)
 

Antagen

Jag antar att det alltid kommer något gott med det onda. Mitt hjärta sjönk idag när jag skrev ut schemat för Produktionsdjursblocket som börjar den 21:a. Alltihopa låter exakt likadant som det vi har läst och gjort tidigare, jag tyckte inte det var särskilt roligt första gången och kommer definitivt inte gilla det andra gången. Jag. Vill. Inte! 
 
Men som sagt, det finns alltid en ljusning. Jag fick i alla fall den valbara kursen jag sökte (fick extrapoäng eftersom jag fick mitt tredjehandsval på blocket), nämligen kirurgi. Det om något är kunskap jag skulle ha väldigt svårt att ta igen på annat sätt - det är ett kurs med många praktiska inslag! Så när jag kämpar på med kossor och grisar får jag se det framför ögonen!
 
Har varit ute och sprungit i eftermiddag, gick otroligt tungt och benen ville inte lyda mig alls. Det är väl sådär ibland! Nu väntar jag på att T ska komma hem, och maten står på eftervärmen i ugnen: tonfisk- och broccoligratäng. Låter skumt men är oväntat gott! Ikväll är det ju buggkurs, jag har dock insett att jag fåt titta på ikväll om axeln ska bli bättre nån gång.. Suck! Tur att Tobias kan vara med i alla fall, om det är något nytt får han visa mig senare :)
 
Snöig och rödkindad tjej i hissen efter löpturen..

Egna axelproblem

Samtidigt som A gjorde sin axeloperation och precis när jag kommit igång så bra med träningen, börjar min axel att krångla igen. Borde ha förutsett att det skulle kunna hända, och låtit bli att lyfta tungt ovanför huvudet (som ju sjukgymnasten sa åt mig att jag inte fick göra), men man glömmer så snabbt när det känns bra.. Usch, nu har jag lika ont som tidigare! :(
 
Bara att bita i det sura äpplet och ta tag i saken. Jag vet ju i alla fall vad jag måste göra - vila axeln helt och sen så fort det slutar göra ont måste jag börja om igen med sjukgymnastiken. Förhoppningsvis ordnar det upp sig igen (och jag ska se till att fortsätta med mina övningar även när jag inte känner av axeln längre), men problemet är ju buggen och skidåkningen.. Får vila ett tag från skidåkningen iaf, tur att jag har mitt träningsprogram för löpningen att följa så att jag ändå håller igång! Buggen däremot är svårare att undvika, men jag får försöka att inte lyfta armen över huvudet så mkt - brukar gå rätt bra med hållna snurrar eftersom killen då lyfter armen.. Hoppas på snabb bättring!

Gråskala

Jag vet inte hur många inlägg jag har skrivit som sedan aldrig publicerats. Tycker det är så trist att skriva om alla tråkigheter som händer, går liksom bara och väntar på att det ska bli bättre någon gång så jag får skriva lite glada inlägg. Men sanningen är att jag just nu känner mig allt annat än positiv!
 
Anledningen till att livet går i gråskala för tillfället är att det som jag gått och varit rädd för väldigt länge drabbade mig. Jag blev BORTLOTTAD från smådjursblocket!!!! Hamnade allra sist på listan av dem som hade valt smådjur i första hand inför vårens praktik, och fick istället produktionsdjur. Besvikelsens heta tårar bränner i ögonen varenda gång jag tänker på all praktik jag kommer att missa.. Det är smådjur jag vill jobba med i framtiden, inget annat!
 
Ja, jag är väldigt bitter. Sedan jag var 6 år gammal har jag haft ett mål framför ögonen, att bli smådjursveterinär. Pluggat stenhårt i 18 år (!!) för att uppnå detta, och så när jag äntligen ska få göra den sista, praktiska - viktiga - biten i min utbildning så blir jag BORTLOTTAD!! Enda gången jag inte har kunnat påverka nånting själv har jag den oturen. Tänk om de hade kunnat välja genom ett prov eller intervju istället - då lovar jag att jag hade fått det jag hade velat, för det finns nog ingen som önskade det så hett som jag!
 
