Blodomloppet

I onsdags var det så dags för loppet jag haft som sikte under en längre tids träning. Mitt mål var till en början att springa milen under 60 minuter, det var dock innan mitt fem veckor långa träningsuppehåll... Enligt mitt träningsprogram skulle jag ha hunnit springa 10 km innan tävlingen, men istället hade jag bara tagit mig 7,5 km som längst. Premiär att springa milen för första gången i mitt liv på tävlingen alltså!
 
Sen lyckades jag med bedriften att dra på mig världens träningsvärk efter en övning vi hade på skolan i måndags. Stod och klämde fast ett avkapat hästben mellan knäna och karvade mig genom hela hoven under förmiddagen. Aj, vad ont jag hade i rumpa och baksida lår redan samma kväll! Tisdag kunde jag knappt gå, så peppen inför Blodomloppet sjönk som en sten till botten. På onsdag kunde jag i alla fall gå igen, men jag hade fortfarande ont.. Så mitt mål ändrades till att bara ta sig i mål! 
 
Under uppvärmningen fick jag håll direkt jag tog några löpsteg, och det gjorde ont att hoppa upp och ned. Tänkte några väldigt negativa tankar inför starten, men när jag väl kom iväg (startade sist i första startgruppen eftersom mina övriga lagkamrater startade då) kändes det oväntat bra! Första 3 kilometrarna gick väldigt lätt, höll ett bra tempo (5 min/km) och sprang om många. Kilometer 4-5 fick jag sänka hastigheten lite, men det gick fortfarande lätt. Sen kom en jobbig uppförsbacke där jag bestämde mig för att gå en bit, kände att mina ben skulle stumna ifall jag envisades med att springa. Ett bra beslut, för sen kunde jag springa ikapp och om personerna jag legat bakom tidigare ;) Kilometer 6-7 kändes också rätt bra, om än i något långsammare tempo. När jag kom till 8 km-skylten blev jag dock vääldigt trött och trodde inte jag skulle kunna ta mig längre. Envisades dock med att fortsätta springa, men såg hur massor med folk sprang om mig, vilket var ganska tungt. Sprang sista kilometern på ren vilja, och så var det lätt utförs sista biten så det kändes bra! Ville till och med spurta in i mål, men det var alldeles för trångt :/
 
Tyckte att det kändes rätt bra, att jag hade lyckats hålla ett bra tempo efter förutsättningarna, men trodde ändå inte att det hade gått SÅ bra.. 58 minuter och 35 sekunder blev slutresultatet! Helst fantastiskt! Visst blir jag sugen på att träna mer och längre för att få ett ännu bättre personbästa, men som sagt efter förutsättningarna kan jag inte vara annat än nöjd! :D

Kommentarer
Postat av: mormor

Bra gjort trots att du var " lämmen".

Svar: Tack så mycket! :)
ofiie.blogg.se

2013-05-24 @ 14:58:52
Postat av: Syrran

Bra kämpat syrran!!!! Nästa år hoppas jag vi kan springa ihop, vore kul!

Svar: Tack! :) Hmm, kommer inte springa Blodomloppet här nästa år eftersom vi kommer att flytta härifrån i januari/februari så det blir nog svårt :/ Kanske att jag springer i Umeå istället! ;)
ofiie.blogg.se

2013-05-25 @ 09:19:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0