Fyra år ♥
Mina känslor för honom är trots allt lika stora nu som då. Jag får fortfarande svårt att koncentrera mig när jag vet att han snart kommer kliva in genom dörren, och det pirrar i magen när jag ser honom. Självklart har vi våra bättre och sämre dagar, men han är alltid den person som jag helst av allt vill spendera 24 timmar om dygnet med. Vad jag än gör så blir det roligare om han är med!
En stor anledning till att vi trivs så bra tillsammans är nog att våra största intressen är gemensamma. Antagligen har ni redan listat ut vilka det är för längesen, om inte så får ni veta det nu ;) Nämligen träna hund, glo på sport och att köra snöskoter! Det sistnämnda har det ju blivit dåligt om sen vi flyttade hit ned till södern, men det ska vi ta igen nu på påsk ;)
Vi hade egentligen tänkt äta ute ikväll, men på grund av kommande förkylningar (ja, även T kände sig hängig idag) så har älskling lovat att laga en god middag åt oss här hemma istället. Det blir mys!
Det bästa med T är att han alltid står på min sida, men samtidigt kan ta ner mig på jorden igen när det behövs ;)
Alldeles tom
De åkte imorse och eftersom Tobias också åkte på jobbet är jag alldeles ensam idag. Det känns så tomt! Försöker lyssna på musik medan jag pluggar men det hjälper inte det minsta. Varför ska tiden alltid gå så snabbt när man har roligt?!
Vi har iaf hunnit med en hel del i helgen: när familjen kom hit på fredagkväll fick de gofika och en pratstund innan läggdags. På lördagmorgon åkte älskling och pappa iväg för att hjälpa farbror med bilen. Jag och mamma tog en långprommis med hunden i det vackra vädret. Sen åkte vi allihopa iväg för shopping, på New Yorker såklart. Hjälpte lillebror att hitta en hel hög med kläder. Det är nämligen bara där han hittar kläder, så de får köpa ett lager som räcker tills nästa gång de hälsar på ;)
Syskonen klippte sig medan vi andra blev bjudna på fika av mamma. Mums! Efter ett antal andra affärer åkte vi hem och började med maten. Bjöd på den goda fisken på saltbädd som jag provlagade för ett tag sen. Det var också jättegott :) Kvällen tillbringades framför Melodifestivalen med ost och kex som tilltugg.
På söndagen tog vi det lugnt här hemma ett tag medan T & pappa var iväg en sväng på Biltema. Resten av dagen var vi allihopa plus kusiner på Fyrishovs äventyrsbad. Det var faktiskt första gången vi var där sen vi flyttade hit! Höjdpunkten var när jag & Lollo vågade hoppa i isvaken utanför, och pappa inte tordes. Det var första gången något sånt hände! ;)
I övrigt turades grabbarna åt att åka de två tidtagna rutschkanorna för att slå rekorden. Tobias och Anton lyckades nog bäst ;) Innan vi åkte hem ägnade vi oss åt avslappning på hög nivå i både bubbelpool och bastu. Till middag blev det tacos här hemma, och sedan såg vi Bröllopsfotografen och åt chips. Sen var vi alla väldigt trötta och gick isäng.
Idag ska jag använda den överblivna pressade potatisen och göra potatismos. Till det blir det älgskav och en specialsallad med apelsin & brysselkål. Längtar tills Tobias kommer hem, så jag känner mig mindre ensam...
Tack så mycket kära familj för att ni ville komma hit och förgylla vår tillvaro! Älskar er!!
Viltgrå
Det var sommar och jag låg på mage på gräsmattan hemma hos föräldrarna och blundade i solen. Så kände jag en kittlande nos över hela mitt ansikte, en lätt andedräkt mot huden. Den som har haft en kanin vet nog vad jag pratar om..
Kaniner är fruktansvärt försiktiga av sig. Särskilt när de nosar, det är knappt att de tar i en. De har massor av känselspröt i ansiktet, det är dem som kittlar i ansiktet. Det finns inte mycket som klår att få gosa med en kanin enligt mig. Världens mjukaste päls. Fluffiga vita tassar. Att försöka gosa med en hund på samma sätt går inte. Iaf inte med Epoxy. Antingen slickas han, råkar göra illa en, eller börjar busa. Inte alls samma sak!
