.

Åh vad jag gillar våra obduktionsronder!

Nog för att det inte luktade så fräscht precis - måndagssyndrom som vår lärare sa - men det är bara så spännande!

Riktiga fall, riktiga djur. Även fast de är döda, precis som djuren från tiden på Asis, så får man ju iaf veta en massa saker om dem. Och trots att de är (som jag kallar det) nedmonterade så får man en helhetsbild. Vi får se hur skador i ett organ påverkar resten av kroppen. Allt man lärt sig hittills ställs på sin spets.

Och sedan kommer de - frågorna. Som vi oftast varken kan eller vågar svara på. Men idag var jag faktiskt grym! Kunde svara på frågan om vilken sorts tumör en hund hade. Och den andra hunden med kronisk njursvikt (JA! samma som jag skrev fall på i fredags!) som de hade hört ett blåsljud på och ingen kunde förklara varför. Utom jag då :D

För om inte njurarna fungerar kan de inte producera erytropoetin, vilket då inte kan stimulera bildningen av röda blodkroppar, vilket leder till anemi (blodbrist), som hjärtat försöker kompensera för genom att växa, vilket kan göra så att klaffen inte håller tätt, vilket ger blåsljudet! SCORE!

Det är just därför jag gillar patologi - allt är mer logiskt än vad man kan tro, fast samtidigt som ett klurigt pussel man får ägna lite tid åt att lägga. Nä, allt detta gjorde mig faktiskt väldigt motiverad till att läsa i boken - tror jag ska fixa en kopp te och sätta mig med det en stund :)