Och jo, självklart är det som alla försöker säga till mig, att jag kan ändå jobba som smådjursveterinär och jag kommer att bli en bra sådan. MEN vad alla än säger så kommer det alltid saknas en del i min utbildning - och problemet är att den är praktisk, för allt annat kan jag alltid läsa mig till - utom detta..
 
Ska väl avsluta med något positivt iaf - om än väldigt ledsen är jag iaf mycket piggare i kroppen nu, och kan plötsligt göra annat än att sova på kvällarna. Igår till exempel bakade jag bröd, kokade knäck och lagade till en porterstek inför ikväll, förutom att jag lagade annan middag och städade lägenheten tillsammans med T. Magen är bra nu, men bröstsmärtan får jag visst stå ut med då och då.. 
 
Epoxy mår också mycket bättre, försäkringsbolaget stod för en rhinoskopering och nu står han på antibiotika och kortisonnässpray mot en kronisk rhinit. Han ska förhoppningsvis bli bra nu! Och vi får sakta börja bygga upp alla muskler han tappat under många veckor i stillhet..

Bakslag

Jag känner mig faktiskt piggare nu, om än långt från hur jag vanligtvis är. Grundläget är bättre om ni förstår vad jag menar. Men fortfarande kommer smärtan över mig då och då, jag tål inte minsta lilla stress längre.. Som nu när jag fick veta att vår hundförsäkring inte täcker datortomografin som min lärare tyckte vi skulle undersöka Epoxy med...
 
Fina hunden är nämligen inte heller sig själv fullt ut. Han är piggare än förut på promenaderna, men hemma vill han mest sova. Läraren tror att han har nånting som sitter fast i näsan, och som har orsakat en sekundär bakterieinfektion. Det har runnit grönt snor ur ena näsborren i tre veckor nu. Känns bra att utreda orsaken ordentligt, men samtidigt är jag så rädd att det kommer vara något som inte går att bota. Cancer till exempel.. Jag vet att jag måste försöka att inte tänka på det värsta direkt, utan hoppas att att det bara sitter ett grässtrå eller liknande i nosen, som är lätt att plocka bort. Och att det inte blir alltför dyrt... Usch!
 
Ska bli skönt att åka hemåt imorgon hursomhelst, ska försöka släppa allt jobbigt under helgen och bara vara. Att helgen börjar med en begravning är kanske inte det bästa, men förhoppningsvis blir det bara bättre sen.. Ser fram emot att träffa hela släkten, men mest av allt längtar jag efter fina lilla familjen som jag inte träffat sen i somras!!
 
En gammal bild på mig och bebishunden, den tiden vi båda var friska och krya..

Ur gängorna

Min högsta önskan just nu är bara att få bli mig själv igen..
 
Människor i min närhet säger att det inte alls är konstigt att vara så extremt trött och nere när man har flera sjukdomar i kroppen samtidigt, men jag förstår det bara inte. Jag är helt enkelt inte van att må såhär dåligt såhär länge! Att sova 12 timmar i sträck och ändå bara vilja fortsätta sova.. Att varken känna hunger eller mättnad utan bara en ständigt molande värk, och ett illamående som kommer bara jag tänker på mat.. Jag som älskar att laga och äta god mat!!! Blir inget av det nu.. Och plugga klarar jag inte av heller, tar mig bara genom skoldagen för att krascha i soffan efteråt. Tur att nästa stora tenta är några veckor bort iaf..
 
Fick just veta att jag klarade senaste Tentan. Kände inget annat än likgiltighet när jag läste mailet, och det gjorde mig rädd. Små saker i vardagen brukar göra mig väldigt lycklig, men nu känns det som att ingenting kan göra mig glad på riktigt. Usch, det är riktigt deprimerande, jag vet! Helt otroligt att min pojkvän står ut med mig, men han är världens gulligaste mot mig - utan honom vet jag inte vad jag skulle ha gjort!!

