Svajigt

Det är ett ord som väldigt bra beskriver min tillvaro just nu. Ena stunden känns allt väldigt bra, jag är lycklig och tacksam över att ha fått möjligheten att jobba här på djurkliniken i sommar och lära mig massor. Sedan kommer en mindre motgång och jag glömmer bort att vara glad. Känner mig helt ostabil på så sätt, och jag tror att det beror på att jag helt enkelt känner mig rätt ensam och utelämnad åt mig själv här. Särskilt nu när jag inte ens åker hem i helgen.

Idag blev jag glad när en av de bistrare veterinärerna helt plötsligt gav mig beröm och sa att jag var väldigt duktig. Out of the blue, när jag bara gick förbi. Det höll i sig en stund, tills en av sköterskorna kom och kramade mig hejdå. Hon slutade nämligen för gott och flyttar till Göteborg. Då blev jag nere igen, för hon är den som har hjälpt mig komma in i arbetet med massor av tålamod och vänlighet, henne kunde jag alltid fråga om det var något. Utan henne skulle jag inte varit så självständig på jobbet som jag är nu!

Det är två killar jag saknar väldigt mycket, utan dem känner jag mig inte riktigt hel. Längtar massvis tills nästa helg då jag åker upp till Hemavan!! Gå på marknaden, mysa i stugan, träffa vänner, dansa bugg, fiska öring, och bara trivas med livet tillsammans med mina älsklingar. Plus i kanten är att jag ska se mina kära småsyskon sjunga då de har varit på sångläger hela veckan och ska hålla konserter. KUL!!

Ska sluta svamla och istället bjuda på några bilder som jag hittade på datorn. De är sedan slutet på maj när jag och pojkarna var på agilitybanan och tränade. Det är inte alls enkelt att fota en svart Epoxy i 180 genom hinderna, och jag var inte nöjd med bilderna då, men nu känner jag att jag kan lägga upp dem i brist på annat ;)

Slalom - matte är stolt över att han lärde sig studsa mellan pinnarna alldeles självmant ;)

Långhopp - Superhunden som verkar kunna flyga?!

Paus måste man också ha, agility är både roligt och ansträngande

Vippbrädan - husse manar till försiktighet, den är lite vinglig för en stor hund

Balansbommen - duktig hund som klarar kontaktfältet fint



Kommentarer
Postat av: mormor Ulla

Kramis på dig goa du. Livet är ju inte allt raksträcka, men då kan man passa på att längta. När sedan allt känns ok är det som att flyga över hinder i 180. De du.

Härliga bilder på dina killar.Helgen närmar sig. Vem vet vi kanske tittar in;)

2011-07-18 @ 22:59:36
Postat av: Sofie

Mormor Ulla <- Hihi vad du är påhittig :) Men du har rätt, man måste nog ha svackor för att kunna vara riktigt lycklig sen när det går bra! Ni får gärna titta in, ni har väl inte sett stugan än?? Längtar verkligen till helgen!!!! :D Kramar tillbaka

2011-07-18 @ 23:16:17
URL: http://ofiie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0