Working Test

Åh vilken lärorik förmiddag vi har haft idag!

Åkte som sagt ut till Fjällnora idag, var där vid tio imorse. Har aldrig sett så många svarta hundar på ett och samma ställen! Var mest flattar men en del jaktlabbar också. Såg bara en enda golden. Allihopa skötte sig exemplariskt med tanke på hur nära inpå varandra alla hamnade.

På vägen till hundbadet fanns flera närsöksrutor. Vi såg tyvärr ingenting av apportarbetet då skogen var för tät, så vi stannade bara en liten stund vid varje hållplats. Nere vid badet såg man som tur var allt mycket bra: här testades markering/dirigering. Ett kösystem tillämpades så det var nybörjar-, öppen-, och elitklasshundar om vartannat, vilket ju gjorde åskådandet ännu roligare

Nybörjarklassen gick till på så sätt att en dummykastare stod ca 30 meter från hunden, dold bakom ett träd. Hunden skulle såklart föras utan koppel. När föraren markerade att han/hon var redo, kastades dummyn i en vid båge upp i luften till höger. Samtidigt siktade en skytt som stod fem meter från hunden mot dummyn och sköt (med startpistol alltså) mot den i luften. Strax därefter skickades hunden på apport. Detta kallas markering, när hunden tydligt ser var dummyn går ned. Beroende på hur nära nedslaget hunden söker, samt på hur föraren jobbar, kunde hunden ibland också dirigeras till apporten, med hjälp av visselpipa, diverse kommandon och (ibland vilt) gestikulerande. När hunden hittat och avlämnat apporten till föraren, gjordes ännu en markering fast åt vänster.

På tal om avlämningar var det en hel del hundar som hade lite problem att hitta tillbaka till sin förare. Var exempelvis en flat som hade sökt rätt länge. När hunden hittade dummyn, vände den sig om och stod blickstilla. Tittade på kastaren. På skytten. På domaren. På tävlingsledaren. På funktionären. Till sist fick föraren vinka lite diskret - då stack hunden iväg i en välda fart till husse! Såg så gulligt ut ;) 



När andra markeringen hade hittats och hunden var på väg tillbaka kastades en sista dummy, bakom hunden och alltså utom dess synvinkel. Detta var alltså en apport som hunden villigt skulle dirigeras fram till av sin förare. Oftast gick det till så att hunden riktades mot apporten, skickades och när den var i rätt område visslade föraren en signal som betyder stanna. 

Det sköts alltså skott i princip hela tiden, både på mycket nära och på längre håll. Så om vi inte var 100% säkra på det innan så är vi det nu - Epoxy är verkligen helt skottfast :) Han ledsnade dock tillslut på passiviteten, så vi gick tillbaka till bilen och lämnade honom där den sista halvtimmen innan lunch. 

Nu kunde vi dra oss närmare skogen i närsöket, och kunde denna gång se hundarnas arbete mycket bättre. Intressant! Om jag kortfattat ska berätta vad jag lärt mig under dagen blir det detta:

1. Jaktlabbar är överlag bättre apportörer än flattar. Det hade jag väl trott innan också men nu vet jag. Inte för att jag vill ha en ändå :p

2. Om man ska delta på jaktprov ska man klä sig i speciella kläder. Typ kängor/stövlar, gröna jaktbyxor och en praktisk väst. Plus en grön ryggsäck med inbyggd stol. Jag skojar inte, ALLA såg ut så?!

3. Flattar apporterar av ren glädje - labbar arbetar på fullt allvar. Vilket gör att man måste träna på helt olika sätt..

4. Alla förare har olika sätt att föra sin hund: olika tecken, visslingar, avlämningar osv. Alla hundar söker på sitt egna individuella sätt.

5. Epoxy är inte så dålig på att söka som vi trott - om man jämför med andra flattar i nybörjarklass så tar han ungefär lika lång tid på sig att hitta dummyn (bortsett från jaktlabbarna i elitklass då).


Bild från FRK Östras hemsida, WT i våras. Observera klädvalet ;)

Sammanfattningsvis en lärorik upplevelse, som gett oss nytt hopp om att någon gång kunna ställa upp på ett jaktprov med vår egna jycke. Om bara den senaste tidens ovana att bita på dummyn plötsligt kunde upphöra.. Tänk ändå vilken fantastisk hundras vi har, som är så allround att man kan hålla på med i princip allt! Och bli hyfsat bra också. Frågan är bara vad man ska välja - och det här med att ta beslut är vi verkligen kassa på båda två, min sambo och jag :p
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0