Trist

Det känns inte som att jag har något att skriva om just nu. Dagarna går förbi i ett töcken av trötthet. Jag (och mest troligt även resten av klassen) har svårt att hålla ögonen öppna under föreläsningarna. Det går så saaaakta framåt och föreläsarna lyckas inte få fram det intressanta i ämnet. Det har blivit så illa att varje ny timme i skolan känns outhärdlig...

Ikväll har jag varit på föreningsmöte på kåren. Bättre än att vara hemma själv iofs (T jobbar fortfarande över jämt), men det kändes mest som en jobbig fortsättning på en lång och tråkig dag. Självklart gjorde det mig bara mer sömnig, så jag lyckades inte riktigt hålla mig vaken när jag väl kom hem. Önskar att det vore sommar NU! 

En fördel med föreningsmöten är iaf alla gratisprylar man får med sig hem. Kvällens förvärv blev: en febertermometer, en ask färgpennor, ett fint anteckningsblock med hårda pärmar, ett usb-minne, ett pennfodral och varsin träningströja till mig & T. Det fanns stetoskop också men jag fick för dåligt lottnummer.. :( Däremot fick jag gratis mat, i form av soppa med nybakt bröd. Mums!


Jag & mina nya fräknar säger USCH för skolan just nu!


Maximal otur

Såg att kära mor har funderat hur det gick på tentorna och om inte min mobil ska börja fungera snart, så jag tänkte ge er (dvs. dig mamma) en snabb uppdejt på den fronten.

Tentorna gick nog ganska bra, epidemiologin gick snabbt och smärtfritt, men statistiken var riktigt tuff. För det första hade dem snålat och kopierat upp rutpapper istället för att ge oss dem ur ett block. Rutorna var kolsvarta, så man blev helt yr i huvudet av att sitta och stirra ned i dem i tre timmar, nästan utan att kunna se vad man skrivit (jag skriver alltid med blyerts..). Förmodligen därför jag var så slut på efteråt!

Dessutom var det bara tre frågor på hela tentan, fast med massor av följdfrågor. Vilket innebar att när jag suttit och jobbat med andra uppgiften i typ 1,5 timme och kommer till sista delfrågan, upptäcker att mitt svar inte direkt stämmer överens med den något ledande frågan. Inser att jag förmodligen har gjort fel någonstans tidigare i frågan, men bara har en halvtimme på mig att räkna på sista frågan. Hoppas bara att jag kan få rätt för att jag kanske har utfört uppgiften på rätt sätt, men gjort något räknefel någonstans på vägen..

Det om tentorna. Så till mobilen. ALLT har verkligen gått fel när det gäller den biten. Detta har hänt:

1) Täckningen FÖRSVANN på väg tillbaka från påsklovsfirandet och kommer inte tillbaka på två dagar

2) Jag får inte tag på kundtjänst eftersom de inte har någon mailadress, jag kan inte ringa, T jobbar sent, och jag kan inte logga in på Mina Sidor heller eftersom lösenordet skickas via sms

3) T kommer äntligen hem i tid så jag ringer kundtjänst, visar sig att simkortet GÅTT SÖNDER så de ska skicka ett nytt

4) Jag väntar i nästan EN VECKA på simkortet

5) Dagen innan simkortet äntligen kommer, blir min mobil ÖVERKÖRD



6) Simkortet kommer och jag har INGEN MOBIL så jag kan ändå inte använda det

7) T kommer på att han har en gammal mobil liggandes med trasig display, så han beställer ny display

8) Displayen kommer, när T monterat den upptäcker han att den är TRASIG

9) Företaget skickar en ny display, väntar några dagar till innan den kommer, men den är iaf hel

10) Försöker aktivera simkortet enligt anvisningarna men det FUNGERAR INTE

11) Ringer kundtjänst och får prata med en människa är totalt oförstående och kommer med en massa konstiga frågor i fem minuter innan hon till slut fattar vad jag vill

12) Sätter in det nu aktiverade simkortet i mobilen med ny display - och upptäcker att den är LÅST

13) Här är vi nu, T ska ta med mobilen till en affär för att se om de kan låsa upp mobilen så jag kan använda den

Har jag maximal otur eller vad?!

