.

Jag drömde inatt om min gamla kanin. Fina dvärgväduren Twiks. Jag tror att drömmen mer var ett gammalt minne. Allt kändes så verkligt. 

Det var sommar och jag låg på mage på gräsmattan hemma hos föräldrarna och blundade i solen. Så kände jag en kittlande nos över hela mitt ansikte, en lätt andedräkt mot huden. Den som har haft en kanin vet nog vad jag pratar om..

Kaniner är fruktansvärt försiktiga av sig. Särskilt när de nosar, det är knappt att de tar i en. De har massor av känselspröt i ansiktet, det är dem som kittlar i ansiktet. Det finns inte mycket som klår att få gosa med en kanin enligt mig. Världens mjukaste päls. Fluffiga vita tassar. Att försöka gosa med en hund på samma sätt går inte. Iaf inte med Epoxy. Antingen slickas han, råkar göra illa en, eller börjar busa. Inte alls samma sak!

Åh vad jag saknar den där känslan!

Inte Twiks, men väldigt likt..