.

Denna soliga dag har jag spenderat i Stockholm tillsammans med hästklinikens tandspecialist. Vilken dag det har varit! 12 timmars intensiv träning i att sedera hästar, sätta på munstege, spola och undersöka hästmunnar - på löpande band ;)

Vilken fantastisk möjlighet det var att få åka med och titta på en massa olika hästmunnar! Det viktigaste för att bli en bra praktiker är att skaffa sig ett stort "bibliotek" över hur alla djur kan se ut och kännas, för att man ska kunna bedöma om förändringar man hittar är inom normalvariationen eller om det är något som påverkar djuret negativt och ska åtgärdas. Det gör ett sådant här tillfälle ovärderligt!

Vad som också var oerhört intressant (och skrämmande) var att se alla skador i hästarnas munnar som orsakas av (felaktig) betsling. Det var riktigt otäckt att se djupa sår, både kroniska och akuta, i kinderna, att se hur tänderna har nötts ned av bettet, och att se hur mungiporna blivit nednötta av skarpa bett.. Detta var alltså ett fint stall med många dressyrryttare på hög nivå!

Det underliga är att man MÅSTE rida på skarpt bett när man tävlar på hög nivå i dressyr. Vad händer med allt man lär sig som liten på ridskolan? Att man ska låtsas som att man håller i en liten fågel i handen när man håller i tyglarna? Att man inte får hårddra i tyglarna eftersom man kan göra illa hästen i munnen? Att man ska få in två fingrar mellan nosgrimman och hästens nos? Detta verkar vara helt förkastat på högre nivå, nosgrimman ska dras åt så hårt som möjligt (annars kan ju hästen gapa - men varför gör den det egentligen, jo för att bettet ger den obehag), man måste hålla stenhårt i tyglarna för att visa hästen vem som bestämmer, och så ska bettet hissas upp så högt som möjligt i munnen för att den inte ska kunna lägga över tungan.

Jag vet ju såklart inte om detta gäller alla dressyrstall, men uppenbarligen finns det en sådan syn eftersom alla hästar i detta stall hade precis samma skador, och ryttarna samma uppfattning. Väldigt tråkigt!!


Sår i kindslemhinna respektive mungipa (källa)

Kan iaf komma med ett gäng goda råd från tandspecialisten:

> Tänderna ska kollas av veterinär årligen - munstege, bra lampa och lång spegel -> riktig undersökning!

> Rutinmässig tandraspning är helt förkastligt - skapar bara mer problem då det tar bort den viktiga emaljen

> Ändringar i utrustningen är det absolut viktigaste för att förbättra hästens munhälsa!

> Hitta minst tre olika sorters bett som hästen gillar (ex. rakt bett, ledat bett samt bettlöst alternativ)

> Variera mellan dessa bett för att undvika förslitningar på samma ställen

> Nosgrimman ska sitta löst för att undvika sår i kinderna - undvik om möjligt extra nosrem

> Bettet får absolut inte sitta för högt upp - då nöts tänderna ned! Lagom är bäst!

> Till sist, det är ryttarens hårdhet i tyglarna som är avgörande för om det blir sår - var mjuk i handen!