Hästkliniken

Har haft två intensiva veckor på skolan nu efter mitt härliga påsklov. Första veckan var jag på ambulansen och hade som vanligt väldigt tur med mitt 32 timmarspass. Eller vad sägs om: 

> Tre lamningar
> En kastrationskomplikation på valack,
> Tre juverinflammationer på ko,
> Två sårskador på häst,
> Ett vaginalframfall på tacka,
> En kalvningsförlamning, 
> En sväng på Arlanda för gränskontroll, och sist men inte minst -
> En vänstersidig löpmagsförskjutning på ko som vi rullade och pinnade ute i fält!


Är ganska nöjd med min egna insats i fallen. Det bästa med ambulansen är att veterinärerna/lärarna är så fantastiskt tillbakalutade - vi studenter får väldigt mycket ansvar och får göra det mesta praktiska själva. Till exempel har jag hittills på ambulansen (dvs. två veckor) fått lägga två permanentkanyler på häst, dra ut en kalv helt själv, vaccinerat ett par hästar, dragit ut ett lamm, rektaliserat två kolikhästar, placerat framfallsbygel på tacka, tagit blodprov på 15 tackor, tagit hand om en sårskada på häst helt själv, injicerat en massa läkemedel subkutant, intramuskulärt och intravenenöst på kalvar/kor/hästar, kastrerat flera tjurkalvar själv, och avhornat massor med kalvar. 

På denna min första vecka på hästkliniken har jag... tagit status på inneliggande hästar och skrivit journal en massa! Lyckades till slut i fredags sneaka in mig på ett hörn på en av två andra studenter paxad kolikhäst. Då de redan hade rektaliserat en annan patient fick jag göra det istället, och sondningen lät de mig snällt göra också när jag ändå höll på. Till saken hör att på ambulansen finns inga obligatoriska moment, vilket det finns på häst. På ambulansen får man göra ALLT, på hästkliniken inget. Man får kämpa hårt för varenda litet kryss i den där dumma momentboken! Veterinärerna gör helst allt själva, och resten gör djursjukvårdarna. 

Hittills har jag mest känt mig i vägen. Känns så otroligt ledsamt att det ska vara så, kliniken finns ju ändå egentligen bara till för oss. Det är för sjutton gubbar ett UNIVERSITETSdjursjukhus, så varför ska det vara så svårt att få lära sig någonting?! Och hur ska jag klara av att göra saker sedan som veterinär om de inte törs låta oss prova att göra det första gången under lärarnas uppsikt?! Det är så bakvänt allting..

Men idag fick jag i varje fall fint beröm från bästa veterinär S när jag hade avslutat fallet med fina lilla hästen som jag haft hand om ända sedan i måndags. Hon sa att jag hade skött fallet mycket bra och att hon hade känt sig trygg med att jag hade hand om om patienten. Och så satte hon en stjärna i kanten i min momentbok när hon gav mig ett kryss för ett välskrivet hemgångsråd. Yay för mig!! ;D

Nej, dags att krypa i säng. Är väldigt långa dagar nu på kliniken, minst från 8-16, men kommer det in ett spännande fall kan man ju såklart inte gå hem.. Och så jourer på det. Får inte se min älskling hemma så mycket, kvällarna blir väldigt korta. Men oavsett allt gnäll så älskar jag mitt nya liv, längtar faktiskt tillbaka till kliniken och alla hästarna som jag fäst mig vid, har svårt att gå därifrån varje dag.. Sover jag nu så blir det snart morgon! ;)

 
Gammal bild på mig..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0