Åh vad jag saknar den där känslan!
Inte Twiks, men väldigt likt..
Hjärtansdag på gården
Efter lunch åkte vi ut på Tobias arbetskompis gård. S fyllde år så vi skulle fira med en uteritt. Med helt underbart väder, sol och bara någon minusgrad, kändes det som en underbar idé. Glada i hågen gav vi oss i väg över åkrarna..
Men det gick inte alls enligt planerna - vi hade inte hunnit alltför långt när hästarna plötsligt blev tokiga och skulle springa hem. Vi kämpade och kämpade men fick ge upp och gå hem igen. Nästan bäst att göra det innan något allvarligt hände. Hela vägen hem fick jag knipa åt med benen för allt jag var värd för att ens kunna sitta kvar. Fick hålla emot i tyglarna också, minsta jag släppte upp började hon springa. Det blev stressad trav i djupsnön hela vägen hem, blandat med små hopp och krumbukter.
Nåja, vi tog oss hem iaf. På gårdsplanen upptäckte vi att det rykte från hästarna - de var dyblöta av svett! Red på banan tills hästarna hade lugnat ned sig och börjat lyssna. Då kunde de allt gå fint! :/ Vi försökte se till det positiva, nämligen att de fick ordentligt med motion. Hon kommer nog gå fint på onsdag iaf!
Efter ridningen (och efter att ha svampat av den värsta svetten från hästarna), fick vi korv med bröd som familjen stått ute och grillat i solskenet. Åh, vad härligt det var! Epoxy var med, han blev alldeles till sig när en av katterna ville gosa med honom. Det hör inte direkt till vanligheterna ;)
Till sist gick vi in och gav S vår present, sedan kom hela tjocka släkten på kalas. Smörgåstårta var såå gott! Vi fick dock skynda oss hem efter tårtan, då vi hade en hyrfilm som skulle lämnas igen. Om någon undrar så var det The Surrogates med Bruce Willis. Ganska bra film ändå, med en poäng :)
Kvällen spenderades i sängen framför tv:n med en ask gelé- och chokladhjärtan. Mys!
Glee
Världens kitchigaste high school drama, fast med en tvist. Det handlar nämligen om en sång- och dansgrupp. Med ett gäng speciella tjejer och killar som får kämpa för att bli accepterade i skolan. Åh, vad jag älskar detta program! Alla sköna karaktärer, all vacker sång.. och så är det riktigt roligt också. Tillochmed Tobias kan faktiskt se programmet, och det säger rätt mycket ;) Själv visste jag redan innan första avsnittet att jag skulle gilla det.. :)
Sen så sjunger de bara kända, oftast nya låtar, i nya arrangemang. De är superduktiga på att sjunga, än om det hörs att det inte riktigt är live. Några favoritlåtar är: Don't Stop Believing, Somebody To Love och Bust Your Windows.
För er som har spotify - här kommer min playlist med bara låtar från Glee!
TACK!
Snälle far min kommenterade mitt förra inlägg med att ge mig denna länk:
http://www.tackfilm.se/?id=1258571645419RA99
Tänk ändå vad mycket det hjälper att få stöd från någon när det går tungt.
Tänk ändå vad föräldrar är bra att ha (särskilt när man inte bor hos dem längre :p)
Tänk ändå vad små saker kan förändra mycket.
Mitt humör gick igårkväll från depp till topp på fem minuter. Fick en energiboost och dansade mig framåt. Energin fanns fortfarande kvar idag. Hade världens jobbigaste förmiddag, med tre timmars immunologi i 170 km/h ungefär. Men jag kämpade, hade grym teknik på anteckningarna och överglänste kamraterna bredvid - denna gång fick de tjuvkika på vad jag skrev. Cyklade hem med ett leende på läpparna.
