Följ dina drömmar

Må vara en gammal klyscha, men vet ni vad? Det struntar jag i!

Som många antagligen redan vet, så har min största dröm alltid varit att bli veterinär. Ända sedan den första gången någon frågade vad jag ville bli när jag blev stor. Att jag alltid har vetat detta, och samtidigt stått fast vid mitt mål, har självklart underlättat på vägen hit. För nu är jag ju faktiskt på väg att förverkliga min största dröm!

Detta betyder dock inte att vägen hit har varit helt lätt. Därför tänkte jag dela med mig lite från mina egna upplevelser, och försöka ge en del tips på hur man gör för att faktiskt lyckas med det man en gång har föresatt sig att göra.

Målen behöver däremot inte vara stora, jag är av den uppfattningen av att alla människor mår bra av att ibland få känna att man uppnått ett mål, att man lyckats med något. Kan vara något så litet som våga prova på en ny aktivitet, att klara av att baka en komplicerad kaka, och så vidare. Vilka mål man har är självklart olika från person till person.

Så, följande är mina tre tips för att uppnå nya mål!

1. Välj mål med omsorg

Se till att dina mål är betydelsefulla för DIG och ingen annan. Desto viktigare det är för dig, ju större blir belöningen när du lyckas, och desto lättare är det att motivera sig. Vilka mål man har i livet ska spegla vem man är, inte vad andra människors åsikter är. Målet ska inte heller vara ouppnåeligt - det ska finnas en rimlig chans att man kan lyckas.

2. Gör en plan

Ett väldigt stort mål kan kännas alltför långt borta, så att man kanske inte ens ids börja. Mindre delmål gör att man får lyckas oftare, och ger pepp till att fortsätta.

3. Hitta ditt stöd

Att ha någon eller några människor som stöttar en på vägen är guld värt. För man stöter alltid på hinder på vägen, och då är det otroligt viktigt att man har någon bakom sig som ser till att man inte ger upp. En kompis, sin partner, eller ens föräldrar.


Mina egna hinder har dels varit negativa vuxna människor. En studie- och yrkesvägledare som sa åt mig att inte ens försöka, att det var omöjligt att få gå på naturbruksgymnasium i staden, och att jag inte skulle får några pengar av kommunen om jag flyttade. Guess what - jag försökte ändå, jag gick det gymnasiet, jag fick studiebidrag OCH bostadsbidrag från min hemkommun. Kan fortfarande inte släppa det faktum att en person med sådan viktig roll för elevernas framtid försöker få en 15-åring med en dröm i livet att ge upp. Fy för sånt!

Den andra personen var en känd tv-veterinär som jag hängde hos en sommar på Gotland för sisådär tio år sedan. Han sa rent ut att jag aldrig skulle bli veterinär, och att det var lika bra för det var ändå bara elände. Hans uttalanden gjorde mig väldigt ledsen, även om han inte lyckades ändra på mina planer så tyckte jag att det var en hemsk sak att säga till en ivrig flicka som ser upp till honom som veterinär.

Det största, överhängande hotet mot min dröm har alltid varit skolarbete och betyg. Jag har haft ganska lätt för mig i skolan, men ingen är ju bra på allt så kravet på att få MVG i alla ämnen har för mig alltid känts vara på liv och död, eller iaf att min framtid hängde på att jag hela tiden lyckades. Om jag ens skulle ha en chans att ta mig in. Med tanke på att jag har vetat så länge, har jag haft dessa höga krav under hela skolgången (nu också för den delen, måste ju klara mig genom dessa 5.5 tuffa åren om jag faktiskt ska få min veterinärlegitimation).

Dessa hinder har jag lyckats överkomma framförallt genom att min motivation till att bli veterinär har varit så stark. Men mina föräldrar har spelat en mycket stor del i att jag orkat ta mig hit. De har ALLTID stöttat mig, vad det än har gällt, och hjälpt mig att uppnå alla delmål. Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att det inte är så självklart att man har någon som står bakom en på detta sätt.

De har verkligen hjälpt mig med allt: från att förhöra mig inför prov, hjälpa till när mina pengar tagit slut (bodde själv i tre år och levde på 1000 kr/mån), skriva överklagan å mina vägnar, svara på panikfrågor om hur jag tvättar/lagar mat osv, lyckas peppa mig till att fortsätta plugga (trots att jag egentligen inte orkade). Och till sist, hela tiden tala om för mig "hur otroligt duktig jag är som kämpar på".

Jag är otroligt tacksam för allt detta, och jag hoppas att också ni har någon person i ert liv som är villig att stötta er på vägen mot att uppnå era mål, vad de än må vara ;) Hoppas att jag med detta oändligt långa inlägg kanske har inspirerat någon, antingen att försöka sätta upp egna mål, eller att stötta sina närmaste för att få se dem lyckas!

 


Kommentarer
Postat av: Dessan

Du har alltid varit en kämpe av dess like. Å du har alltid stöttat mig genom skolarbeten och personliga saker också <3 Youre my hero. Ibland förstår jag verkligen inte att du orkar. Och ditt inlägg får mig faktiskt att fundera över varför jag ens går den HÄR utbildningen. Det är inte någon dröm, absolut inte. Jag följer bara de "normer" som man är "tvungen" att göra. Skaffa sig en bra utbildning och börja jobba...

2009-11-29 @ 16:31:31
Postat av: Emelie

Tack för många kloka ord! :)

2009-12-01 @ 17:30:50
URL: http://sobels.blogg.se/
Postat av: Mormor Ulla

Ja du mitt barnbarn nog har du kämpat och nog har du mött motstånd, men alltid har du varit målinriktad. Visst är det viktigt med stöttande personer runt om, ett nätverk som alltid finns att tillgå när det är kämpigt. Sen är det väl inte alltid raka spåret till målet,och hinder kommer du nog möta även i fortsättningen.Men väl kämpat hit. Finns för dig. Kram.

2009-12-01 @ 19:38:34
Postat av: syrran

Jag avundas att du är så målinriktad! önskar att jag hade lätt för det också, tyvärr tappar jag lätt fokus. det hamnar bland mina sämsta egenskaper ;p

2009-12-04 @ 20:55:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0