Bilolycka

I veckan var jag kvar efter skolan på en föreläsning som handlade om katter, deras behov och lösningar på olika kattproblem. Vi fick god paj och sallad dessutom, så jag tyckte kvällen var perfekt.

När jag skulle cykla hem efteråt blev dock kvällen till den otrevligaste på länge. Först upptäckte jag att det inte ens gick att cykla, då det självklart inte var plogat (tack, Uppsala kommun) utan flera decimeter snö överallt. Sen när jag höll på att släpa mig hemåt ringde Tobias.

Tyckte det var konstigt att det var så tyst runtomkring honom, då han borde ha varit mitt i en hockeymatch. Men det var han inte, eftersom han hade krockat på vägen dit. Usch vad rädd jag blev! Och önskade att jag hade sagt åt honom att stanna hemma istället för att ge sig ut i trafiken under den värsta snöstormen (jag litar på hans köregenskaper under sådana omständigheter, men inte på detsamma hos Uppsalaborna).



Det var en man i en ganska ny Mercedes som inte tog sig upp på Råbyvägen. Han hade försökt flera gånger men bara slirat. Till sist tog han stor fart - och helt plötsligt tog han sig upp! Full fart rätt ut framför Tobias. Samtidigt fick T möte så han kunde inte väja åt vänster och inte heller åt höger, då det satt folk i baksätet  på Mercan. Så rakt in i fronten hamnade han. Kanske ska tilläggas att föraren av Mercan hade väjningsplikt så felet låg hos honom!

Mercedesen gick inte längre att köra, då sidoskärmen tryckts in i hjulhuset. Vår Volvo var iaf körbar, men med en trasig lykta och intryckt front med massor av sprickor. Inga människor skadades iaf, tur att det var 50 km/h på just den sträckan...


Bilderna kommer från Tobias mobilkamera..

Så nu måste vi lämna in bilen på lagning. Hoppas bara att vi får papper från försäkringsbolaget så fort som möjligt. Vi har nämligen tid hos en verkstad för att kolla upp bilen på tisdag, för en parkeringsskada som blev precis innan jul. Även den var det en annan person som orsakade. Så förhoppningsvis kanske de kan laga alltihopa på en gång!

Efter att bilen blivit lagad och omlackad tänker T lägga ut bilen för försäljning. Lika bra det innan något mer händer :p Vet dock inte vad det blir för bil sen, T pratar om någon ÄNNU billigare bil. Pengarna vill han lägga på isbilen. Nåja, vi får se vad som händer!



Neverending story

Jag har fantastiskt nog klarat mig utan förkylningar under hela höstterminen. Kan bero på att jag vid väl valda tillfällen druckit Echinagard, och det verkar ju faktiskt ha fungerat. Tobias har också klarat sig, kommer inte ens ihåg sist han var sjuk..

Men vad händer då när vi har fått lov, äntligen? Jo, mamma hostar och hostar därhemma - och självklart smittar hon ned både mig och Tobias (eller om jag smittade ned honom kanske..) Hur som helst så insjuknade vi där runt juldagen. Jag tappade rösten och älskling hostade sig igenom nätterna. Det värsta är att vi inte är helt friska än! Det är alltså ganska precis tre veckor som T har hostat och snorat, och jag har haft huvudvärk, halsont och nästäppa.

Nu i dagarna när vi började känna oss bättre så startade alltihop om igen. Har ätit alvedon de senaste dagarna pga den outhärdliga huvudvärken. På morgonen har vi båda väldigt ont i halsen. Suck och stön, när ska det ta slut?!