Ikväll har vi STORhandlat. Varit på Butterick's och letat grejor till maskeraden. Städade köksskåpen när vi kom hem. Fyllde upp alla burkar med torrvaror. Diskade. Tobias smittades av min energi och städade resten av lägenheten. Vi har bytt trasiga lampor. Gått ut med en massa grejor till återvinningen. Vädrat sängkläder. Vattnat blommor. Tillochmed hunnit läsa i Immunologiboken (jag alltså). Skrivit många långa kommentarer i kursutvärderingen. Samt sett ett riktigt roligt avsnitt av den nya serien på 4:an, Glee.
Så precis fick vi veta att T:s lillebror kommer imorrn och inte på söndag som sagts innan.
Tänk ändå att vi har hunnit med allt vi skulle hinna.
TACK pappa, för att du stöttar och är stolt över mig, det betyder verkligen massor!
Jag älskar dig!
Sött
Som ikväll, då jag suttit och ritat nematoders (parasitiska rundmaskar) livscykler i sex timmar. Iofs ett av de roligare sätten att plugga, men det tar ju på ändå så att säga. Älskling handlar mat på väg hem från jobbet, lagar maten och åker sen iväg utan att säga vart han ska. Och kommer sedan hem med en present:
Då känns livet genast mycket lättare, och man får energi för att rita många fler cykler ;)
Tänk vad finurligt allt är uträknat ändå. Att alla varelser har sin nisch i världen. Olika sätt att överleva. Jag tycker iaf att det är fantastiskt!
Svullo
Hade ju tänkt lägga in bilder på den gigantiska golden/njuffe-blandningen jag & syster hundvaktade i söndags. Pga olika omständigheter (seg syster & krånglande pojkvän-mobil) så har jag inte kunnat lägga in dem förrns nu. Men här kommer dem äntligen!
Måste erkänna att det är väldigt skönt att komma hem till sin egna hund, som man har präglat för att passa oss så mycket som möjligt, ända sedan han var valp. Jag älskar det faktum att jag kan prata med honom som en människa och han ändå förstår vad jag menar. Som på morgonen när jag står framför spegeln på toan och jag ser i ögonvrån att han är utanför så säger jag bara "Kom in och sätt dig du". Han kommer in och sätter sig och jag kan ta ut sömnen ur hans ögon.
Men Svullo var inte så dum han heller, sötnos! :)
Haha ♥
Allra sötaste älskling lyckas inte sällan få mig full i skratt.
Ikväll hittade han åt sin mobilladdare som varit borta i TVÅ MÅNADER. Gissa var den låg? Jo, i byrålådan där vi lägger våra laddare! Det mest självklara stället hade han alltså inte letat på. Typiskt honom!
(kanske ska tillägga att den försvann när han var nere i Uppsala och jag var hemma, när jag kom hit hade den redan varit borta i en månad så jag antog att han hunnit leta överallt härhemma...)
Annars så har vi sett grannen på tv ikväll, Matakuten började och de var i ett skolkök i Uppsala. Tänk om de är på grannens arbetsplats, hann jag tänka innan jag såg en bekant kille i bakgrunden. "Tobias, är inte dedär vår granne?" ropade jag. "JO!" svarade T. Tänk för att det var de! Det var ju lite kul det med måste jag säga :)
Hursomhelst, nu ska jag gå isäng. Har iaf hunnit förbereda mig inför morgondagens laboration och läst på lite om olika patogena bakterier. Huvva, vi ska kunna långt mycket mer än inför virologin. Det är bara att inse - det blir bara värre....
Kärleken ♥
Morgonstund
Lördagsmorgonen började med ett leende. Vaknade halv sju och gick på toa. Hörde ett tassande utanför dörren och antog att det var hunden. När jag gick ut ser jag istället världens sötaste älskling, helt nyvaken med håret åt alla håll. Vart tog du vägen? frågade han. Jag ville ju gosa med dig..
Så vi gick isäng igen och bara myste, pratade och halvslumrade tills klockan var efter åtta. Gick upp och kokade gröt och sen följde jag & Pox med husse ut. Han skulle nämligen iväg på nån motortävling, fråga mig inte vad det var :p Så han och kompisen A stack iväg och jag gick på prommis.
