.

Den senaste tiden har en hel del saker hänt som tärt på mitt tålamod.

Jag är den som alltid tror på det goda i varje människa. Fördomar och att dra alla över en kam är ingenting för mig. Och för det mesta så trivs jag väldigt bra här i vår stadsdel, vår gata och vår uppgång.

Men den senaste tiden har saker och ting förändrats. Vet inte om det har någonting att göra med oroligheterna härikring, det kan tänkas. Vår uppgång, som kanske inte alltid har varit världens frächaste, har förvandlats till en äcklig soptipp. Det beror inte på undermålig städning - hyresbolaget har tvärtom satsat mer på städningen än innan. Två gånger i veckan städas trappor och hiss, jämfört med en gång i veckan som det var förut.

Orsaken är ungarna som hänger här heldagarna. Det har de iofs alltid gjort, men något har hänt. Antingen är det nya ungar eller så har ungarna förändrats. Hursomhelst så slänger de godispapper, glasspinnar, solrosfrönskal, drickaburkar, banalskal osv överallt. Okej att det till viss del har varit så även förut, men nu kommer de största förändringarna: för det första har någon/några börjat röka i trappuppgången! Ligger fimpar lite här och var, och stinker gör det. En kväll luktade det cigarettrök i hela vår lägenhet! Trots att alla fönster och dörrar var stängda.

För det andra så har de börjat spotta inomhus. Och inte så lite heller. När jag är ensam i lägenheten hör jag hur de riktigt harklar sig och spottar - utanför vår dörr! Hissen är värst, VARENDA gång man åker i hissen är det nyspottat på golvet. Jag hatar det, så vidrigt!!!! På spegeln spottar de dessutom. En dag när jag kom hem från skolan mötte jag städpatrullen när jag skulle in i hissen. Den var alldeles nystädad, jag kände lukten av fönsterputs och spegeln var ren. Två timmar senare ska jag ut med hunden och går in i hissen - och möts av en spegel, helt igentäckt med spott! U S C H !

Så till frågan - var sitter problemet? Jag vill ju gärna som sagt tro på det goda i folk, och barn. I min irritation en morgon, då äckligheten slog nya rekord och jag höll på att kräkas, så ringde jag hyresbolaget. Var noga på att säga att det inte var deras fel, (med tanke på att det skitas ned precis efter städning och man rimligtvis inte ska behöva städa dygnet runt) men påpekade att något måste göras. Jag menade på att ungarna kanske inte fattar att de gör fel. Kvinnan på andra sidan luren höll inte alls med. Hon tyckte det var döäckligt och att barn över tio år ska ha tillräckligt stort intellekt för att fatta det. Fast föräldrarna har ju samtidigt ansvar, i första hand för sina egna barn men också för deras kompisar som hälsar på.

Hmm, i skrivande stund blir jag störd av en ny företeelse. Det bankas rejält i väggen mellan grannen och oss, ihållande de senaste 10 minuterna. Nog för att det är lyhört men hur mycket ska man behöva stå ut med?

Jaja, nu har ni väl fått nog av mina klagomål. Skönt att få ur sig iaf och jag hoppas att jag inte är den enda som skulle störa sig på detta?!

Så här skulle jag hellre se vår trappuppgång - tala om vackert!