Blandade känslor

Jag har haft hemlängtan bra länge nu, men nu när det verkligen börjar närma sig inser jag (som vanligt) att hemresan även innebär ett hej då till min allra bästa, älskade vän. En hel månad dröjer det sedan innan jag får krama honom och hålla hans hand igen! T säger bara 'det klarar vi, det har vi ju gjort förr'. Ja, såklart att vi klarar det - men det är lika jobbigt ändå! Jag vet att han också tycker att det är jobbigt egentligen, men han är mycket bättre än jag på att inte tänka så mycket på saken, han lever i nuet!  

Tidigare somrar, när jag har bott hemma med familjen, har det inte alls varit samma problem. Har varit så upptagen med allt möjligt att jag knappt hunnit reflektera över att han saknas. I somras, när jag bodde själv på veckorna, var det dock tyngre.. Tur iaf att jag har min bästa vän I och hennes K så nära, och dessutom söta bebisen och glada hunden. Med dem kommer jag spendera mycket tid i sommar! :D

Det går nog bra, som det alltid gör.. det bästa med att vara ifrån varandra är iaf att det är underbart när man väl får träffas igen! :D


Vad jag kommer att sakna dig i sommar, finaste T!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0