.

Nu funkar Internet äntligen!!  Efter en hel massa felsökning, inköp av ny nätverkskabel och närapå ny dator, upptäckte T tillslut att det satt fast en bit av gamla kabeln kvar i datorn, hum..

 

Så mycket har hänt sedan sist jag skrev att det känns som att år har passerat. Har gått igenom en hel massa roliga, spännande, jobbiga, lärorika saker - det kanske låter som en klyscha men jag har nog utvecklats som människa på köpet.. Iaf lärt mig mer om mig själv! De sista veckorna har jag för första gången i mitt liv känt av stress fysiskt, ångesten över att ha mer att göra och lära än vad dygnets alla timmar räcker till för har tryckt över mitt bröst så hårt att jag stundvis har haft svårt att andas. Samtidigt har älskling varit sjuk, till en början tog jag hand om honom men det slutade såklart med att jag också drabbades av influensan.. Att vara sjuk och stressad på samma gång som Tentan närmar sig har INTE varit roligt, men jag har tagit mig igenom det (mycket med hjälp av finaste T såklart).

 

Till sist kom så tentan - jag var såå förkyld och nervös, men kände nog ändå att jag kunde rätt mycket, svåra frågor till trots. Och när tentan var över kunde jag ägna tiden åt min kära familj som kommit hit för att hälsa på. Lyckan! Skyndade mig hem för att laga min supergoda älggryta, god blev den med tanke på att alla i familjen tog mera mat flera gånger om! ;) Min lediga fredag spenderade vi på stan, shoppade lite (julklappar), fikade gofika och bara hade det trevligt tillsammans. På kvällen åkte vi ut på restaurang Java och åt buffé x3, där kan man tala om mycket god mat för pengarna!! Resten av helgen tänkte jag spara till senare..:p

 

 

Nu till rubriken.. I måndags hade jag ÄNTLIGEN nått fram till den sista (och bästa) placeringen under mitt klinikrotationsår. Jag har nämligen gått den första av åtta veckor på smådjurskliniken! Denna första vecka startade på bästa sätt i full fart på akuten. Jag kan inte ens beskriva hur roligt det har varit och bra jag har trivts! Till en början blev jag chockad varenda gång jag blev tilltalad av klinikveterinärerna (tack för det, hästveterinärer), och dessutom i positiva ordalag. Men ganska snabbt fann jag mig tillrätta i att faktiskt ha en betydande roll i klinikarbetet, att veterinärerna lyssnar, på riktigt, på det lilla jag har att säga! Vilken lycka! :D Nån gång där mitt i veckan insåg jag dessutom att jag inte haft ont i bröstet på dagarna - trots att jag varit på AKUTEN! Är det detta som måhända är meningen med mitt liv, precis som jag själv har trott hela mitt liv. Vilken självkännedom ;)

 

Idag har jag ägnat hela dagen åt att förbereda mig inför veckan som kommer. Då ska jag nämligen kastrera katter! Min första riktiga operation kommer alltså att ske, det är inte utan att jag känner mig nervös! Särskilt med tanke på att man aldrig kan förbereda sig fullt ut inför något sånt - hur det går får vi se när jag står där och ska skära! :)