Igår på förmiddagen redovisade jag vårt grupparbete som gjordes där innan jul. Vi var inte särskilt seriösa, men godkänt blev det iaf och därmed (ifall jag nu klarade sista tentan) så är jag nu färdig med Allmän Sjukdomslära! Det känns väldigt bra, och jag ser fram emot att börja på den Speciella Patologin, då vi får lära oss om mer specifika sjukdomar. Kul!

Firade med att laga Porterstek, vi fick med oss massor av älgkött nämligen av T:s snälla farmor och farfar :) ÅH vad gott det var! Med potatisgratäng, den goda såsen, sallad och vinbärsgelé. Åt samma sak hemma på lovet, och det var så gott att jag bara var tvungen att göra det igen ;) Mums! Till efterrätt gjorde älskling världens godaste fruktsallad. Nam-nam :)



Fick just veta att jag blir själv ikväll då T måste jobba över.. Känns lite tungt faktiskt nu när man är van vid att ha hela familjen och släkten runt sig. En sån här dag önskar jag att de var lite närmare. Då skulle jag ha bjudit hit mormor på kaffe och en pratstund.

Saknar er allihopa!


Dystert

Vad kan jag säga, allt är bara så grått just nu.

Till och med på lokalnyheterna imorse pratade de om hur rått det skulle vara ute, hög luftfuktighet och kallt. De vackra höstlöven har nu fallit så färgerna är borta. Men inte är det tillräckligt kallt för att snöa. Har sett lite hagel, that's it. Inget vitt på backen än inte, gräsmattorna är fortfarande gröna och växande - de klipps alltså än!!

Inte riktigt vad jag är van vid hemifrån. Där har man ju snö senast i oktober. Snö som ligger kvar alltså. Det ljusar upp, ger julstämning, och gör faktiskt att det känns mer ombonat ute. Man fryser inte helt enkelt. Som kursare I sa igår (hon är från Umeå): kylan tränger in så långt att man aldrig blir av med den, man känner sig konstant frusen!

Så när jag cyklade hem efter labben, kände jag mig allmänt deppig. Mina labbkamrater mest pratade om Phlugan. De som inte ska gå, ska servera. Kanske ska nämna att Phlugan är veterinärmötets stora sittning, klädkod smoking. Lite finare alltså. Serveras enligt tradition (ja sådana ÄR viktiga för veterinärer) svartsoppa till förrätt. Huvudrätt gås. Sen så är det massor med tal, spex och sånt också.



Egentligen hade jag inte alls lust att gå, men samtidigt fick jag höra att älskling skulle jobba över ikväll, och dessutom behöva jobba imorgon. Som om inte det vore nog har han blivit sjuk också, så jag antar att han kommer sova när han inte jobbar. Suck.

Sa jag att jag mår bättre nu? Nu värker det mest bara i armen och lite i nacken/huvudet. Hörde av flera andra i klassen att de fått samma symptom efter vaccinationen. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv än E:

"När jag kom hem blev jag alldeles trött och fick ont i hela kroppen. Jag blev liksom stel. Så jag gick och la mig och sov i flera timmar. Sedan gick det över!"

Hursomhelst så funderade jag på hemvägen över hur jag skulle kunna förbättra stämningen hemma. Ingenting är bättre än en städad lägenhet enligt mig, så jag ska försöka röja så mycket jag bara orkar. Sen kom jag på den bästa idén av alla. Men det får ni höra mer om senare ikväll, om allt går som det ska vill säga! Hah, vilken cliffhanger alltså ;)

 


Vilken sida står DU på?