Det är otroooligt fint väder ute idag! Precis som det har varit i flera veckor. Solen lyser från en molnfri himmel, så varmt att min klädsel kändes för vintrig - jeans & t-shirt. En sån här dag kan man inte vara annat än lycklig!
Ärligt talat är jag förvånad över mig själv, att jag fortfarande är på så fruktansvärt bra humör. Det är så mycket just nu som skulle kunna få mig nere. Mycket dåliga saker som händer, och så tentan som är på måndag - var är ångesten? Dessutom är det den veckan i månaden nu också, då jag brukar vara en riktig surkärring. Men nä, jag är en solstråle istället! :)
Haha, nu ska jag inte fundera så mycket mer, utan ta och dammsuga lite istället. Vi kanske får middagsgäster ikväll nämligen. Nån annan städning behövs inte ens - jag är väldigt duktig just nu! ;) Därefter blir det plugg för hela slanten..
Nya bilen
Säg hej till vår nya bil!
En Volvo V40 2,0T -99. Tobias har självklart redan tänkt ut allt som ska göras med den.
Uppdateringar kommer - ifall han orkar vill säga ;)
På topp!
Denna vecka har börjat oerhört bra, humöret är helt klart på topp! :D
Igår hade vi den sista laborationen, vi fick redovisa våra resultat och allt föll till slut på plats. Av 20 grupper hade väl ungefär tre stycken fått fel resultat. Vi var såklart INTE en av dem ;) Den meste labbhandledaren avslutade med att ösa beröm över vår klass, han menade på att folk som jobbat med detta i 20 år kunde ha problem med den intensiva pipetteringen. Woho, det kändes riktigt bra att få höra efter allt slit! :) Därefter bjöd de på fika, nybakta kanelbullar och en stor kopp kaffe. Det var vad jag behövde för att få världens iver!
Kom hem, plockade undan, diskade, och så gick jag ut med vovven för att lägga ett spår! Älskling mötte mig vid skogen och höll hunden medan jag la spåret. Hem igen, lagade mat, åt, diskade igen och så ut och ta in spåret. Denna gång fick T gå med Pox, för första gången på mycket länge. Det gick väl sådär. Vi har mycket olika sätt att gå med hunden, därför ger det olika resultat. Se separat inlägg, och hjälp oss ifall ni har tips!
Hem igen och så satte jag igång att beta av listan med sånt som jag aldrig orkar göra annars :p Handtvätta bh:ar, städa toaskåpet/hyllorna och skura allt kakel, skura diskhoarna, sortera och slå hål i mängder med papper, vattna blommor osv osv. Avslutade med att följa mina fina pojkar på joggingtur - jag tog dock nya cykeln eftersom jag ska försöka kurera mig. Blev riktigt imponerad på dem - vilken kondis de har! :)
Idag fortsatte jag i samma stil - diskade och plockade undan redan på morgonen, gick en ordentlig prommis med vovven och hann till och med träna apportmarkeringar med honom (är ju van att kliva upp i tid nu för att hinna gå). Vi har nämligen inte tränat någonting alls innan med apporterna, med tanke på att han redan är så föremålsintresserad så ville vi att han skulle koncentrera sig på själva spårningen. Det verkar ha fungerat för han är otroligt spårfixerad. Så nu är det hög tid att träna honom att visa ordentligt att han hittat en apport och därefter få godis, istället för som innan då vi la godis på marken bredvid. Tränar in det med hjälp av klicker och det fungerar utmärkt på honom! Jag tror att han kommer ihåg saker bättre ifall han har fått tänka efter själv och provat sig fram... Observera att bilden nedan inte är Epoxy. Fast nog skulle han också kunna apportera korv? ;)
Efter skolan träffade jag först min nya fadder - hon verkar nice - och fick min fadderpärm för År 2. Sedan kopierade jag alla gamla tentor till mitt egna fadderbarn. Vilket tyvärr tog alldeles för lång tid då papperet tog slut och jag fick vänta en TIMME på att de skulle komma och fylla på!! :(
Väl hemma stack jag & Pox ut på premiär-cykeltur tillsammans. Den vanliga långa rundan - han blev heeelt slut på! Hem, laga mat, äta och sedan ut och handla mera hundfoder. Det verkar fungera bra för honom! När vi kom hem med tio kilo frysfoder insåg vi att vi var tvungna att rensa ur vår yttepyttefrys. Jag passade på att frosta av den lite också så att mer skulle rymmas. T var så duktig han också och stuvade om i både kylskåp och skafferi. Nu har vi plötsligt en massa med utrymme! :D Avslutade kvällen med att baka mina livs första limpor! Nu luktar det ljuvligt gott i hela lägenheten. Hoppas bara att de blev goda - upp till bevis imorrn bitti!
