Trebent häst

Hela denna skoldag har gått i hönans tecken. Började med en föreläsning om digestion och hade sedan ett uppehåll då jag och kursare L gick och mikroskoperade. Vi har fått övningslådor med udda histologipreparat som inte används i undervisningen. Dessa är verkligen superbra att träna på! Samma organ som finns i våra egna lådor men i helt andra färgningar och snitt än vad vi är vana att titta på. Alla igenkänningstecken ställs på sin spets och det är som att genomgå ett test på vad man kan och inte kan.

Glädjande nog så känner jag ändå igen de flesta preparaten, och om inte helt rätt så är jag oftast nära. Förutom två organ som makroskopiskt är totalt olika men är mycket svåra att skilja på histologiskt, i alla fall bland de här udda preparaten. Organen i fråga är sköldkörtel och juver. Okej, det är körtlar båda två, men jag känner mig jättedum som har svårt att skilja på dem! Jag frågade L idag hur hon lyckades skilja på dem och hon sa att det var ganska lätt och räknade upp ett par kännetecken. Sedan fick hon titta på mitt preparat och sa självsäkert att det var ett juver. Gissa om det var sköldkörteln?! ;D Så det känns iaf bra att man inte är ensam om vissa svårigheter.

I övrigt tycker jag ändå att jag har ganska lätt för histologin. Andra i klassen har sagt att de inte ser någon skillnad alls på olika vävnader. Och då är det ju inte lätt! Så jag oroar mig faktiskt inte särskilt över histologiförhöret om 1,5 vecka. Bara jag hinner går igenom alla preparat innan dess så löser det sig nog. Även om jag inte lyckas identifiera 80 % på första försöket så finns det ju en omtenta. Det löser sig! Värre är det med feta skriftliga tentan om 2 veckor. Usch, jag måste verkligen börja plugga om jag ska klara den!! :/ 

                                                                         

Nåja, efter mikroskoperingen hade vår halva av klassen dissektion av höna. Vi började med att plocka halva hönan på fjädrar - och hjälp vad hårt de satt! Var nästan så att skinnet ville följa med.. Var det någon som såg Kalla Fakta om levandeplockat dun? Jag grät när jag såg den hemska hanteringen av gässen, hur de skrek när de blev plockade och hur de som rivits upp i huden blev sydda utan bedövning. Nu idag förstod jag än mer vilket fruktansvärt djurplågeri det är. Tänk - ifall någon skulle slita bort dina naglar, låta dom växa ut och sedan slita bort dom på nytt.. Fjädrar går inte att jämföra med hår!

Det jag skulle komma till (angående rubriken) var i alla fall den där hästen jag berättade om förut som treorna skulle använda i undervisningen. Idag fick jag se den för första gången - och det var mycket värre än vad jag hade föreställt mig. De hade som utlovat täckt över huvudet med en sopsäck, men det gjorde bara allt ännu mer makabert. Hästen hängde i tre krokar, fastsatta under ryggraden. Den hängde i en konstig position som gjorde att det knappt liknade en häst. Benen dinglade när studenten drog hästen i luften under en skena i taket. Men inte fyra, utan TRE ben. Ett var borta!

Jag blev faktiskt ganska illa berörd, och tyckte så otroligt synd om den fd fina hästen som först har gått som försöksdjur, sedan legat sövd i 24 timmar och haft en massa studenter i fjärde årskursen som övat olika operationer i sig - för att sedan aldrig fått vakna upp. Som om inte det var nog ska den sedan flås och bli utstirrad av årskurs tre. Plus diverse nyfikna ettor. Är det rättvist?

Men en stund senare gick jag dit igen och tittade, nu var hästens huvud framme, och ena sidan som var flådd. Konstigt nog kändes allt plötsligt mycket bättre. Det var en häst, som var riktigt död och hade stängda ögon. Alla muskler var framme, och istället för en hängande kropp förvandlades den i mina ögon till ett viktigt inlärningstillfälle. Trots att vi inte ens har börjat med sådant än. Egentligen är det ju superbra att många studenter från olika årskurser får lära sig massor från en enda häst. Och det finns ju faktiskt inga bilder eller modeller som är att jämföra med den riktiga djurkroppen.

Jag måste helt enkelt se framtiden framför mig, då jag och alla mina medstudenter kommer göra livet bättre, och till och med rädda livet på MASSOR med hästar och andra djur. Men tills dess så längtar jag till påsk, då jag ska på praktik hos en riktig veterinär, där jag kommer få träffa levande djur. Som vi förhoppningsvis kommer kunna hjälpa. Allt kommer förmodligen kännas bättre då.

Oj, nu har jag fått skriva av mig ordentligt! Någon som orkade läsa hela inlägget? ;)


Kommentarer
Postat av: Ida

Japps, jag orkade :)

2009-03-06 @ 16:22:57
URL: http://www.luckylad.se
Postat av: Inger

Ja, djuren som ni övar på lider ju i alla fall inte eftersom de är döda. Tur att ni får öva så ni blir duktiga veterinärer. Undrar just hur man blir en duktig läkare....

2009-03-06 @ 18:24:27
Postat av: Linnea

usch låter inte speciellt trevligt, men jag tror man vänjer sig. Du måste ju lära dig så du blir en bra veterinär... Tur att de djur ni övar på inte är vid liv i alla fall!

2009-03-07 @ 11:46:41
URL: http://lifiwestberg.blogg.se/
Postat av: Inger

Kolla in denna artikel så kanske du får lite framtidsvision som överskuggar slitet:)

http://vk.se/Article.jsp?article=259120&category=383

2009-03-07 @ 16:32:24
Postat av: Dessan

Jag läser alltid hela dina inlägg (:

2009-03-09 @ 20:08:49
URL: http://deessant.blogg.se/
Postat av: lillasyster

Jag läser också alltid genom hela dina inlägg ;) tycker om att få läsa om hur du har det, kan ju inte precis ringa till dig med min pensionärshörsel..



Just på grund av din medkänsla, så är jag verkligen förvånad och imponerad över att du väljer ett yrke som veterinär, där du kommer att möta lidande djur - som du räddar livet på ;) jag skulle aldrig kunna stå ut med sådant, så du är så mycket mentalt starkare än mig! (och fysiskt också tänker du.. ;))

2009-03-13 @ 15:41:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0