Denna händelse har tydligen delat Danmark i två läger - de som tyckte att den ingripande mannen som släpade undan och sedan skar halsen av den amerikanska bulldoggen (som attackerat en terrier), handlade helt rätt och i nödvärn. Och de som tvärtom tycker att det var ett fruktansvärt illdåd mot en hund som inte hade gjort honom något. Bild från Kvällsposten:


Kvällsposten, som skrivit om händelsen, gjorde en undersökning där 90% av läsarna tyckte att mannen gjorde rätt. Jag måste säga att jag hör till skaran som tycker att det var fel. För det första så håller jag inte alls med om att det var nödvärn. Mannen som stannade sin bil och hoppade ut med en kniv i handen, hade ingenting alls med händelsen att göra. Hunden var varken aggressiv mot honom eller mot terrierns ägare, utan brydde sig bara om den andra hunden. Det finns heller ingenting som säger att hundar skulle vara aggressiv mot människor bara för att den inte gillar andra hundar.  

För det andra så tycker jag att rätten att avliva en hund hör först och främst till hundens ägare, och därefter till veterinärer, polis eller andra kunniga hundmänniskor. Ingen obehörig person ska ha rätt att ta livet av ett djur, om det nu inte står mellan människan och djurets liv. Det gjorde det absolut inte i detta fall. För det tredje så hade mannen redan fått loss den angripande hunden och släpat iväg den. Faran var över. VARFÖR var han då tvungen att döda hunden?! Detta måste enligt mig vara ett grovt brott.

Det konstiga i sammanhanget är att mannen riskerar att bli åtalad för vad? Jo brott mot vapenlagen och SKADEGÖRELSE! Hur kan det klassas som skadegörelse att döda en sällskapshund?! Jämför de detta med till exempel att repa någons bil? Varför inte djurplågeri, som man kan dömas för om man utsatt ett djur för lidande. Att döda en hund måste väl ändå vara högsta gradens djurplågeri??

Ja det var min åsikt. Ni får gärna dela med er av era åsikter :)

 


Men vad?!

Klockan är inte ens 12 och jag har torkat upp hundkräk två gånger redan. Vad är det med dig, Hund?! (brukar kalla honom "Hund" när han inte ligger bra till hos mig)

Varför gör han det när bara JAG är hemma? Varför inte på kvällen när T har kommit hem från jobbet? Varför kan inte han få städa efter vår hund, och må dåligt? Okej, det där var kanske inte så snällt. Käre T är något mer känslig för äckliga saker än vad jag är. Så det är kanske till det bästa att bara jag är hemma ändå..

Fast ärligt talat så saknar jag den tid då vi båda jobbade/gick i skolan oregelbundna tider. T jobbade skift och jag jobbade när jag kände för det. Skola typ tre timmar i veckan. Vi kunde gå promenader, åka och fika, gå i affärer på dagarna osv. Numera gör vi mest ingenting. För vem har egentligen lust att sticka näsan utanför dörren när det stormar, är iskallt och grått ute? Ett väder som tydligen ska hålla i sig över helgen, och sen till veckan kompletteras ytterligare med regn, enligt tv 4:s vädergubbe imorse. Jippi.

Numera kommer vi hem sent båda två, äter middag och orkar sedan inget mera. Eller ja, T är iofs mycket duktig och springer var eller varannan kväll, men så mycket mer än så blir det inte. Förutom lite hundträning då. Som just nu ligger på is eftersom vi har anmält oss på lydnadstävling i helgen och försöker vila hunden i form. Wish us luck!

Nä, nu ska jag väl fortsätta med tentaplugget. Iaf nånting positivt med att man håller sig inomhus - det går inte att undvika alla handouts från våra föreläsningar som ligger utspridda i lägenheten. Sådeså!


Far ända in i baljan

typiskt att när något gör en riktigt glad, händer det något som gör motsatsen..

Dagens yeah: jag SPIKADE virologitentan! 30+3 poäng av 30 möjliga är inte så dåligt.
Dagens usch: orättvisor, taskiga människor och att se dem man tycker om ledsna.




Nä, far ända in i baljan, era taskmörtar! :(



RSS 2.0