Inget går upp mot att komma hem till en städad lägenhet, helt utan disk & dammråttor ;)
Till minne av..
Så vi inredde min gamla kanin-transportbur med tidningspapper, fågelboet, sittpinnar, och så en varmvattenflaska inuti en socka. Febril maskletning började, eftersom ungen gapade och gapade. Medan jag var borta hade äldsta lillasystern försökt mata den, utan resultat. Hon blev helt förtvivlad, men en stund senare fick hon se mig mata fågeln som om jag aldrig gjort annat ;) Efter att h*n väl hade börjat äta, fick vi fullt upp. Ungen skrek efter mat nästan konstant. Matning varenda timme från början. Vi turades om att ha ungen på våra rum på nätterna, och fick så lov att kliva upp och mata.
Jag och äldsta lillasystern beslöt att ge ungen ett namn eftersom den verkade överleva. Ett namn som skulle passa både en flicka & pojke. Det fick bli Robin. Olyckskorpen (ursäkta ordvitsen) mamma fick lägga ned sina onda aningar, för denna lilla fågel hade en rejäl livsvilja!
Robin växte och växte, liksom jordhögen på baksidan garaget, där vi grävde efter mask till den hungriga ungen. Dun växte till fjädrar och Robin prövade sina vingar mer och mer. Mamma tog in honom så att han fick bo i hallen. Robin följde henne hack i häl. När hon gick ut och jobbade i trädgården fick han vara med. Han lärde sig först att kunna plocka upp mat från marken, sedan började han aktivt leta mask och picka i sig.
En dag när mamma hade lämnat Robin på gräsmattan utanför huset och gått iväg till grannen, ser hon fågeln komma flygandes hela vägen fram. Efter det började hon lämna honom ute själv längre stunder, eftersom han kunde flyga så bra. En sen kväll när pappa skulle hämta in Robin, flög han bara iväg istället för att följa med in sittandes på armen som han brukade. Pappa sökte länge men fick ge upp.
Robin var ute hela natten. Jag kom hem hit på morgonen, det var torsdagen den 30 juli, och frågade direkt var Robin var. De berättade att han varit ute hela natten så jag skyndade mig ut för att leta. När jag gått runt nästan hela huset, hör jag ett välbekant kraxande. Robin satt i en rabatt och ropade. Tog in honom, gav honom mat och var sedan tvungen att gå på jobbet. Sa till Robin innan jag gick att han skulle vara försiktig, för att världen var så stor och farlig. Halv tio hade mamma släppt ut honom igen. Det var det sista vi såg av honom.
Hela familjen har sökt, ropat, lyssnat efter Robin sedan dess. Lite oroliga är vi allt, men vi vet ju att han hade lärt sig både flyga och söka mat. Förhoppningen är att han har flugit iväg och lever ett gott liv. Som snälla I sa när hon fick höra att han var borta:
"Han kanske var less på er som barn bruka va.. han ger sig ut i världen för att finna kärleken men kommer sedan tillbaka och rotar sig på eran gård med sin blivande familj"
Hoppas hon har rätt! Vi är iaf glada över att ha fått denna möjlighet, att rädda ett liv! Tack för dessa 20 dagar :)
Drömsömn
Jag drömde den värsta mardröm jag kan tänka mig. Min framtid försvann. Älskade T hade lämnat mig. Och skaffat en ny flickvän. I drömmen gjorde jag verkligen allt för att få tillbaka honom. Försökte prata med honom, övertyga honom om att vi hör ihop. Försökte hålla kvar honom tills han ångrade sig. Försökte stjäla en kyss, för att han skulle minnas hur bra vi hade det. Men det var fullständigt lönlöst. Han bara log och sa att han gått vidare.
Till slut skaffade jag mig en ny kille. Av den hemska anledningen att jag ville göra T svartsjuk, och hoppades på att han då skulle ta sitt förnuft till fånga och komma tillbaka till mig. Men han blev bara glad för min skull och tyckte det var bra att jag också hade gått vidare. Jag mådde så fruktansvärt dåligt! Försökte iaf ge den nya killen en chans, men vad han än sade och gjorde så jämförde jag honom med T - och ingenting kunde mäta sig med honom.
Jag kände den så tydligt, känslan av att ha förlorat mitt livs kärlek. Den grävde ett stort svart hål i mig. Sedan vaknade jag helt förtvivlad. Var tvungen att ringa älskling på en gång, bara för att höra hans röst. Han undrade varför jag var vaken så tidigt så jag berättade om drömmen. Han svarade såklart att jag inte behövde oroa mig. Du har mig ju. Och jag älskar dig.
Trots det kunde jag inte riktigt släppa den där känslan, den finns fortfarande kvar i mitt medvetande. Idag känns det verkligen jobbigt att vara 75 mil från min älskling. Hela 19 dagar kvar är det dessutom innan jag får krypa in i hans famn. Måste hitta på något för att fördriva tiden. Ska gå och sysselsätta mig med att packa färdigt det sista. Imorrn åker vi till Hemavan och ska fjällvandra. Hoppas på riktigt härlig vecka, med många nya upplevelser och ett minne för livet!
Fina Robin
Jag har jobbat kväll idag. Åt palt till middag hos farmor, mums! Tobias har tråkigt nog lämnat mig för att umgås med sin familj i Storuman. Får se ifall jag orkar pallra mig dit imorrn då jag är ledig. Känner mig lite krasslig, antagligen på grund av den senaste tidens sömnbrist. Trångt, varmt, ljust, och så en liten fågel som gastar efter mat stup i kvarten. Det ger mig väl inga större förutsättningar för en god natts sömn. Men jag ska försöka ta igen sömnen de här lediga dagarna iaf..
Förresten så var jag ju på tjejparty i lördags med brudarna härifrån byn. Riktigt trevligt var det! Sköna samtal, gott fika och så fick jag testa Rock Band! Woho, det bara måste vi införskaffa! Borde väl bli billigare nu i och med att det ska komma en uppföljare.. Jag satt hur som helst och trummade i timmar ;) Och så fick vi kläder dessutom, tack för dem. En sån fest måste vi definitivt ha igen! Snart! ;D
Till du vet vem du är:
Det är bara att bryta ihop och komma igen. You can do it! Älskar dig!
Lyckan
Igårkväll drog vi raggen i Storuman, i våran nya fina saab. Hälsade på svärfars såklart, och så faster Evan.
Nu är älskling på golfbanan med hans mor & far. Senare ska vi iväg till mormor och grilla. Jag som längtade efter surströmming! Hoppas vi hinner med det också någon dag. Nästa helg jobbar jag och helgen efter det är vi i Hemavan. Helgen därefter åker Tobias hem. Usch, tiden kommer att gå alltför snabbt! ;(
Tid går också åt till en ny liten familjemedlem som vi pysslar med här hemma. Epoxy hittade igår förmiddag en trastunge. Fågelboet hade ramlat ur en av våra björkar på natten och tre syskon låg döda på marken. Epoxy skällde tills mamma kom dit. Ungen var så stark och pigg så vi kunde inte annat än att försöka rädda den. Vi har grävt mask i sinne - den äter massor! Gapar och skriker efter mer varje timme.
Lillasyster Malin tog nattpasset, vaknade kl 5 av att den skrek (ja, dess gälla skrik kan väcka även de döva ;p). Jag fick gå upp efter 7 i pyjamas och gräva mask :p Men den är så söt då den gapar så man måste bara stoppa i mat ;) Ida & Ante var här nyss och kikade. De tog kort också, jag ska väl be att få nå kort och lägga upp här senare.
